På grund av delantennernas geografiska distans- i detta fall ca 1/10 våglängd, motsvarande 36° vinkel - uppstår i vissa riktningar en fasförskjutning, som åstadkommer att strålningsintensiteten blir mindre än vad som motsvarar strömmarnas summa. Betraktas fig.2, varest

A och B

beteckna nedledningarna, belägna på ett vinkelavstånd i förhållande till våglängden av 36°, kommer tydligen en vågrörelse, som samtidigt utgår från

A och B

, fältmaximum att erhållas längs mittlinjen

C-D

samt endast längs denna linje bli proportionell mot 2

I, om I

betecknar strömmen i varje nedledning. För fältstyrkor i punkter, som ligga exempelvis i linjen

A-B:s

förlängning, inträder däremot en fasförskjutning, vars storlek bestämmes av den större vägsträcka, som vågrörelsen har att tillryggalägga från den längre bort än den närmare belägna punkten. Fältstyrkans resultant

Þ

blir i detta fall lika med strömstyrkorna från

A till B

, dvs = 1 * cos + * cos(– 36°)………(1)

=2 1 * cos[ -18°]* cos18°

samt max=2 1*cos18°………………………(2)

För punkter

P

under godtycklig vinkel

från antennriktningen erhålles fältstyrkans storlek

Φ=φ*cos α + φ1 cos [a-( ν2)]……….(3) Där ν 1 och ν 2

enligt figur 2 beteckna sträckorna

PA och PB:s

vinkelavstånd.

Denna ekvation ger löst ett å samma vinkelvärde

för olika avstånd varierande värde å fältstyrkans resultant.

Då det i främsta rummet här intresserar känna räckvidden, dvs. fältintensiteten på avstånd, som är stort i förhållande till våglängden och nedledningarnas vinkelavstånd, kan man för praktiska behov med tillräcklig noggrannhet approximativt sätta

1 = samt 2-1 36° * cos ……….(4)

Insätt ovan i ekv. (3) fås = 1 cos + 1* cos [-36°*cos ]………(5) =2 1 * cos -18° cos * cos samt max=2 1* cos18° * cos

Antennens strålningskarakteristik kommer följdaktligen att bliva en från den rent cirkulära formen något vikande kurva (figur 3) vars värde är störst och med den symmetriska antennens vinkelrätt mot antennriktningen samt i minst riktning av antennens förlängning. Denna minskning understiger emellertid i liggande fall 5 % och är sålunda att betrakta av underordnad betydelse. Beträffande antennens och masternas geografiska riktning hänvisas till vidstående figur 4. varav synes, att densamma går i huvudriktning NNV-SSO under en vinkel av cirka 34,5 grader med N-S linjen.

Data för mätningarna

Vid bearbetningen av nu verkställda mätningar från Motala har liksom tidigare använts

AUSTINS

formel för elektomagnetiska vågors utbredning

E= 120 *( l 1 * h )/(d*)e –k*d

Där

E

betecknar elektriska fältstyrkan i millivolt per meter. Övriga använda, i formeln ingående konstanta värden voro såsom förut nämnts

antennströmstyrka

=73,5A

eff. antennhöjd

h1

78 meter

våglängd= 1320 meter.

Efter insättning i ekv. (7) samt utbyte av

l1 mot l1

cos (18 cos ß) erhålles ekvationen i generell, hyfsad form

Ek*d√1,32=1637,3 *(cos(18°cosβ))/(E*d) .....(8)

varest

k

betecknar den s.k. dämpningskonstanten.

Redogörelse för mätningarna

I syfte att få en så fullständig bild som möjligt av fältintensitetens variationer inom den rayon, för vilken Motala-stationen närmast är avsedd, ävensom kännedom om terräng av olika slag alstrad dämpning, ha mätningarna utförts i fem riktningar, nämligen Karlskrona, Halmstad, Lysekil, Ludvika och Stockholm, varjämte ett antal orter på Gotland undersökts.

I  tabellerna som i det följande tillhöra varje mätserie, finns angivna dels avlästa värden å fältintensiteten och observationspunktens avstånd från Motala, dels ur de som medellinjer dragna kurvorna beräknade värden å dämpningskonstanten

k

för varierande avstånd.