Konstruktion av radiotorn till Varbergs radiostation vid Grimeton

(ur Teknisk Tidskrift 1924)

Av professor H. Kreüger

I sept. 1922 erhöll undertecknad av Telegrafstyrelsens radiobyrå i uppdrag att enligt Radiobyrån angivna önskemål utarbeta förslag till sex c:a 127 m höga radiotorn av järn med 46 meters tvärarmar i toppen för uppbärande av 12 st antenntrådar. I mitten av november s.å. utlystes arbetet på entrepenad och den 20 december tecknades kontrakt mellan Radiobyrån och A-.b. Lindholmen-Motala rörande tornens utförande å färdiga grunder. Grundläggningen utfördes genom Radiobyrån, varvid arbetet handhades av ingenjör N. NORÉN. För undersökningar och kontroll på platsen tjänstgjorde ingenjör EINAR LUNDQVIST under tiden för stationsbyggnadens utförande och grundläggningen till tornen. Ingenjör OLOF LUNDQVIST har varit anställd som kontrollant vid järntornens hopsättning och utförande på platsen. Efter förberedande undersökningar rörande lämplig typ å tornens fackverkskonstruktion fastslog det system, som framgår av fig.1. Av de sex tornen erfodrades kraftigare dimensioner å de båda yttersta, de s.k. ändtornen, under det att fyra mellantornen, kunde göras något klenare, detta på grund av fördelaktigare belastningar, varom detaljerade upplämnas i det följande.

I själva fackverkssystemet gjordes dock ingen skillnad vid de båda torntyperna utan endast vad beträffar stångdimensioner och nitar. Tornens inbördes avstånd var c:a 380 meter. Fig.2 utvisar en schematisk bild över tornuppställningen och antennernas upphängning. Den ogynnsammare belastningen för ändtornen framgår därvid tydligt. Tornen äro som synes fristående, dvs. ej uppstyvade genom staglinor. Själva tornvikten blir genom frånvaron av staglinor propotionsvis betydligt ökad, men det nu valda systemet lämnar möjlighet till lämpligare placering av antennerna. Det torde även vara fördelaktigt att i det prövande västkustklimatet med fuktiga salta vindar icke nedgå till allt för tunna järndimensioner. Varje torn vilar på fyra armerade betongplintar av korsformad sektion med utbredd platta i botten samt så utformade (se fig.3), att de kunna upptaga de lyftkrafter, som uppstå vid stark blåst. För mellantorn kan mmaximilyftkranen i grundbultarna antagas till c:a 80 ton och för ändtorn till c:a 97 ton. Lyftkranarna motvägas av fundamentens vikt och vikten av närmast omgivande jordmassa. Säkerhetsgraden har härvid beräknats till minst 1,5-faldig i ogynnsammaste belastningsfall.