Mitt första besök i Kulla Gunnarstorp sker tidigt på våren. Ja, nästan innan våren ännu kommit igång riktigt. Det börjar kännas lite varmt även om vinden är kylig och det har så smått börjat slå ut små blad på träd och buskar. Som vanligt ligger kaprifolen (bilden t v) före och har tämligen stora blad. Några blommor annat än vitsippor och svalört ser jag inte till. Jo, några få exemplar tussilago.
Jag inleder mitt besök här på ett faktiskt nytt ställe här, en liten skogsväg som bara giår en liten bit in i skogen och väl kommit till för att befrämja det som vanligen kallas skogsvård. Efter att ha sett mig om där, och tagit en stor mängd foton, fortsätter jag till det vanliga stället.
Skogsvägen, som jag vandrat ett otal gånger under årens lopp och som går från vägen till Allerum och fram till den större grusväg som skär rakt igenom området, ser naken ut utan växtlighet. På sommaren brukar den kantas av nässlor, hundloka och ormbunkar men vid detta besöket har inget av det ännu kommit upp. På ett par ställen har korta sidovägar en gång anlagts. Vid den första, till vänster, stannar jag. På höger om den lilla vägen står en ensam gran kvar och ser nästan ut som en äkta s k torraka (bilden t h). Dock har inte toppen brutits av utan det är helt klart ett verk av en motorsåg.
På höger sida om den lilla vägen, där ovan nämnda gran står, har tidigare en större granskog brett ut sig. Dock har den sakta men säkert avverkats undan för undan. I december 1999 fällde en orkan det som återstod av skogen. Där är nu ett fult kalhygge (bilden t v). Bortom detta står några höga, ensamma lövträd kvar och sträcker sig mot himlen.
Jag fortsätter vägen fram och får bland annat se en ormvråk som på nästan orörliga vingar i vida cirklar tar sig allt högre upp i luften. En känsla av frihet kommer över mig och jag står en god stund och tittar på den vackra och majestätiska rovfågeln. Till slut försvinner den bort över skogen och jag fortsätter min vandring.

Efter en svag krök passerar skogsvägen mellan en yngre granskog på vänster sida och en stor björkskog på den högra. Björkskogen har fått stå orörd länge och på flera ställen klänger kaprifol i stora bestånd. Längre fram skär en bäck in och på andra sidan finns, eller rättare fanns, en granskog. Även här har orkanen gått hårt åt skogen och ett större hygge har uppstått.
På andra sidan vägen breder åkrar ut sig (bilden t h) mellan vilka grusvägen genom området går (bilden t v). Här växer inget nu och jorden ligger naken under den av moln grå himlen. Tidigare låg här en stor timmerstapel men den är borta nu. Ja, inte helt.
Jag står en stund och tittar i min kikare ut över åkrarna och skogarna bortom dem. På vintrarna, och ibland även på våren, kan man om har tur få se kungsörn här. Den turen har jag inte idag.

Väl mött vid nästa besök!