Föreningen lärare i ekonomiska ämnen - Rysslandsresa

1. Bussresa till Ryska gränsen

Hela FLE-gruppen, 22 personer med ”den skrattande kassören från Vellinge” Ingvar Andersson, i spetsen möttes på Vikingterminalen torsdagen den 11 juni kl 17.00. Efter att vi fått tillbaka våra pass med visum embarkerade vi färjan i spidda skurar för vidare färd mot Helsingfors. Det hela artade sig till en trvlig kväll med början vid smörgårdsbordet (inkluderade obegränsade mängder öl och vin). Vid 2-tiden på morgonen, efter ett otal bugg och foxtrottdansser ramlade vi slutligen i bingen.

På fredagsmorgonen, efter en stadig frukost, debarkerade vi i Helsingforsfärjan och satt upp i vår metallicgröna Eksjöbuss där rektor Kenneth Mattelin, och hans kartläsande fru, tog oss oss ut på E 18 mot ryska gränsen. Vi passerade städerna: Borgo, Lovisa, Fredrikshamn och Virojoki. Utanför Virojoki stannade vi på en Shellmack där vi skaffade lite förfriskningar (vi skulle senare få ångra att vi inte gick in på vägkrogen och åt en rejäl middag).Vi var nu inne i Karelen som omfattar ett landområde på ömse sidor om den finsk-ryska gränsen. Efter Vinterkriget 1939-1940 ombildades Karelen den 31 mars 1940 - efter tillskott av land som Finland fått avträda till den Karelo-finska socialistiska rådsrepubliken som därmed blev den tolfte unionsrepubliken inom Sovjetunionen.

1946 avsöndrades den södra delen med kusten och Viborg till Ryssland. Det finska Karelen omfattar idag bara ett femtusen kvadratkilometer stort område i det västra Viborgområdet där Lappeenrata är centralort. Öster om dm den finsk-ryska gränsen ligger den Karelska republiken vars yta är 172.400 kvadratkilometer och har en totalbefolkning på 796.000 invånare. Andelen Kareler är dock bara 10 procent. Landskapet består mest av skog bestående av tall, gran och björk. Här och var dök det också upp en sjö. På grund av den dåliga ekonomin och litet miljömedvetande har det blivit möjligt för utlänska skogsbolag att för underpriser köpa upp och skövla enorma arealer av skogen.

När vi kom fram till den Ryska gränsen såg det ut som om vi snabbt och smidigt skulle komma in i Ryssland, vi hade bara 3 bussar framför oss och gränsstationen var helt nybyggd med datorer och hela köret. Personalen och blanketterna var dock förtfarande av det gamla USSR snittet så vi blev stående där från klockan 12.30 till 16.10. En positiv sak inträffade dock. Vadret förbyttes från vårt nordiska regn och moln till solsken och 28 grader i skuggan. Efter att vi kommit igenom fortsatte vi med högsta fart (102 km/h) mot Viborg. Väl i Viborg lyckades vi efter en stunds letande hitta en resturang (skyltar inte, konstigt!) där ägaren lyckades förhandla till sig ett kanonpris (2000 kr) av vår rysktalande guide Håkan Westman. Maten, bestående av grönsallad (vilken jag och Kenneth undvek), borsjtj (rödbetssoppa), snittzel, en stor öl och kaffe o kaka, smakade alldeles utmärkt.

Efter maten fortsatte vi på den gropiga motorvägen till St.Petersburg. Väl i framme lyckades vi snabbt hitta till Hotell Moskva och checka in. Några irriterade miner syntes till då det visade sig att vissa enkelrum hade förändrats till dubbla sådna. Hotell Moskva, är ett tre stjärnigt hotell med 770 rum i sju våningar som byggdes 1976. Det ligger i södra delen på Nevskij prospekt vid Aleksandr Nevskij-torget (193317, ploschad Aleksandra Nevskogo 2) mitt emot Aleksandr Nevskijklostret. när vi varit på rummet och tvättat av oss tog nogra av oss vi en en Laapin Kulta nere vid receptionen, sedan tog vi en promenad upp längst Nevskij prospekt där vi prövade ölet på tre olika pubar och tittade in på den jättelika Moskvajärnvägsstationen som ligger mitt emot Upprorstorget två kilometer från hotellet. Vid ett tiden, efter ytterligare en öl på hotellet gick de flesta och bingade.

På lördagsmorgonen var det samling i matsalen. Där intog vi en typisk öststatsfrukost bestående av äpplejuice, svagt kaffe, grovt mörkt bröd, russinbullar och yogurt med sylt. Efter fredagens resa hade jag lärt mig att det nog var bäst att förse sig med massäck. det visade sig att russinbullarna var utmärkta för detta endamål.

Klockan tio gick färden mot Peterpaulsfästningen. Vi åkte längst Nevskij prospekt över Palatsbron förbi Udden med Rostrakolonnerna (som på 1700-talet fungerat som fyrtorn) och in på kajen utanför Harön.

Här, utanför bron över till Harön stod det fullt med försäljare. Man sålde allt som kan intressera en turist: ryska trädockor målade som alla ryska ledare från Tsar Peter den store till Gorbatiov och tsar Jeltsin, smycken, Sovjetiska uniformer och medaljer samt Tretjaks målvaktströja. På utvägen från fästningen köpte jag några sovenirer: en pälsmössa för ubåtsofficerare, ett sovjetiskt ubåtstecken, en rysk ubåtsmedalj och ett sovjetiskt flottistbälte. Inne i fästningen tittade vi på Peterpaulskatedralen, en staty av Peter och de övriga fantastiska byggnadsverken.

Efter besöket på fästningen var det dax för besök på det svenska företaget ROXOR där vi fick träffa VD:n Ulf Grönstedt. Han berättade hur det är att var svensk företagare i Ryssland (se längre ner). Efter Ulfs mycket insiktsfulla och intresseväckande föredrag. Åkte halva gänget tillbaka till hotellet för att vila upp sig. Vi i den andra halvan gjorde ett guidat besök på Vinterpalatset/ Ermitaget, världens största museum. Vår guide var en ung tjej ”som hade sett bättre dagar” och som istället för att prostituera sig hade startat ett egen svart verksamhet inom ett område som hon verkligen behärskade.

Med perfekt Boston accent berättade hon, mycket entusiastiskt, allt vi kunde tänkas vilja veta om alla fantastiska rum, tavlor, skulpturer och händelser som utspelat sig i detta enorma palats. Vi räknade ut att hon tjänade, lågt räknat, ungefär 700 rubel rent per dag, alltså cirka 14 000 rubel i månaden, en gigantisk summa i Ryssland i dag. Trots detta hade hon inte rena och hela kläder, så antingen hade hon en ”stor familj” att försörja eller också ett kraftigt missbruk. Enligt egen utsago hade hon läst konsthistoria och franska vid Sorbonne, och dessutom hade hon fem års studier i franska, tyska och engelska på Universitet i Petersburg. Efter denna fascinerande guidning tog vi en frisk promenad till Kirovteatern där vi skulle få uppleva Kosakdans & musik. Medans vi väntade på att våra ”kamrater” och klockan skulle bli 18.30 slog vi oss ned på en liten gemytlig rysk-engelsk pub mitt emot teatern. Puben drevs av en härlig babusjka vid namn Iljena Alexandrovja.

