Skånegårdar,

förening för familjevård. Föreningen har sitt centrum i Ljungstorps gård utanför Hörby. Skånegårdar började sin verksamhet i mitten av 1970-talet och hade 1992 omkring 15 vårdplatser för rehabilitering av narkomaner. Den genomsnittliga vårdtiden är två år. Metoden är att genom fostran, hårt arbete och familjegemenskap få bort förljugna hållningar och knarkarattityder. Vid utskrivningen skall gästen kunna klara ett arbete och helst ha körkort och bostad. När en gäst kommer till "sin" gård, brukar han genast få ansvara för utfordringen av djuren och renhållningen i ladugården - allt i enlighet med grundarna Lena och Christer Schildts tes: "Det är hästarna som är terapeuterna." Med tiden får gästerna hjälpa till med gårdens alla övriga sysslor som t ex skogsavverkning, underhåll av byggnader, inköp, matlagning och städning. Alla lever tillsammans som en storfamilj, något som ger trygghet och stabilitet. De normer som under åren har utkristalliserats för gästerna är drogfrihet, lojalitet, kamratskap och solidaritet. Arbetsbördor skall fördelas rättvist. För att förhindra återfall tillåts inte några onödiga resor till städerna i närheten under det första halvåret. Erfarenheter av att placera ut välmotiverade gäster på gårdarna är goda, men en tredjedel förmår inte fullfölja vården. De övriga klarar sig emellertid bra och kan oftast skrivas ut till ett eget hem och arbete eller studier. Gästerna själva anser att de genom det annorlunda livet på landet fått en välbehövlig distans till sitt missbruk. Många säger dessutom att de för första gången i livet har upplevt vad det innebär att ha ett hem och "föräldrar" som ställer upp för dem. (Se även SFF.)

Sleepers,

slanguttryck för sömnmedel.

Slow cerebration,

tillstånd med långsamt tal, långsamma rörelser och förlängd reaktionstid.

Sluten psykiatrisk vård,

tvångsvård på psykiatrisk klinik. Vården bedrivs enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

Sluten vård,

vård som ges den som är intagen under hela dygnet. Synonymt kan termen sjukhusvistelse användas. Motsatsen är öppen vård eller poliklinisk vård.

Slå i sig,

slanguttryck för att injicera narkotika.

Smack,

slanguttryck för heroin.

Smash,

slanguttryck för hascholja.

Smeck,

slanguttryck för heroin.

Smith, David,

professor i toxikomani i Californien, USA. Smith öppnade 1967 i San Francisco de första fria klinikerna (Haight Ashbury Free Clinics) för hippies som behövde hjälp. Hans publikationer är rika på kliniska iakttagelser. Det var bl a han som först beskrev amotivationssyndromet hos kroniska marijuanarökare. (Se Cannabis.)

Smittskyddslagen

gäller sedan 1988. Med smittskydd avses verksamhet till skydd mot att smittsamma sjukdomar sprids bland människor. Smittsamma sjukdomar indelas enligt lagens ¤3 i dels samhällsfarliga sjukdomar, dels övriga smittsamma sjukdomar. De samhällsfarliga sjukdomarna och vissa av de övriga skall anmälas enligt särskilda föreskrifter som finns i denna lag. Till de anmälningspliktiga sjukdomarna hör också sådana som ofta drabbar narkotikamissbrukare, t ex hepatit A, hepatit B och C samt HIV. Även könssjukdomar som gonorrŽ, klamydia och syfilis är anmälningspliktiga. Smittskyddslagen är en förutsättning för att kuratorer vid infektionskliniker och kliniker för hud- och könssjukdomar skall kunna bedriva kontaktspårning och se till att eventuellt smittade personer snabbt får vård. Varje landstingskommun skall svara för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstingsområdet. Exempelvis skall det i varje landstingskommun finnas en smittskyddsläkare som utses av hälso- och sjukvårdsnämnden. Smittskyddsläkaren skall enligt ¤ 7: 1) planera, organisera och leda smittskyddet 2) verka för samordning och likformighet av smittskyddet 3) verka för att förebyggande åtgärder vidtas 4) fortlöpande följa smittskyddsläget i landstingskommunen 5) biträda miljö- och hälsoskyddsnämnderna, läkare och andra som är verksamma inom smittskyddet i deras smittskyddsarbete 6) undervisa berörd hälso- och sjukvårdspersonal samt hälsoskyddspersonal i smittskyddsfrågor 7) lämna allmänheten råd och upplysningar i smittskyddsfrågor, samt slutligen 8) även i övrigt verka för ett effektivt smittskydd. I ¤ 10 stadgas att "varje läkare skall i sin hälso- och sjukvårdande verksamhet vara uppmärksam på förekomsten av samhällsfarliga och andra anmälningspliktiga sjukdomar och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas". I ¤¤ 13-24 heter det bl a att "den som har anledning anta att han har smittats av en samhällsfarlig sjukdom är skyldig att utan dröjsmål söka läkare samt att låta läkaren göra de undersökningar och ta de prov som behövs för att fastställa om han har smittats av en sådan sjukdom. Han är också skyldig att följa de förhållningsregler som läkaren har meddelat honom". I lagtexten avhandlas även hur den behandlande läkaren skall förhålla sig och i vilka fall han skall anmäla sitt ärende till smittskyddsläkaren. I den fortsatta lagtexten finns uppgifter om "särskilda underrättelser vid infektion av HIV". Tvångsisolering tas upp i ¤¤ 38-61. Av denna lagtext framgår att länsrätten efter ansökan av smittskyddsläkaren skall besluta om tvångsisolering av den som bär smitta av en samhällsfarlig sjukdom, om den smittade inte frivilligt medverkar till de åtgärder som behövs för att hindra smittspridning. Tvångsisolering skall ske på sådant sjukhus som drivs av en landstingskommun. Paragraferna ¤¤ 38-61, som gemensamt kallas isoleringsparagrafen, gör det möjligt att i åratal isolera t ex HIV-smittade som befaras sprida smitta. Den har emellertid alltsedan sin tillkomst varit mycket omdiskuterad. Någon liknande möjlighet finns inte i övriga västeuropeiska länder. Tillämpningen av just den paragrafen har hittills främst drabbat HIV-smittade prostituerade kvinnliga narkomaner. Detta har av många ansetts vara både diskriminerande och ineffektivt, eftersom just dessa kvinnor - vad man vet - spelat en liten roll för spridningen av HIV i Sverige. En massiv opinion inom läkarkåren har ansett att det inte är etiskt försvarbart att under åratal förvara människor under tvång inom sjukvården. Läkare har också framhållit att hotet om tvångsisolering skulle kunna skrämma bort människor från att söka sig till sjukvården för HIV-testning, HIV-prevention och behandling. Vårdkostnaderna blir dessutom orimligt höga. Så har t ex den första kvinnliga HIV-smittade narkoman som isolerats fram till 1992 kostat samhället 15 miljoner kronor. Lagen om vård av missbrukare (LVM) och smittskyddslagen kan tillämpas parallellt oberoende av varandra. Att en missbrukare är smittad av exempelvis gonorrŽ eller HIV hindrar inte att han bereds vård enligt LVM, om lagens övriga rekvisit är uppfyllda. Han är under vistelsen på LVM-hemmet underkastad smittskyddslagens regler, t ex om skyldigheten att följa läkares föreskrifter om åtgärder för att förhindra smittspridning. Om en missbrukare som bereds vård med stöd av LVM på ett LVM-hem är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller könssjukdom, och det finns grundad anledning att befara att han sprider smittan på LVM-hemmet, kan han med stöd av smittskyddslagens regler (den s k isoleringsparagrafen) mot sin vilja tas in på ett sjukhus. Det finns således inget som hindrar att någon som vårdas enligt LVM blir föremål för åtgärder enligt smittskyddslagen, om hänsynen till smittskyddet så kräver. Om det finns förutsättning för ett tvångsomhändertagande enligt både LVM och smittskyddslagen, bör länsstyrelsen och smittskyddsläkaren samråda innan en framställning om tvångsingripande enligt någon av de nämnda lagarna görs hos länsrätten.

Smittskyddsläkaren

planerar, organiserar och leder smittskyddet i sitt landsting. Han följer smittskyddsläget i sitt geografiska område och lämnar allmänheten råd och upplysningar i smittskyddsfrågor. (Se i övrigt Smittskyddslagen.)

Smoke,

slanguttryck för cannabis.

SMU,

se Stickmärkesundersökningen.

Smålandsgårdar,

förening för familjevård. Föreningen består av ett antal gårdar i södra Småland och bildades i början av 1970-talet. Familjevården som bedrivs där liknar den inom föreningen Skånegårdar men har inte fullt så tydlig struktur. (Se även SFF.)

Smärtstillande läkemedel,

se Analgetikum.

Snappers,

slanguttryck för amylnitrit.

Snedtändning,

ogynnsam, oönskad ångestreaktion efter intag av droger som amfetamin, cannabis eller LSD. (Se Panikreaktion.)

---

SNIFFING AV THINNER, SOLUTION, TRIKLORETYLEN OCH ANDRA KLORERADE KOLVÄTEN

---

Sniffning, dvs missbruk av lättflyktiga, fettlösliga ämnen i berusningssyfte genom inandning, förekommer världen över. Främst förekommer det bland s k gatubarn i tredje världen och kallas därför fattigmansberusning. I Sverige förekommer sniffning mest i åldersgruppen 12-16 år, dels i socialt utslagna gäng, dels som tillfälligt uppblossande epidemier av nyfkenhetssniffning även bland socialt väletablerade ungdomar. I allmänhet överger sniffarna sitt missbruk efter en tid. Efteråt betraktar de det som en barnslig vana de övergett efier en tid. Enstaka män fortsätter dock att missbruka thinner upp i vuxen ålder. Som sniffningspreparat används en rad olika ämnen. Det vanligaste är förtunning (thinner), dvs blandningar av toluen, xylen, etyl- och butylacetat eller etanol. Betydligt farligare är sniffning av trikloretylen, trikloretan, perkloretylen och andra klorerade kolväten, som finns i klister, solution, fläckborttagningsmedel, förtunningsmedel och liknande. Dessa ämnen sänker medvetandegraden betydligt snabbare än thinner, och skillnaden mellan en berusande och en dödande dos är mindre än för toluen och xylen. De ger dessutom oftare lever- och njurskador. Tillvägagångssätt. Sniffning kan ske genom inandning av ett ämne i en plastpåse, vilken hålls för mun och näsa - en metod som har orsakat dödsfall i kvävning. Sniffningen kan börja med vanlig inandning av solution eller lim, t ex vid hobbyarbeten eller lagning av en cykelslang. Den kan sedan utvecklas till ett mer medvetet och koncentrerat sniffande, oftast i grupp. Vanligen sker sniff ning genom att en sudd eller trasa dränks med sniffningsmedlet, t ex thinner, och hålls för näsan medan sniffaren drar 10-15 djupa andetag. Den känsla av berusning och välbefinnande som uppstår maximeras ofta under ytterligare inandningar. Ruset. Den sniffare som kan sin teknik blir snabbt berusad, känner eufori, ibland också aggressivitet. Berusningen är inte olik den av alkohol. Den varar någon timme och följs av en dåsighet som ofta upplevs som behaglig, men även kan åtföljas av svår huvudvärk. Toluen ger förutom berusningen rikliga hallucinationer, något som eftertraktas av en del sniffare. Risker, medicinska komplikationer Dödsfall har inträffat på grund av sniffning av trikloretylen och andra klorerade kolväten. Den vanligaste dödsorsaken i dessa fall är hjärtstillestånd efter kammarflimmer, dvs en rytmrubbning i hjärtats kammare. Hjärtmuskeln har av snifFningen blivit känsligare för kroppens eget adrenalin och noradrenalin (myokardsensibilisering). Mängden insniffat ämne behöver inte ha varit särskilt stor. Andra dödsorsaker kan vara andningsstillestånd ibland i kombination med kräkningar. Sniffning av bensin kan om det är fråga om blyhaltig bensin ge blyförgiftning, som kan kräva antidotbehandling. I svåra fall påverkas hjärnan, blyencefalopati. Bensinsniffning ger förutom hallucinationer också hjärtpåverkan av samma typ som beskrivits vid sniffning av klorerade kolväten. Bensin innehåller också upp emot 5 volymprocent bensen, som vid längre missbruk innebär risk för benmärgspåverkan och cancer. Behandling. Avgiftning kan kräva sjukhusvård, särskilt då det gäller sniffning av klorerade kolväten och bensin. Särskilt måste riskerna för påverkan på centrala nervsystemet och hjärtat uppmärksammas, och patienten övervakas noga. Patienten skall vila det första dygnet på grund av risken för störningar i hjärtverksamheten (arytmier). Behandling på längre sikt, epidemibekämpning, prevention. Efter avgiftningen är behandlingen av sniffare och sniffargäng oftast en uppgift för socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Då gäller det att med hjälp av familjeterapi mobilisera föräldrarna och nätverket kring sniffaren samt att genom gängbearbetning påverka sniffargruppen. Sniffningsepidemier uppträder sporadiskt, ibland med långa tidsmellanrum. Därför saknar ofta såväl sniffaren som hans omgivning och vårdpersonalen aktuella kunskaper om sniffningens relativa farlighet. Många tror helt felaktigt att sniffning, i jämförelse med t ex missbruk av alkohol och cannabis, är en bagatellartad företeelse. I själva verket är riskerna för plötsliga dödsfall och bestående kroniska allvarliga skador på hjärna och inre organ mycket stora. En förstahandsåtgärd då man upptäcker att sniffning förekommer är därför att omedelbart mobilisera skola, socialtjänst och föräldraföreningar för att snabbt ge saklig information om de verkliga riskerna. Samtidigt bör lokala inköpsställen för sniftbara ämnen, t ex färghandlare och bensinstationer, manas till skärpt uppmärksamhet. I många fall leder sådana tidigt insatta massiva informationsåtgärder till en dramatisk minskning av sniffningen. I andra fall kan krävas en mer organiserad gängbearbetning.

---

Snop,

slanguttryck för marijuana.

Snorta, snortare,

sniffa, sniffare (av kokain). Att snorta innebär att dra in kokainpulver i näsan.

Snorts,

slanguttryck för PCP.

Snow,

slanguttryck för kokain, tidigare även för heroin.

Snowbird,

slanguttryck för kokain.

Snuffam,

ett annat slanguttryck för sniffa.

Snus,

finmalen tobak, som undergått en jäsningsprocess i värme och därefter avkylts. Att snusa ("ta en pris") är att via näsan inandas snuset. Detta kan också läggas in under överläppen och formar då en s k mullbänk.

Snut,

slanguttryck för polis.

Snutnoja,

slanguttryck för känslan av att vara förföljd av polisen. Särskilt amfetamin- och kokainmissbrukare kan plötsligt få för sig att någon i ett sällskap är polis, eller att polisen skall göra razzia. Missbrukaren kan därför snabbt kasta bort eller spola ned narkotika, fly i panik eller angripa någon som han misstänker är polis. (Se Paranoia och Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk. )

SNVF,

se Svenska narkomanvårdsförbundet.

Snö,

slanguttryck för kokain.

Snögubbe,

slanguttryck för kokainlangare.

Snöljus,

synfenomen vid kokainmissbruk. Det liknar reflexer från snökristaller, geometriska figurer som flimrar och vibrerar i sicksacklinjer. Det är kokainets kraftigt stimulerande effekt på centrala nervsystemet som utlöser detta synfenomen.

Snöskottare,

slanguttryck för kokainlangare.

Soapers, soapes,

slanguttryck för metakvalon, sömnmedel.

Sober,

av latinets sobrius, nykter, måttfull, behärskad.

Sobril,

varunamn för oxazepam.

Social bakgrund,

se Orsaker till narkotikamissbruk.

Sociala arvet,

ett numera vanligt uttryck som en gång myntades av Gustav Jonsson ("Skå-Gustav") vid Barnbyn Skå utanför Stockholm. Han kunde visa att de barn som vårdades där oftast hade föräldrar som haft eller fortfarande hade sociala svårigheter, vilka således gick "i arv".

Sociala effekter och skador av narkotikamissbruk,

se de olika preparaten och Beroende av droger, Dödlighet bland narkotikamissbrukare, Kriminalitet och narkotikamissbruk och Risker vid narkotikamissbruk.

Socialfarmaci,

socialfarmakologi och läkemedelsepidemiologi är ämnesområden där man studerar läkemedel med utgångspunkt i "verkligheten", dvs hur användningen av befntliga läkemedel i praktiken ter sig i ett epidemiologiskt och socialt perspektiv. Man undersöker t ex förhållandet mellan läkemedelsanvändnin och sjuklighet och dödlighet i befolkningen. Läkemedelsanvändningen kan också relateras till t ex läkartäthet, hur sjukvården är organiserad osv. En socialfarmakologisk studie (av Arne Melander) har kunnat visa att en omfattande bensodiazepinförskrivning i Helsingborg till viss del berott på att ett litet antal äldre privatpraktiserande läkare varit alltför frikostiga med sådan förskrivning.

Socialmedicin,

den del av den medicinska vetenskapen som behandlar samhällets behov av och inflytande över medicinsk verksamhet och hälsovård, samt omvänt. Till socialmedicin räknas t ex olika former av hälsoundersökningar eller studier av hur arbetsmiljön påverkar hälsan. Hit hör också epidemiologiska studier över hur narkotikamissbruk i en befolkning leder till en ökning av sjukvårdskonsumtionen.

