Långeberga ligger öster om Helsingborg och kantas i söder av industriområdet med samma namn. I öster avgränsas området av den bullriga E6:an. Långeberga är inte något stort område men här finns trots det mycket att se.
Efter att ha ha sett årets första ladusvalor vid industriområdet anländer jag till den lilla väg som går igenom området (bilden t v) och mynnar vid Vasatorps gård. Detta efter att ha passerat under E6:an genom en smal, mörk och oftast fuktig tunnel. Det känns skönt att stiga av cykeln även om jag inte färdats särskilt länge på den.
Vid den lilla vägen genom området breder en liten fuktäng ut sig och på andra sidan vägen en lövskog. Jag tar en bild av ängen (bilden t h) och börjar gå inåt. Runt omkring mig sjunger fåglar. Det är gulsparv, grönsångare, gransångare, törnsångare och flera andra. Även en gök hörs.
Efter ängen går en liten skogsväg och bortom den breder en slyskog ut sig. Det går även en väg upp till vänster med en granskog på höger sida och lövskogen på den vänstra. Nere från den lilla skogsvägen vid fuktängen hörs ett fågelläte som jag inte riktigt känner igen. Det låter dock bekant och snart får jag se den sjungande fågeln. Det är en svartvit flugsnapparhanne.
Jag studerar och lyssnar till flugsnapparen en liten stund innan jag fortsätter min vandring. Mina steg för mig upp för vägen till vänster. Den går ända fram till åkern som avgränsar området norrut men så långt ska jag inte denna gång. Ungefär halvvägs går en stig till vänster. Den går ut till stora vägen. Jag fortsätter förbi stigen. Trots att vi är i maj lever en del vitsippor (bilden t v) kvar. De rodnar som vore de generade över att vara här.
En liten bit längre fram går en smal stig in till höger. Jag slår in på den och vet med mig att jag så småningom kommer ut på vägen genom området. Det gör inget för det är dit jag ska. Stigen används flitigt av ryttare och framkomligheten är därför inte den allra bästa. Naturen är dock så vacker här att det inte gör något.
Strax innan jag når fram till vägen genom området stannar och jag och tar en paus för att vila och dricka lite vatten. Vid den lilla stigen växer åkerfräken (bilden t h) och jag tar några foton på de egenartade växterna. En och annan vitsippa finns här också. Några trädpiplärkor hörs och en gärdsmyg stämmer upp sin klara, starka sång. Jag ser den lilla fågeln vid en fallen trädstam.
Innan jag är tillbaka på vägen genom området tar jag mig ut till åkern (bilden t v). Den kantas av blommande buskar och det lyser gult av maskrosor. Jag tar mig ut till vägen genom området och fortsätter på denna ända fram till att den delar sig. Till höger går den ner under E6:an från vilken ett starkt trafikbrus hörs och dränker den mesta fågelsången.
Jag viker av till vänster och kommer ut på åkern. Vägen går rakt över den och ut till stora vägen. Solen flödar frikostigt över både åkern och mig när jag går vägen fram. Kommen till den stora vägen korsar jag denna. Det gäller att se sig för då de flesta bilarna här kör fort. Dessbättre är sikten bra.
På andra sidan går en liten väg ner längs med en vidsträckt åker och på andra sidan breder en ekskog ut sig. Marken därinne lyser vit av buskstjärnblommor men här finns även ett exemplar av den vackra rosenmalvan. Jag tar en liten paus här innan jag fortsätter.
Strax innan skogen tar slut viker vägen av och går in i den. Stans ridhus ligger alldeles i närheten och marken här är full av djupa hovspår. Vägen går bara en liten bit inne i skogen och strax innan den går ut ur den får jag se en gammal cykel (bilden t h) stå lutad mot ett träd. Den måste ha stått här länge och är bara ett rostigt skelett.
Jag går tillbaka och fortsätter min vandring på en liten väg mellan de stora åkrarna här. Sånglärkorna drillar för fulla strupar och några tofsvipor utför ekvilibristiska konster i luftrummet. Vägen känns ganska lång, kanske på grund av att den sluttar svagt uppför hela tiden, men slutligen når jag fram till slutet av åkern.
Här finns en bred remsa av gräs intill en gammal stengärdsgård och på andra sidan om den växer, i en rad av stora träd, ett mindre träd med knotiga grenar (bilden t v). Jag vet inte vad det är för ett trädslag, kanske en ek, men det är vackert att se. I gräset invid gärdsgården växer ännu fler buskstjärnblommor.
Jag tar en lite paus innan jag fortsätter på gräsremsan ut mot stora vägen. Rätt som det är dyker en färggrann fjäril upp. En påfågelöga (bilden t h). Den landar på marken framför mig och breder ut sina vackert tecknade vingar och nästan ber om att få bli fotograferad. Jag gör den givetvis till viljes.
Det blir en fin avslutning på dagen.