Föreställningen på Kirovteater visade upp det bästa av kosakdans och rysk folkmusik, I pausen åt vi rysk kaviar och en halvtorr rysk champagne. Dansarnas prestationer kan lätt jämföras med de bästa gymnasternas eller cirkusartisternas. En av våra kamrater blev uppbjuden på scen till en folkdans, han gjorde en strong instts och fick kraftiga applåder. Efter föreställningen besökte vi återigen puben. En flaska av Petersburgs eget ölmärke BEHA Nevskoye och en 6:a vodka "Stolitchnaja" fick vi för det facila priset av 12 rubel, omkring 18 kr. Dessutom visade sig detta vara det rätta stället om man ville träffa och samspråka med den inhemska befolkningen, som oftast talar en alldeles utmärkt engelska. När de andra gick hem stanade jag och Mårten Grosshög kvar och kurtiserade två ryska devotjkor som jobbade som optiker. Dessa bjöd på ”russian water” och berättade om livet i Petersburg. Vid tretiden på morgonen försökte vi promenera hem till hotellet. Vi lyckades dock gå åt fel håll och jag blev tvunge att stoppa en bil på gatan. I bilen satt ett trevligt yngre par som körd oss till hotellet. Utanför hotellet träffade jag två ryska datatekniker från Moskva. Vi diskuterade internet, datorer, fotbolls-WM, tog en öl och spelad ett par parti biljard. Ungefär halv sex bingade jag.

På söndagsmorgonen lyckades min rumskamrat Dick Johansson väcka mig 9.40. Jag slängde i mig en stadig frukost ochhan i tid till bussen som avgick mot sommarpalatset Tsárskoje seló i Pusjkin, 22 km söder om Petersburg. När vi klev av bussen möttes vi av en marschorkester som spelade ”Du gamla du fria”. Gatan fram till palatsporten kantades av marknadstånd där man sålde ryska skjortor, scarfer, smycken, trädockor, T-shirts och medaljer. Jag köpte en fantastisk handgjord kasperdocka och en rysk skjorta till William, min ettårige son. Jag gick in i slottsträgorden tillsammans med de tre Torsbyborna Annmari Nummelin, Inga-Britt Keck och Sune Eriksson. Inga-Britt talar flytande ryska vilket vi hade nytta av när vi prutade på marknaden. efter en skön promenad i parken gick Sune och jag in i slottskyrkan där vi lyssnade på ortodox rysk kyrkmusik. Vi köpte var sin kasset med musiken för 7 rubel styck. Bussresan fortsatte sedan mot tsarens sommarslott Peterhof där vi intog en spartansk lunch i ett obyggt lusthus.

Efter lunchen vandrade vi runt parken i smågrupper och tittade få de fantastiska vattenfallet, fontänerna och guldskulpturerna. Ett gäng, som jag tyvärr missade, tog bärplansbåten in till Ermitagekajen i Petersburg. Det var tydligen en fantastisk sjötur. Andra stanade till på marknaden utanför slottet och jag och Ingvar ”IGGE” Fernstad köpte var sin Sovjetisk orden. Igge fick (för 30 dollar) tag på en Patriotiska Krigets Orden nr: 2.524.835 och själv köpte jag (för 60 DM) en Röda Stjärnans Orden nr: 354.876. Den senare instiftades 1930 och gavs som en militär och civil förtjänstorden till officerare, manskap och civila för förtjänster inom krigsmakten och för berömliga gärningar så som tex livräddning. Den förstnämnda orden instiftades den 20 maj 1942 och designades av A.I. Kkuznetsov. Runt hammaren och stjärnan står inskriptionen: ”PATRIOTISKA KRIGET”. Orden delades ut till soldater i alla truppslag och till civila som hade utmärkt sig i strider med Nazisterna. totalt fick 350.000 Sovjeter ordern av 1:a klassen och mer än en miljon Orden av andra klassen. Vid 40 års firandet av krigsslutet delades orden ut till alla överlevande deltagare i kriget.

Efter att vi kommit tillbaka till hotellet och vilat en stund tog vi Metron från hotellet till stationen Nevskij Prospekt. Där gick vi in på den mycket trevliga resturangen Tschaika som ligger vid kanal Griojedova 14, tel 312-46-31. Tschaika liknar en gammal skeppsresturang och man får en känsla av att vara ute till havs när man äter sin ryska sjömansbiff.

Denna kväll hade man också levande musik. det var några unga studenter från musik- konservatoriet i Petersburg som jazzade mycket skickligt och oförglömlig. detta var väl inte en av mina bättre dagar jag hade viss ågren sedan natten innan så jag tog en promenad hem längst Nevskij. Några av de andra tog en svart taxi till en pub där Mårten rockade loss på dragspel och gitarr.

På måndagsmorgonen var det så dags för ett besök på Nordiska Ministerrådet där vi träffade”director” Anders Hedman som berättade om sin veksamhet och om hur det är att leva i Piter. Innan vi startade resan mot Tallinn stannade vi till på Delovoj Petersburg (Dagens Industri), man hade nyss flyttat in i nya flotta redaktionslokaler och var tämligen nöjda med sin existens. Efter detta besök var det ”raka” vägen (haha) mot Narva och Tallinn.
.

2. St. Petersburg

Om du säger Piter så vet alla i Ryssland vad du menar. S:t Petersburg, Petrograd, Leningrad.

Staden har många poetiska namn: Nordens Palmyra, Nordens Venedig, Nordens Amsterdam, ”ögonvrån av somnad Nord”. Men inget är så kärnfullt som Piter, ”fönstret mot EUROPA”.

2.1. Lite om Petersburgs historia

När tsar Peter för tre sekel sedan la den första stenen på stadens grund kallade han den Sankt Piter Burch, inte efter sig själv, utan efter aposteln Petrus, som hade nycklarna till paradiset i sin ägo. Namnet var mer holländskt än ryskt, Peters plan var att skapa en helt ny värld i det ryska imperiets periferi.

”Stavningarna ändras men i folkmun har staden förblivit Piter. I krigsyran 1914 beslöt tsaren
i sin enfald att ändra namnet, som han tyckte lät för tyskt, till Petrograd. Och tio år senare , efter Lenins död, ändrade bolsjevikerna i sitt övermod stadens namn till Leningrad. Men Piter kunde inte tvätta bort. Även Starlin sa Piter när han ville vara informell."

Tsar Peter hade tidigt lärt sig hata den feodala splittring som rådde i hans Ryssland och han gick in för en helt ny absolut kejsarmakt. Han var den föste att sätta statsnyttan över allt annat. Alla tsarer före honom betraktade riket som sitt personliga arvegods, men Peter ansåg att alla, även han själv, måste "tjäna fosterlandet utan att skona sin egen mage". Peter ansåg att hans allt överskuggande uppgift var att reglera Rysslands gränser. När han tog makten levde hälften av alla ryssar utanför landets gränser. Polen, Sverige, Turkiet utgjorde ständiga hot. Med undantag för ett enda regeringsår låg han i ständigt i krig. Han startade en expansion utan historiskt motstycke.