Socialnämnd,

en nämnd sammansatt av ett antal politiskt valda ledamöter, som har hand om de sociala frågorna i respektive kommun. Den är organiserad enligt kapitel 3 i kommunallagen (1977:179). Här regleras antalet ledamöter, valbarhet, mandattider, rätt till ledighet från anställning för att fullgöra ett politiskt uppdrag, etc. Socialnämnden har en rad åligganden. I ¤ 10 i socialtjänstlagen sägs t ex att socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service underlätta för en enskild att bo hemma och ha kontakter med andra. Nämnden bör tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer (t ex i alkohol- och narkotikafrågor), soeialkontor och liknande, socialjour eller annan jämförbar verksamhet. I ¤¤ 23 och 24 stadgas att behovet av familjehem eller hem för vård eller boende inom varje landstingskommun skall tillgodoses av landstingskommunen och kommunerna i området. Vidare skall de gemensamt upprätta en plan för att skapa sådana hem och fördela ansvaret för deras inrättande och drift. Planen skall redovisas för länsstyrelserna. Vården skall bedrivas i samråd med socialnämnden. I, socialtjänstlagens ¤ 11 talas om åtgärder mot missbruk: Socialnämnden skall arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Insatser för barn och ungdom bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet. Socialnämnden skall genom information till myndigheter, grupper och enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om skadeverkningarna av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns. Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård han behöver. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs. Socialnämndens skyldighet att motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel innebär en skyldighet att verka även om den enskilde missbrukaren inte framställt önskemål om hjälp. Även om det finns möjlighet att framtvinga en viss åtgärd enligt LVM eller LVU, bör nämnden i första hand erbjuda den frivilliga hjälp som står till buds. Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten. Man kan t ex besvära sig över nämndens beslut om storleken på det ekonomiska biståndet, och det går även att besvära sig om nämnden skulle vägra att betala kostnader för en narkomans vistelse på behandlingshem.

Socialstyrelsen, SoS,

är den myndighet som tillsammans med länsstyrelserna har tillsynsansvar för narkomanvården. Socialstyrelsen disponerar statsbidrag till försöksverksamhet och utvecklingsarbete inom narkomanvården. Speciella anslag fnns för insatser mot lHIV/aids, för samverkan mellan socialtjänst och kriminalvård, för samverkan mellan polis och socialtjänst etc.

Socialtjänstlagen, SoL

ersatte från 1980 de tidigare vårdlagarna barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen - och socialtjänsten fck en lagstiftning som är gemensam för hela vårdområdet. Ett grunddrag i denna lagstiftning är tilltron till människans egen förmåga att påverka sin situation. Efter att tidigare i många avseenden ha haft en överordnad och kontrollerande funktion är socialtjänsten nu mer serviceinriktad och hjälpande. Den skall präglas av en helhetssyn i stället för det symtomtänkande som de äldre lagarna kunde ge utrymme för. I socialtjänstlagens ¤1, den s k portalparagrafen, anges de övergripande målen och grundläggande värderingarna för samhällets socialtjänst - demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet. Socialtjänstlagen är en ramlag som vilar på dessa grunder. Portalparagrafen lyder så här: "Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet till levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet." Socialtjänsten skall med hänsyn till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Den enskilde har t ex rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. (Angående kommunens ansvar för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och narkotika, se Socialnämnden.)

Socialvetenskapliga forskningsrådet,

inrättades 1990 med uppgiften att stödja grundforskning inom socialvetenskap och socialpolitik. Vissa områden är prioriterade. Dit hör folkhälsovetenskaplig forskning, handikappforskning, äldreforskning, missbruksforskning samt forskning om migration och etniska relationer (invandrarforskning). Rådet består av elva ledamöter med suppleanter. Sju företräder forskarsamhället och är valda av universiteten, fyra är allmänföreträdare utsedda av regeringen.

Society for the Suppression of Opium Trade,

organisation som bildades 1874 i London för att bl a utöva påtryckningar på det brittiska parlamentet i syfte att förbjuda den omfattande och - som organisationen ansåg - djupt omoraliska opiumförsäljningen till Kina. (Se Opiumkrigen.)

Socionom,

en person med examen från socialhögskola. Socionomer arbetar inom sociala verksamhetsområden eller med administration och förvaltning. Utbildningen innehåller kursavsnitt som berör psykologi, sociologi, ekonomi och juridik, särskilt socialrätt. Ef tersom utbildningen är yrkesförberedande innehåller den också praktiktjänstgöring. De som har examen från social utbildningslinje återfnns ofta som socialsekreterare inom socialtjänsten, som kuratorer inom sjukvården eller som behandlingspersonal inom missbrukarvården.

Sociopat,

karaktärsavvikande person på kant med samhället. (Se Psykopat.)

Sockerbit,

slanguttryck för LSD. Uttrycket grundar sig på att LSD ibland sålts indränkt i sockerbitar. (Se Sugar lump.)

Sockerpiller,

se Placebo.

SOL,

se Socialtjänstlagen.

Soles,

slanguttryck för hasch.

Solution,

lösning, upplösning av fasta, flytande eller gasformiga ämnen i vätskor. Det är ett tekniskt lösningsmedel som vid sniffning ger berusning.

Soma,

1) Kroppen - i motsats till själen (psyket). Av detta kommer begreppet somatisk, kroppslig. 2) Slanguttryck för PCP, fencyklidin, ett hallucinogent preparat. 3) Namnet på det lyckopiller som används av människorna i den framtidsstat som Aldous Huxley beskriver i boken Du sköna nya värld.

Somatisk,

kroppslig - i motsats till själslig, psykisk.

Somatisering,

"förkroppsligande" av psykiska symtom. Angesttillstånd, depressioner kan t ex yttra sig i hjärtsymtom eller magvärk. (Se Ångest.)

Somniferum,

av latinets somnus, sömn och ferre, bära, bringa. Det är ett ord för sömnmedel. Ordet ingår också i papaver somniferum, det latinska ordet för den vallmo som opium utvinns ur.

Somnolens,

benägenhet att somna, sömnighet, sjukligt sömnbehov, lindrig grad av medvetslöshet.

Son of one,

slanguttryck för metakvalon, ett sömnmedel.

Sopors,

slanguttryck för metakvalon, ett sömnmedel.

SoS,

se Socialstyrelsen.

SOSFS,

Socialstyrelsens författningssamling, de lagtexter som jämte ramlagarna reglerar förhållandena inom det medicinska och sociala området i Sverige. SOSFS utges kontinuerligt. Där ingick tidigare de svenska förteckningarna över narkotika, innan ansvaret för dessa 1991 övertogs av det nya Läkemedelsverket (se LVFS).

Sound of coke,

hörselhallucinationer vid kokainförgiftning eller kokainpsykos. Alla ljud hörs egendomligt förstärkta. Man kan också inbilla sig att någon ropar på en från ett annat rum eller från hörnen i rummet.

SPAA,

se Läkare mot Aids.

Spacad,

utspacad, slanguttryck för att vara så narkotikapåverkad att man helt förlorat kontakten med verkligheten - man är med andra ord "ute i rymden" (engelskans space). Uttrycket används också synonymt med utflippad.

SPANARK,

arbetsgrupp inom Rikspolisstyrelsen som 1980 föreslog en avsevärd utvidgning av polisens möjligheter att använda sig av s k okonventionella spaningsmetoder i jakten på grova narkotikabrottslingar. Med detta avsågs bl a avlyssning (buggning), infiltration, provokation genom narkotikaköp,användning av "kronvittnen" etc. Förslagen hänvisades 1981 till tvångsmedelskommittŽn, som fick utreda frågan ytterligare. Till slut avvisades dock SPANARK:s förslag av de politiska instanserna, på grund av att de ansågs strida mot gällande principer för rättssäkerhet.

Spansk fluga,

lytta vesicatora, en ca två centimeter lång, metalliskt gulgrön eller blågrön skalbagge av familjen oljebaggar. Den är numera sällsynt i Sverige men periodvis vanlig i Sydsverige. Den lever på bladen av ask, syrŽn etc. Spansk fluga innehåller ett starkt giftigt ämne, kantaridin (cantharidin), som utvinns genom att skalbaggen torkas och mals. Medlet har använts i folkmedicin och i olika kärleksdrycker. Spansk fluga, som alltså inte är någon fluga, fick sitt namn av att spanjorerna exporterade skalbaggarna i torkad form till apotek över hela Europa. På apoteken stöttes de i mortel till ett pulver (100 gram torrsubstans innehöll ca 0,5 procent kantaridin.) Pulvret användes bl a som en viktig ingrediens i afrodisiakum, eftersom det påstods öka könsdriften och erektionen. På grund av de svåra njurskador som ämnet förorsakar har detta bruk i stort sett upphört, men enstaka dödsfall har förekommit i modern tid.

Sparklers,

plenty sparkle, slanguttryck för centralstimulantia.

Spasm,

krampartad sammandragning. Spasm i tarmarna, kolik, är ett vanligt symtom vid heroinabstinens.

Spasmofen,

smärtstillande preparat av morfintyp. Det innehåller de verksamma substanserna metylskopolamin, papaverin, morfin, noskapin och kodein.

Special la Coke,

slanguttryck i Frankrike för ketaminpulver.

Speed,

slanguttryck för centralstimulantia.

Speed ball,

slanguttryck för en blandning av heroin och kokain. Blandningen är särskilt riskfylld, eftersom verkningarna är svåra att förutse, och risken för överdos och andningsstillestånd är betydande.

Speed for lovers,

slanguttryck för MDA.

Speedad,

slanguttryck för att vara påverkad och hyperaktiv i ett amfetaminrus.

Spikklubba,

datura stramonium, en ettårig giftig växt med vita strutformade blommor. Den härstammar från Asien men finns både odlad och förvildad i Syd- och Mellansverige, särskilt vid äldre gårdar och avfallsplatser. Spikklubba var förr en viktig medicinalväxt, och den användes troligen också av de kvinnor som blev anklagade för att vara häxor. Växten innehåller flera verksamma substanser som atropin, hyposcyamin [Fel! HYOScyamin] och skopolamin. Även daturaarterna megafonblomma, änglabasun och änglatrumpet innehåller dessa alkaloider och har snarlika effekter. När växtdelarna äts, dricks (exempelvis i form av te) eller röks kan alkaloiderna framkalla mycket kraftiga hallucinationer. Ruseffekterna och euforin inträder efter ca 20 minuter tillsammans med frossa och feber med rinnande näsa samt diarrŽ. Därefter följer försämrad koordinationsförmåga, talstörningar, svårighet att svälja, kräkningar, minnesförlust, dimsyn och tryckkänslor i huvudet. Vid hög dosering följer hallucinationer som kan vara kraftigare än vid användning av LSD. Det hallucinatoriska tillståndet kan vara i flera dagar och ge svåra panikkänslor, för att till slut övergå i fullt utvecklad psykos. I enstaka fall följer kraftiga konvulsioner och koma. Vid längre tids missbruk utvecklar kroppen en viss tolerans och högre och högre doser krävs för att samma berusningseffekt skall uppnås. Hjärtat orkar dock inte alltid med, och flera dödsfall i andningskollaps har rapporterats. Åtgärder vid överdos är att framkalla kräkning, ge kol och ordna snabb transport till sjukhus för eventuell antidotbehandling.

Spik och hammare,

slanguttryck för injektionsspruta med nål. Uttrycket används bl a på svenska fängelser.

Splash,

slanguttryck för amfetamin eller metamfetamin.

Spreckled birds,

slanguttryck för amfetamin.

Springare,

benämning på en kontaktman inom den illegala gatulangningen. Han söker upp de kunder som önskar köpa narkotika och informerar dem om det aktuella dagspriset och om var de kan köpa narkotikan. Ofta tar han dem sedan med till langaren, som sköter sjäIva försäljningen. Springaren brukar få 10 procent i provision för sitt besvär. För detta kan han ibland finansiera sitt eget missbruk. (Se Gatulangning.)

Sprittningar,

fina skakningar som kan observeras hos nyfödda barn till narkotikamissbrukande kvinnor, och som beror på heroinabstinens eller cannabisabstinens. (Se även Graviditet och narkotikamissbruk.)

---

SPRUTBYTESPROGRAM

---

Sprutbytesprogram vänder sig direkt till injektionsnarkomaner i syfte att ge dem rena sprutor, så att de skall kunna undgå HIV och andra blodburna infektioner. I allmänhet innehåller programmen också möjligheter till enkel medicinsk hjälp, erbjudande om narkomanvård, gratis kondomer och tillfälle att återlämna förorenade sprutor så att de kan förstöras. Sprutbytesprogrammen förläggs i regel till områden där det finns många narkomaner. Verksamheten bedrivs antingen i bussar som kan besökas i stadens centrum (som i Oslo), i lokaler nära den övriga narkomanvården eller på sjukhusens infektionskliniker. Att dessa program kom att utvecklas i västvärlden under senare delen av 1980-talet berodde på den snabba spridningen av lHIV/aids bland narkotikamissbrukare. Exempelvis påvisade två läkare i Edinburgh, J R Robertson och J J K Roberts, år 1986 att HIV-smittan på drygt ett år under 1984-1985 spritt sig till mer än 50 procent av narkomanerna i deras stadsdistrikt, och att detta hade orsakats främst av bristen på rena sprutor. (Detta i sin tur berodde på att den skotska polisen i sin kamp mot narkotika just då försökte hindra apoteken från att sälja sprutor till narkomanerna.) Det framstod som mycket tydligt att HIV-smittan bland narkomaner oftast spreds genom att de sinsemellan delade sprutor som förorenats av blodpartiklar. Andra forskare, bl a E C Buning, chef för Amsterdams narkomanvård, visade i en rad vetenskapliga undersökningar att massdistribution av rena sprutor, utdelning av gratis kondomer och medicinsk upplysning hade bromsat spridningen av HIV bland Amsterdams narkomaner, så att den under hela senare delen av 1980-talet låg på samma nivå (30 procent smittade). Någon ökning av narkotikamissbruket under denna tid hade inte observerats. Vidare hade Don C Des Jarlais, forskare vid Beth Israel Hospital i New York, alltsedan början av 1980-talet publicerat en rad studier över HIV-epidemin bland narkomanerna i New York. Han menade att den förfärande snabba smittspridning som observerats där kunde komma att upprepas var som helst bland narkomanerna i världens storstäder - en spådom som sedan slog in i Edinburgh, Dublin, Bangkok, Buenos Aires, Rio de Janeiro och Warszawa. Don C Des Jarlais har alltsedan 1986 rekommenderat organiserat sprutbyte som en förebyggande åtgärd. En expertkommittŽ inom WHO (Världshälsoorganisationen) kom redan 1986 med rekommendationer som stödde denna politik. Dessa signaler ledde till att främst Storbritannien, därefter Australien och Kanada, satsade på en snabb utbyggnad av sprutbytesprogram. Numera är sådana program en accepterad förebyggande åtgärd världen över, utom i vissa stater i USA samt i Sverige. Paradoxalt nog är det just de stater i USA vilka har det mest omfattande narkotikamissbruket, som motsätter sig ett organiserat sprutbyte. Myndigheterna där är nämligen rädda för att en sådan åtgärd skulle leda till ökat narkotikamissbruk. Talrika studier har emellertid visat att dessa farhågor är obefogade. I stället har man kunnat konstatera att 50-80 procent av missbrukarna genom sprutbytesprogram förmår ändra sitt beteende så att de tar mindre risker att smittas av HIV och andra infektioner. fir 1985, alltså det år då man började kunna HIV-testa, visade det sig att minst 50 procent av Stockholms heroinister redan var smittade, medan heroinisterna i Skåne ännu var fria från smitta. Detta förhållande, tillsammans med de bestämda rekommendationerna från WHO, var orsaken till att narkomanvården och infektionskliniken i Lund (Kerstin Tunving, Bengt Andersson, Bengt Ljungberg och Bertil Christensson) i november 1986 startade ett sprutbytesprogram på infektionsklinikens mottagning. I augusti 1987 inleddes ett liknande program på infektionskliniken i Malmö (Stig Cronberg, Torkel Moestrup, Magnus Andersson). Dessa två program har fram till 1992 förblivit Sveriges enda. Sprutnarkomanerna i Lund och Malmö med omnejd erbjuds att under vissa öppettider byta begagnade sprutor mot rena. De får också gratis kondomer. I övrigt erbjuds de - av ett särskilt team av sjuksköterskor, läkare och narkomanvårdare - upplysning om smittovägarna för HIV och andra blodburna infektioner, regelbunden HIV-testning, vaccination mot hepatit B, i förekommande fall enkel medicinsk behandling och kontakt med narkomanvården. De begagnade sprutorna (80 procent återlämnas) förstörs genom sjukhusets försorg. Man kommer genom programmet även i kontakt med dolda missbrukare, t ex många äldre amfetaminmissbrukare som lever ett socialt fungerande liv. Dessa båda sprutbytesprogram har fram till 1992 nått mer än 2 000 narkomaner i västra Skåne. Lundaprogrammet har gett upphov till ett tjugotal rapporter som publicerats på svenska och internationellt. Vetenskapligt är det lätt att konstatera att programmen kommit i kontakt med många missbrukare och att dessa ändrat sina vanor och sökt undgå HIV. Missbrukarna har också gått in för att regelbundet HIV-testa sig - 94 procent av dem är HIV-testade enligt en stickprovsundersökning. Att programmen verkligen dämpar spridningen av HIV är det emellertid inte lätt att bevisa helt invändningsfritt, då undersökningsresultatet kan påverkas av många förhållanden i samhället. Socialstyrelsen utredde 1989 sprutbytesprogrammen, vilket ledde till att man rekommenderade metoden. Planerna på en utbyggnad av program på fler orter möttes 1989 av oförstående, fientliga attityder både från vissa myndigheter och från narkomanvården i det övriga Sverige, samt utsattes för en våldsamt negativ kampanj. Planerna stoppades i riksdagen, där man ändå kunde tänka sig fortsatt försöksverksamhet på några orter. Därav blev dock intet. Något lokalt motstånd mot programmen finns emellertid inte i Skåne. Mellan åren 1986 och 1992 inträffade endast åtta fall av HIV-smitta bland narkomaner i Malmö. I Lundområdet har man på sex år (1986-1992) inte upptäckt några nya fall av HIV bland skånska narkomaner som sökt vård. Frekvensen HIV-smittade bland sprutnarkomanerna i hela Skåne låg 1992 på 1-2 procent. (Ett femtiotal kända HIV-smittade narkomaner från andra delar av Sverige flyttade emellertid 1992 in i området.) I Stockholmsregionen har däremot mer än 200 nya fall av HIV-smitta bland narkomaner upptäckts under perioden 1986-1992. Där, liksom i övriga Sverige, får injektionssprutor inte köpas ut på apotek utan recept. (Det är belagt med bötesstraff - 100 kronor - att inneha spruta för att injicera narkotika.) De narkomaner som inte kan bryta med sitt injektionsmissbruk är då hänvisade till den illegala marknaden för att få tag på sprutor, vilket innebär ökad risk för att de använder begagnade, orena verktyg.

