 |
SPEL- OCH DANSGLÄDJE. Medlemmar ur Luleå Nyckelharpor och dansare från Hembygdsgillet framträder i kväll tillsammans. |
Lillan i Luleå med 26 melodier (plus två planerade extralåtar) på repertoaren. Dock rör det sig inte om några 26 enskilda melodier; i nyckelharpesammanhang har låtarna en tendens att växa samman och förvandlas till små sviter.
– Är ni me’ ? Då kör vi! utropar Birger Grahn, som när han inte trakterar nyckelharpan är läkare, och drar i och med detta i gång den repetition som Luleå Nyckelharpor ägnade sig åt härom
kvällen.
Det blev inledningsvis en släng-polska, efter Byss-Kalle, och från 1700-talet. När det samfällt vemodiga ljudet av nyckelharpan hörs, är det för åtminstone mig svensk folkmusik rakt in i själen.
En stund senare: någon sitter och stämmer sitt instrument. Någon annan pratar om vilken tid de ska träffas innan den spelning som äger rum, i kväll, fredag.
Tre timmar i veckan
Det hela började med att Birger
Grahn sökte efter spelkamrater.
– Vi var fem från början, berättar
Birger Grahn och fortsätter med att
prata om den starka fascinationen av ”ljudet, klangen, musiken” som nyckelharpan ger ifrån sig.
– Sedan tillkom det andra. Och nu är vi tio. Vi har varit med på några spelmansstämmor i Gammelstad. Men vi vill ju någon gång visa upp vad vi, förhoppningsvis, kan för en publik som har kommit för att bara lyssna till oss.
Tre timmar varje vecka anslås till repetitioner, för Luleå Nyckelharpor. Det handlar om schottis, polskor, valser, polkor, polketter, bland annat. Det handlar också om låtar signerade av nyckelharpelegenden Eric Sahlström (men inte av den av Povel Ramel i The Birth of the Gammeldans apostroferade; ni vet: ”nyckelharpan knäppes fjäderlätt av Edith Segerstedt”) och det handlar också om gamla låtar som gruppen plockat från Norrlåtars och J.P. Nyströms repertoarer.
– Samt från en gammal spelman som Kalle Lundström i Boden. Eller från
Torbjörn Näsbom, i Umeå, säger Stellan Backman, basist, gitarrist i gruppen.
Bred musiksmak
Vad lyssnar man på privat när man spelar med i en grupp som Luleå Nyckelharpor?
– AC/DC, Bach, Beethoven ... fortsätter Stellan Backman obekymrat.
Kollegan Anna-Maria Strömberg, nyckelharpa, skrattar och säger att man också kan lyssna på exempelvis amerikansk folkmusik.
Sixten Aronson, gitarrist, kanske kuppar in en melodislinga av Creedence Clearwater Revival någon gång.
– Vi brukar föreslå något demokratiskt inom gruppen. Och så bestämmer Birger (Grahn), säger Sixten med ett garv.
– Jag har ju mest hållit på med bluesmusik. Men: det är kul det här också. Till och med mycket kul!
Anna-Maria Strömberg fångar känslan av hur det är att spela nyckelharpa så här:
– Som en cykel med ovala hjul!
Dansare med på scenen
Luleå Nyckelharpor består av ett tvärsnitt yrken som läkare, lärare, en pensionär, jägmästare, datatekniker, med mera och flera. Spelglädjen tycks dock vara unison och nyckelharpa är den sortens instrument som man bara drabbas av utökad aptit på.
– Det tar ett liv att bli bra på det,
ropar Birger Grahn till farväl innan gruppen sätter tänderna (stråkarna) i Eric Sahlströms Spelmansglädje.
Vid kvällens spelning på Lillan medverkar också, i fem nummer, fyra dansare från Luleå Hembygdsgille: Lars Lindqvist, Martin Sehlstedt, Celina Falk och Anna Holmbom.
Luleå Nyckelharpor består av: Birger Grahn, Siv Brandén, Sixten Aronson, Anna-Maria Strömberg, Christina Lindahl, Ali Zahirry, Stellan Backman, Sverker Forsén, Gudrun Medman, Olov Hellström.
Rolf Nilsén