Peter insåg att han måste ta udden som ligger bakom Nevakröken för att "öppna fönstret mot Europa". Men han förstod att Rysslands militära styrka inte var tillräcklig. Peter började rusta. Armén växte med 30 000 man om året. Ryssland blev i praktiken först i världen med ett värnpliktssystem. 80 procent av budgeten gick till rustningar. Var åttonde kyrkklocka beslagtogs och smältes om till kanoner.

1702 förklarade Peter krig mot svensken varefter han anföll och intog fästningen Nöteborg vid Ladogas utlopp i Nevan. I oktober samma år anföll en rysk armé Nyenskas. Kommendanten för Nyen höll dock ut i fästningen ända till den 2 maj 1703. Den 7 maj besegrade Peter en svensk flotteskader i Nevas mynning. Efter att ha rekonoscerat bland öarna och kontrollerat vattendjupet i Nevans mynning beslöt tsaren att en fästning skulle anläggas på Harön. Med metropoliten av Novgrorod närvarande döptes staden högtidligen till "Sant Piter Burch". Namnet var inte självklart. Först hade tsar Peter kallat sin fästning för "Sjlotburg" och den tilltänkta staden för "Petropol". På några få månader tvångskommenderade han 20 000 man till fästningsbygget. Staden byggdes upp med ett rasande tempo. 40 000 man med verktyg kommenderades årligen till Petersburg. I två år kom den svenska flottan tillbaka sommartid men tvingades retirera och erkänna att Petersburg blivit både en stark fästning och en blomstrande handelsstad.

Stan blev huvudstad år 1712, vilket med undantag för Peter II:s korta regentperiod skulle förbli fram till 1918. Inför den nya huvudstaden tedde sig Moskva som en blek änketsaritsa klädd i sobel inför sin efterträderska. Medan Moskvafolket gick i basttofflor, klädde Peterburg upp sig i gyllne skor. I Petersburg bar man frack och syrtut medan man i Moskva hade kaftan och fårskinnstulupp.

Vid Stolbovfreden 1617 hade Ryssland nödgats erkänna hela Finska viken som svensk. Och svenskarna kunde börja anlägga fästningen Nyenskns på den plats där St. Petersburg idag ligger.
Med freden i Nystad 1721 avträdde Sverige Livland, Estland, Ingermanland, södra delarna av Viborgs län samt Keksholms län.

Arkitekter från alla Europas hörn värvades till staden för att skapa de tongivande ensemblerna. Peter valde framförallt holländska förebilder. Det skulle bli en modern stad med raka gator, tätt sammanbyggda hus i enhetlig stil och stora trädgårdar. Ett system av kanaler med exakta mått som hämtats från Amsterdam anlades och varje befolkningsskickt tilldelades en egen statsdel. Amiralitetsön, med Amiralitetet som mittpunkt, skulle bli administrativt centrum. Det som idag kallas för Petrogradsidan, alltså den stora ön bakom Peterpaulsfästningen, skulle befolkas av köpmännen och hantverkarna som redan spontant bygg sina byar där. Vasilijön (s. skulle vara säte för slott och hamn för handel. Den gröna Krestovikijön var furst Belozerskijs egendom och på Jelaginön hade högadeln sina sommarresidens. Den långsträckta Petersön, tätt in till västra Petrogradsidan, var liksom östra fastlandet, Viborgsidan, avdelad åt väverier, tobaksfabriker och verkstäder. Bortom Petrogradssidan ligger Apotekarön, som fick sitt namn av att tsar Peter avdelade ön att odla läkeväxter på, som de finska stammarna gjort före honom. Den arbetande befolkningen, till stor del livegna, bodde i förstäder, slóbody.

Under kejsarinnan Annas decennium på tronen 1730-40, inrättades en kommission för Petersburgs uppbyggnad. Staden var ännu inte stort mer än ett härläger och en kåkstad av trä. Under tsarisorna Elisabet och Katarina den stora fortsattes Peters verk i stor skala. Yppiga verk som: Vinterpalatset (s.35), Smolnyjklostret och Stroganovpalatset med sina effektfulla färger: djup azurblått, pistagegrönt, olivgrönt, choklad, purpur, terracotta, venetianskt rött skärt, ockra, citrongult, vitt och svart, uppfördes. Katarina den stora lämnade en stad av sten. Under hennes tid ökade andelen stenhus i staden från en tiondel till en femtedel. Petersburg hade med sina 200 000 invånare passerat Moskva i befolkning.

Från Katarinas tid började ryska arkitekter uppträda flitigare, till exempel Ivan E Starov som ritade Tauriska palatset. Kring Vinterpalatset tillkom Lilla och Stora ermitaget, Ermitageteatern och Marmorpalatset. Under 1800-talets första decennier, byggdes i aldrig tidigare skådad skala. Staden förtätades och en lång rad ensembler stöptes om med tanke på helhetsintrycket: Senatstorget, Ryska museet och Konsternas torg, Vasilijöns udde, Palatstorget, Pusjkintorget och Ostrovskijtorget. På 1840- och 50-talen fullbordades Isakskatedraken ( och Nya ermitaget, landets första egentliga museibygge. Isakkatedralen tog 40 år att bygga. fyrtio olika mineralier ingår i byggnaden, från uralmalakit, till fransk marmor och väldiga kolonner av lazurit från Afghanistan. Byggnaden är 112 meter hög väger 300 000 ton och står på 24 000 pålar. direkt efter revolutionen gjordes Isak om till ett ateistiskt museum och rensades på religiösa föremål. Idag betonas konst och historia i Isakskatedralen och där genomförs mässor. Helgedomen är idag ett av Petersburgs främsta turistobjekt.

Katarina ville vara kultiverad. Hon började systematiskt köpa upp europeiska konstsamlingar, i större skala än Peter någonsin dristat sig till. 1764 köpte hon 225 målningar. För dessa målningar lät hon uppföra Lilla Eremitaget (sid 31) som öppnades samma Âr. Sedan köpte hon på löpande band den österrikiske greven karl Coblenz´s samlingar liksom den brittiske premiärministern lord Robert Walpoles tills hon fått ihop ett par tusen tavlor åt sig och mössen, som hon klagade i sin dagbok. det påstås att Katarina vid 63 års ålder avverkat 21 älskare. Hon dog med den siste, Platon Zubov, i sina armar.

"I folkmun har staden förblivit Piter. I krigsyran 1914 beslöt tsaren i sin enfald att ändra namnet, som han tyckte lät för tyskt, till Petrograd. Och tio år senare, efter Lenins död, ändrade bolsjevikerna i sitt övermod stadens namn till Leningrad. Men Piter kunde de inte tvätta bort. Även Starlin sa Piter, när han ville vara informell. Säkert skulle staden mycket tidigare ha återgått till sitt gamla namn om inte en miljon människor hade stupat för Leningrad under andra världskriget."

Norr om Vasilijön mynnar Lilla Neva, söder därom Stora Neva. Stadens etthundraen öar innesluts av sjuttio floder, kanaler och bäckar. De flesta kanaler - Fontanka, Mojka Smolenka, Prazjka och Jekarerinhofka - är naturligt bildade. Gribojedov, Krukov, Obvodnyj har skapats av svenska krigsfångars blod, svett och tårar.

