Slutet på en epok

(Ur Populär Radio & Television nr 7/8 1962.)

Den 8 maj i år invigdes den nya långvågssändaren i Orlunda - en 600kW sändare som skall ersätta den tidigare, numera Motala-sändaren som varit i drift sedan 1927. Den nya sändaren, som har ett i sitt slag unikt antennsystem som avsevärt ökar den fadingfria räckvidden, är starkt automatiserad och kommer så småningom att drivas helt utan stationspersonal genom fjärrmanövrering från Motala.

Genom det fadingminskande antennsystemet räknar man med att ca 750000 lyssnare i Mellansverige skall få avsevärt förbättrad mottagning av den nya långvågssändaren, dessutom förutse en avsevärd förbättring av mottagningsförhållandena på kvällar på längre avstånd som exempelvis Norrland. Tack vare automatiseringen av stationen räknar man med minskande driftskostnader för den nya Orlunda-sändaren jämfört med dem för den gamla Motala-sändaren, som krävde ständig tillsyn och övervakning. Orlunda-sändaren har kostat ca 12,5 miljoner kronor och byggtiden har varit 6 år. Ungefär samtidigt med att den nya Orlunda-sändaren startade sina prov, startades i Östberlin en ny 500kW långvågssändare på frekvensen 185KHz, dvs. på endast 6KHz frekvensavstånd från Orlunda-sändaren. Det innebär att interferensstörningar från denna sändare tyvärr minskar räckvidden avsevärt för nya Orlunda-sändaren, i varje fall i sydligaste Sverige.

Situationen påminner i någon mån om den då nya 150kW mellanvågssändaren i Östersund på sin tid invigdes. Även då startades en ny utländsk sändare, den gången på exakt samma frekvens som Östersunds-sändaren, vilket gjorde att Östersunds-sändarens räckvidd under mörka delen av dygnet blev praktiskt taget oförändrad - trots effektökningen. Man kan med denna bakgrund fråga sig om det verkligen lönar sig att bygga ut mellanvågs- och långvågssändare när miljoninvesteringar för ökad effekt och förbättrad sändarutrustning omedelbart kan spolieras av utländska sändare, som illegalt placeras på samma eller närliggande frekvens. För 15 miljoner kronor skulle man ju exempelvis få rätt många FM-sändare, vars räckvidd ej skulle influeras av utländska sändare. Det är emellertid knappst befogat att komma med någon kritik. Man kommer inte ifrån att det fortfarande finns åtskilliga lyssnare som endast har apparater som går på lång- och mellanvåg. Man kan också påpeka på att åtskilliga av dagens transistormottagare ännu så länge inte är försedda med UKV-område.

Dessutom finns det ju ett behov av rundradiosändare som når utanför landets gränser. De 15 miljoner kronor som lagts ned på upprustningen av Motalas långvågssändare kan ju med visst berättigande föras på Sveriges representationskonto. Men då borde inte de pengarna ha tagits av licensmedel! Man kommer inte ifrån att vi står inför slutet på en epok - "lång och mellanvågsepoken" - för rundradions del. Tyngdpunkten förskjuts mot allt högre frekvenser, i första hand FM-bandet, men även band på decimetervåg börjar bli intressanta i rundradiosammanhang. Satellitrundradio är också något som börjar skymta. Men ännu är inte kilometervågornas epok riktigt till ända och ännu något decenium måste väl sändarna på mellanvåg och långvåg hållas igång. Miljoninvesteringar "typ Orlunda" kommer dock knappast att bli aktuella i fortsättningen.