BREV FRÅN ETT SANATORIUM 1922

John Moland var född den 17 december 1892 i Fors (Z). Som så många andra drabbades han av lungsot och åkte till kurort utomlands, varifrån han skrev följande brev till sin bror Albert.

Deutsche Heilstätte d 16.11.22

Käre bror!

Tack för ditt långa för länge sedan erhållna brev. Har nu varit här så länge, att jag börjar känna mig varm i kläderna, och två påfyllningar i lungsäcken har jag också hunnit med. Första påfyllningen gick nog inte så bra, men den andra gick änskönt de ej stucko på samma ställe som jag är van.

Vi äro här ca 25 stycken svenskar, och tiden går ju bra, fastän något i förströelseväg ej bjuds en. Innan snön kom spelade vi krocket så fort vi hade en stund ledig, men nu ha vi endast små möjligheter. Första tiden jag var här var det regnigt och smutsigt och lite sol, nu skiner dock solen om dagarna och åstadkommer en kolossal värme ända upp till +40 härom dagen. Om nätterna dock kallt ända ner till -14 -15 °C.

Var in till Davos förra veckan. Denna stad ligger ungefär ¾ timmes väg härifrån och består, kan man säga enbart av sanatorier, då det nämligen finns ligghallar på vartenda hus. Den kallas också för "Europas spottkopp" och torde nog göra skäl för namnet. I sluttningarna omkring ligger också sanatorier, vilket förresten ibland också kan ha sina vådor, då härom året en lavin tog med sig ett sådant hotell. För ca 10 år sedan kom en lavin nerför berget och kom rätt på tåget, som just kom, och begravde 12 människor, som satte till livet.

Det är ganska mycket villebråd häromkring sanatoriet. Harar bruka springa omkring inne på området om nätterna, och rådjur och rävspår ser man ofta i närheten. En av mina kamrater såg förresten 3 rådjur i morse. Apropå rådjur såg jag många sådana på resan från Sassnitz - Berlin. De skuttade gladeligen omkring utanför skogsdungarna i närheten av banan, där vi foro förbi. I Tyskland måste man dock säga, att mat och dryck var billigt. En flaska gott vin kostade i regel 1 krona ungefär, och nubben till maten några ören. Klädesvaror voro dock i ungefär samma pris som i Sverige. I Berlin provade vi på litet av varje. Sista dagen vi voro där åkte vi bil, omnibus, droska, underjordisk och överjordisk järnväg, och "last but not least" flygmaskin, som ju verkligen är sensationellt. Vi flögo ungefär 20 minuter i närheten av Berlin och det kostade 5 kr per man.

Vid gränsen mellan Tyskland - Schweiz blev jag av med mina pengar, nämligen 800 svenska kronor, och man fick inte ha mer än 250 kronor. Nåja, jag fick ju byta dem på en bank i Davos, och värre farligt var det inte. Har fått en väldig matlust här och har också redan ökat 3 kg sedan jag kom hit. Dock måste jag säga, att det är ganska trist här, och de sköna omgivningarna blir man snart van att se, änskönt det är något enastående vackert om morgnarna att se solen bryta fram över topparna här. Tyskan klarar jag rätt bra och en tysk student säger, att jag talar bättre än någon av svenskarna här, fastän många av dem varit här länge. I början var det dock rätt svårt att förstå, vad tyskarna sade. Man måste först lära sig höra tonfallet och dylikt, innan man kunde urskilja orden. "Bitte" är ett ord, som man verkligen får använda "bitti" och sent.

Här äro 7 nationer representerade, nämligen svenskar, tyskar, holländare, schweizare, spanjorer, österrikare och luxemburgare. Staden Davos är dock ännu mera internationell! Maten här måste man säga är utmärkt, men så finns det också matlust. Man blir nästan brydd, när man ser huru somliga kan lägga in, något som verkligen är olika hemma, och som man påminnes om 1850-talet efter vad man läst, att här finns krogar överallt. Var in en söndagsafton på en sådan och där sutto de bänkade i mörka rum, och värden kom i skjortärmarna och gick omkring bland sina gäster, ungefär som man föreställer sig hur det var i Sverige i mitten av förra århundradet. Berusade personer syntes dock ej varken här eller i Tyskland, de ha tydligen kläm på hur spriten skall användas.

Vardagarna ha vi ej mycket ledigt; första frukost kl ½ 8, bestående av smörgåsar och varm mjölk, andra frukost kl 10 liksom den första, liggtur 9 - 10, så liggtur igen 11 - 12.15 och middag ½ 1, liggtur mellan 2 - 4 samt så kaffe, liggtur ½ 6 - 6.45 samt kvällsmat kl 7 ungefär som middagen, liggtur 8 - 9 för den som har hel dag.

I dag har jag fått vara med om sensationen att se tre rådjur. Gingo på promenad dit, där de varit sedda i går och även i dag voro de på samma ställe. Det är nämligen en hölada där, som de proviantera i, och därför har man utsikt att få se dem på morgnarna. Tåget gick förbi strax förut, men det fruktade de tydligen ej. Blir säkerligen en härlig dag idag, solen skiner nu kl 11 från en fullständigt molnfri himmel, och värmen gör sig redan gällande. Tack skall du ha för korten, det är verkligen roligt att få se fiskeströmmar, inte fritt, att man känner det en smula svårt att ha lungsot och kanske aldrig mer få springa utför en sådan härlig ström och få dra upp laxöring och röding. Men förr eller senare måste man dock försaka sådant och försvinna 2 meter under jorden, så att om man tänker rätt på saken så torde väl ett par år mer eller mindre ej spela någon roll.

Måste dock säga, att det är mycket intressant att resa, skulle vilja fortsätta att resa över hela jorden, om hälsan och pengar tilläte. Om jag lever och blir kry, far jag nog över till Italien någon dag. Anordnas visst billigresor, någon gång varje månad, och då behövs ej heller pass.

Ja, så var det jakten hemma. Var ute några gånger i bil, men blev hela bytet en hare, som Eric sköt. Eljes har jag sett i ett brev från P O Nääs att han skjutit ett lodjur med stiligt skinn.

Din tillgivne broder

John


I Deutsche Heilstätte lyckades man ej kurera honom, utan han for till Davos-Platz, där professor Meyer gjorde en revbensresektion. Olyckligtvis fick han inflammation i den andra lungan, vilket medförde hans bortgång den 17 april 1923.

 

Denna sida sammanställd av Lena Melin
Senast uppdaterad 1997-03-03