Nevan har tämjts, trängts undan och slagits i järn med mer än fem hundra broar. Under de vita nätterna i juni - augusti är det ett stort skådespel när broarna slås upp och fartygen kommer i konvoj runt flodkröken vid Smolnyj.

Midsommarnatten är en halv timme längre i St. Petersburg än i Stockholm. Piter ligger på samma breddgrad som Helsingborg och Uppsala, men hon ligger också längre från Golfströmmen vilket innebär att vintrarna blir kallare och somrarna varmare.

Redan efter ett par årtionden hade Piter dragit till sig en femtedel av Rysslands hela stadsbefolkning. I början skedde det med tvångskommendering av manlig arbetskraft, ännu 1789 var två av tre stadsbor män.

Under Napoleonkrigen i 1800-talets början hade befolkningen gått om både Stockholm och Kˆpenhamn. Tillsammans med Berlin tog Petersburg upp en rasande jakt på Wien för att erövra platsen som Europas tredje stad, efter London och Paris.

Den 11 mars 1988 passerade stor-Leningrad femmiljonersstrecket. Staden är idag Europas fjärde stad efter Moskva, Paris och London. Bara ett dussin städer i världen är större. Det bor lika många människor i Piter som i hela Finland. Vad som på kartan framstår som en oansenlig arkipelag på Östersjöns andra strand är i verkligheten en kontinent av m‰nniskor. Ett Paris, ett London alldeles inpå våra knutar. Ett dygn med båt, mindre än en och en halv timmes flygresa från Stockholm.

Bronsryttaren

Ingen annan plats, Dekabriternas torg, ingen annan staty har varit föremål för så mycket diktarmöda som Étienne-Mauice Falconets Ryttare. Peter stegrar hästen, det ryska folket, över historiens avgrund. Kring hästens fötter snor sig ormen - Sverige. Statyns fundament är ett väldigt granitblock från Lahta, "åskstenen" kallad, eftersom den kluvits av en blixt. Att frakta den 1600 ton tunga stenen de tolv kilometrarna till staden var ett herkulesarbete. Tusentals livegna fick mönstras för uppgiften. I en specialbyggd pråm skeppades den till Amiralitetskajen, 1770 var man framme.

Inledningen till Aleksandr Puskins dikt Bronsryttaren är berömd. Olof Palme kunde recitera den utantill på oklanderlig ryska!

"Just härifrån skall svensken hotas", låter Puskin tsaren säga, "här skall vi bygga upp en stad/ som trotsar denne sturske granne./ Här har naturen oss beskärt/ att ända fram till havet nå/ och öppna fönstret mot Europa."

Puskin fortsätter med en gnistrande panorering över staden från Nevans stenklädda kajer till Marsfältet som glänser av lekande krigare i brons. Så långt är dikten rena turistbroschyren. Sedan börjar den dramatiska delen. Pusjkin såg Petersburg som en symbol för Rysslands "okuvliga styrka". Som patriot älskade han Peters skapelse, men som folkets skildrare såg han också en stad av fattigdom.

En skulptur föreställande Pusjkin pryder tunnelbanestationen Pusjkinskaja som ligger på Zagorodnyjprospetet. Pusjkin avled 1837 av en skottskada efter en duell gällande sin hustrus heder.

Dekabristtorget

På detta torg vid senatern, som före upproret hette Petersplatsen, ställde tre tusen soldater upp i fyrkant i den svinkalla ottan måndagen den 14 december 1825. De vågade livet för en smula demokrati och vägrade svära tsar Nikolaj sin trohet. Detta uppror, dekabristupproret efter månadens namn, var det första allvarliga försöket på sextio år att störta självhärskardömet.

På upprorsdagen gick dock allt snett från början. Den blivande tsar Nikolaj hade fått informationer om upproret två dagar i förväg, den tilltänkte tsarmördaren fick byxångest och avsa sig uppgiften, han som skulle inta Vinterpalatset backade ur, satt hemma och drack kaffe istället. Fem Dekabrister hängdes på Peterpaulsfästningen, tvåhundra förvisades till Sibirien och sammanlagt tre tusen soldater bestraffades. Upprorsförsöket var hur som helst en nyttig repetition. I åttio år växte Rysslands unga generationer upp med berättelserna om dekabristerna. När det var dags för nästa försök hade de lärt sig läxan.

Eremitaget

I Eremitaget måste man välja väg. Det är omöjligt att "se Eremitaget". Om man bara skulle ägna varje föremål en minut skulle det ändå ta elva år att gå igenom museets alla 650 salar. Bara att gå rakt igenom är som ett Göteborgsvarv, 22 kilometer. "It´s the biggest in the world".

I tsarens lilla matsal utspelade sig dramatiska händelser natten mellan 25 och 26 oktober 1917. Det var dit Provisoriska regeringen drog sig tillbaka sedan det första skottet avfyrats från pansarkryssaren Aurora. Under gobelänger föreställande Afrika, Asien och Europa väntade den på den oundvikliga arresteringen. I takt med att bolsjevikerna arresterade, arkebuserade och förvisade Petersburgs aristokrater växte samlingarna i Vinterpalatset som nu förenades med Eremitaget till ett enda museum, Konstens palats. Eremitaget, den gamla benämningen segrade dock till sist. Om tsarens Eremitage hade 600 000 föremål nådde siffran nu det femdubbla.

Eremitaget måste, i juni 1941, för tredje gången i historien evakueras. Det hade tidigare skett under Napoleonkrigen och under första världskriget. När tyskarna den 30 augusti hade slutit sin järnring runt Leningrad hade museipersonalen lyckats frakta ut närmare två miljoner föremål. Det som blev kvar grävdes ner i Leningrad eller förvarades i källarvalven där två tusen medarbetare arbetade och bodde. Eremitaget blev en fristad för vetenskapsmän och konstnärer, som höll på att gå under av sömnbrist i sina vanliga bostäder. Leningrad härdade ut och den 8 november 1944 kunde ljuset i Eremitaget tändas på nytt. En utställning ordnades av de föremål som befunnit sig i Leningrad.

Nevskij prospekt

Det var ont om byggnadsmaterial i St. Petersburg så var och en som åkte till staden var tvungen att medföra en sten som passersedel. Det saknades också arbetskraft. Här kom de svenska krigsfångarna väl till pass. De var ofta tekniskt utbildade och kunde utnyttjas för allehanda byggnadsarbeten. Svenskarna var med och byggde Nevskij prospekt . Peter hade efter moget övervägande valt att lägga den nya staden där floden delar sig i sina tre huvudarmar. Tre forvägar förde in mot Amiralitetet och dessa blev Nevskij prospekt, en av världens mest berömda gator och ett kärt ämne för rysk konst och litteratur.

Nevskij prospekt har fått sitt namn av Alexander Nevskijklostret som grundades av Peter för att hylla minnet av den ryske folkhjälten Alexander, som vid 1200-talets mitt besegrade en grupp skandinaviska inkräktare, vilka opererade i området under missionens täckmantel. Slaget stod vid Neva nära den plats, där tsar Peter omkring femhundra år senare åter körde bort svenskarna.

