Så här sa man i Veinge i Halland:
Verkligt otursamt blev äktenskapet för dem som tog ut lysning i fastan.
Ett viktigt ögonblick var när prästen tillkännagav lysningen i kyrkan. Om han läste fel så betydde det olycka och likaså om han råkade tappa pappret han läste från. Det var lika illa som om brudgummen tumlade och tappade brudens ring under själva vigseln.

För att brudparet skulle få det gott ställt så måste de ha slantar på sig eller i sin omedelbara närhet under bröllopet.

Slantar i skorna skulle antingen finnas hos båda eller bara hos den ena. Då skulle paret alltid få gott om pengar i sitt äktenskap.

Regn i brudslöjan betyder tur och pengar. Men det är inte på alla ställen det gäller.
I Sörmland bådade nederbörd i brudkronans faktiskt tårar i äktenskapet.

I Värmländska Sunnemo betydde det fattigdom. Däremot var det bra med snöfall, det betydde att bruden skulle bli rik.

I Rumskulla i Småland trodde folk att solsken och köldväder var välsignebringande, men inte regn.

Det var vanligt att man tyckte olika. Men om huvudsaken är alla eniga, att vädret på bröllopsdagen säger mycket om framtiden.

Bruden hade olika tabun att tänka på. Hon skulle undvika att arbeta på bröllopsdagen, annars blev hon tvungen att arbeta för mycket i sitt äktenskap.

I Östergötland sa man att hon fick inte sy ett enda stygn på brudklänningen, för då skulle hon att gråta lika många tårar som hon sydde stygn.

I Ångermanland måste hon akta sig för att dra brudklänningen över huvudet, för det innebar att hon drog olycka över sitt blivande hem.

Hon borde inte heller ha för åtsittande kläder för hon kunde råka ut för icke önskade barnsängar.