Äkta par som levde samman utan att få barn fick ofta lida spott och spe. Vanligen trodde man att barnlösheten berodde på kvinnan.

En kvinna kunde för alltid bli ofruktsam genom att råka ställa sig under ett åskskadat träd, så sa man i Uppland och Västmanland.

I Valbo i Gästrikland måste varje jungfru vara väldigt försiktig när hon gick över trösklar. Om hon snavade det minsta så skulle hon förbli barnlös i hela sitt liv.

Kvinnor fick även akta sig så att inget mensblod kom på marken, det gjorde henne ofruktsam.

Effektivt var att dricka mjölk från ett sto, men en suggas mjölk gick även bra. Suggans mjölk var så effektiv att kvinnor kunde bli havande till och med utan fysisk aktion, trodde en del sörmlänningar.

Ett annat knep var att kasta en groda på kvinnan eller bjuda henne på en smörgås på vilken man hade placerat en levande lus på.

Horaktiga kvinnor som inte blev med barn kunde man slå med en psalmbok i ändan, då de gick genom kyrkdörren. Eller också daskade man till dem med handflatan och sa. Nu ska dä nappa.

En gravid kvinna fick absolut inte inbilla sig att hon kunde leva som vanligt. Det var mycket farligt att se eller vidröra vissa saker.
Fick hon skåda en levande hare eller till och med nosen på en slaktad hare, så var risken stor att brnet blev harmynt. Därför skar jägarna alltid bort läpparna på de harar som de sköt.

En del trodde att om en havande kvinna blev skrämd av en ko, så blev barnet koögt, och om hon betraktade botte på en flaska genom flaskhalsen blev det skelögt.

Om en kvinna såg en eldsvåda och tog sig för ansiktet, så fick barnet eldröda fläckar efter moderns hand eller fingrar.

Gravida kvinnor fick rådet att betrakta det som var vackert. Därför hängde kvinnorna upp vackra tavlor på väggarna under sitt havandeskap. Om den gravida kvinnan var bekant med någon vacker person, så måste hon betrakta vederbörande så ofta hon fick tillfälle. Och om hon själv var vacker borde hon spegla sig ofta, så blev barnet lika grant som hon.