Nevskij prospekt har inte alltid varit en monumentalgata, 4,5 km lång. Den allé som planterades längst vägen var inte bara till för sin skönhets skull. Ursprungligen planterades den för att dränera det vattensjuka deltaområdet. Den numera så monumentala grupp av prospekt ( raka avenyer) som strålar ut från Amiralitetet har tillkommit som praktiskt betingade förbindelser mellan den omgivande landsbygden och marknadsplatsen vid Amiralitetet. Nevskij prospekt har speciellt intresse för en svensk besökare. Gatan hade 1721 förvandlats till något storartat till stor del beroende på de svenska krigsfångarna, som varit med och byggt prospektet, varje lördag sopade och städade gatan i hela sin längd. De svenska fångarna bidrog på flera sätt till att forma de äldsta delarna av staden. Idag kan man få se en äldre dam säljande blommor om man vandrar längst prospektet.

Vasilij-ön

En av de första broarna i St. Petersburg gick från ryttarstatyn över till Vasilij-ön. Det var en enkel träbro på pontoner, som revs varje höst och lades ut sedan isarna gått upp på våren. Peter beslöt att förvandla Vasilij-ön till ett centrum i Petersburg. Bland betydande byggnader på ön finner man idag konstakademin, universitetet, börsen och Peter den stores kuriositetsmuseum.

Petrogradsidan med Harön

Stadsdelen vid fästningen var först uppdelad i två zoner. Den västra delen kallades Svarta förstaden och hit hänvisades alla färgade befolkningselement. I öster låg ett förnämare område i anslutning till det stora torget som begränsades av kronverket, saluhallen och senaten, Torget förändrades dock helt under 1700-talets senare del. Peterpaulfästningen uppfördes i början i trä. Så småningom murade man upp vallarna och bastionerna i tegel bland annat var det svenska fångar som arbetade här. När det så småningom blev lugnare tider användes fästningen enbart som fängelse. Redan 1718 började man spärra in politiska fångar i bastionerna. Från slutet av 1700-talet blev fästningen en samlingsplats för fängslade revolutionärer och reformivrare, en fin tradition som höll i sig ända fram till Oktoberrevolutionen. Till dem som under årens lopp suttit fängslade där hör Dekabrister, Tjernytjevskij, Dostojevskij och Maxim Gorkij.

Peterpaulskatedralen

Det främsta byggnadsverket innanför fästningsområdet är utan tvekan katedralen. Kyrkan med sin höga spira har blivit en symbol inte bara för St. Petersburg utan för hela det Ryssland som Peter den Store skapade. Peter begravdes här efter sin död 1725, och fortsättningsvis har kyrkan fungerat som kejserlig gravplats. Senast nu i juli 1998 begravdes, under stor symbolisk närvaro av tsar Jeltsin, den siste tsaren (Nikolaj II) av Romanovsläkten i kyrkan.

Amiralitetssidan

Stadsdelen har fått sitt namn av Amiralitetet - ursprungligen ett varv - som legat på samma plats sedan 1704. 1783 flyttades varvet efter en brand ut till Kronstadt i Finska viken och Amiralitetet byggdes under ledning den store ryske arkitekten A.D. Sacharov och fick sitt nuvarande utseende.

Idag mäter Amiralitetet (s.32) något mer än 400 meter på längden och vardera flygel är 160 meter lång. Centraltornet som är 72,5 meter högt, vilar på en rikt smyckad ark över vilken reser sig en kub med joniska kolonner, i sin tur krönt av 28 skulpterade figurer. Mitt på Palatstorget mellan vinterpalatset och Amiralitetet står den väldiga Alexanderkolonnen som ritades av Isaacskyrkans arkitekt, Montferrand.

Som svensk turist bör man ta in på anrika hotell Astoria, en ovanligt lyckad skapelse från 1900-talets första år av den svenske arkitekten Fredrik Lidvall.

Vad bör turisten mera se?

Sommarpalatsen Peterhof (halvtimmestur med bärplansbåt ) i finska viken vid Petrodvorets och palatset Tsárskoje seló, Marsfältet, Peter den stores Sommarpalats i Sommarträdgården, Marmorpalatset, Kazankatedralen, Moskvajärnvägsstationen, några av Petersburgs exklusiva butiker och den stora gallerian Gostinnyj dvor på Nevskij prospekt är väl värda att titta in i (priser som här hemma).

Petersbaneret

Den ryska flaggan har sina rötter i 1600-talet och färgerna ansas symbolisera de slaviska folken förbund: vitt för vitryssar, blått för lillryssar och rött för storryssar. Egentligen så lånade tsar Peter den vit-blå-röda fana från holländarna. Han kröp för väst. De riktiga ryska färgerna är egentligen svart-orange-vitt. 1858 fick tsaren för sig att det civila ryska standaret skulle vara svart-gult-vitt, färger som förekommit i vapen och kokarder kanske rentav längre än de vit-blå-röda färgerna. Detta var den officiella flaggan fram till 1914 då folkoppinionen tvingade tsaren att backa ett steg.

2.2. St. Petersburg av idag

ROXOR i Petersburg

På lördagen besökte vi en av de mindre svenska företagarna som lyckats i St. Petersburg, Ulf Grönlund. Från början Ulf kommer ursprungligen från Vilhelmina. Det kan verka som ett stort steg att flytta från en kommun i södra Lappland med 9 000 invånare till en stad med 5,5 miljoner invånare och ett helt nytt språk.

Ulf började dock sin karriär i Skåne 1987, som grossist i plastblommor. 1993 delade Ulf och hans kompanjon upp företaget. Ulf tyckte då att det kunde vara dax att testa en ny marknad. Under i oktober 1992 hade Ulf varit över i Ryssland för att undersöka affärsmöjligheterna i detta väldiga land. Han fan att det nog fanns en marknad för plastblommor i Ryssland och har sedan 1993 varit permanent bosatt i Petersburg.

Fram till hösten 1997 sålde ROXOR till största delen plastblommor men efter som kunderna inte har möjlighet att låna pengar så måste de sälja större delen av sina blommsterpartier innan Ulf kunde få betalt. Detta i sin tur ledde till att betalning erhölls först efter 6-7 månader. Ulf beslöt därför att börja sälja plastartiklar istället. Han blev generalagent för Hammarplast och Habopenslar från Bankeryd. Idag säljer Roxor sina produkter till 300 kunder i100 städer genom Rysslands 11 tidzoner.

Vad är det då som gör att Ulf lyckats i Ryssland? Enligt Ulf själv, beror det på tre faktorer: För det första har Ulf utvecklat en metod för att analysera sina kunders förmåga att sälja och betala för produkterna.

För det andra så betalar Roxor skatt. På så sätt undviker han till stor del att bli trakasserad av skattepolisen som idag utgår från en ”power position” när de driver in skatter. Dessutom minimerar han risken för att bli ansatt av maffian eftersom de inte kan skaffa några hållhakar på honom.

För det tredje har han hittat en bransch där han kan omsätta pengarna två gånger per år istället för bara en gång.

