En väg.
Det är tidig vår, gräset är visserligen grönt men träden står ännu nakna och sträcker sina grenar mot solen. Det är ännu ingen riktig värme i solen, men den skänker ändå hopp om det som kommer längre fram.
Sommaren.

En väg. En smal, lite fuktig grusväg. Vart går den? Vad finns bakom det lilla krönet? Vi kan ana fler träd där. Kanske är det en skog. Kanske går vägen till skogen. Så är det nog.
Eller?
Jag nämnde sommaren nyss. Kanske går vägen dit. Till sommaren. Till sol, värme och fågelsång. Nej, Nej, det är inte möjligt. Vägen till sommaren är mycket mer slingrig och med många fler krön som skymmer sikten.

Vart går vägen då. Det är det kanske ingen som riktigt vet eller vill veta. Jo, jag vet.
Men jag säger inget.