Klockan är nästan tre på eftermiddagen när jag trött och svettig når Råådalen vid Gantofta. Jag har varit på en dagsutflykt till Mölledammen och beslutat att cykla hem via Råådalen. Det är inte utan att det känns skönt att kliva av cykeln efter en lång färd präglad av motvind och långa, spikraka motlut.
Råådalen är grön och vårlik även om de flesta träd ännu saknar något lövverk att tala om. Stigen långs Råå ån går här i en bredare del av dalen och har ån på den ena sidan och en tidvis sumpig hage på den andra. Bortom hagen syns dalens sluttning med några spridda buskar och mindre träd. Mot slutet av hagen smalnar dalen av. Sluttningen kryper allt närmare och blir trädbevuxen (bilden t v). Ett av träden har en stam delad som en stämgaffel. Den ena halvan är knäckt och alldeles intill brottet har ett par rödbruna tickor funnit sig tillrätta.
Hagens slut utmärks av några buskar och på andra sidan finns en rastplats bakom vilken sluttningen höjer sig (bilden t h). Marken där lyser vit av vitsippor precis som marken runt rastplatsen. Mellan rastplatsen - där står ett bord - och sluttningen är marken översvämmad och bevuxen av bladvass. På höstkanten kan man här finna flera exemplar av den vackra jättebalsaminen, en växt som jag hitills endast påträffat här i Råådalen.
Efter rastplatsen söker sig stigen i etapper uppför sluttning och går längs med en skog av lite olika trädslag (bilden t v). Marken lyser av vitsippor och svalört. Flera långa fåror löper likt miniatyrdalar genom skogen. Stigen går utför en liten bit för att sedan åter höja sig uppför en kulle. Här syns ett flertal björkar vars vita näver lyser ikapp med de åter tusentals vitsippor som täcker marken (bilden t h). Även stora mängder av svalört växer här och lyser gult bland allt det vita.

Stigen förtsätter ganska brant utför och planar inte ut förrän den nått ner till samma nivå som ån. När den åter stiger dominera ekarna skogsbilden. De vackra träden är gamla och har en imponerande storlek. Närmast stigen växer dock mindre träd (bilden t v). En del har ett litet, skirt grönt bladverk.
Efter att ha ringlat fram ganska högt ovanför ån tar sig stigen ner till åns nivå igen och löper längs med vattendraget. Närmast ån växer stora askar och en bit in på andra sidan stigen breder ekskogen ut still. Vid en av de största askarna finns en liten äng med en rastplats. Jag brukar ta en paus där och gör så även idag.
Det känns skönt med en paus. Det myckna cyklandet har känts i benen men nu har promenaden börjat mjuka upp musklerna. Pausen blir lite längre än planerat men då jag har tid gör det inget. Efter den lilla ängen går stigen nära ån med bara en rad av träd mellan sig (bilden t h). På andra sidan stigen höjer sig marken tämligen brant. Även här växer rikligt med både vitsippor och svalört, men även en och annan skogsviol finns här.
Längre fram delar sig faktiskt stigen. Ena delen fortsätter att följa invid ån medan den andra viker av upp vid en åker. Jag väljer den senare trots att det medför ett ganska brant uppförslut upp till åkern. Utsikten där är dock fin och mödan värd. Det känns emellertid i benen!
Efter åkern tar sig stigen ner till åns nivå igen och mynnar ut vid en liten parkering vid något dom kallas Görarps mölla. En bit härifrån passerar E6:an över ån. Här vid parkeringen finns en större rastplats med några bord. Vid en sidostig hittar jag ett litet bestånd blåsippor. Här finns även ett antal sidostigar varav en går över en träbro (bilden tv)
Jag fortsätter förbi rastplatsen. Stigen klättrar åter uppåt och flera exemplar av den färgranna lungörten syns i gräset vid kanten. Jag lägger mig på alla fyra och tar några foton av växterna vars blomfärg varierar från ljusblått till mörkblått och där emellan rosa.
På andra sidan om motorvägen ändrar landskapet karaktär lite grann då ån här går genom skogen. Det kan på sommrarna se nästan lite tropiskt ut här (bilden t h). Ån är bred och flyter stilla fram mellan träden. Stigen går i en del svängar och backar med håller sig hela tiden nära intill ån.
Slutmålet, Raus kyrka, närmar sig alltmer och skogen blir lite större på båda sidor om ån. Stigen delar sig än en gång ett stycke och en sidostig går upp till en större campingplats. När kyrkan kommer i sikte delar sig stigen ännu en gång. Ena delen går upp mot åkrana och mynnar ut bakom kyrkan. Den andra delen går fram till en grind in till kyrkogården. Jag väljer den förra delen. Visserligen är jag mycket trött men än får kyrkogården vänta :)