Ulf anser att det på lång sikt är bra att följa de dyra skattereglerna men samtidigt påpekar han att ett nytt skattesystem måste till för att främja företagandet. Som det nu är utnyttjar några få, med goda kontakter inom toppskiktet (som också gör sig en hacka (korruption)), systemet genom att inte betala skatt - med myndigheternas goda minne. Ulf är tvungen att ta 30 procent högre pris än dessa myglare. Ryssland har hårda importtullar på många varor. Minitullen på plastvaror är fyra dollar per kilogram. För att vara på den säkra sidan rapporterar Ulf alltid fem dollar per kilogram. Att jämföra med den störste importören, som bara rapporterar 0,5 - 1 dollar per kilogram.

Nämnas kan, att en Volvo kostar 13 dollar per kilogram i skyddstull. Det blir alltså, för en Volvo S70 som väger ca.1500 kilogram, 156 000 kronor i importskatt. En Lada kostar 10 000 dollar i Ryssland. Eftersom ryssarna är ett påhittigt folk har de hittat vägar runt importskatten. En ryss som bor utanför Ryssland i mer än sex månader får nämligen ta med sig en bil utan att betala importskatt, varför många utlandsboende ryssar, trots att de inte har råd, importerar västerländska bilar. De säljs via annons redan innan de är köpta.

Var säljer Ulf sina produkter? Jo förvånande nog går 64 procent av Roxors försäljning till Sibirien därefter kommer den europeiska delen av Ryssland med 31 procent. 3 procent av försäljningen går till St. Petersburg och den kvarvarande procenten säljs i Moskva. Av kunderna är 69 procent varuhus 12 procent blomsteraffärer och 19 procent ”whole selling stores” som Ulf uttryckte det. det man säljer mest av är blomkrukor i plast dessa står för 72 procent av Roxors omsättning.

Anledningen till att man säljer mest i Sibirien är att genomsnittslönen är betydligt högre där än i andra delar av landet. En olje arbetare tjänar i genomsnitt 1000 dollar per månad, och han får dessutom betalt eftersom olja är Rysslands viktigaste exportvara. Oljan står för hälften av den ryska exporten. Resten av exporten består idag av gas, metaller och skog. Problemet ligger i att ingen har råd att låna pengar för att starta någon produktion i Ryssland, räntorna är på tok för höga.

Enligt Ulfs analyser finns det tillräckligt med köpkraft, för att det skall vara ide att sälja, i städer med mer än 100 000 invånare. I Ryssland finns det 1027 städer varav 13 stycken med mer än 1 miljon invånare. Tidigare stod Roxors största kund för 4,4 procent av dess omsättning. Numera har man 9 kunder som vardera står för 2 procent av omsättningen. Dessa kunder återfinns i Sibirien.

Ulf anser att det är viktigt att sprida riskerna och inte bli för beroende av en eller ett par kunder. Ulf har satt som mål att hålla sina kundförluster på 2 procent, 1996 låg Roxors kundförluster på en procent och 1997 låg kundförlusterna på tre procent vilket kanske låter lite förvånande. Men faktum är att en av fördelarna med ryssar är att de alltid betalar, även om det kan ta lång tid och de alltid betalar med pengar. Nyligen fick Ulf betalt, för en två år gammal skuld, i tapeter. För att få betalt i någorlunda tid skickar Ulf bara varor för två månaders behov åt gången vilket innebär att han får agera både leverantör och bank. I genomsnitt tar det idag 100 - 150 dagar innan han erhåller betalning för varorna.

Transporterna är inte riktigt vad vi är vana vid. Till vissa kunder i Sibirien är det 1000 mil, dit går inga långtradare utan det är järnvägen som gäller. Eftersom varken spår eller tåg genomgått något underhåll, renovering eller nyanskaffning kan tåget bara hålla 42 km per timme. detta tillsammans med ganska komplicerade förpackningsbestämmelser (jutesäckar) innebär att det kan ta ett par veckor för varorna att nå kunden.

Ulf påpekar att det bara ser ut som om det saknas pengar i Ryssland. Han säger att man uppskattar den svarta ekonomin står för omkring 40 procent. Han har räknat ut att enbart staden Petersburg går mist om skatteintäckter på 1,5 miljarder dollar varje år på grund av att människor inte är vana att betala skatt och därför stuntar i myndigheternas propåer. Många har också småkollonilotter där de odlar stora mängder potatis och andra grönsaker som de sedan säljer på torget eller till någon resturang. Den så omtalade maffian har sin bas i alkohol, tobak och choklad försäljning. Försäljning av alkohol går till exempel till på så sätt att man köper upp ett parti Absolut Vodka flaskor på spotmarknaden som sedan fylls med vodka i tex Ungern, smugglar dessaa till Ryssland och säljer dem för normalpris till krögare och spritaffärer i baltikum, Petersburg och Moskva. Dessutom jobbar man med att söka upp företag som myglat med skatten eller på annat sätt fifflat, dessa tar mansedan över och tömmer på pengar.

Eftersom den Ryska staten inte betalar ut några löner ligger konsumtionen på en låg nivå vilket också innebär att inlationen sjunkit från 1354 procent år 1992 till 11 procent under 1997. Under 1998 tror man att inflationen skall stanna på sju procent. eftersom räntenivån ligger på 25-30 procent har man dåligt med företag på Petersburgs börsen. Det är mest olje och gasföretag och hela börsvärdet är mindre än Ericssons börsvärde. Från 1992 har BNP gått upp från -14 procent till noll procent 1997 där det förväntas ligga kvar fram till milleniumskiftet. Ulf tror dock att Ryssland inom 25 år kommer att ha utvecklats i samma riktning som USA, med ett liknade marknadssystem och styrelseskick.

Nordiska Rådet

På Nordiska Ministerrådets kontor på Plechanova 10, of. 2 191 186 i St. Petersburg möttes vi av en nyvaken kontorschef vid namn Anders Hedman. Han berättade att Nordiska Rådet är en nordisk samverkansorganisation med verksamhet i det nordiska närområdet. NR finansieras till 40,4 procent av Sverige, till 18,4 procent av vardera Norge och Danmark och av Finland med 21,6 procent. Dessutom är Island med på ett hörn med en procent. NR:s verksamhetsområden är kultur, FoU, ekonomi, mänskliga rättigheter, fiske och juridiska spörsmål.

Verksamheten har tre inriktningar:

1. Sammarbete inom Norden
2. Europeiskt sammarbete
3. Norden och Nordens närområde

Nordiska Rådet har kontor och verksamhet i St.Petersburg, Tallinn, Riga och Vilnius. Enligt Anders sträcker sig hans ansvarsområde från Kolahalvön och ner till Kalliningrad.

Målet för verksamheten vid St.Petersburgs kontoret är att verka för en stabil och trygg utveckling i området. Versamheten på denna sida av Österjön påbörjades1991 i och med Baltstaternas självständighet. I Ryssland har man, sedan fyra år tillbaka, framförallt arbetat och bidragit till en ökning av undervisning i de nordiska språken. I Poskov, Novrigov, Petrosovosk och Murmansk finns det numera studenter som studerar svenska, norska och finska. NR hjälper till med så att studenterna får komma till Sverige där de kan lära sig mer om den svenska kulturen och få tala svenska ned svenskar. På så sätt hoppas man att studenterna skall bli ambassadörer för Norden. NR jobbar även med lärar och forskarr utbyte mellan grannländerna i Norden. I år satsar man på att ta 100 lärare och forskare till Sverige och Norge. Helst vill man ha personer med samhällsvetenskaplig eller ekonomisk inriktning. Det är dock ont om dessa i våra östliga grannländer varför många av deltagarna är tekniker.