---

Sprutvälling,

slanguttryck för det färdigblandade innehållet i en narkotikaspruta.

Spungen, Deborah,

amerikansk författarinna som i boken Inte som andra döttrar (1983) beskrivit sin dotter Nancy Spungens missbruk och samvaro med punkstjärnan Sid Vicious i gruppen Sex Pistols.

Squires extrakt,

patentmedicin som lanserades på 1840-talet av den engelske apotekaren Peter Squire. Preparatet innehöll cannabis och ansågs främst påskynda värkarbetet vid förlossningar. Medicinen påstods också i likhet med den tidens övriga patentmediciner hjälpa mot aptitlöshet, sömnsvårigheter, migrän, ofrivilliga ryckningar, hosta och menssmärtor. Dessutom skulle den kunna användas vid behandling av morfinister och alkoholister. (Se O'Shaughnessy.)

Star dust,

slanguttryck för kokain.

Startgas

i aerosolförpackning, avsedd att underlätta start av bilmotorer vid kall väderlek, innehåller i vissa fall eter. (Se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.)

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL)

i Linköping sorterar under Rikspolisstyrelsen. Vid laboratoriet utförs kriminaltekniska undersökningar, t ex analyser av narkotikabeslag för i första hand polis, åklagare och domstolar.

Statens rättskemiska laboratorium

i Linköping sorterar under Social- styrelsen. Vid laboratoriet utförs undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk art, t ex blod- och urinanalyser.

Statens Ungdomsråd,

myndighet som sorterar under Civildepartementet. Rådet fördelar statligt ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationer, bl a särskilda bidrag för informationsverksamhet om alkohol och narkotika.

Status epilepticus,

livshotande tillstånd då epilepsianfall kommer i tät följd. (Se epilepsi.)

Stemetil,

varunamn för proklorperazin.

Stenad,

slanguttryck för narkotikapåverkad. Uttrycket avsåg ursprungligen främst cannabisrus.

Stenberg, Birgitta,

(f 1932), journalist, kulturskribent och författare. I sin tredje roman Chans (1961, filmatiserad 1962) tog Stenberg upp samtidens problem och gav realistiska skildringar av livet i 1950-talets Stockholm - rotlösa ungdomar på raggarfk, på barer, i knarkarkvartar och på stadens gator. Centrala teman i hennes författarskap har hela tiden varit utanförskap, identitet, sexualitet och konstnärsskap. I flera romaner har hon ingående skildrat missbruk av centralstimulantia. I boken Rapport ( 1969) redogör hon öppenhjärtigt för några års narkotikamissbruk, där ett tillfälligt missbruk övergick i ett totalt beroende - också av langaren. Goda vänner räddade henne ur eländet och uppmanade henne att skriva ned en redogörelse för sina upplevelser: "Dina ord skulle kunna öppna dörren på vid gavel till den där andra världen, med vad det kunde innebära av möjligheter för några att gå ut som du själv, och för många som fascinerats av det artificiella ljuset i dörrspringan att veta vart de går in." Andra böcker av Stenberg är Mikael och poeten ( 1956), Diktarna inför nutidsproblemen (1957), Vitav natten (1958), Kärlek i Europa (1981), Apelsinmannen (1983, som TV-serie 1990).

Stereotypier,

kontinuerligt upprepade meningslösa rörelser. (Se Pundning och Amfetamin.)

Stesolid,

varunamn för diazepam.

Stick, sticka,

slanguttryck för marijuana respektive marijuanacigarett.

Stickmärke,

märke i huden efter en injektionsspruta. Hos erfarna injektionsnarkomaner kan man vid läkarundersökning ofta finna ett pärlband av stickmärken längs armarnas ytliga vener.

Stickmärkesundersökningen,

(SMU) vid allmänna häktet i Stockholm är en undersökning som påbörjades av professor Nils Bejerot och som pågått sedan 1970. Numera leds den av professor Robert Ohlin och läkaren Kerstin Käll. En rad data samlas in om de häktade narkomanerna. Genom analys av materialet kan man t ex studera hur vanlig HIV-smittan är bland narkomanerna. Dödligheten i gruppen har bl a analyserats.

Stink weed,

slanguttryck för marijuana och spikklubba.

STOFF,

Socialstyrelsens tidskrift för en offensiv missbrukarvård. Den var en regelbundet utkommande idŽtidskrift utgiven av Socialstyrelsens enhet för individ och familj, men lades plötsligt ned i december 1992.

Storhetsvansinne,

megalomani, ett vanligt symtom vid kokainmissbruk. Symtomet förekommer också vid mani, en sjukdom inom psykiatrin. (Se Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk.)

Storyville,

den stadsdel i New Orleans, USA, som kring sekelskiftet var centrum för spel, prostitution och narkotikahandel. På bordellerna föddes jazzmusiken, då de svarta musikerna underhöll gästerna natten igenom. Samtidigt röktes där ansenliga mängder marijuana. Kyrkan och nykterhetsrörelsen bekämpade verksamheten. Dessa kampanjer fick ibland rasistiska övertoner, genom att begreppen neger, jazzmusik, marijuana och asocialitet kombinerades. När Storyville 1917 "stängdes" första gången, tog många musiker med sig både jazzen och marijuanan till nordstaterna, främst till Chicago och New York. (Se Harlem.)

STP,

Serenity Tranquility Peace, slanguttryck för DOM (2,5-di-metoxi-4- metylamfetamin eller 2-amino-1-(2,5-dimetoxi-4-metyl-fenylpropan)), ett amfetaminpreparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Tre milligram kan ge hallucinationer, som kulminerar efter 3-4 timmar.

Straff,

se Lagstiftning om narkotika och l Kriminalvård och narkotikamissbruk.

Straw,

slanguttryck för marijuana.

Strawberry fields,

slanguttryck för LSD hämtat från en text av the Beatles.

Stress,

engelskt ord för spänning, kroppens reaktion på alla fysiska och psykiska påfrestningar. Stress är ofta en anledning till missbruk, t ex av lugnande medel som bensodiazepiner.

Stressfaktorer,

stressorer, de påfrestningar som vållar stress. Det finns positiva faktorer som driver människor att öka eller förbättra sina prestationer. När en människa drivs över sin toleransgräns blir stressfaktorerna negativa och kan orsaka sömnlöshet, psykisk trötthet, förhöjt blodtryck, magsår osv. Toleransgränsen varierar från människa till människa, men den kan också växla hos individen under olika skeden i livet. (Se även Utbrändhet.)

Stresshormoner.

Vissa signalsubstanser och hormoner utsöndras i stora mängder i kroppen i samband med ökade påfrestningar, hot och farofyllda situationer. Till denna grupp av ämnen räknas adrenalin, noradrenalin och kortisol. Stresshormonerna leder till att vakenheten, hjärtverksamheten och andningen ökar samt till ändrad ämnesomsättning. Centralstimulerande medel ökar frisättningen av stresshormoner, framför allt adrenalin och noradrenalin, vilket leder till symtom som hjärtklappning.

Stritan,

slanguttryck för prostitutionsstråket, den gata där de prostituerade raggar upp sina kunder. Av de kvinnliga heroinmissbrukarna lever 70 procent på att prostituera sig. Deras nattliga hemvist blir då stritan. (Se Prostitution och droger och Kvinnliga narkomaner. )

Stryknin,

giftig alkaloid som erhålls bl a ur frön från rävkaketrädet strychnos nux vomica. I små doser verkar strykninnitrat stimulerande på nervsystemet och har därför använts i vissa läkemedel. Stryknin har också ibland förekommit som tillsatsmedel på den illegala narkotikamarknaden. Inom folkmedicinen har det funnits en föreställning om att stryknin skulle vara ett effektivt afrodisiakum. Den största risken med stryknin är att redan måttlig överdosering (över två milligram) kan vara livshotande.

Strömstedt, Lasse,

(f 1935) var fram till 1971 diversearbetare med avbrott för fängelsevistelser. Efter 1971 förändrade han sitt liv och blev författare, debattör och skåddespelare. Tillsammans med journalisten Christer Dahl skrev han några romaner under pseudonymen Kennet Ahl. I romanen Grundbulten (1974) berättar Kennet Ahl i högt tempo och med svart humor om kåkfararen Kennet Ahl, i vars sällskap läsaren möter en mängd fängelsekunder, knarkare och poliser. Med ordet grundbulten menas den bult som håller samman grunden i fängelset - avlägsnar man den rasar det. Liksom Grundbulten blev nästa roman Lyftet (1976) en stor publikframgång. Lyftet är det alla brottslingar drömmer om - den plötsliga storvinsten på Solvalla, den väldiga säcken med det enorma bytet från en bankkupp eller säcken med heroin, värd en miljon på Sergels torg. Kennet Ahl drömmer emellertid om ett annat lyft - att bli hederlig. Med hjälp av en kvinna söker han återvända till ett "normalt" liv, men återfaller gång på gång. (Boken filmades senare. ) I några självbiografiska böcker - Gå i fängelse (1981), I fängelse (1982) och Sanningens minut (1984) - berättar Strömstedt hur det kom sig att den unge arbetarpojken blev en etablerad brottsling och driven knarkare, som fortsatte med sitt destruktiva liv trots en mängd möjligheter att vända om. Han hävdar visserligen att allt inte var uppväxtmiljöns och omgivningens fel, men han anser också att det främst berodde på honom själv att han lyckades ta sig ur eländet. Strömstedt har engagerat sig starkt i kampen mot brottslighet och narkotika. Han reser runt i skolor och ungdomslokaler och håller föredrag. Hans tes är att allt inte bara är samhällets fel - individen själv har ett ansvar för sitt liv. Strömstedt är själv ett bevis på att en människa både kan bryta sig loss ur missbruk och kriminalitet och dessutom bli en framgångsrik samhällsmedborgare. Strömstedt rekommenderar hårda tag mot narkotikan och narkomanerna.

Stuff,

slanguttryck för narkotika i allmänhet.

Stumblers,

slanguttryck för barbiturater.

Stålmansyndromet,

populär beteckning för det tillstånd av förhöjt självförtroende, omnipotens, våldsbenägenhet och likgiltighet för omgivningen som kan inträda vid längre tids missbruk av kokain.

Subkultur,

en sociologisk term för en eller flera grupper som visserligen är en del av det vanliga samhället (värdkulturen), men som har andra värderingar och normer än detta och som tydliggör olikheterna genom avvikande beteendemönster. Så bildar t ex narkomanerna en subkultur, liksom de kriminellt belastade. Den amerikanske sociologen A K Cohen skapade termen i sin bok Delinquent Boys: the Culture of the Gang (Chicago,1955), där han beskrev värderingarna och världsuppfattningen hos olika grupper av avvikare. Andra forskare, R Cloward och L Ahlin, beskrev senare i Delinquency and Opportunity: a Theory of Delinquent Gangs (Chicago, 1960) tre olika subkulturer: de som enbart ägnar sig åt att skaffa pengar genom kriminalitet, de som bara sysslar med våld och våldsbrott (konfliktgäng) samt sådana som slagit till reträtt i samhället (reträttister) och i stor utsträckning använder alkohol och droger. Den sistnämnda gruppen är sammansatt av personer som - ur samhällets synvinkel - sviktar i flera avseenden (double failures). De kan inte klara sig på ett legitimt sätt i rättssamhället, men de blir heller inte helt accepterade av den kriminella undre världen. Cloward och Ahlin menade att subkulturer uppstår i samhällen där ungdomar är helt utan framtidsmöjligheter. Dessa ungdomar känner sig hindrade och blockerade och avviker därför från det gängse kulturella mönstret. Begreppet subkultur används ibland - felaktigt - även om andra grupperingar i samhället, t ex invandrare. I detta fall är det dock fråga om etniska minoriteter, inte om subkulturer i sociologisk mening.

Subkutan,

under huden. Subkutan injektion betyder insprutning under huden. Jämför perkutan, genom huden.

Substitution,

ersättning. När t ex metadon som led i en behandling får ersätta gatans heroin, talar man om farmakologisk substitution.

Sudden headache,

plötslig huvudvärk, symtom vid kokainförgiftning.

Sufentanil,

C22H30N2O2S, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat av Janssen, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Sug,

häftig längtan, åtrå efter drogupplevelsen. (Se Beroende av droger.)

Sugar,

1) Slanguttryck i Sverige för heroin. 2) Slanguttryck i USA för LSD.

Sugar lump,

slanguttryck för LSD. Under 1960- och 1970-talen såldes LSD ofta i form av en preparerad sockerbit.

Suicid,

se Självmord.

Suicidologi,

läran om självmordsförsök och självmord.

Summer skies,

slanguttryck för frön av Blomman för dagen.

Sunshine,

slanguttryck för LSD.

Supari,

se Betelnötter.

Super acid,

super C, slanguttryck för ketaminpulver, ett narkosmedel.

Super blow,

slanguttryck för kokain.

Super grass,

slanguttryck för PCP, fencyklidin, ett hallucinogent preparat.

Super qualudes,

slanguttryck för metakvalon, ett sömnmedel.

Super soper,

slanguttryck för sömnmedlet metakvalon.

Super weed,

surfer, slanguttryck för PCP, fencyklidin, ett hallucinogent preparat.

Surmontil,

varunamn för trimipramin.

Svartsjukenoja,

överdrivna misstankar om att partnern uppvaktas av andra, sjukliga föreställningar om inbillad otrohet. Detta är ett vanligt symtom vid missbruk av amfetamin och kokain. I svåra fall kan svartsjukenojan innebära risk för våldsbrott eller mord. (Noja är slanguttryck för paranoia.)

Swedate,

(Swedish Drug Addict Evaluation) ett forskningsprojekt för att granska resultaten av olika behandlingsmetoder. (Se BAK-projektet och Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare.)

Swedish diet,

se Captagon.

Sweet,

slanguttryck i Japan och USA för marijuana.

Sweet calomel,

slanguttryck för kalmus.

Sweet jesus,

slanguttryck för morfin.

Sweet Lucy,

slanguttryck för marijuana.

Sweet lunch,

slanguttryck för marijuana.

Sweets,

slanguttryck för amfetamin.

Svenska föreningen för Alkohol- och Drogforskning,

se SAD.

Svenska Carnegieinstitutet,

stiftelse bildad 1982 med syfte att "främja forskning om drogmissbruk, kriminalitet och andra betydande nutida samhällsproblem".

Svenska FarmakopŽn,

den av svenska myndigheter fastställda läkemedelsförteckningen, dvs listan över de läkemedel som får säljas på apotek samt föreskrifter för deras beredning och tillverkning. (Se FarmakopŽ.)

Svenska Narkomanvårdsförbundet,

SNVF, partipolitiskt och religiöst obunden organisation som arbetar för utveckling av den specialiserade offentliga öppna narkomanvården. Förbundet bildades 1991.

Svenska Narkotikapolisföreningen,

organisation för polismän som arbetar med narkotikafrågor. Föreningen som bildades 1987 har ca 700 medlemmar och ger ut Publikationför Svenska Narotikapolisföreningen.

Svenska Rådet för Alkohol- och Beroendefrågor,

stiftelse bildad 1983 i syfte att i Sverige sprida kunskap om den s k Minnesotamodellen.

Svenska Socialarbetare i Köpenhamn,

en verksamhet som sedan 1971 bedriver uppsökande fältarbete i Köpenhamns narkotikamiljöer. Socialstyrelsens byrå för socialt behandlingsarbete är huvudman. Två svenska socialarbetare, en manlig och en kvinnlig, är ansvariga bl a för en öppen mottagning nära Hovedbangaarden. De ger sig också ut i narkotikamiljöerna för att söka efter yngre svenska missbrukare och förmå dessa att återvända till Sverige. Emellanåt får socialarbetarna bistå anhöriga som letar efter barn som försvunnit i Danmark. Varje år får de kontakt med ca 700 klienter, de flesta i 18-30-årsåldern.

Svettning,

vanligt symtom hos missbrukare. Symtomet kan vara ett tecken på abstinens. Särskilt heroinmissbrukare och metadonpatienter klagar över besvärande svettningar.

Svimning,

(synkope) plötslig medvetslöshet till följd av otillräcklig blodtillförsel till hjärnan. Flera narkotiska preparat, t ex amfetamin, kokain och poppers påverkar blodtrycket kraftigt. Svimning kan alltså bero på blodtrycksfall vid narkotikaförgiftning.

Sympatikus,

förkortning av nervus sympathicus, det sympatiska nervsystemet, en del av det autonoma nervsystemet. Sympatikus reglerar de omedvetna (kropps)-funktioner som inte kan påverkas av viljan (vegetativa funktioner).

Sympatikusstorm

kallas effekterna av en kraftig stimulering av det sympatiska nervsystemet. (Se Adrenalin.) Kokain ger centralt i hjärnan en ökning av flödet av stimulerande signalsubstanser, vilka leder till hjärtklappning, höjt blodtryck och en omfördelning av blod från inre organ till hjärna och muskler. Kokain - och andra centralstimulerande preparat verkar också genom att blodkärlen dras samman, något som även det förhöjer blodtrycket. Resultatet av denna krafiiga stimulering, sympatikusstormen, blir att den kokainpåverkade ögonblickligen blir alert, snabb och stark, redo för äventyr, redo att slåss eller snabbt fly undan. Ett naturligt fysiologiskt svar, vars egentliga ändamål är att vid fara hjälpa individen med att snabbt behärska situationen, har utlösts på konstlad, kemisk väg.

Symtom, symptom,

sjukdomstecken. Adjektivet symtomatisk betyder avser eller hör samman med en sjukdoms symtom.

Symtomteori,

en teori enligt vilken narkotikamissbruk är ett symtom på samhälleliga missförhållanden. (Se Orsaker till bruk och missbruk av droger.)

Syn,

syner, synhallucinationer, synvillor, sinnesförnimmelser som orsakas av inre retning utan yttre påverkan men uppfattas som verkliga av den hallucinerande. Det är ett vanligt symtom vid toxiska psykoser. (Se Psykiska komplikationer till missbruk.) Synhallucinationer förekommer särskilt vid missbruk av kokain, LSD och andra hallucinogener. Det verkar då som om de föremål man betraktar växer och krymper, ansikten i ens närhet förvrids och färgläggs, konturer blir oskarpa och rinner ut som flytande stearin.

