Maximi

mot fundamentet kan vid mellantorn antagas till 150 ton och vid ändtorn till c:a 100 ton. Marken var av sådan beskaffenhet, att några svårigheter ej uppstodo för att hålla påkänningarna inom tillåtna gränser (1 à 2kg/cm² med undantag dock för torn nr. 2, där fast botten uppnåddes först på c:a 10 meters djup. På grund av härav användes träpålar under de fyra plintarna för detta torn stagda djup. Tornen äro samtliga försedda med stege med ryggskydd av böjda, klena rundjärn samt med plattformar av impregnerat trä på de höjdlägen, som angivas av fig. 1. Detalj till stegens konstruktion framgår av fig. 4. I toppen av varje torn har anordnats en tvärarm eller brygga med 46 m mellan spetsarna.

I underkanten av denna har anbragts en gångbana, och isolatorerna för antennerna hava infästats i U-balkar i jämnhöjd med gångbanans underkant. För underlättande av isolatorernas uppsättning och antennernas montering finnas i varje mellantorn två st. traverskorgar, vilka löpa å balkflänsar under gångbanan. Fig. 5a utvisar en ritning till traverskorg och fig. 5b ett fotografi av två traverskorgar ute på tvärarmens ena sida. Förslag rörande anordningar vid traverserna ha uppgjorts av ingenjör W. DAVIDSSON. Å ändtornen där isolatorerna ju intaga snett läge, ha inga traverser utförts. Isolatorer och linfästen bliva där åtkomliga genom nedhängning av s.k. båtmansstolar från bryggor å tvärarmen. De belastningar, som åverka tornen, äro förutom egenvikt av järnkonstruktionen: vindtryck, isbark och rimfrost, snölast, antenntrådar och isolatorer.

Nästa