Sundsvalls och Göteborgs nya rundradiostationer
Fig. 1. Första antennmasten i Göteborg reses |
(Ur Teknsik Tidskrift 1951. Av förste byråingenjör Gunnar Stein, Stockholm)En ny 150kW rundradiostation i Sundsvall sattes i drift 1949, i följd i februari 1951 av en exakt lika i Göteborg. Den våglängdsplan, som lade förutsättningarna för planeringen av dessa nya stationer, fastställdes i Montreux 1939. Planen trädde visserligen aldrig i kraft på grund av kriget, men lades i alla fall till grund för effektuppgifter., våglängdsindelningar m.m. I planen bestämdes den maximala bärvågseffekten till 120kW. Då radioutrustningarna beställdes 1945 fastställdes dock, att drifteffektenskulle höjas till 150kW, då tillåten effekt väntades bli höjd vid nästa våglängdskonferens. Enligt Montreux-planen skulle Sundsvall dela våglängd med Aten och ha riktantenn, som reducerade strålningen mot SSO. Göteborg skulle dela våglängd med Alger och därför reducera effekten mot SSV.Detta sammanfaller även med intresset för de svenska lyssnarna, då därigenom strålningen helt kommer koncentreras inåt land och utefter kusten, med motsvarande reducering ut mot havet. Det beslöts därför att båda stationerna skulle förses med riktantenner, bestående av två matade master. För att få största möjliga fältstyrka och fadingfrihet utföres masterna såsom halvvågsmaster med toppspröt för slutlig injustering av den elektiska våglängden. För Sundsvallsstationen uppsattes dock tills vidare en provisorisk antenn på 107m då det var osäkert inför en kommande våglängdskonferens, om stationen skulle få behålla sin långa våglängd på ca. 500m. Vid denna tid kunde dessutom godtagbara priser och leveranstider på de höga masterna ej erhållas. För Göteborgsstationen har den slutliga antennanläggningen med två 130m höga master uppsats, fig. 1.Vid våglängdskonferensen i København 1948 höjdes den maximalt tillåtna effekten till 150kW. Sundsvall fick frekvensen 593KHz och Sofia som samkörande station. Göteborg tilldelades 980KHz (från 1978 981KHz) och skall fortfarande arbeta på samma våglängd som Alger.FörläggningBestämmandet av förläggningsplats för en radiostation är av största betydelse för att få bästa möjliga fältstyrkefördelning. Att finna en lämplig plats är ett mycket svårlöst problem. För det omfattande jordnätssystemet med omkring en halv våglängd långa trådar radiellt ut från masterna erfodras ett stort plant område. Detta bör dessutom vara så beläget, att dämpningen är så liten som möjligt inom närfältsutbredningen, där energikoncentrationen är störst. Genom fältstyrkemätningar från en mindre provsändare, jämfördes olika förläggningsalternativ med hänsyn till befolkningsfördelningen inom fältstyrkekurvorna ned till 1-2mV/m. För en station som skall försörja en större stad måste platsen dessutom ligga tillräckligt nära denna för att med hänsyn till erfoderligt signal-störningsförhållande ge tillräcklig fältstyrka.Dessa önskemål kan i allmänhet tämligen tillfredställande uppfyllas, men sedan kommer svårigheterna på grund av antennmasterna. Befintliga eller planerade flygplatser med instrumentlandninsbanor har mycket vidsträckta skyddsområden, som omöjliggör en förläggning till annars utmärkta platser. I närheten av en stad är dessutom marken genom olika generalplaner oftast disponerad för olika ändamål, så att ytterligare förläggningsalternativ måste skrinläggas. Det hela blir därför ett mödosamt utredningsarbete och förhandlingar med myndigheter, där man hela tiden ej får ge avkall på de radiotekniska fordringarna.I Göteborg blev det mycket segslitna förhandlingar och omfattande fältstyrkemätningar innan förläggningen fastställdes till ett område ca. 7km söder om staden. Totalt disponeras omkring 23ha, som dock så gott som helt fortfarande brukas för jordbruksändamål. I Sundsvall hade först ett område på Alnön NO om Sundsvall. Då detta är en inflygningsriktning med radiofyr ill flygplatsen på Skeppsholmen, som går rakt över Alnön, måste detta alternativ förkastas. Den slutgiltiga platsen fastställdes till ett öppet fält ca. 6km N om staden. Här disponeras ett område om 40ha. Även detta brukas på samma sätt som tidigare. |