Synanon,

det första egentliga behandlingshemmet för narkomaner. Det grundades i slutet på 1950-talet i Kalifornien, USA. Namnet Synanon uppkom genom att medlemmarna kallade sina möten för symposier eller seminarier men blandade ihop dessa ord så att det blev Synanon. Grundaren Charles (Chuck) Dederich var en då medelålders amerikansk affärsman som tagit sig ur sitt alkoholberoende med hjälp av länkrörelsen. Han var en karismatisk ledare som kring sig samlade ett trettiotal före detta narkotikaberoende och kriminella medelålders människor. De hyrde ett hus i en förort till San Francisco och började där ta hand om varandra. De tillämpade den nytestamentliga regeln: "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem!", som var uppsatt överallt på väggarna. Alla i det lilla "samhället" var överens om att medlemmarna måste leva fullständigt drogfritt, och att fysiskt våld inte fick förekomma. Dessa regler har sedan kommit att karakterisera även de 2 000 andra liknande terapeutiska samhällen som uppstått över hela USA med Synanon som förebild. Charles Dederich visste att missbrukarna tidigare levt ett liv i kaos och aldrig bekymrat sig om morgondagen. Han skapade därför ett hårt strukturerat samhälle där han själv var ledaren, överst i hierarkin. I Synanon levde man en form av klosterliv. Ingen ägde någonting själv. Alla gick klädda i snickarbyxor och hade rakade huvuden. Medlemmarna fostrades med bibelspråk och filosofiska sanningar till högre moral och ärlighet. Vardagssysslorna rangordnades, och den sist anlände fck börja med de mest oansenliga göromålen, för att sedan gradvis ta mera ansvar. De som sökte sig till den hårda, klosterliknande tillvaron i Synanon behövde emellertid något utöver struktur, disciplin och moral. De behövde även få utlopp för sina känslor, oförlösta genom många års narkotikaframkallat lugn eller nertryckta genom förödmjukande fängelsevistelser. Dederich införde Synanon games, gruppsamtal med en ny form av attackterapi, gråt, skrik och regression till mer barnsliga stadier. I samtalen deltog i allmänhet sju personer, och de styrdes av en "synanist", en före detta missbrukare som kommit längre än de andra i sökandet efter sitt ursprungliga jag. Kvinnorna fick ofta en framskjuten position som terapeuter. I ständigt återkommande maratongrupper, som under Dederichs ledning kunde pågå i flera dygn, genomgick många av samhällsmedlemmarna en snabb personlighetsutveckling. Hans ambition var att alla med tiden skulle kunna frigöra sig från hans person, den store fadern. Meningen var att man - liksom i ett kloster - skulle tillhöra Synanon till sin död. Många lämnade samhället efter ett antal år och grundade egna terapeutiska samhällen för missbrukare. Så startade före detta ledare i Synanon DayTop, Phoenix House, Delancey Street m fl, nya typer av terapeutiska samhällen (therapeutic communities) med samma kärna och uppbyggnad som ursprungssamhället Synanon. Skillnaden var dock att de nyare samhällena kom att bli öppnare gentemot omgivningen. Rehabiliteringen skulle leda tillbaka till det normala livet utanför det slutna vårdsamhället. Charles Dederich, från början en lysande ledare, blev med tiden allt mer exeentrisk och behandlingsformen urartade, men hans terapimetoder lever kvar. De dokumenterades 1965 av en professor i sociologi i Kalifornien, Lewis Yablonsky, i hans berömda bok The Tunnel Back. Det är svårt att få fram exakta och tillförlitliga uppgifter om Synanons vårdresultat. Så mycket är dock säkert att institutioner av liknande slag fungerar mitt ute i samhället med öppna dörrar och helt drogfria. Man håller alltså drogerna ute genom moral och disciplin, men man kan inte alltid hålla kvar gästerna. Dessa avbryter ofta den uppfostrande vården på ett tidigt stadium. För dem som stannar kvar i flera år anges läkningsgraden till 80 procent. Synanonrörelsen har präglat den moderna narkomanvården. Attackterapi, konfrontationer och rollspel (se Psykodrama) ingår numera i narkomanvårdens normala terapeutiska arsenal. I Europa finns nu Synanonsamhällen av den ursprungliga typen endast i Berlin. (Se Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare och Miljöterapi.)

Synaps,

sammanfogning, knutpunkt. En synaps är en "nervkontakt", ett omkopplingsställe i en nervbana, den plats där en nervimpuls går över från en nervcell (det presynaptiska neuronet) till en annan (det postsynaptiska neuronet) eller till det organ som skall påverkas. Synapserna består av klubbformade s k nervfiberterminaler. Kontakten i synapserna förmedlas av kemiska ämnen, signalsubstanserna eller transmittorsubstanserna. Det är i och kring synapserna som de narkotiska ämnenas effekter sätter in.

Syndrom,

flera sammanhörande sjukdomstecken som alla pekar på en viss sjukdom.

Synhallucinationer,

se Syn, syner.

Synkope,

svimning på grund av otillräcklig blodtillförsel till hjärnan.

Syntetisk marijuana,

slanguttryck för PCP.

Syntetisk substans,

substans framställd på kemisk väg, i motsats till exempelvis naturligt förekommande ämnen i växter.

Synvillor,

se Syn, syner.

Systoliskt blodtryck,

det högre blodtrycket, det blodtryck som mäts vid hjärtats sammandragning. (Se Blodtryck.)

Syra,

1) Slanguttryck för LSD. 2) Slanguttryck för den syra, i allmänhet askorbinsyra eller citronsyra, som opiatmissbrukare använder för att lösa upp morfinbas eller brunt heroin till injektionslösning.

Sömnmedel,

se Barbiturater, Bensodiazepiner och l Psykofarmaka.

Sömnstörningar,

ett vanligt symtom vid alla former av alkohol- och narkotikamissbruk. Den naturliga sömnen, som till 80 procent består av ortosömn (den djupa sömnen) och till 20 procent av REM-sömn (drömsömn), rubbas. Rutinerna för insomnande störs genom de kemiska experiment som missbrukarna utsätter sig för. Ett flertal droger stimulerar eller bedövar själva medvetandet. Missbrukare karakteriseras bl a av att de önskar manipulera med sitt eget medvetande, med sömn och vaka. (Se även Blandmissbruk.)

---

[ T ]

---

T's and blues,

slanguttryck för kombinationen pentazocin och tripelenamine. Det injiceras intravenöst.

TA,

se Transaktionsanalys.

Tabacazo,

en blandning av tobak och kokapasta.

Tabbisar,

slanguttryck för morfintabletter.

Tablettautomatism.

Missbrukare kan bli så avtrubbade av lugnande medel och sömnmedel att de mekaniskt (automatiskt), och utan att förmå reflektera, stoppar i sig tablett efter tablett tills de somnar. Det är ett vanligt symtom vid läkemedelsmissbruk.

Tablettmissbruk,

se Bensodiazepiner och Psykofarmaka.

Tac et Tic,

slanguttryck i Frankrike för PCP.

Taking off,

filmkomedi (1971) av Milos Forman som ur två generationers perspektiv driver med den amerikanska livsstilen. I filmen ingår även ett avsnitt om marijuanarökning.

Takykardi,

hjärtklappning, vanligt symtom vid amfetamin- och cannabispåverkan.

Talidomid,

se Thalidomid.

Talk-down-metoden,

en teknik att hantera snedtändning hos en narkoman genom att oavbrutet tala till honom tills hans oro viker. (Se ART-metoden.)

Tambacolohy,

slanguttryck på Madagaskar för cannabispreparat.

Tandstatus.

Tänderna skadas ofta hos narkotikamissbrukare. Det beror på en rad faktorer, t ex oregelbundna mattider, osunda kostvanor, förkärleken för sött under abstinensperioder, rädsla för att gå till kontroller hos tandläkaren. Även rent farmakologiska effekter av preparaten är av betydelse. Exempelvis gör amfetamin saliven torr och klistrig, så att den inte som normalt kan skydda tänderna mot kariesangrepp. Under amfetaminpåverkan blir käkmuskulaturen spänd, och de malande rörelserna med käkarna kan då bli så kraftiga att kindtändernas kronor går sönder. Detta kallas inom tandvården för kronsprängning.

Tankeflykt,

en oförmåga att hålla sig till ämnet på grund av snabbt växlande associationer. Detta är ett vanligt symtom på koncentrationsstörning hos manikern (se Mani) och hos den som är påverkad av amfetamin eller kokain.

Tar,

slanguttryck för opium.

Tardiv dyskinesi,

rörelsesvårigheter, smärtsamma rörelser. Detta är en neurologisk störning som yttrar sig i grimaser, smackningar och tungrörelser, i allvarliga fall också ryckningar eller vridande rörelser i hela kroppen. Tillståndet beror på störningar i det extrapyramidala systemet, dvs det system som ligger utanför den viljemässigt styrda motoriken, de s k pyramidbanorna. Fenomenet beror på överkänslighet hos hjärnans dopaminreceptorer. (Se Signalsubstanser.) Tardiv dyskinesi kan vara ett tecken på åldrande och förekommer hos 1-2 procent av äldre personer. Tardiv dyskinesi är emellertid också en fruktad komplikation vid långvarig behandling med antipsykotiska medel (medel mot förvirringstillstånd och mot schizofreni). Först på 1970-talet insåg forskarna sambandet mellan att så många av patienterna på psykiatriska sjukhus fick tardiv dyskinesi och den långvariga behandlingen med ofta höga doser av neuroleptika. Ett medelvärde på förekomsten av tardiv dyskinesi hos kroniskt psykiskt sjuka är 15 procent. Eftersom man ännu inte funnit något botemedel mot tardiv dyskinesi, försöker man på alla sätt förebygga dess uppkomst. Detta innebär att man är försiktig med utdelning av neuroleptika till personer som är disponerade för denna sjukdom, dvs alkoholister, narkomaner med mångårigt centralstimulantiamissbruk, patienter med ärftlig disposition för Parkinsons sjukdom osv. Lägsta möjliga dos ordineras, och dessutom ges den under kortast möjliga behandlingstid. Inom den moderna psykiatrin är man mycket uppmärksam på de första tidiga tecknen på tardiv dyskinesi. Läkemedelsindustrin har dessutom under de senaste åren utvecklat antipsykotiska medel som inte är förenade med risken för tardiv dyskinesi.

TBC,

tuberkulos, en svår infektionssjukdom. (Se Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk. )

Te.

1) slanguttryck i Japan och USA för marijuana, 2) örttŽer (Många droger t ex cannabis, kokablad och khat kan beredas och intas som te.), 3) de torkade och behandlade bladen av tebusken, 4) dryck på torkade blad av tebusken. Tebusken härstammar från Asien, närmare bestämt övre Assam, Burma, Yunnan och ön Hainan. Te omtalas i kinesiska böcker från 300-talet. Enligt traditionen infördes teet till Japan av det buddistiska prästerskapet, som drack te i samband med meditationsövningar. Den japanska tedrickningsceremonin uppstod inom en religiös sekt, Sensekten, som särskilt betonade värdet av kontemplationen. I Europa användes te som medicin under 1500-talet. Senare under 1600- och 1700-talen började man dricka te även som njutningsmedel. Tebusksläktet, Camelia (Thea) av familjen Theaceae, omfattar omkring 40 inhemska arter av ständigt gröna träd eller buskar med glänsande blad. De växer i Indien, Kina, Japan och på Filippinerna. Av odlade typer skiljer man mellan kinesisk tebuske (Thea sinensis) och assamtebuske (Thea assamica). De viktigaste teproducerande länderna är Indien, Sri Lanka, Java, Sumatra, Kina och Japan samt före detta Sovjetunionen, där man på de stora plantagerna kan skörda 2-3 gånger om året. Mindre eller större mängder äldre blad får följa med vid plockningen, och på det sättet får man olika tesorter. Genom att torka teet på olika sätt kan man få svart eller grönt te. Tein och koffein är olika namn på samma kemiska ämne, men det är det senare som brukar användas. Effekten av att dricka te är stimulerande, vilket framför allt beror på dess halt av koffein. I jämförelse med kaffe brukar te innehålla hälften så mycket kof fein. Te innehåller också mycket små mängder av teobromin och teofyllamin, som kan vidga bronkerna. Teofyllaminhalten i te är något högre än i kaffe. Att dricka te vid förkylning kan således både stimulera och underlätta andningen. Även om man vänjer sig vid och uppskattar den stimulerande effekten av te, uppstår inte något missbruk. (Se Koffein.)

Tebain, tebainum,

C19H21NO3, dimetylmorfin, smärtstillande preparat som tillhör gruppen morfinderivat, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Tebakon,

narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Tecata,

slanguttryck för heroin.

Techno, Techno-House,

se Acid House.

Tein,

se Koffein och Te.

Teknisk sprit,

sprit som inte är avsedd för förtäring. Den tekniska spriten finns i handeln som vattenfri eller absolut (96-procentig) alkohol. Den används bl a som tillsatsbränsle i bensin, motorsprit. I odenaturerad form, dvs utan tillsatser, utlämnas teknisk sprit till sjukvårdsinrättningar och forskningsinstitutioner. När spriten skall användas för tekniskt bruk tillsätts denatureringsmedel och färgämnen, och resultatet blir svårdrickbar rödsprit eller blåsprit.

Telefonordination,

telefonrecept, ett av legitimerad läkare inringt recept till ett apotek. Farmaceuten som tar emot telefonbeskedet måste förvissa sig om läkarens identitet med hjälp av t ex läkarmatrikel och ibland även motringning (apoteket ringer upp läkaren). Narkotikaklassade läkemedel, t ex bensodiazepiner, får intelefoneras endast i minsta förpackningsstorlek.

Temazepam,

C16H13ClN2O2, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Temesta,

varunamn för lorazepam ett lugnande bensodiazepinpreparat, narkotikaklassat enligt förteckning IV.

Temgesic,

varunamn för buprenorfin.

Temple, tempel,

slanguttryck för marijuana av hög kvalitet.

Tens,

slanguttryck för amfetamin.

Ter,

latinets räkneord tre, teknisk term i recept. Ter iter betyder att receptet kan återanvändas ytterligare tre gånger (dvs sammanlagt fyra gånger). (Se Iterera.)

Terapeut,

på grekiska betjänt, vårdare. Termen används i betydelsen behandlare. Inom missbrukarvården finns terapeuter med varierande utbildningsbakgrund. De kan t ex ha gått igenom Minnesotamodellens behandlingsprogram eller ha en grundexamen som socionom, skötare, sjuksköterska, psykolog eller psykiater. Även före detta missbrukare som fått lämplig utbildning kan arbeta som terapeuter, ofta med gott resultat eftersom de känner problemen så att säga inifrån.

Terapeutisk dos,

den dos av ett läkemedel som har effekt på den sjukdom som skall behandlas.

Terapeutiska samhällen,

institutioner där gästerna (patienterna) på ett dynamiskt sätt samverkar för att nå behandlingsresultat. (Se l Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare, Miljöterapi och Synanon.)

Terapi,

av grekiskans therapeia, vård. Det är en sjukdomsbehandling som riktar sig mot sjukdomens orsak och syftar till att bota sjukdomen. Terapi vid narkotikamissbruk, dvs narkomanvård och behandling vid kemiskt beroende, är en vårdspecialitet som inte förrän omkring 1960 växte fram i USA. I Sverige öppnades de första avdelningarna för narkotikamissbrukare under senare delen av 1960-talet i Stockholm och Uppsala, samt i Lund 1970. Metadonprogrammet i Uppsala påbörjades 1966. Sedan 1970 har en rad avgiftningsplatser (se Avgiftning vid narkotikamissbruk) tillkommit inom psykiatrin. Den svenska narkomanvården bedrivs numera också vid en rad narkomanvårdsbaser och rådgivningsbyråer samt inom familjevård och på behandlingshem (se Öppenvård för narkotikamissbrukare och Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare). Ett rikt varierat utbud av narkomanvård är en humanitär angelägenhet, men också en del av samhällets försvar mot narkotika. Den som vårdas för narkotikamissbruk efterfrågar nämligen inte längre narkotika och langar inte heller till andra missbrukare - han tas med andra ord "ur trafik". De olika terapiformerna fnns beskrivna i två svenska läroböcker: Jan Ramströms Narkomani - orsaker och behandling (1979,1983) och Kerstin Tunvings Vård av narkomaner (1982). All terapi av narkotikamissbrukare tar sin utgångspunkt i den vårdsökandes situation och omedelbara hjälpbehov. I vad man skulle kunna kalla fas 1 (på engelska precontemplation), dvs tidigt i missbruket, förstår narkomanerna ofta inte själva att de håller på att bli beroende. De har nämligen ännu inte börjat reflektera över sitt missbruk. I stället försöker de förneka och bagatellisera sitt växande missbruk. Terapeuten måste därför försöka få dem att inse allvaret i situationen. Detta kallas för motiverande behandling. I nästa fas, fas II (på engelska contemplation), har missbrukarna börjat inse allvaret i missbruksproblemen. Detta leder fram till att de är villiga att söka behandling. De bestämmer sig för att t ex lägga in sig på sjukhus för avgiftning eller söka upp någon narkomanvårdare i den öppna vården (på engelska action). Nu följer en långvarig behandlingsperiod med individual-, grupp-, och familjeterapi. Själva behandlingen följs av en underhållsfas, fas III (på engelska maintenance), då narkotikamissbrukarna behöver eftervård, t ex stöd i öppen vård, psykologsamtal, psykiatrisk behandling, sociala tillrättaläggande åtgärder etc. I en del fall av heroinmissbruk rör det sig i stället om rehabilitering med hjälp av metadon (methadone maintenance). Under den långa vårdperioden i fas III är återfallspreventionen en viktig terapimetod. Vägen till drogfrihet eller (vid metadonbehandling) missbruksfrihet är nämligen kantad av återfall. De flesta återfallen inträffar under de första tre månaderna efter behandlingen, men terapeuter brukar räkna med att den allra känsligaste tiden för en avgiftad narkoman är 4-6 månader efter det att behandlingen påbörjats. Då svänger han som mest mellan planer på att återgå till sitt tidigare missbrukarliv och att fortsätta behandlingen. De terapiformer som erbjuds narkotikamissbrukare bör vara rikt varierade och helst bedrivas av sådana team där såväl social som psykologisk och medicinsk expertis ingår. Terapin går nämligen ut på att i en viss given terapisituation nå missbrukarna på flera nivåer för att kunna påverka dem att ändra sina missbruksvanor: 1 ) Symtomnivån. Det enklaste och samtidigt mest effektiva sättet att nå missbrukarna är att hjälpa dem med akuta symtom och problem. När en missbrukare t ex vänder sig till sjukhus för behandling av olika åkommor som han ådragit sig som en följd av missbruket, och läkare och sjuksköterskor behandlar dessa, kan denna personal komma i god kontakt med missbrukaren och därvid påverka honom att fortsätta söka vård. (Se t ex Sprutbytesprogram.) 2) Den intellektuella nivån. Behandlaren kan nå missbrukaren på ett intellektuellt plan, genom insiktsgivande samtal, hälsoupplysning, etc. 3) Den interpersonella nivån. Behandlare som tar hand om narkotikamissbrukare (t ex på en avgiftningsavdelning, i gruppterapi eller på behandlingshem) har rikliga tillfällen att studera både samspelet missbrukarna emellan och mellan missbrukarna och personalen, samt att ta upp dessa relationer till diskussion. På så sätt kan missbrukarna t ex få hjälp med att slipa ned alla de hänsynslöst manipulerande vanor de skaf fat sig under sin missbrukartid och att dämpa sin pockande otålighet gentemot andra. 4) Familjenivån. Här är familjeterapi, parsamtal etc nödvändiga inslag i behandlingen. 5) Den intrapersonella nivån. Slutligen kan terapeuten gå in på missbrukarens egna inre konflikter. Behandlingen kan då innebära olika former av psykoterapi. (Se även Beteendeterapi och Transaktionsanalys.)