Mellan Tartu, Shovinorov och Vilnius har man varit med och startat ett regionalt studentsammarbete. I St. Petersburg annordnade man, under våren, en barnkonstutställning som sågs av 250.000 besökare. Dagen innan vi anlände hade man varit med och anordnat en konsert med Ase of Base och förra året en med Roxett. Dessutom ordnar man konferenser och seminarier inom bl.a. läkemedelsområdet. I programmet Nordpraktik skickar man yngre lärare på praktik till Sverige. I ett annat program har man som måsättning att utbilda 25.000 ryssar i Management varav 12.500 skall få besöka ett EU-land för utbildning och praktik. I år tar Sverige emot 200 ryska företagsledare från nordvästra Ryssland. Samtidigt skickar man 10 personer från Sverige till ryssland på Östpraktik.

Enligt Anders är ryssarna öppna, glada och lätta att ha att göra med. Problemet är det krångliga regelverket. Men det går att hitta "smidiga vägar" runt reglerna. Det är något som ryssen i gemen är fantastiska på. Från hamnen i Petersburg finns det en svensk färjelinje som går, Nordic Trucker Line. Det är en godslinje som mestadels transporterar ryska långtradare från Stockholm. De tar dock ett antal passagerare. 300 kronor kostar det till stockholm och 35 dollar tar Sverige i visumavgift för ryska medborgare. Tyvärr är det hopplöst att ta in något gods till Ryssland vi Petersburgs hamn eftersom den är banditkontrollerad. Hederliga företagare använder därför nästan alltid hamnen i finska Kotka eftersom man då vet att man får med sig sina varor. Ryssarna själva exporterar sin olja via Ventspils i Lettland.

Enligt Anders var den bästa tiden i Ryssland 1991-1993 då ”det kaos rådde, ingen visste vad som gällde. Det gick att göra snabba enkla pengar och bli rik över en dag”. Idag har staten återhämtat sig och stärkt sitt grepp om situationen. Största problemet idag är hellt klart skattelagstiftningen där man har många motstridiga regler. Problemet för Jeltsin är att han har en moderat regering som skall försöka ändra lagstiftningen under ett sosse- vänsterdominerat parlament, vilket inte går speciellt bra. Jeltsin är dock en av de absolut bästa politiska spelarna i hela världen. Han missade dock chansen att, efter vitahusockupationen utlysa nyval och få till ett nytt moderatdominerat parlament. Vad han istället gör, när han inte får med sig Duman, är att hota med att ta bort ledamöternas privilegier. Detta gör att han snabbt får en majoritet för sina förslag.

Ett annat stort problem för Ryssland är Kaliningrad, tidigare Königsberg, där man har en mycket stor militärstyrka stationerad. Man har där fått en epedemisk spidning av HIV och AIDS på grund av alla sprutnarkomaner och deras sätt att blanda ut narkotikan med blod innan de injicerar den. Ett annat problem med området är att det ligger helt isolerat från det övriga Ryssland vilket gör att det inte går att utnyttja varesig som import- eller exporthamn. Man kan inte utnyttja den järnvägsförbindelse man har eftersom den går igenom Litauen och kan stoppas eller sinkas av dess myndigheter. Hade man haft en bra guvenör (vilket man inte har), för området, så hade mycket positivt kunnat hända. Anders menar att det annars generellt sett bara fattas en sak i Ryssland, PENGAR!!! Eftersom pengar är en bristvara blir ränterna så höga att ingen vågar låna för att investera i tillverkningsindustrin trots att tillgång på låga löner och välutbildad arbetskraft borde ge ryssen hyfsade konkurrensfördelar.

Anders påpekade, när någon tyckte att infrastukturen, bland annat vägarna, borde bättras på, att vägen mellan Viborg och Petersburg förbättrats avsevärt de senaste åren. Det är inte som det kan se ut med västögon, att ryssarna skiter i allt. De vill ha det bästa = det dyraste (de tror att det dyraste automatiskt är det bästa, vilket ju ofta stämmer). miljön är för tillfället inte det som står högst upp på dagordningen eftersom man först vill ha en hyfsad levnadsstandard. I ryssland har man samma prioritetsordning som i frankrike nämlligen atförst leva gott och se bra ut först och främst skall man ha en bar bil, helst en Merceders, därefter kommer Hugo Boss kostymen och sedan maten varefter boendet kommer.

I Petersburg har det blommat upp många företag inom tjänste- och servicesektorn som nu svarar för 90 procent av omsättningen i Petersburg. Bland annat har resturangutbudet tiodubblats på fem år. Något som dock saknas är medelklasshotell, lyxhotell, för 300 dollar natten, med standard ett par klasser över Sheraton, Grand Hotell, Royal Viking och Strand Hotell i Stockholm, finns det gott om. Och Sovjet nostalgahotell, för 50 dollar natten, av typ Hotell Moskva och andra med 3000 bäddar, finns i överflöd.

Interdevotjka

Devotjka betyder flicka och rubriken är den benämning som de lättfotade flickorna som raggar utlänningar vid de stora hotellen fått. Enligt Anders, chef på Nordiska Miniaterrådets kontor i Petersburg, visade en nyligen gjord undersökning bland ungdomar att grabbarnas drömyrke är maffialedare och flickornas är att bli interdevotjka. Som svensk undrar man ju hur detta kan komma sig. Jo det är på det sättet att ryssarna har lärt sig tänka praktiskt. De har inte vårt omhändetagande system och vår lutheranska moraluppfattning. Det gäller helt enkelt att se till att tjäna pengar på det enklaste och trevligaste sättet. Eftersom det inte finns något studiemedelssystem i Ryssland så gäller det att jobba heltid vid sidan av studierna varför många studentskor ser det som ett praktiskt sätt att tjäna pengar på, eftersom de ju själva väljer ut mannen så förenar man ju nytta med nöje.

Eftersom de unga tjejerna i Petersburg är glada, öppna, företagsamma och språkkunniga så kan de som interdevotjka spara ihop pengar och starta en affär eller ett litet företag. Faktum är att de flesta av Petersburgs små och medelstora företag, enligt Anders, styrs av kvinnor. I de högre sfärerna är det dock männen som härskar fortfarande, där kontrollerar de allt. Många tjejer tar sin examen och börjar jobba på något större företag vilket innebär att de ofta tjänar tio gånger så mycket som sin professor på Universitetet. 15-20% av ryssarna (30 milj) tjänar mer än 1000 dollar per månad. Detta innebär att de kan spara mer än 5000 kronor per månad. Detta gör att de har råd att handla snygga märkeskläder och resa utomlands. Varför? jo de betalar ingen skatt, 500 kr i hyra, har gratis telefon, äter för halva vår kostnad, har inga försäkringar, betalar 1/3-del för el och bensin och 1/6 för cigaretter och sprit.

