Sundsvall mellanvåg går i graven

Av Olle Alm. Ur EterAktuellt 8/96.

26/6 i år förkunnade en annons i lokaltidningarna att Telias fastighetsbolag Telaris tänker riva de gamla mellanvågsmasterna strax norr om Sundsvall. Sändningarna upphörde redan 1978, men de ståtliga polkagrisrandiga masterna har fått stå kvar som ett minnesmärke från ångradions storhetstid. Båda masterna har en höjd av ca. 220m, och skulle därför kosta stora summor att underhålla. Senast 28/8 skulle anbud på rivning vara inne och uppröjning vara inne, så när detta läses sitter väl Telaris personal och räknar på offerterna.

Sundsvall var en av fem orter som hade utsetts när monopolradion i form av AB Radiotjänst började sin verksamhet 1/1 1925. De övriga var Stockholm, Göteborg, Malmö och Boden. På grund av att beslutet om Radiotjänst skulle genomföras snabbt kunde Telegrafstyrelsen endast sätta upp provisoriska sändare i början. Sundsvall fördröjdes av den långa ledningsdragningen från Stockholm och av brist på sändare, och startade därför först i februari 1925. Till Boden var det ytterligare en ledningsdragning, och där skedde starten först 9/4 1925.

Sundsvalls första sändare var en Western Electric (USA) modell 101A med uteffekten 500W. För att snabbt få tag i en sändare köpte Telegrafstyrelsen en beganad sändare, som hade tjänstgjort i Oslo 23/2 till 15/1 1925. Sändaren placerades tillfälligt på elektricitetsverket, där den började sända cirka 21-22/2 1925. Trots den provisoriska uppställningen anordnade man en officell invigning den 1/3 1925.

Byggnader vid foten av den västra masten. Själva masten omges av en betongvägg och taggtråd. Spänningarna i masten under drift var livsfarliga. Likadana byggnader omger den östra mastens fot.

Till hösten 1925 hade man byggt en definitv anläggning i Skönsmon i sydöstra Sundsvall. tomten på c:a 100x180m var belägen mellan de norra delarna av nuvarande Västra och Östra Radiogatan. Stationen hade samma uppbyggnad som kusinerna i Malmö och Göteborg med en T-antenn uppspänd mellan två stålmaster av Rehndalstyp och ett fyrkantingt hus med valmat tak. Masterna var 50m höga och placerade 75m från varandra i en linje i 19°.

När stationen byggdes var 500W en ganska normalt "hög" effekt. Räckvidden var naturligtvis inte så bra. Sändingarna kunde avlyssnas i Härnösnad 5mil norr om Sundsvall, men bara med svårighet. Telegrafstyrelsen började snart förstärka de viktigaste sändarna. Sundsvall kom inte på tur förrän hösten 1929, när en 10kW Standard Electric (England) började sända från stationen i Skönsmon. Den nya sändaren användes full id från 25/9 1929 och invigdes 28/9 1929. Den monterades upp av tillverkarens egen specialist på grund av att garantin för de dyra sändarrören inte skulle ha gällt om Telegrafstyrelsens folk gjort monteringen och kopplat fel.

Redan före kriget hade man konstaterat att Sundsvall behövdes förstärkas ytterligare. Det var dock brist på både materiel och pengar tiden närmast kriget, och därför dröjde Sundsvall och andra planerade utbyggnader. 1946 kunde man emellertid beställa en sändare och börja bygga. Det gick inte att använda den gamla platsen, utan man bestämde sig efter undersökningar för en ny plats norr om Sundsvall. Där hittade man en plan och fuktig yta í det annars mycket bergiga landskapet. Platsen ligger söder om Sköns kyrka, i det område som idag heter Birsta. Först under sommaren 1949 kunde man börja provsända. Sändaren från Standard Telephone & Cables (England) ansågs vara europas modernaste när den var klar. Effekten var 150kW. Man hann dock inte få det definitiva antennsystemet byggt, utan startade med en provisorisk fackverksmast i det område där de riktiga masterna senare placerades.

Innanför taggtråden vid den östra masten. En liten porslinsisolator bär upp hela tyngden.