Terfluzin,

varunamn för trifluoperazin.

Testosteron,

manligt könshormon som förekommer naturligt i människokroppen. Testosteron eller dess kemiska släktingar anabola steroider kan missbrukas då de i idrottsliga sammanhang används för att öka muskelkraften. (Se Doping och Idrott och droger.)

Tetrahydrocannabinol,

C12H30O2, THC. (Se Cannabinoider.)

Tetrazepam,

C16H17ClN2O, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Texas tea,

slanguttryck i Japan och USA för marijuana.

Thai sticks,

marijuanacigaretter med hög THC-halt. De såldes ursprungligen i Thailand. Det är även beteckning för bitar av flätad marijuana som säljs och främst i Sydostasien hackas och röks blandad med tobak. De kallas även buddha sticks.

Thalidomid,

Neurosedyn, lanserades omkring 1960 som ett säkert och effektivt sömnmedel. Medlet visade sig dock ge svåra fostermissbildningar om det gavs till gravida under de tre första havandeskapsmånaderna. Thalidomid, som i Sverige såldes under varumärket Neurosedyn av läkemedelsföretaget Astra, drogs in den 1 januari 1962. Långa skadeståndsprocesser följde, som resulterade i en uppgörelse där läkemedelsföretaget erkände sin skuld och betalade skadestånd till de drabbade. Många riktade dock kritik mot att skadeståndsbeloppen var för låga. Neurosedynkatastrofen fick stor betydelse genom att den ledde till en förstärkt biverknings- och läkemedelskontroll.

THC,

egentligen delta-9-tetrahydrocannabinol, är den mest psykoaktiva av cannabinoiderna, de verksamma ämnena i cannabisplantan. THC renframställdes ur cannabis 1964 och kan numera syntetiseras. Ämnet är olösligt i vatten men lösligt i fetter. THC ensamt kan framkalla samtliga de effekter på psykiska funktioner som alla övriga extrakt av plantans olika delar kan ge. Styrkan på olika beredningar av cannabis brukar anges i procent THC. Det hasch (cannabis) som säljs på den illegala marknaden i Sverige brukar innehålla 5-10 procent THC.

Thebain,

se Tebain.

Theralen,

varunamn för alimemazin, ett milt lugnande neuroleptiskt preparat som även används som sömnmedel. Det är inte vanebildande.

Thing,

slanguttryck för heroin.

Thinner,

se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

Thinnertrasa,

en trasa indränkt i thinner eller annat tekniskt lösningsmedel. Vid sniffning hålls denna preparerade trasa över mun och näsa. (Se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.)

Thompson, Hunter S,

författare och journalist som 1966 utgav boken Hell's Angels, där han skildrar hur han i över ett år levde med ett motorcykelgäng, vars drogvanor han ingående beskrivit.

Thorn apple,

slanguttryck för spikklubba.

Thrusters,

slanguttryck för centralstimulantia.

Thunders, Johnny,

(1951-1991) artistnamn för John Genzale, amerikansk gitarrist och sångare. Han var 1971 med och bildade New York Dolls och däreher den egna gruppen Heartbreakers. Han gjorde också turnŽer med Sex Pistols och the Clash. Senare, 1980, bildade han gruppen Gang War. Hans SverigeturnŽ fick avbrytas 1981 på grund av att han var alltför påverkad av heroin för att kunna spela. Han avled i New Orleans av en kombination av alkohol och metadon.

Ticket,

slanguttryck för LSD.

Tics,

nervösa ryckningar, vanligt vid missbruk av centralstimulantia.

Tierpsprojektet

är i likhet med Jämtlandsundersökningen en longitudinell (löpande över många år) studie över läkemedelsanvändningen i befolkningen. Medan läkemedelsanvändningen i Jämtland följs hos ett statistiskt urval (en sjundedel, dvs 17 000 personer) av befolkningen i länet, studeras i Tierp konsumtionen av läkemedel bland alla kommuninvånarna (20 000). Denna studie görs av Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst och av Socialmedicinska institutionen vid Uppsala universitet. Huvudsyftet är att analysera det totala vårdutnyttjandet i befolkningen. Förutom användningen av läkemedel analyseras alltså även utnyttjandet av öppen och sluten vård. Genom att studera enbart läkemedelsanvändningen efter ålder, kön och civilstånd får man fram intressanta skillnader i valet av läkemedel. Bland flickor under 14 år behandlas t ex en tredjedel varje år med antibiotika. Av kvinnor över 75 års ålder behandlas 60 procent någon gång under ett år med hjärt-kärlmedel, nästan 50 procent får någon gång recept på _psykofarmaka, och 40 procent något smärtstillande utskrivet. Ensamstående kvinnor har generellt lägre psykofarmakaförbrukning än andra grupper, utom i åldersgruppen 35-44 år där de ensamstående kvinnorna tvärtom har den högsta psykofarmakakonsumtionen, räknat på årsbasis. Bland män i åldersgrupperna 35-44 år, 45-54 år och 55- 64 år är psykofarmakaförskrivning vanligare bland de frånskilda än bland de övriga männen i samma ålder. Bland de allra äldsta männen har änklingarna den största psykofarmakaförbrukningen.

Tiger drug,

slanguttryck för yage.

Tilander, Kristian,

socialarbetare och forskare som bl a gett ut boken Bakom vår blindhet - Röster från Hassela (1991). Den bygger på intervjuer med elever och är starkt kritisk till vad författaren menar vara auktoritära inslag i Hasselapedagogiken.

Tilidin,

C17H23NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Tillvänjning,

se Beroende av droger.

Tillväxthämning

kan förekomma vid alkohol- och narkotikamissbruk. Nyfödda barn till cannabismissbrukande kvinnor har t ex 100-150 gram lägre födelsevikt än normalt. Tillväxten hämmas också hos försöksdjur som vid laboratorieförsök utfordras med cannabis. Forskare tror att cannabis är särskilt giftigt för foster och snabbt växande tonåringar. (Se Graviditet och narkotikamissbruk. )

Tindal,

varunamn för acetofanazin, neuroleptikum med lugnande effekter och få extrapyramidala biverkningar. Det är lämpligt vid behandling av orostillstånd hos äldre personer.

Tingo Maria,

provinshuvudstaden i Huallagadalen i Peru, en stad känd för kokainhandel. Den kallas också Snow City, snöstaden. Kokainhandlarna köper sina lyxbilar i staden och sätter in överskottet från kokainaffärerna på dess små bankkontor.

Tinktur,

av latinets tinctura, färgning. Det är en ofta färgad (därav namnet) lösning av extrakt ur medicinalväxter som urlakats med sprit, t ex tinctura opii, opiumdroppar.

Tiofentanyl,

(N-[1-[2-(2-tienyl)-etyl] 4-piperidyl) propionanilid och 3-metyltiofentanyl, fentanylpreparat, opioider, narkotikaklassade enligt förteckning I.

Tioridazin,

neuroleptikum, inte narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Mallorol (tabletter, droppar, mixtur). Medlet används mot ångest och oro vid depressioner och vid psykoser. Tioridazin är ett s k högdosneuroleptikum.

Tiotixen,

neuroleptikum, inte narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Navane (tabletter). Det används mot psykoser.

Tjack,

slanguttryck för amfetaminpreparat.

Tjacket,

roman av William S Burroughs.

Tjackhora,

slanguttryck för kvinna som har samlag efter att ha fått amfetaminpreparat i betalning.

Tjackpundare,

slanguttryck för amfetaminmissbrukare.

Tjackrosor,

slanguttryck för de typiska rodnader i huden som kan uppstå i anslutning till en injektion av narkotika. Rodnaderna blossar upp samtidigt och brukar vara särskilt framträdande i ansiktet. De orsakas av bakterier som förs in i blodbanan genom orena injektionsnålar.

TMA,

3,4,5-trimetoxiamfetamin, TMA-2, 2,4,5-trimetoxiamfetamin och TMA-3, 2,3,4-trimetoxiamfetamin är tre hallucinogena amfetaminpreparat.

---

TOBAK

---

Tobak är namnet dels på tobaksplantan, dels på beredningar av dess blad. Historik. Tobaken härstammar från Amerika. När Columbus och hans följeslagare 1492 anlände till Västindien såg de hur de infödda inandades röken från en glödande rulle, bestående av torkade och skurna örtblad, vilka svepts in i ett majsblad. Det var själva rullen - alltså inte örten i sig - de kallade tabako eller tabago. Även i Mexiko var tobaksrökning vanlig under 1500-talet. Till Europa kom tobaksplantan via Portugal, där fransmannen Jean Nicot var sändebud. Han odlade växten i sin trädgård i Lissabon, och därifrån införde han den sedan i Frankrike. Det var till minne av honom som LinnŽ gav växten släktnamnet Nicotiana. I början av 1800-talet upptäcktes att tobak innehöll en alkaloid, som döptes till nikotin. Tobak odlas över hela världen, men det är en ömtålig gröda som kräver mycket skötsel. I Sverige har tobak odlats ända sedan början av 1700-talet och då särskilt i Kristianstads län. Sverige har sedan 1915 ett monopolsystem (Tobaksmonopolet) och tar upp skatt på tobak i alla dess former, vilket ger staten stora inkomster. Handeln med tobak är reglerad genom detta monopol. Spridning av bruket. Svensken konsumerar i genomsnitt ca två kilo tobak per år, en konsumtion som förändrats mycket litet under 1900-talet. Formerna för tobaksbruket har däremot ändrat sig. I början av seklet var det huvudsakligen männen som snusade, använde tuggtobak eller rökte. Sedan några decennier har kvinnornas tobaksanvändning, särskilt cigarettrökningen, ökat i betydande omfattning medan männens minskat. Många män har under senare år slutat att röka som en följd av all hälsoupplysning, förbud i offentliga lokaler osv. Däremot snusar de ofta istället. (Se Snus.) Fortfarande är det männen som svarar för den största konsumtionen av tobak. I USA, där man för ett "kallt krig" mot rökningen, har 6 000 företag infört generellt rökförbud bland de anställda. Omkring 28 procent av amerikanerna röker idag, jämfört med 40 procent 1964. Samtidigt ökar tobaksbruket på ett okontrollerat sätt i u-länderna. Botanik. Tobakssläktet (Nicotiania) tillhör familjen Solanacae och omfattar ca 45 arter. De flesta av dessa växer inhemskt i Syd- och Nordamerikas varma områden. Tobaksplantan är en ettårig ört, vars höjd varierar mellan 0,7 och två meter. Bladen har olika form hos de olika arterna. Blomkronan är trattformig och regelbunden. Frukten är en tvårummig kapsel med talrika frön. Två arter är särskilt föremål för odling. Det är Nicotiana tabacum, dvs äkta eller virginsk tobak, och Nicotiana rustica, s k bondtobak, som är kraftigare men inte blir så hög som föregående art. Det är de torkade bladen från tobaksplantan som är handelsvara. Olika torkningssätt ger olika sorters tobak. Kemi. Tobaksröken innehåller förutom det vanebildande nikotinet en mängd cancerframkallande ämnen. Bensopyren brukar nämnas som en typisk representant för dessa carcinogener (cancerframkallande) ämnen. Sidoröken, dvs den rök som inte bara rökaren själv får i sig, innehåller högre koncentration av carcinogener än huvudröken (rökarens egna bloss). Huvudröken innehåller delvis kolmonoxid, vilket kan försvåra syresättningen av hjärtat hos personer med kranskärlssjukdom och visa sig genom symtom på kärlkramp. Röken innehåller ytterligare en rad kemiska substanser som irriterar slemhinnorna i luftvägarna och ger rethosta. Effekter av nikotin. Det vanebildande nikotinet tas snabbt upp i kroppen och stimulerar det centrala nervsystemet. Hjärtfrekvens och blodtryck stiger. Nikotin bryts ned i levern, och halveringstiden är två timmar. (Se i övrigt Nikotin.) Tillvänjningen till nikotin fungerar farmakologiskt och beteendemässigt på samma sätt som för heroin och kokain. En stor del av de personer som börjar använda nikotin blir beroende av ständig tillförsel. Detta gäller särskilt dem som börjat redan i tonåren. Rökning upplevs också som positivt i olika sociala sammanhang, vilket förstärker beroendet. Skadeverkningar. WHO (Världshälsoorganisationen) och USA:s cancerfond driver stora undersökningar av tobakens skadeverkningar på människan. Tobaksrökning är en av de viktigaste riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdomarna. Praktiskt taget alla fall av hjärtinfarkt före 50 års ålder inträffar hos rökare. Rökning är också den största enskilda riskfaktorn för canceruppkomst. Praktiskt taget all cancer i t ex läppar, munhåla, svalg, matstrupe, lungor, bukspottskörtel och urinvägar har samband med tobaksrökning. Rökning under graviditeten leder till ökad risk för låg födelsevikt hos barnet, för tidig födsel, spontanabort, etc. Tobaksrökning är således den dominerande påverkbara orsaken till sjukdom och för tidig död i Sverige liksom i andra i-länder. En femtedel av människorna i dessa dör i förtid på grund av tobaksskadorna. Det innebär att minst 250 miljoner av de människor som lever i rika utvecklade länder idag kommer att avlida på grund av tobaksskador, om de nuvarande rökvanorna består. Rökavvänjning. Flertalet rökare vill om möjligt sluta röka. Högutbildade män brukar vara mest motiverade. Avvänjningen bör innehålla: 1) Upplysning om tobakens skadeverkningar. En "skräddarsydd" information vid ett enskilt samtal med läkaren lär hjälpa 30 procent att sluta. 2) Stöd och praktiska råd av den typ som skisseras under återfallspre- vention. Den som skall sluta röka bör undvika situationer som är förknippade med rökning (se Pseudoabstinens), avstå från alkohol, satsa på aktiviteter där tobaksanvändning inte ingår och på motion etc. 3) Eventuell hjälp mot abstinensbesvär. Här kan nikotintuggummi vara av värde under de första månaderna av avvänjningen. Sambandet mellan tobak och narkotika. Ju tidigare tonåringar prövar droger som öl, vin och tobak, desto högre är sannolikheten att de också prövar illegala droger som marijuana och hasch. Drog föder intresse för andra droger. Alla som blivit haschrökare har börjat med att röka tobak. Ickerökare blir i praktiken aldrig cannabismissbrukare. De kan helt enkelt inte tekniken. En persons stegvisa utveckling mot ett ökat antal droger har belysts i stora långtidsstudier av skolungdomar i USA. De steg som forskarna brukar urskilja är ickebruk, legala droger (alkohol och tobak), cannabis, sömnmedel, hallucinogener och eventuellt kokain och heroin. Att en ung människa befinner sig någonstans på drogskalan behöver emellertid inte betyda att hon automatiskt avancerar vidare till nästa drog. Flertalet droganvändare är inte i faro- zonen, men ju tidigare och frikostigare en tonåring prövar legala droger, desto större är risken att han tar steget över till de illegala. Många andra sociala faktorer spelar naturligtvis också in, och därför har många ansett att ovan nämnda process bör ses som en hypotes, den s k "stepping-stone hypothesis". Prevention mot tobaksanvändning tar sig olika former. Höga priser på tobaksprodukter avskräcker, liksom eventuella förbud mot försäljning till minderåriga. Hälsovarningarna på cigarettpaketen och förbud mot tobaksannonsering är andra åtgärder. Förbud mot rökning på offentliga platser, i flygplan etc har god effekt. I varje fall gör de människor medvetna om att förbuden inte tillkommit av en slump. Framför allt anses att både rökare och ickerökare bör slippa vistas i rökfyllda och därför ohälsosamma lokaler. Upplysningsprogram om alla risker för hälsan förekommer ofta som ett led i olika kampanjer för att minska rökningen. I USA tillämpas nu på många håll systemet att mer eller mindre öppet annonsera efter rökfri arbetskraft. Det visar sig att personer som gärna vill ha ett visst arbete kan vara beredda att sluta röka. I Sverige har föreningen VISIR engagerat sig mot rökningen. Det finns också en grupp aktiva läkare som agerar mot hälsofaran tobak.

---

Tofranil,

varunamn för imipramin.

