Stationshuset

Den hastiga utveckling rundradiotekniken varit underkastad de senaste åren har så gott som överallt i Europa resulterat i en period av livlig aktivitet att modernisera sändareanläggningarna.

Förutom de rent tekniska förbättringar med avseende på distorsionsfrihet, moduleringsgrad, frekvensstabilitet m.m., som sålunda utmärka de nyare anläggningarna, har alltjämt en en kraftig ökning i stationseffekt ägt rum, vilket belyses av fig.1, varav framgår, att medeleffekten pr sändare i Europa nära nog 10-faldigats sen 1927.

I samma figur visas huru sammanlagda antenneffekten ökats under årens lopp. Denna ökning är givetvis även beroende av de ökade antalet stationer.

Av fig.2 framgår ökningen av antalet sändare inom olika storleksgrupper. Som synes började sändare med 100kW antenneffekt och däröver att tagas i bruk 1931, och antalet i denna effektgrupp är för närvarande större än i 50-100kW-gruppen.

De sammverkande orsakerna till denna effektstegring kunna i korthet sägas vara:

1) En strävan att effektivt utnyttja varje våglängd inom bandet

2) Önskvärdheten av förbättrade mottagningsmöjligheter genom höjning av fältstyrkenivån

3) Rörteknikens utveckling, som möjliggjort fabrikation av sändarerörsenheter på avsevärt större effekt än som tidigare varit fallet.

I skrivelse till konungen i november 1933 anhöll Telegrafstyrelsen om bemyndigande att för en beräknad kostnad av 1400000 kronor och med bibehållande av den befintliga antenn- och mastanläggningen ombygga rundradiostationen i Motala till 150kW antenneffekt. I skrivelsen framhölls, att den då befintliga, sedan 1927 i drift varande 30kW sändaren icke längre stod på höjden av vad som i kvalitativt hänseende kunde åstadkommas inom sändaretekniken samt den kraftiga effektökning, som ägt rum å utländska stationer på det längre våglängdsbandet, hotade att allvarligt inskränka möjligheten till Motala-stationens avlyssnande. Sedan k. m:t i december 1933 bifallit telegrafstyrelsens framställning, vidtog omedelbart planläggningsarbetet med den nya utrustningen. Tillbyggnad av stationshuset jämte antennhus och för anläggningen erfoderligt kyltorn uppfördes under sommaren och hösten 1934. Radioutrustningen, kraft- och kylanläggningen inmonterades under hösten och vintern samma år. I januari 1935 påbörjades proven med anläggningen, vilka avslutades i april månad, då den togs i bruk för radiosändning. Situationsplan över anläggningen framgår av fig.3.

Redan vid tiden för planläggandet av 30kW sändaren hade man klart för sig, att ett utbyggande av stationen inom en icke allt för avlägsen framtid skulle komma äga rum. med tanke härpå erhöll stationshuset en sådan plan, att en tillbyggnad till dess bakre del lätt kunde uppföras, vilket nu också skett för 150kW sändaren. Tillbyggnaden, som utförts i samma arkitektur som den ursprungliga delen av huset och således ansluter sig väl till denna, är utförd i en botten- och källarvåning. Bottenvåningen inrymmer radioutrustning, 20kV likriktare och roterande omformare. Källarvåningen inrymmer kylutrustning för sändaren, 20kV filter för likriktaren, kylvattenpumpar, tubkylare samt uppsamlingstank för kylvattnet. Byggnadens utseende i plan och sektioner framgår av fig. 5-7.

Kraft- och ställverksutrustning

För anläggningens drift erfoderlig elektrisk energi erhålles från Motala kraftverk i form av 50-periodig 3-fas växelström med 6500V i huvudspänning. Energien överföres till station i jordkabel, för vilken reservkabel finnes nedlagd och ansluten. Huvudparten av energien - ca. 650kW vid 150kW antenneffekt - upptages 20kV av likriktaren,resten, 200kW,omtransformeras i 2st. transformatorer om vardera 225kVA (en i reserv) till 380V och användes för hjälpmaskineri samt för drift av 30kW-sändaren. För konstanthållande av inkommande nätspänning ingår i kraftutrustningen en induktionsregulator på 1200kVA genomgående effekt och 6500V +/- 8,5% med en känslighetsgrad av +/- 1,5%.