Spånga mellanvågsstation 1930-tal. Foto: Stockholms Stadsmuseum

Upphissningen av bitarna skedde medelst ett på marken placerat, elektriskt drivet spel. För att hindra lasten att vrida sig och i blåsväder stöta emot torn-konstruktionen styrdes den av två gejdwirar, vilka upptill voro fäsa i kranen och nedtill i fundamentet för hjälpmaskinen.

Materialet är på vanligt sätt målat med blymönja före avsändningen från verkstaden. Därefter strykes det två gånger med pansarfärg, nämligen en gång före och en gång efter uppsättningen, då hela konstruktionen strykes på en gång och samtidigt alla bultförband m.m. undersökas. Den sista strykningen får anstå till den varmare årstiden, men arbetet är iaf ganska krävande- den utföres från lätta hängstegar, som medelst med stora krokar fästas i horisontalerna. Under arbetet vid Spånga ha arbetarna kunnat vistas upp i tornen längre tider än vad som var fallet i Grimeton vid motsvarande temperatur, beroende på att luften var torrare än vid västkusten. En besvärlig faktor var däremot dimman, enär den gjorde omöjligt för spelskötaren, som hade sin plats på marken ett stycke från tornet, att se någonting av själva konstruktionen. Vid sådana tillfällen fick en man alltid följa med godset upp för att styra detta och signalera, om någonting skulle haka upp sig. Däremot var man vid Spånga befriad från ett obehag som gjorde sig gällande vid Motala, nämligen isbeläggning i tornens övre delar.

Spånga rundradiostation uppfördes på Järvafältet i Spånga norr om Stockholm. Järvafältet var på den tiden mest jordbruksmark och övningsfält för Armén. Detta var innan miljonprogrammens tid på 60- och 70-talet då de nya statsdelarna Akalla, Tensta m.fl byggdes. Sändareffekten var på 55kw och sändaren var av fabrikatet Marconi. Stationen användes även för div. telemetrimätningar med utrustningen placerad i källaren. Spånga ersattes 1956 av den då nya och modernare Nacka-sändaren på 2x150kW. Troligen fick Spånga stå som reserv för den betydligt nyare Nacka-sändaren något år efter Nacka togs i drift innan den revs. Fundamenten till tornen finns kvar. Järvafältet syns på vänster sida om E4:an på om man åker norrut på väg mot Arlanda och Uppsala. Där stationen låg ligger idag Spånga Idrottsplats. 1954 monterades tornen ned och ersattes en Rehndal-mast. Tornen kom sedan att användas som radiolänktorn i Follingbo på Gotland och den andra i Västervik. Masten i Follingbo skrotades först och den i Västervik i slutet på 80-talet. I bakgrunden det urgamla upplänska kulturlandskap där Tensta började byggas 1966. Bilderna på nästa sida är tagna av Johan Wihlander som jobbade på Spånga radiostation och senare på den nya Nacka-sändaren.

Spånga använde från 1934 704KHz (426m) med 55kW och 80% modulation. Efter våglängdskonferensen i Köpenhamn 1948 bytte Spånga frekvens till 773KHz (388m) vilken sen kom att ärvas av Nacka.