Tolerans,

tålighet, här i betydelsen förmåga att tåla eller uthärda ef fekten av droger. (Se Beroende av droger. )

Toleransutveckling,

toleransökning, det förhållande att en missbrukare kräver och tål allt större doser innan effekt uppnås av det preparat som är föremål för missbruket. En toleransutveckling är t ex tydlig vid alkohol-, bensodiazepin- och morfinberoende men också vid cannabis- och tobaksrökning. Upprepad tillförsel av narkotika kan störa hjärnans belöningssystem och medföra att olika lustcentra behöver allt starkare stimulans för att reagera. Signalsubstanserna ställs därvid om till en annan nivå - som av en termostat. Dessa förhållanden permanentas med hjälp av en särskild tillväxtfaktor i nervsystemet. Det är detta som tros ligga bakom toleransutvecklingen vid missbruk.

Toluen,

förtunningsmedel. (Se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.)

Tolv stegen till drogfrihet,

den serie av "bekännelser" som rörelsen AA, Anonyma Alkoholister, formulerat. De tolv stegen har övertagits av många olika behandlare på drogområdet, t ex Minnesotamodellen. En del behandlingshem har givit dem en modernare språkdräkt och tonat ned det religiöst fårgade språket. Många har dock behållit de gamla formuleringarna för att markera en kontinuitet. Dessa är: 1. Vi erkände att vi var maktlösa inför spriten - att vi förlorat kontrollen över våra liv. 2. Vi kom till insikt om att en kraft, starkare än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd. 3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom. 4. Vi företog genomgripande och oförskräckt moralisk inventering av vårt eget jag. 5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem. 6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel. 7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister. 8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla. 9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra. 10. Vi fortsatte vår moraliska inventering och erkände genast om vi hade fel. 11. Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom - varvid vi endast bad om Hans vilja med oss och styrka att utföra den. 12. När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter."

Tonisk,

som avser eller hör samman med tonus, dvs spänning, spänst. Toniska eller kloniska kramper är särskilt vanliga vid missbruk av centralstimulantia.

Tonisk kramp,

ihållande muskelkramp (t ex sendrag) med stelhet och utan märkbara ryckningar. Dess motsats är klonisk kramp dvs märkbara korta snabba muskelryckningar.

Tooies,

slanguttryck för barbiturater.

Toot,

slanguttryck för kokain.

Topi,

slanguttryck för meskalin.

Toppad,

slanguttryck för att beskriva en gelatinkapsel med narkotika som skurits av i toppen och tömts på en del av sitt innehåll. Genom denna metod kan en langare på lägre nivå komma åt narkotika för egen del och ändå sälja kapseln vidare. (Se Gatulangning.)

Torsk,

slanguttryck för prostitutionskund.

Torska, torska dit,

slanguttryck för att bli fast, ofta att bli tagen av polisen.

Tosch, Peter,

(f 1944), jamaicansk gitarrist och reggaesångare som 1976 sjöng cannabisrökningens lov, t ex i sången Legalize it på en grammofonskiva med samma namn. Han var ursprungligen med i den klassiska reggaegruppen the Wailers tillsammans med Bob Marley.

Toxicitet,

av grekiskans toxikon, pilgift. Ett medels toxicitet är dess giftighetsgrad, graden av giftverkan.

Toxikologi,

läran om gifterna, en vetenskapsgren som är besläktad med farmakologi. Skillnaderna mellan toxikologi och farmakologi är på många sätt konstlad. Ef terhand som allt fier syntetiska kemiska substanser tillverkas, och miljön förorenas både av dessa och av stora koncentrationer av naturliga ämnen (t ex bly), har toxikologin vuxit till en självständig och mycket omfattande disciplin.

Toxikologiskt laboratorium,

laboratorium där man bl a analyserar förekomsten av t ex narkotika i urin eller blod. (Se Narkotikaanalyser i urin och blod.)

Toxikoman,

en person som är beroende av och missbrukar gifter, dvs alkohol-, läkemedels- eller narkotikamissbrukare.

Toxikomani,

av grekiskans mania, ursinne. Det är läran om alkohol- och narkotikaberoende.

Toxikomankliniker,

kliniker där man behandlar toxikomaner, dvs alkoholister och narkomaner. Sådana kliniker finns t ex i Jönköping, Stockholm (Danderyds sjukhus) och Uppsala.

Trafficking,

term som i narkotikasammanhang betyder smugglingsresor.

Trafikfara, trafikolyckor, trafiksäkerhet och narkotika.

Allt bruk av alkohol och narkotika ökar riskerna i trafiken. I Orienten har det sedan årtusenden ansetts oförenligt att röka hasch och rida kamel - minst tre dagar skall ha förflutit innan en person som rökt hasch fått sätta sig upp på kamelryggen igen. Haschpåverkade kameldrivare var inte att lita på. I västvärlden har man länge varit medveten om att alkohol och trafik inte är förenliga. Däremot har det dröjt innan man även börjat fråga sig om haschrökare är lämpliga som bilförare. Här är samhällets uppmärksamhet fortfarande mycket större kring ämnet alkohol och trafik än kring problemet narkotika och trafik. Sambandet mellan alkohol och trafikolyckor är välkänt, och det är dessutom enkelt att mäta graden av alkoholpåverkan hos föraren enbart genom att be denne blåsa i en ballong. När det gäller att påvisa t ex cannabinoider efter haschrökning måste laboratoriepersonal och forskare ha tillgång till både urin- och blodprov. Ändå är det svårt att utifrån halterna i dessa prov säga något om graden av påverkan vid t ex en bilolycka. (Se Narkotikaanalyser i urin och blod.) Systematiska fältstudier och experiment mea tiusimulator visar otvetydigt att cannabis nedsätter körskickligheten. Av en kanadensisk undersökning framgick det t ex att 16 procent av alla förare som under en period framförde motorfordon på ett trafikfarligt sätt hade THC, en aktiv cannabinoid, i blodet. De inblandade i trafikolyckor, både förare och passagerare, var ofta - enligt en annan kanadensisk studiepåverkade av både alkohol och marijuana. Vid andra experiment med cannabispåverkade förare i bilsimulator visade det sig att reaktionstiden förlängdes och att uppmärksamheten skiftade. Förmågan att snabbt följa rörliga föremål, s k tracking, nedsattes påtagligt. Dessa störningar fanns kvar upp till åtta timmar efter cannabisrökning. När erfarna piloter och bilförare som förut testats "nyktra" i simulator fick göra om samma test efter att ha rökt marijuana, minskade väsentligt både deras körskicklighet och deras förmåga till avståndsbedömning. Förhållandevis sällan åtalas personer för narkotikapåverkan under bilkörning. I allmänhet brukar (både i Sverige, Norge och andra länder) ca 15 procent av de blodprov som tas från misstänkta rattfyllerister förutom alkohol också innehålla narkotikaklassade läkemedel (lbensodiazepiner) eller illegal narkotika. Åtalet brukar dock gälla alkoholpåverkan vid ratten. I Sverige åtalas varje år bara ca 30 narkotikapåverkade förare per år, mot de 17 000 som döms för rattfylleri. Läkemedelspåverkan kan vara orsak till dödliga trafikolyckor. I en undersökning 1984 av rättsmedicinaren Peter Krantz visade det sig att sju procent av förarna vid dödliga trafikolyckor var läkemedelspåverkade. Dödliga trafikolyckor som har samband med narkotika kan dock dölja sig under t ex rubriken självmord. Bilen är nämligen ofta ett redskap vid självmord, och det ligger därför nära till hands att tala om ett sådant vid en oförklarlig singelolycka, även om den egentliga orsaken är narkotikarus. Länsstyrelserna och Trafiksäkerhetsverket har rätt att enligt femte momentet i ¤ 16 i körkortslagen (KKL) återkalla ett körkort om innehavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha ett sådant. Detta sker också i stor utsträckning t ex i samband med åtal för narkotikabrott. Den som tidigare gjort sig känd för narkotikabrott eller varit narkoman kan dock med tiden få tillbaka sitt körkort, men han måste då som regel en gång om året visa upp psykiaterintyg om skötsamhet i nykterhetsoch narkotikahänseende. Trots kontrollåtgärder har det visat sig att många narkotikamissbrukare lyckats behålla sina körkort, och att de statistiskt sett gör sig skyldiga till fler trafikbrott än genomsnittet för andra trafikanter. Det förefaller över huvud taget svårt att få klarhet i hur stor del av trafikolyckorna som har samband med narkotika. Detta gäller inte bara i Sverige. Det kan t ex nämnas att trafikpoliser i USA får specialträning för att upptäcka påverkan av olika droger. Läkemedel som inte bör användas vid bilkörning är försedda med en varningstriangel på förpackningen. (Se Varningsmärkning.) Den rådgivning och information som lämnas av läkaren om effekten av de ordinerade läkemedlens inverkan på bilkörning är av stor betydelse. Patienter som regelbundet tar små doser bensodiazepiner eller som behandlas med metadon kan få inneha körkort efter läkarintyg. Intyget skall visa att de sköter sin medicinering och inte missbrukar. Risken för trafikolyckor i samband med terapeutiska doser, och då även av narkotiska preparat, har nämligen visat sig vara mycket liten.

Trancopal,

varunamn för klormezanon, spänningslösande, milt lugnande läkemedel. Det är inte narkotikaklassat.

Transaktionsanalys,

(TA), en terapimetod som infördes 1961 av den kanadensiske psykoanalytikern Erik Berne. Metoden presenterades samma år i hans bok Games people play, som såldes i 14 miljoner exemplar. Berne utgick i sina teorier från människors sätt att kommunicera med varandra, och därför har hans terapiform också kallats en kommunikationsmetod. Han menar att barnet har ett stort behov av att väcka sina föräldrars uppmärksamhet och intresse. Det beslutar sig tidigt för vilken överlevnadsstrategi som "går hem" hos föräldrarna och utvecklar därefter denna till en konst. Denna barnets strategi, som kanske kommer att forma dess liv, kallar Berne för skriptmatris, förkortat till skript. Det är detta skript som senare i livet kan vålla problem. I ursprungsfamiljen, i "dået", passade skriptet in, men det är mindre ändamålsenligt i vuxenlivet, i "nuet". Andra vuxna kan nämligen uppleva det kvardröjande barnsliga beteendet som irrationellt och som en sorts medvetet spel. I Bernes terapimetod är man intresserad av att spelet skall bytas mot en rak och öppen kommunikation. Terapeuten försöker hjälpa patienten att få kontakt med sina dolda barnsliga beteenden ("hämta upp sin prägling") och se dem i ett nytt och vuxet socialt sammanhang. I terapin upprättas ett skriftligt kontrakt mellan terapeuten och patienten. Detta innehåller ett antal delmål i förändringsarbetett ex att skaffa sig vänner eller gå på en kvällskurs i något språk. Patienten får dessutom precisera vad han skulle vilja göra med sitt liv. Kontraktet skrivs om med jämna mellanrum alltefter den fortsatta utvecklingen av terapin. Terapin bör mynna ut i ett slutavtal mellan två vuxna, det s k handslaget. Eftersom narkotikamissbrukare ofta har kvardröjande barnsliga drag och ofta sysslar med utspel och projiceringar, har metoden visat sig särskilt lämplig vid långtidsbehandling av narkomaner. Den används därför på många behandlingshem men har med tiden modifierats och blivit mindre konfrontativ. Enligt de psykologer som lär ut behandlingen i Sverige måste man - då man försöker hjälpa patienten att fungera vuxet - ta hänsyn till "det sargade barnet" som denne bär inom sig. Barnet måste stödjas och försiktigt lotsas genom förändringsarbetet. Ansvaret för behandlingen bör ändå delas lika mellan terapeuten och patienten. (Se även Terapi.)

Transmittor,

överförare, förmedlare. Det är ett signalämne som frisätts vid nervretning och som på kemisk väg överför en signal till nästa nervcell. (Se Signalsubstanser och Synaps.)

TRANX,

organisation för läkemedelsberoende människor i Storbritannien.

Tranxilen,

varunamn för dikaliumklorazepat, ett lugnande bensodiazepinpreparat, narkotikaklassat enligt förteckning IV.

Tremor,

darrningar, skakningar. Det är ett vanligt symtom vid abstinens, särskilt alkoholabstinens.

Tri,

se Trikloretylen. Tri, som kan användas vid sniffning, är utomordentligt toxiskt och ger skador bl a på benmärgen.

Triader,

de kinesiska organisationer av maffiatyp som behärskar en stor del av världens heroinhandel från Hongkong och Taiwan.

Triazolam,

C17H12Cl2N4, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Dumozolam (resoribletter, dvs tabletter som placeras under tungan), Triazolam NM Pharma (tabletter) och Halcion (tabletter). Preparatet används främst som sömnmedel, eftersom effekten sätter in snabbt. Vid intag av alltför stor dos har i några fall ogynnsamma psykiska reaktioner rapporterats.

Trifluoperazin,

neuroleptikum som i låga doser hjälper mot ångest och lindriga psykiatriska symtom, t ex "nojor", förföljelseidŽer hos narkomaner. Varunamn i Sverige är Terfluzin.

Trikloretan,

se Trikloretylen och Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

Trikloretylen,

C2HCl3, lösningsmedel med karakteristisk kloroformliknande lukt. Det sniffas på samma sätt som thinner, vanligen från klister, solution eller i trasa. Trikloretylen är dock betydligt farligare, eftersom det snabbare sänker medvetandegraden och ger skador på benmärg, lever och njurar. Trikloretylen har orsakat flera dödsfall i Sverige, särskilt i början av 1960-talet sedan förbud mot thinnerförsäljning till ungdomar införts. Dödsfallen har berott på andningsstillestånd, kräkningskomplikationer till följd av djup medvetslöshet eller leverpåverkan. Trots att dosen inte behöver vara särskilt hög, är dock den vanligaste anledningen till den plötsliga döden en myokardsensibilisering (dvs sensibilisering av hjärtmuskeln) som ger ökad känslighet för kroppens eget adrenalin och noradrenalin. Den direkta dödsorsaken är då hjärtflimmer. (Se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.)

Trilafon,

varunamn för perfenazin, ett fentiazenpreparat som används vid behandling av psykoser.

Trimeperidin,

eller Promedol, C17H25NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Trimipramin,

depressionslösande medel som samtidigt är starkt lugnande. Medlet är inte vanebildande och inte narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Surmontil.

Trip, tripper,

1 ) Slanguttryck för LSD. 2) Själva den berusning som följer efter intag av LSD, meskalin eller annat ämne med hallucinogena egenskaper.

Tromboflebit,

inflammerad blodpropp, en vanlig komplikation till intravenöst missbruk.

Trombos,

blodpropp, en vanlig komplikation vid intravenöst missbruk. Blodproppen blir ofta inflammerad, tromboflebit.

Truck driver,

slanguttryck för amfetamin.

Truxal,

varunamn för klorprotixen, ett svagt, icke vanebildande, lugnande preparat.

Trycka,

slanguttryck för att injicera, vanligen opiater. Ordet används även i sammansättningen "trycka i sig".

Tryptizol,

varunamn för amitriptylin, ett depressionslösande preparat.

Träsprit,

metanol, kort alkoholmolekyl. Träsprit ger en berusning som liknar den vid intag av alkoholhaltiga drycker. Metanol bryts ner till formaldehyd och myrsyra, två mycket giftiga metaboliter som ger upphov till störd syrabasbalans och skador på flera organ som lever, ögon, njurar och hjärna. Allvarlig förgiftning måste därför behandlas akut med njurdialys. Samtidigt etanolintag skyddar mot metanolens metaboliter, eftersom etanol konkurrerar ut metanol från de nedbrytande enzymerna i levern.

T-sprit,

se Teknisk sprit.

TUB-projektet,

förkortning för Terapi och utvärdering av bensodiazepinberoende, ett behandlingsprogram för bensodiazepinberoende patienter som inte samtidigt är alkoholmissbrukare. Projektet bedrivs vid S:t Görans sjukhus i Stockholm under ledning av docent Stefan Borg. (Se även Bensodiazepiner.)

Tuberkulos,

en svår infektionssjukdom. (Se Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk.)

Tung narkotika,

term som närmast motsvarar det engelska uttrycket hard drugs, dvs heroin och kokain. I Sverige bör termen emellertid också omfatta amfetamin. (Se Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk och Lätt narkotika.)

Tunga missbrukare,

begrepp som i allmänhet avser missbrukare med dagligt intravenöst missbruk av heroin och/eller amfetamin eller massivt cannabismissbruk. Missbruket är tvångsartat. (Se Missbrukarkarriären.)

Turk,

slanguttryck för turkiskt heroin, oftast brunfärgat och av lägre renhetsgrad än det vita s k thai-heroinet. Turk är den vanligaste herointypen i södra Sverige.

Turktussar,

slanguttryck för de bomullstussar som används för att filtrera det förorenade turkiska heroinet. (Se även Tussar.)

Turnabouts,

slanguttryck för amfetamin.

Turtles,

amerikansk surf- och beatinspirerad popgrupp som bildades 1963, den främsta representanten för det amerikanska s k västkustsoundet med sånger som Happy together. Ledande gruppmedlemmar var Howard Kaylan och Mark Volman. I drogsammanhang utmärkte sig dessa genom att de, i samband med att de tilldelades ett pris i Vita Huset, sniffade kokain på George Washingtons skrivbord.

Tussaburk, tussburk,

slanguttryck för förvaringsask för begagnade bomullstussar som använts vid filtrering av t ex heroin. De återfinns ofta i opiatmissbrukares bostäder.

Tussar,

slanguttryck för de bomullstussar som i första hand opiatmissbrukare använder sig av då de drar upp t ex heroinlösning i en injektionsspruta. Lösningen filtreras därvid genom att passera bomullstussen - eller en bit av ett oanvänt cigarettfilter. Dessa tussar förvaras sedan i en särskild ask (tussaburk) eller i plastfolien från ett cigarettpaket. Sparas mellan 10 och 20 tussar kan missbrukaren skaffa sig ännu mer narkotika genom att pressa ut den heroin som finns kvar i bomullen.

Tvångsmässigt missbruk,

på engelska compulsive drug use, innebär ett så starkt fysiskt och/eller psykiskt beroende av narkotika, att den som drabbas inte utan stora besvär kan bryta missbruket. Tillståndet kännetecknas av en påtaglig försämring av alla mänskliga funktioner. (Se Missbrukarkarriären och lDefinitioner av narkotika och narkotikamissbruk.)

