Pilshult, eller Småröjerna (efter Småryd) som området lokalt kallas, är ett ganska litet naturområde som dock bjuder på oväntat mycket sevärt. Detta trots att en livligt trafikerad väg (väg 111) tanklöst dragits över fälten alldeles i närheten. Man märker dessbättre inte mycket av den här.
Den här dagen kommer jag närmast från Kulla Gunnarstorp (se Besök 3) och stiger av cykeln vid den bom som effektivt hindrar biltrafik här. Klockan är halv tre och bland de fåglar jag hör är årets första grönsångare. Jag tar en bild av vägen (bilden t v) som ligger närmast framför. På båda sidor breder skog ut sig. Den är förhållandevis ung och rik på sly.
Alldeles bredvid bommen växer en stor druvfläderbuske som uppvisar stora blomknoppar. På andra sidan är skogen gles. Ett av träden har en lustigt formad stam (bilden t h). Jag har sett den många gånger men den här gången tar jag ett foto varefter jag börjar min vandring vägen fram.
En bit längre fram börjar jag skymta ett större hygge på höger sida av vägen (bilden t v). Det är orsakat av orkanen som drog fram här i december 1999. Där hygget är nu växter tidigare granskog. På samma sida fast innan hygget finns en liten tjärn (bilden t h) som sannolikt tillkommit som ett resultat av mycket regn för många år sedan. Där har i alla fall bildats vattenväxter som väl närmast är andmat. Det är svårt att komma riktigt nära även om hygget nu gjort det något enklare. Det är dock ganska vattensjukt runt omkring tjärnen.
På båda sidor av vägen genom området växer kaprilfolen (bilden t v). Den bildar på sina ställen stora formationer. Min kamera går varm för att föreviga växten och jag tvingas inte oväntat till filmbyte. När jag är nöjd fortsätter jag vägen fram. Hygget vid tjärnen är påfallande stort men jag kan notera att alla granar inte fallit offer för orkanen.
Strax efter hygget når vägen sin högsta punkt (biden t h). Det går en sidoväg till vänster och jag går en bit in på den. Den leder ut till ett bestånd ung skog som närmast det intilliggande fältet. Bruset från trafiken på väg 111 hörs all tydligare ju längre in jag kommer. Vid vägen ligger en gammal stambit som jag inte kan motstå att ta ett par foton av (bilden t v). Den ter sig stor och grov i den unga skogen och verkar ha legat här ganska länge.
Jag tar mig ut till vägen genom området och fortsätter på den fram till att den når fram vid fältet intill. En stor och faktiskt kvarstående granskog breder ut sig vid ena sidan av vägen och när jag vänt och går tillbaka tar jag ett foto (bilden t h) som visar både vägen och en bit av granskogen.
Det börjar bli sent och jag har varit här i nästan två timmar nu. Dags för hemfärd!