Sändarhallen; t.h. de båda 100kW kortvågssändarna, i bakgrunden kontrollrummet.

Regelbundna rundradiosändningar på kortvåg till utlandet har pågått i mindre omfattning sedan 1937 över Motala rundradiostation. För dessa har sedan 1939 disponerats två sändare på vardera 12kW antenneffekt, vilka därjämte tidvis använts för kommersiell radiotelegraftrafik och för bildtelegrafi.

Effekten på dessa sändare var emellertid allt för ringa för att Sveriges röst i etern skulle kunna göra sig hörd i konkurrens med de storsändare på 100kW och mera, som andra länder förfogade över. Den enorma ökningen av antalet kortvågssändare i världen, som ägde rum efter kriget, medförde en olidlig trängsel i etern, vilket ytterligare reducerade möjligheterna att avlyssna den svenska kortvågen.

Förslag om anläggande av en ny, kraftigare kortvågsstation för rundradio framlades redan i februari 1944 av 1943 års rundradioutredning. Bland olika alternativ som utarbetats i Telegrafstyrelsens radiobyrå förordade utredningen det, som upptog två kortvågssändare på 100kW vardera, avsedda att uppsättas i anslutning till den befintliga rundradiostationen i Hörby och som kostnadsberäknats till 5 miljoner kronor.

Detta förslag bifölls av Riksdagen först 1946 och i juni samma år bemyndade K.M:t Telegrafstyrelsen att ta erfoderliga medel i anspråk, varpå arbetet med anläggningens projektering omedelbart påbörjades.

Anläggningen - vars färdigställande tagit avsevärt längre tid än beräknat på grund av då rådande brist på material och arbetskraft - togs i reguljär provdrift 15:e januari 1952 och dess officiella invigning ägde rum den 8:e maj 1952.

Utbytbar svängningskrets, monterad på truck för våglängdsbyte i sändarens slutsteg.

Förläggning

Stationen har förlagts till Hörby - i anslutning till den befinntliga mellanvågsstationen och sändarstationen för den transoceana kortvågstelefonin - av bl.a. följande skäl. Vid sändningar västerut mot Nordamerika, som med avseende på kortvågssändningarna till utlandet är av största betydelse, kommer radiovågorna att delvis passera genom "norrskenszonen", där de tidvis utsätts för mycket kraftig dämpning.

Ju längre norrut stationen placeras, desto längre sträcka kommer vågorna att gå fram genom norrskenszonen och desto kraftigare blir dämpningen, som under vissa förhållanden är tusentals gånger större i nämnda riktningar än i andra, av norrskenszonen icke berörda. Ett annat skäl att förlägga stationen så långt söder ut som möjligt har varit att kortvågssändningarna, särskilt på de längre våglängderna, skulle kunna bli hörbara även i övre Norrland, där mottagningsförkhållandena från lång- och mellanvågsstationerna är synnerligen dåliga inom stora områden.

Genom förläggning till sydligaste Sverige kommer större delen av Norrland att ligga utanför den "döda zon", som omger varje kortvågsstation. Förläggning avkortvågsstationen i anslutning till de förut befintliga radioanläggningarna i Hörby har vidare medfört betydande besparingar i såväl anläggnings- som driftkostander, genom att tidigare byggnader och kraftutrustning samt personal i viss utsträckning kunnat utnyttjas även för den nya anläggningen.

Därtill kommer terrängförhållandena vid Hörby radiostation är nära nog idealiska för en anläggning av ifrågavarande slag. För kortvågssändarna har en särskild byggnad uppförts, vilken sammanbyggts med det förrut befintliga stationshuset för mellanvågssändaren.

Den nya byggnaden har plandimenstionerna 20x38m och är utförd i två våningar med samma golvnivåer som i den gamla. Vid projekteringen har en sådan planlösning eftersträvats, som medger övervakning av hela anläggningen med minsta möjliga personalstyrka och eventuellt framtida utbyggnad på rationellt sätt.