Tvångsvård av narkotikamissbrukare,

se LVM, LVU och Psykiatrisk tvångsvård. Allmänt gäller följande: När en missbrukare av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, eller om det finns risk för att han skall skada sig själv eller någon närstående allvarligt, eller när han löper en allvarlig risk att förstöra sitt liv, kan omgivningen (socialtjänsten, enskild läkare, anhöriga) träda in och begära att missbrukaren döms till LVM-vård. Denna lag, lagen om vård av missbrukare (LVM), är den viktigaste tvångslagen för narkotikamissbrukare. Den började gälla 1982 och ersatte då den gamla nykterhetsvårdslagen. Lagen reviderades 1989, då vårdtiden ökades till sex månader men utan möjlighet till förlängning. Det finns emellertid inte någon gräns för hur många gånger en person kan dömas till LVM-vård. Syftet med lagen är att motivera klienten till frivillig vård och behandling. Årligen vårdas ca 1 500 personer i Sverige enligt LVM. Sverige är unikt när det gäller lagstiftning om vård av missbrukare. Inget annat land har en motsvarighet till den svenska LVM-lagen. Förespråkarna för lagen säger att det beror på Sveriges humanitet att vi har tvångslagar. Vi vill nämligen inte att en missbrukare skall gå under utan att vi gör ett försök att rädda honom, om så med tvång. De allra flesta som vårdas på de särskilda LVM-hemmen är alkoholmissbrukare. Sidomissbruk av t ex läkemedel blir dock allt vanligare. Bland de allra yngsta LVM-vårdade, de som är födda 1960 och framåt, är narkotika det huvudsakliga missbruksmedlet. För narkotikamissbrukare under 20 års ålder finns lagen om vård av unga (LVU), med vars hjälp tonåriga narkotikamissbrukare kan räddas ur ett svårartat missbruk. Vården sker på s k paragraf 12-hem. Lagen om psykiatrisk tvångsvård är den lag som kan användas om en missbrukare får en svårare psykisk störning, blir förvirrad eller blir så deprimerad att risken för självmord bedöms som överhängande. Tvångsvården sker på en psykiatrisk klinik. Smittskyddslagen kan vara tillämpbar i en situation där HIV-smittade narkomaner genom prostitution eller på annat sätt antas sprida HIV/aids. Tvångsvård med stöd av smittskyddslagens s k isoleringsparagraf sker i praktiken nästan enbart i "gula villan" på Danderyds sjukhus (Stockholm).

Tvättade pengar,

uttryck som avser "svarta" pengar vilka från början varit vinster från den illegala narkotikamarknaden och som senare tvättats "vita", dvs gjorts legala genom att de t ex förts över till bankkonton utomlands eller omsatts i jordegendomar och fastigheter. Inom juridiken finns särskilda regler om "penningatvätt", vilka Sverige antog 1991. Våren 1992 träffade Sverige dessutom ett juridiskt bindande bilateralt avtal med England, vilket numera gör det möjligt för Sverige att konfiskera narkotikavinster som placerats på banker i England. Hösten 1992 prövades de nya lagarna och avtalet med England i praktiken. En heroinförsäljare som häktades i Sverige hade slussat över narkotikavinster till några bankkonton i London, vilka stod i de egna barnens namn. En del av dessa medel kunde förverkas, dvs omhändertas av svenska staten. Den ökade uppmärksamheten kring hur vanligt det är att "tvätta pengar" leder till en kontinuerlig omprövning av lagstiftningen. Sannolikt kommer det att bli nödvändigt att ytterligare utvidga det juridiska spelutrymmet och ge polisen ökade rättigheter att bryta banksekretessen.

Twenty five,

slanguttryck för LSD.

Twist,

slanguttryck för marijuana.

Tybamat,

C13H26N2O4, lugnande och sömngivande preparat, patenterat 1960, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Tymelyt,

varunamn för lofepramin.

Tända av,

slanguttryck för att avbryta narkotikamissbruk. (Se Avgiftning vid narkotikamissbruk.)

Tända på,

slanguttryck för att missbruka narkotika så att sinnesstämningen blir hög.

Törst,

ett vanligt symtom vid narkotikamissbruk. Detta fenomen beror bl a på att slemhinnorna i övre luftvägarna torkar ut under narkotikapåverkan. l Ecstacy är särskilt farligt genom att det sannolikt påverkar hjärnans centrum för reglering av törsten. Under berusning av ecstacy tycks detta centrum inte reagera och ge signaler till vätskeintag. Den berusade blir därför uttorkad, kan drabbas av chock och avlida på grund av störningar i salt-vätskebalansen.

---

[ U ]

---

Ulleråkersprogrammet,

det projekt för metadonbehandling av kroniska heroinister som påbörjades 1966 av professor Lars-Magnus Gunne vid Ulleråkers sjukhus numera Uppsala Akademiska Sjukhus. Metoden kallas också för metadonbehandling ad modum Dole/Nyswander/Gunne. (Se Metadon, metadonbehandling, metadonunderhållsbehandling.)

Ultracaine,

ett lokalbedövningsmedel.

Underground,

underjordisk, här i överförd betydelse om hemlig underjordisk verksamhet. Ordet har sitt ursprung i motstånds- och befrielserörelserna under andra världskriget, men det fick en förnyad och annorlundainnebörd under 1960-talets ungdomsrevolt och hippievåg. Beatlitteraturen utvecklades till undergroundlitteratur, tecknade serier till undergroundserier. Droginspirerad undergroundfilm producerades. Inom bildkonsten ersattes det äldre begreppet avantgarde med undergroundkonst, exempelvis den psykedeliska konsten inspirerad av de hallucinogena drogernas synhallucinationer. Underground blev en sammanfattande beteckning för det som stred mot det etablerade samhällets värderingar, särskilt vad gäller droger, sex, musik och politik. I Sverige arrangerades 1967 en undergroundutställning i Lunds konsthall. Den blev mycket uppmärksammad bl a för en affisch som avbildade en naken haschrökande kvinna.

Undernäring,

vanligt symtom vid narkotikamissbruk och då särskilt vid missbruk av kokain och amfetamin som båda dämpar aptiten.

Undervisning om droger,

se ANT-undervisning.

UNFDAC,

United Nations Fund for Drug Abuse Control, se FN:s narkotikaorgan.

UNO,

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning, genomförde 1979 en undersökning (case-finding) som låg till grund för statistiska beräkningar av bl a det tunga missbrukets omfattning. Antalet tunga narkotikamissbrukare i Sverige bedömdes vara mellan 10 000 och 14 000. (Se Utbredningen av narkotikamissbruket.) En ny UNO utfördes 1992.

Uplandica,

Föreningen, bildad 1982 av skådespelare och artister i syfte att motverka narkotikamissbruket. Föreningen bytte 1983 namn till FAMN, Föreningen artister mot narkotika.

Uppers, ups,

slanguttryck för centralstimulantia.

Upprymdhet,

ett vanligt tecken på narkotikapåverkan. Som synonym till upprymd används hög.

Uppåttjack,

slanguttryck för narkotika med aktivitetshöjande effekter, t ex amfetamin och kokain.

Urinanalys av droger,

se Narkotikanalyser i urin och blod.

Urinkontroll av droger,

se Narkotikaanalyser i urin och blod. Urinkontroller för kvalitativ bestämning av eventuell förekomst av narkotika i urinen används i stor omfattning inom sjukvården, rättsväsendet och arbetslivet. Det är angeläget att veta att t ex de som vårdas för narkotikamissbruk eller sitter i fängelse inte smugglar in droger och missbrukar under pågående vård. Urinprov tas därför regelbundet. När det gäller personer som arbetar inom säkerhetstjänst, t ex vid SJ eller kärnkraftverk, görs stickprov med urinkontroller.

---

UTBREDNINGEN AV NARKOTIKAMISSBRUKET

---

Globala aspekter. Fram till början av 1980-talet kunde man se ett tydligt mönster i narkotikamissbrukets utbredning. Narkotikan producerades framför allt i Sydamerika (kokain), Pakistan, Indien och provinser i Sydostasien (heroin). Från producentländerna smugglades narkotikan till den rikare västvärlden och gav där upphov till omfattande missbruksepidemier. Numera har emellertid även utvecklingsländerna själva betydande narkotikaproblem och då särskilt i storstäderna. Så finns t ex i Bangkok ett utbrett heroinmissbruk, och epidemin av bazokarökning (kokain) i Sydamerika har jämförts med crackepidemin i USA. I Västvärlden har epidemierna först brett ut sig i USA, för att därefter med viss tidsförskjutning drabba Europa. Den svåra heroinepidemin i 60-talets USA med en halv miljon missbrukare drabbade Västeuropa först på sjuttiotalet. Åttiotalets kokainepidemi i USA, som omfattade nio miljoner människor, vände nedåt 1986. Därefter har missbruket, även av marijuana, i USA halverats. I stället har Västeuropa utsatts för en aggressiv kokainförsäljning. Ändå dominerar heroinet alltjämt bland Europas en miljon injektionsnarkomaner, men kokainet vinner terräng i synnerhet i Spanien, Frankrike och Italien. Narkotikahandeln och missbruket leder inte bara till kriminalitet och korruption. HIV-epidemin följer det intravenösa heroinmissbruket i spåren och förvärrar situationen. Så är t ex åttio procent av narkomanerna i Marseille och Milano HIV-infekterade. Hela sjuttio procent (8 000 individer) av Spaniens aidssjuka är narkomaner. (Se lHIV/aids.) Enligt WHO lär ca 300 miljoner människor världen över röka eller konsumera olika beredningsformer av cannabis. Cannabis är visserligen narkotikaklassat av alla stater men betraktas ändå som en lättare form av narkotika, eftersom den inte injiceras och inte direkt orsakar dödsfall. I de nordiska länderna (med undantag av Danmark) har man en strängare syn och skiljer inte mellan lätt och tung narkotika. Även de östeuropeiska staterna erkänner nu att de har stora narkotikaproblem. I det som tidigare var Sovjetunionen konsumeras framför allt cannabis och opium. I Polen injiceras "kompott", som är en inhemsk opiumdekokt. I det forna Jugoslavien fanns - i varje fall före inbördeskriget - ett utbrett heroinmissbruk, särskilt i och kring Belgrad. Narkotikamissbrukets utbredning i Sverige. Ungdomsnarkomani eller gängnarkomani började uppträda i Sverige i slutet av femtiotalet. Under sextiotalet uppstod för första gången en illegal narkotikahandel med amfetamin som framställdes i laboratorier i Holland, någon gång även i Danmark och Sverige. Trots ökade polisinsatser spred sig vanan att injicera amfetamin. I slutet av sextiotalet uppskattades antalet amfetaminister i Sverige till mellan 6 000 och 10 000, varav hälften i Stockholmsområdet. Här uppträdde alltså ett narkotikaproblem av modernt snitt tio år före övriga Europa. 1970-talets politiska motåtgärder bromsade utvecklingen av amfetaminmissbruket, men med hippierörelsen blev haschrökning snabbt populärt bland tonåringar. Som mest uppgav 14 procent av eleverna i årskurs nio att de någon gång prövat att röka hasch. Detta var i början av sjuttiotalet. Intresset för haschrökning har sedan gått ned, och efter 1985 har bara tre till fyra procent i de nya årskullarna testat hasch. Heroinmissbruk nådde Sverige på allvar 1975 men har fram till 1992 mest förekommit i storstadsregionerna, dvs i Stockholmsområdet och västra Skåne, där städerna ligger på pendelavstånd till Köpenhamn. Socialdepartementet undersökte 1979 narkotikamissbrukets omfattning i Sverige (den s k UNO-undersökningen) och konstaterade att det i hela landet fanns mellan 10 000 och 14 000 tunga narkotikamissbrukare, varav 4 000 heroinister. Amfetamin var det dominerande preparatet för intravenöst bruk. Därtill kom uppskattningsvis 200 000 cannabisrökare. Kokain var då ännu mycket ovanligt. Efter den undersökningen har CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) haft riksdagens uppdrag att följa missbruksutvecklingen på alla områden (således även för tobak och alkohol). Varje år ger CAN ut en omfattande rapport. Dessutom genomfördes 1992 en ny UNO-undersökning. Narkotikamissbrukets utbredning går att följa genom enkätundersökningar av skolelever och manliga artonåringar som mönstrar för värnplikt. Här fångar man främst in trender i cannabismönstret och eventuellt ett experimentellt missbruk. Bland artonåringar hade t ex 1988 5,5 procent prövat cannabis, en internationellt sett låg siffra. Det tunga narkotikamissbruket låg stilla under större delen av 1980-talet. Under dessa år förekom nästan ingen nyrekrytering av heroinmissbrukare. Antalet beslag av heroin, amfetamin och kokain ökar dock för varje år. De flesta personer som på senare tid åtalats för narkotikabrott befinner sig i åldern 25-39 år, ett tecken på att intresset för narkotika och missbruk gått högre upp i åldrarna. Det växande inflödet av narkotika i landet är en av de främsta orsakerna till ökningen av experimentell heroinrökning i t ex Malmö, Karlstad, Stockholm och Uppsala. Kokainsniffningen i innekretsar ökar framför allt i de mellansvenska städerna. Cannabismissbruk är vanligt i hela landet. I Stor-Stockholm fanns 1992 mellan 3 000 och 5 000 missbrukare av tung narkotika och minst 3 000 i västra Skåne. Fortfarande är minst två tredjedelar av injektionsnarkomanerna amfetaminister. Heroinet vinner dock terräng över amfetaminet. Många missbrukare går alltmer över till ett blandmissbruk. Missbruksmönstret i Sverige börjar i storstadregionerna likna det i övriga Europa, med massivt missbruk av hasch och heroin med tillskott av kokain.

---

Utbrändhet,

burnoutsyndrom, ett tillstånd av fysisk och psykisk utmattning som resultat av långvarigt arbete t ex med människor i känslomässig kris. Missbrukare är utåtagerande och mycket tålamodskrävande, och därför kan arbetet med att behandla dem vara så tungt att vårdarna blir "utbrända". Först på 1980-talet uppmärksammades hur vanligt olika former av psykologisk stress är i arbetslivet. På det personliga planet blir t ex de som har otillräcklig utbildning, och som ändå i arbetet hela tiden konfronteras med svåra problem, lätt utbrända. De känner sig då misslyckade, besvikna på sig själva och trötta. Samtidigt söker de inte hjälp eller stöd hos arbetskamraterna, eftersom de tror att felet ligger hos dem själva och att de är otillräckliga. (Se Stress och Stressfaktorer.) Man vet idag ganska mycket om vad som kan ligga bakom utbrändhet hos personal och hur man skall motverka den. Inom narkomanvården finns t ex handledning, personalgrupper och möjligheter till egenterapi. Syftet är att ge tillfälle till diskussion om hur eventuella misslyckanden inom vården påverkar den enskilde, men också att lösa spänningsskapande konflikter mellan personalmedlemmar. En klar och tydlig rollfördelning är viktig i all missbruksvård och minskar riskerna för utbränning. Även den administrativa ledningen måste ta sitt ansvar för att undvika slitage av personalen. Systemfaktorer som kan bidra till utbränning är t ex diffusa beslutsprocesser, konflikter inom ledningen och oklara mål. Man har mer och mer kommit att se fenomenet utbränning (burnout) ur ett ekologiskt perspektiv - det är samspelet mellan individen och omgivningen som är det väsentliga.

Utflippad,

slanguttryck för psykotisk, förvirrad efter att ha använt för mycket droger. Synonym är utspacad.

Utskänkning

av alkoholhaltiga drycker på en restaurang sker efter att tillstånd till denna givits av Länsstyrelsen, där man i sin tur samrått med vederbörande stads- eller kommunfullmäktige. Utskänkning försiggår efter restriktiva regler, som är formulerade i rusdryckslagarna.

Utslussning,

ofta förkortat utsluss, beteckning på en viss fas i behandlingen av drogmissbrukare. Uttrycket avser dels själva perioden efter en vistelse på ett behandlingshem, dels det system av olika stödåtgärder som då sätts in. Stödet kan bestå av t ex regelbundna möten med kontaktpersoner, tillgång till egen bostad och praktikantarbete.

---

[ V, W ]

---

Wake-ups,

slanguttryck för centralstimulantia.

Wakovi,

slanguttryck för meskalin.

Valeriana, Valerecen,

varunamn för extrakt av valerianarot. Beredningen är specialgjord på apotek och innehåller bl a valepotriater och seskviterpener. Den är svagt lugnande. Fram till omkring 1960 ordinerade läkare ofta en lugnande mixtur som brukade bestå av pentymal och tinctura opii som lösts i valerescen. Senare blev denna mixtur utkonkurrerad av bensodiazepinerna.

Valium,

varunamn för diazepam.

Vallar,

slanguttryck för valiumtabletter.

Vallmohalm,

koncentrat av opium, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Vallmotorp,

se Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare.

Vanebildning,

se Beroende av droger.

Vanföreställning,

här i betydelsen en sjukligt felaktig idŽ eller tanke som egentligen står i strid med den sjukes erfarenhet, bildningsgrad och normala sinnestillstånd, men som av den sjuke uppfattas som sann och riktig. Vanföreställningar, i synnerhet av paranoid natur, är vanliga vid narkotikamissbruk. Missbrukarna själva kallar dem för nojor. (Se i övrigt Paranoia och Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk.)

Varningsmärken

sätts på förpackningarna till vissa läkemedel som kan medföra risker vid bilkörning. Exempel på varningsmärkta medel är lbensodiazepiner. Varningsmärket ser ut som ett trafikmärke, en triangel med röd ram på vit botten.

Varusmugglingslagen.

Smuggling av narkotika över den svenska gränsen är ett brott enligt varusmugglingslagen (VSL) från 1960. Straffbestämmelserna är i stort sett desamma som i narkotikastrafflagen. (Se Lagstiftning om narkotika.)

Washton, Arnold M,

grundare av och föreståndare vid Washton Institute on Addictions, ett öppenvårdsprogram för patienter i New York City med kemiskt beroende, speciellt kokain. Han är en pionjär vad gäller behandling av kokainmissbrukare. Arnold M Washton har tillsammans med M S Gold skrivit Cocaine: A Clinician's Handbook (1987) och med D Boundy When will power's not enough (1989) samt Cocaine and crack: What you need to know (1989). 1989 publicerade Washton en stor översikt: Cocaine addiction. Treatment, Recovery and Relapse Prevention.