Våld på gatorna?

Enligt Anders och Ulf är det trevligt, spännande och intressant att bo i Petersburg. Trots att det är Europas fjärde stad är det lugnt och tryggt att gå på gatorna här. Det finns en mentalitetsskillnad mellan västerlandet och Ryssland. I Ryssland råder fortfarande den gamla moralen. En rysk man skulle aldrig kunna våldta en kvinna, de har en gentlemannauppfattning som gör att de då helt skulle förlora sin manlighet. I Petersburg förekommer heller inte något onödigt våld. Blir du dödad i Ryssland så har du gjort något skumt, till exempel lurat någon på pengar.

Delovoj Petersburg

På Delovoj Petersburg, på 68 Maloochtinskij pr. i St.Petersburg, träffade vi en stressad ansvarig utgivare, Rikard Högberg. Han berättade, mellan mobilsamtalen, att man har 87 anställda, har en omsättning på 25 miljoner kronor per år, betalar 22 procent av omsättningen i skatt (för att slippa skattepolisens terror) vilket innebär att 75-80 procent av vinsten går i skatt. "Delovoj Peterburg" skall presentera nyheter från affärslivet.

Delovojs målsättning är att förse sina läsare med mer användbar och tillförlitlig information om alla händelser som rör deras affärer i St.Petersburg, regionen och i hela Ryssland. Vidare nämnde Rikard att Delovoj Petersburg trycks i Lappeenranta i Finland (för att inte kunna blockeras) och att man förnärvarande utkommer i 20.000 exemplar varje måndag, onsdag och fredag. Av detta är 10.000 prenumeranter och 5.000 lösnummer. 1996 hade man uppskattningsvis 45.000 läsare. En femtedel av alla tillfrågade affärsmän nämnde Delovoj Petersburg som det nyttigaste tillskottet i deras arbete. 72 procent av läsarna är personer med högre inkomst än genomsnittet och lika många läsare har akademisk utbildning.

Bankerna har försökt bojkotta Delovoj Petersburg men alla som sysslar med affärer i Petersburgsområdet måste läsa Delovoj Petersburg lokala St. Petersburgsnyheter för att hänga med på vad som händer i stan. "Delovoj Peterburg" var först med att utveckla och framgångsrikt använda ett börsindex och ett portföljindex för aktiesparare.

Delovoj Petersburg har reklam men det är, enligt Rikard, mycket mindre andel imagereklam (coorporate advertising) än i svenska Dagens Industri. Av de tre konkurrerande affärstidningarna är det bara Djela Petersburg med sin upplaga på 5000 ex som kommer att överleva milleniumskiftet spår Rikard. Tidningen delas även ut gratis på mässor,hotell, stormarknader och flygplan: SAS, "Trans Aero", LOT, Air France, Finn AIR, Malev, KLM, Delta Airlines, CSA, Lufthansa. Enligt marknadsundersökningsinstituten hade "Delovoj Peterburg", under 1996, 14 procent av den totala annonsmarknaden i St.Petersburg. Delovoj ger även ut gratistidningen Metro som det senaste halvåret ökat med 25 procent per månad.
Enligt Rikard har Delovoj Petersburg lyckats fälla en korrumperad landstingsdirektör som förskingrat 13 miljoner dollar. Han är idag fängslad på grund av Delovoj Petersburgs skriverier. Rikard har ett avtal med åklagarmyndigheten i Petersburg. När de inte vågar åtala en högt uppsatt person läcker de information till Rikard som då skriver om saken och på så sätt legitimeras ett åtal. I Estland har man en systertidning vid namn Äripäev som är Estlands ledande affärstidning.

Rikard anser att ekonomin i sig själv är bra i Ryssland. Ungefär 35 procent av omsättningen i Ryssland utgörs av den svarta sektorn varfˆr han menar att det finns gott om pengar i omlopp.

Aktuella nyheter i Delovoj Petersburg

Moskva Hotel Offered For $25m
Issue 67 (450) Monday, 29 June

Hotell Moskva säljs för 25 miljoner dollar

Vem som än köper den 60 procentiga aktieandelen av Hotel Moskva måste investera 25 miljoner dollar i hotellkomplexet. Ingångspriset för andelspaketet i St.Petersburgs Tomt Fonds kommersiella budgivning är satt till omkring sex miljoner dollar. Ytterligare 15 miljoner dollar behöver sedan investeras i renovering av byggnaden, och de återstående fyra miljonerna kommer att användas till att köpa marken som hotellet står på och betala av gamla skulder med.

Budgivningen förväntas börja till hösten. Gazprom och någrra utländska företag har redan identiferats som troliga köpare. Enligt information från Hansa Aliansen, konsultfirman som på begäran av Tomt Fonden skall värdera hotellkomplexet, är det verkliga priset för andelen som presenterats för budgivarna 10,5 miljoner dollar.

Media Baltica - nytt kontaktnät för journalister i Östersjöregionen

De gotländska mediaföretagen Sveriges Radio Gotland, Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda arbetar med ett gemensamt projekt, ”Media Baltica" – en mötesplats för medier av olika slag runt det baltiska havet, med Gotland i centrum, för att förbättra kontakterna mellan journalister i Östersjöregionen. När kontakterna mellan näringsliv, myndigheter, intresse- organisationer, kulturinstitutioner och enskilda personer ökar mellan länderna runt Östersjön, finns också ett växande behov av journalistisk bevakning av vad som händer i olika länder.

Journalister behöver snabbt få kontakt med olika källor för att skaffa sig information och fakta som underlag till artiklar och reportage. Svårigheterna ökar avsevärt när det gäller personer och förhållanden i ett annat land. Avsikten är därför att knyta kontakter mellan enskilda journalister och spinna ett fungerande journalistiskt nätverk över Östersjöregionen. Detta nätverk vill man skall ha sitt centrum på Gotland som kan bli en mötesplats, både för personliga kontakter och för utbyte av information med hjälp av modern informationsteknik.

Näringslivsklimatet i St.Petersburg

Privatiseringsvågen har avtagit men mycket en hel del nya företag har etablerat sig under 90-talet.
När man som utlänning etablerar ett nytt företag i St. Petersburg skall man tänka på att inte starta som ett joint venture. Då kan det bli som för Assi Domän man skaffar sig 57 procents aktiemajoritet men har noll makt över företaget. Assi blev fullkomligt bortkollrade av sin ryska partner. Alltså tänk på att tillsätta din egen VD och ha total makt själv. För ryssarna är det makten framför allt som gäller. De vill äga och ha makten till 103 procent. Detta är ett av skälen till varför så få utländska storföretag investerat och köpt upp ryska storföretag trots att dessa ofta är i behov av utländskt kapital för att modernisera och effektivisera sin produktion. På Petersburgbörsen finns 12 företag, de flesta är oljebolag. Ett av dessa bolag, UVS är ute på marknaden för privatisering men det finns inga intressenter eftersom ryssarna inte vill släppa mer än 25 procent av bolaget till utländska investerare.
Bilden visar palatstorget med riktning mot Amiralitetet

Tillbaka till hemsidan