Water,

slanguttryck för amfetamin.

Wati,

se Kava.

Vattenpipa,

rökpipa där röken kyls genom att den passerar genom en vattenbehållare. Eftersom röken t ex vid hasch- och opiumrökning blir het och obehaglig att inandas, är rökning i olika vattenpipor vanligt.

Wedding bells,

slanguttryck för frön från Blomman för dagen.

Wedding bells acid,

slanguttryck för LSD.

Wedges,

slanguttryck för LSD.

Weed,

slanguttryck i Japan och USA för cannabis.

Vegetativa nervsystemet,

det autonoma nervsystemet, dvs den del av nervsystemet som inte står under viljans inflytande. Det reagerar starkt under drogpåverkan. Det vegetativa nervsystemet indelas i det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.

Vegetativa symtom,

symtom inom den icke viljestyrda delen av nervsystemet.

Ventrikelaspiration,

upp- eller utsugning av magsäcksinnehållet (ventrikel = magsäck). Denna åtgärd, som även kallas magpumpning, är vanlig vid t ex tablettförgiftning.

Verdandi

- Arbetarnas Nykterhetsförbund, en socialistisk nykterhetsorganisation med demokratiska mål, som bildades 1896 genom en utbrytning ur IOGT. Förbundet arbetar för gemenskap och solidaritet genom praktisk social kontaktverksamhet och genom socialpolitisk opinionsbildning. Verdandi har ca 300 lokalavdelningar och ca 50 000 medlemmar. Föreningen utger tidningen Verdandisten och skriftserien Verdandi - Socialpolitisk debatt.

Verktyg,

slanguttryck för injektionsspruta och kanyl.

West coast turnarounds,

slanguttryck för amfetamin.

Westerberg, K-A,

lärare och grundare av Hasselakollektiven. (Se Hassela, Hasselapedagogiken.)

Westerholm, Barbro,

(f 1933), professor, från 1985 medicinsk chef för Apoteksbolaget och från 1988 riksdagsledamot för Folkpartiet, dessförinnan generaldirektör för Socialstyrelsen 1979-1985. Hon har som forskare särskilt intresserat sig för psykofarmakaförbrukningen i Sverige (se Jämtlandundersökningen). Prevention och hälsofrågor engagerar henne. Hon har varit ordförande i organisationen Läkare mot Aids och är ledamot av styrelsen för Folkhälsoinstitutet. Hon har varit expert på bl a läkemedelsfrågor inom Världshälsoorganisationen, WHO (se FN:s narkotikaorgan).

Wheat,

slanguttryck för cannabisplantan.

White angel,

slanguttryck för morfin.

White crosses,

slanguttryck för amfetamintabletter.

White girl,

slanguttryck för kokain.

White lady,

slanguttryck för heroin.

White lightning,

slanguttryck för LSD.

White man's plant,

slanguttryck för spikklubba.

Whites,

slanguttryck för amfetamin.

White stuff,

slanguttryck för heroin.

WHO,

Världshälsoorganisationen. (Se FN:s narkotikaorgan.)

Vicious, Sid,

artistnamn för John Beverly, elbasist i punkgruppen Sex Pistols. Han dog 1979 av en överdos av heroin. (Se Sex Pistols.)

Wienerbröd,

slanguttryck för en blandning av cannabis och heroin.

Wienkonventionen,

Psykotropkonventionen, se FN:s narkotikakonventioner.

Willstätter, Richard,

(1872-1942), tysk-judisk kemist och nobelpristagare som 1905 syntetiserade prokain, ett lokalbedövningsmedel utan kokainets vanebildande egenskaper. Genom en mycket komplicerad procedur lyckades han 1924 syntetisera kokain. Ändå har man både vad gäller legal och illegal produktion fortsatt med den enklare metoden att utvinna kokain ur kokablad.

Vinbarbital,

C11H15N2NaO3, lugnande och sömngivande preparat, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Window pane,

slanguttryck för LSD.

Vin Mariani,

en blandning av bordeauxvin och kokabladsextrakt, skapad av den korsikanske kemisten Angelo Mariani. Efter introduktionen 1863 var detta under flera årtionden en ledande "hälsodryck" i Västeuropa och USA. Drycken fick många efterföljare, som Elixir Mariani, ThŽ Mariani osv. (Se Patentmediciner.)

Vinylbital,

C11H16N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Vipers weed,

slanguttryck för marijuana.

Vistaril,

varunamn för hydroxizin.

Wolfe, Tom,

(f 1931), amerikansk journalist och författare, ledande företrädare för "new journalism", en dokumentär journalistik som använder skönlitterära stilbegrepp. I boken The Electric Cool Acid Test (1968) skildrade han LSD-kulturen under hippieepoken.

The Woodpacker of Mars,

slanguttryck för Amanita muscaria.

Vredesstro,

slanguttryck i Holland för PCP.

VSL,

varusmugglingslagen. (Se Lagstiftning om narkotika.)

Wurmser, Léon,

(f 1931), amerikansk psykoanalytiker som bl a varit Director of the Alcohol and Drug Abuse Program och Director of the Center for PsychoSocial Studies i Maryland, USA. Han har varit professor i psykologi vid The Johns Hoplśns University och är nu professor i psykiatri vid University of Maryland. American Mental Health Foundation har gett honom en framstående utmärkelse för hans studier av skuld- och skamkänslor och av hur dessa kan orsaka karaktärsavvikelser och narkotikamissbruk. Wurmser har i hög grad bidragit till förståelsen för uppkomsten av narkomani sett i individualpsykologiskt perspektiv. De mest kända och epokgörande av hans verk är Drug Abuse - The Hidden Dimension ( 1978) och The Mask ofShame (1981). Wurmser är känd föreläsare världen över och har vid flera tillfällen föreläst i Sverige.

---

VÅLD OCH DROGER

---

Den illegala narkotikahanteringen och narkotikamissbruket orsakar ofta misshandel och ibland mord. Våldet är i princip av tre slag: 1. Våld eller hot om våldför attfå tagpå pengar till narkotika. Offren är ofta de egna familjemedlemmarna. Det finns exempel på att hem tömts på allt av värde under hot och påtryckningar från en narkotikamissbrukande familjemedlem. Det förekommer också enstaka gånger att den som behöver snabba pengar slår ner och rånar helt okända personer på gatan, begår butiksrån eller bankrån. 2. Våld som sammanhänger med narkotikahanteringen i kriminella kretsar. Eftersom den illegala handeln med narkotika försiggår utanför lagens råmärken, existerar inga etablerade eller normala juridiska affärsmetoder. Om någon narkoman eller narkotikaförsäljare inte sköter sina leveranser eller krediter, straffas han därför med våld eller hot om våld. Riskerna för aggressiva inslag i narkotikaaffärerna ökar ju mer organiserad handeln är. Ren likvidering med vapen förekommer högre upp i narkotikalangningens hierarkiska system. Vetskapen om detta gör att många svenska heroinmissbrukare "arbetar" ensamma och langar till få men säkra kunder. Narkomaner som inte sköter sina betalningar eller vid förhör har råkat säga för mycket till polisen är alltid rädda. Deras vardagstillvaro präglas av hastiga uppbrott för att gäcka förföljarna. De försöker kanske låna pengar för att betala knarkskulderna, eller också beväpnar de sig och tillgriper själva våld. Våld är vanligt i samband med revirstrider. När försäljare av nya droger försöker bryta sig in på den etablerade marknaden ökar våldet. Olika hierarkiskt styrda kriminella gäng kan komma i konflikt med varandra om lönsamma affärsområden. (Se Gatulangning.) En grupp som är särskilt utsatt för våld är de kvinnliga narkomaner som prostituerar sig. De riskerar att misshandlas av sin hallick för att denne omgående skall få in sin del av förtjänsten. (Detta förekommer i 90 procent av fallen enligt en amerikansk studie.) De riskerar också att rånas av andra narkomaner. En del av de prostituerades kunder kombinerar sex med fysiskt våld. ( Se Kvinnliga narkomaner. ) Våldet narkomaner emellan och inom narkotikahanteringens sociala system polisanmäls praktiskt taget aldrig. Bakom många av de "olycksfall" som narkomaner råkar ut för (hjärnskakningar, ansiktsskador och handskador) kan man ana misshandel, även om det förnekas av offret. 3. Våld som är en följd av drogernas farmakologiska effekter. Kokain utlöser ofta våldstendenser. En amerikansk studie har visat att inte mindre än 27 procent av unga kokainmissbrukare någon gång har blivit våldsamma under ruset. Crack-epidemin i USA (se lKokain) har lett till en kraftig ökning av gatuvåldet. Missbrukare av crack blir nämligen retliga under abstinensen och exploderar lätt i våldsyttringar. Under själva ruset kan de bli helt förvirrade och tycka sig vara förföljda. De kan t ex slänga ut alla möblerna från sin bostad eller nakna springa omkring på gatorna för att stoppa trafiken. Om de har en pistol till hands kan de skjuta någon helt ovidkommande person som råkar komma i deras väg. När de grips och förs till en läkarundersökning är de inte bara förvirrade utan också medtagna och förgiftade och har kanske livsfarligt förhöjt blodtryck. Efter bara några timmar kan ruset vara över och allt normaliseras. De kan ha total "black-out" när det gäller vad som har hänt. Under inflytande av hallucinogena droger som LSD och ecstacy kan missbrukare begå våldsbrott under förvirring. Välkänt är att LSD-berusade ibland tror att de kan flyga och därför störtar sig ut från höga höjder. De kan också misstolka omgivningen och tro sig vara förföljda. Det är mera sällsynt att amfetamin ger upphov till så svåra paranoida tillstånd att det finns risk för våld. lCannabis har många gånger under historien förknippats med våld och risk för våld. En rad vetenskapliga undersökningar har inte kunnat bekräfta ett sådant samband. Däremot finns våld beskrivet vid blandmissbruk av cannabis och alkohol. Dessutom uppträder ofta under cannabisabstinens symtom som olust, retlighet och labilitet, vilka kan leda till aggressiva handlingar. Missbrukare av heroin blir närmast lugna och ångestfria och därigenom i praktiken mindre våldsbenägna. De gör sig alltså mycket sällan skyldiga till våldsbrott. Sambandet mellan alkohol och våld är sedan länge väl utforskat. Våld drabbar här särskilt den egna familjen och de egna barnen. Förebyggande åtgärder. Eftersom det våld som har samband med droger i regel utövas i en värld utanför samhällets råmärken är det svåråtkomligt också för preventiva insatser. Jagade och rädda missbrukare har dock ett stort behov av att i trygghet och under anonymitetsskydd få berätta för erfarna narkomanvårdare om sin situation. De behöver också få medicinsk upplysning om hur nya preparat verkar, så att de kan undvika dessa. Samtalen och de nya insikterna gör att ångesten reduceras. Missbrukarna kan då börja skönja nya strategier för att överleva. Våldet trappas därigenom ner. För att motverka våldet görs narkomanvården så lättillgänglig och trygghetsskapande som möjligt. Därför förläggs t ex en rådgivningsbyrå eller narkomanvårdsbas nära de miljöer där narkomanerna vistas, så att det är lätt att slinka in för att få ett gott råd över en kopp kaffe. I städer där det finns fungerande och lättillgänglig _öppenvård för narkotikamissbrukarna är våldstendenserna mindre.

---

Vård av unga, lagen om,

se LVU och paragraf 12-hem.

Vårdintyg,

se Psykiatrisk tvångsvård.

Vällust,

eufori, här den förhärskande känslan under höjdpunkten av ett rus. Missbrukarna själva brukar kalla denna upplevelse för kicken. Att på nytt få uppleva en kick är naturligtvis en av de faktorer som driver missbrukare till återfall.

Vändpunkt,

beteckning för den fas i missbruksutvecklingen som karakteriseras av eftertanke, insikt och önskan att på något sätt bryta det monotona missbruksmönstret. Missbrukaren försöker nu verkligen att "lägga av" och närmar sig olika vårderbjudanden med mer allvar och uthållighet än förut. (Se Missbrukarkarriären.)

---

[ X ]

---

Xanor,

varunamn för alprazolam.

X-mas trees,

slanguttryck för amfetamin.

XTC,

se Ecstacy.

Xylen,

lösningsmedel som har stora kemiska likheter med toluen. (Se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.)

Xylol,

se Xylen.

Xylocain,

varunamn för lidokain, ett lokalbedövningsmedel. Som andra bedövningsmedel där slutedet av ordet är -cain, har medlet syntetiserats med den kemiska strukturen för kokain som modell.

---

[ Y, † ]

---

Yage,

hallucinogen dryck tillredd av barken från trädet Banistriopsis [Fel! Korrekt stavning är BaniSTERIopsis] caapi. Drycken används främst av indianbefolkningen i Brasilien, Colombia, Ecuador, Bolivia och Peru. Den verksamma substansen är främst harmin. Yage intas på fastande mage, eftersom den första effekten är kraftiga kräkningar Därefter inträder hallucinationsfasen. Ruset påminner om meskalinrus. (Se Hallucinogena droger.)

Yagona,

se Kava.

Yaje,

se Yage.

†ber Coca,

titel på en essä om kokainets användning som Sigmund Freud publicerade 1884 i Zentralblatt fźr die gesamte Therapie och året därpå i separatutgåva. Artikeln inleddes med en välskriven och initierad översikt av kokans och kokainets värde som läkemedel vid olika sjukdomstillstånd. Den är fortfarande en av de bästa översikter som publicerats i ämnet. Freud, som själv experimenterat med användning av kokain, rekommenderade i artikeln kokain för en lång rad krämpor. Han ivrade bl a för att man skulle använda kokain mot depressioner, eftersom han ansåg att kokainet hade hjälpt honom själv ur hans egen svåra depression. Andra sjukdomstillstånd som kokain kunde hjälpa mot var nervös upphetsning, hysteri, hypokondri, matsmältningsbesvär och "alla sjukdomar vilka degenerar vävnaderna såsom allvarlig anemi, tuberkulos och långvariga febertillstånd". Freud antydde kokainets användbarhet som lokalbedövningsmedel och hävdade att det sannolikt dessutom var ett utmärkt afrodisiakum, dvs kunde förstärka sexuallusten. När det några år senare stod klart att kokain kunde skapa beroende, nödgades Freud inför den vetenskapliga världen tona ner sin entusiasm inför kokainet som läkemedel. Sannolikt upphörde han själv 1887 med sitt regelbundna kokainbruk. Eftervärldens åsikter om Freuds eget kokainmissbruk och dess betydelse för hans vetenskapliga teorier har gått starkt isär. Vissa bedömare har ansett att kokainet har en central betydelse för Freuds drömtydning, sexualuppfattning och psykoanalytiska teoribildning. De menar att kokainet stimulerade Freuds fantasier och frigjorde honom från den tidens starka sexuella hämningar. Andra bedömare har ansett att kokainepisoden saknade betydelse för Freuds fortsatta livsgärning.

Yellowjackets,

slanguttryck för barbiturater (Nembutal).

Yellows,

slanguttryck för LSD.

Yerba,

beteckning för marijuana.

Yerba del diablo,

beteckning för spikklubba.

Yerba del pasmo,

beteckning för yohimbe.

Yesca,

slanguttryck i Japan och USA för cannabis.

Yohimbe,

stimulerande te gjort på avkok av barken från det västafrikanska trädet Corynanthe yohimbe. Denna bark innehåller flera alkaloider. Den viktigaste yohimbin, kan också framställas syntetiskt som yohimbinhydroklorid, vilken kan snusas. Ruset karakteriseras av inledande illamående under ungefär trettio minuter, följt av ett euforiskt tillstånd som liknats vid ett svagt rus. Yohimbe används i folkmedicinen som afrodisiakum för att öka både mannens och kvinnans sexuella njutning.

Yopo,

annat namn på epena.

---

[ Z ]

---

Zen,

slanguttryck för LSD.

Zero,

marockanskt hasch som innehåller hög halt av THC.

Zombie,

slanguttryck för neuroleptikabehandlade psykotiska patienter. Dessa rör sig ofta stelt och långsamt och förefaller frånvarande. Missbrukare är ofta synnerligen skeptiska mot ordinationer av neuroleptika och anför då att de inte vill bli "zombies". Enligt voodoomagin var en zombie en levande kropp som förlorat sin själ och i stället behärskades av någon trollkarl eller liknande.

---

[ Å ]

---

Ågren,

slanguttryck för ånger, här ångest under bakfylla.

Åkerman, Carl-Axel,

chefsåklagare i Stockholm. Han utgav boken Legal narkotikadöd (1978), som är en kritisk uppgörelse med den svenska Medicinalstyrelsens misslyckade försök med legal förskrivning av centralstimulantia 1965-1967. (Se Legalisering.)

Åklagarväsendet

är indelat i 13 regioner, med en regional åklagarmyndighet i varje region. Regionerna är i sin tur indelade i 86 åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare. Mål som gäller narkotikabrott handläggs som regel vid de lokala åklagarmyndigheterna. Det förekommer numera en viss specialisering inom åklagarkåren, bl a när det gäller narkotikamål. I de tre storstadsdistrikten, som är indelade i kammare, handläggs alla narkotikamål i en av kamrarna. I början av 1980-talet tillfördes åklagarväsendet sammanlagt 13 nya åklagartjänster avsedda särskilt för bekämpning av narkotika. Dessa tjänster placerades vid storstadsdistrikten, vid fyra större lokala åklagarmyndigheter samt vid en regionåklagarmyndighet. Även åklagare som inte är specialiserade på narkotikabrott handlägger emellertid i betydande utsträckning sådana mål.

Åldersgrupper,

vetenskaplig metod för analys av patientmaterial eller befolkningsmaterial. Att indela ett patient- eller befolkningsmaterial i olika åldersgrupper gör det möjligt för forskare att analysera förekomsten av olika sjukdomar eller sociala problem. Det kan t ex vara värdefullt att veta i vilka åldrar debuten i drogmissbruk sker, i vilka åldersgrupper kriminaliteten är tyngst osv. Forskaren väljer själv om han vill analysera materialet i ettårs-, femårs- eller tioårsgrupperingar.

Åldersgräns

för att få göra inköp av alkoholhaltiga drycker på Systembolaget är 20 år.

Ångest,

stark känsla av rädsla, obehag eller skräck. Under ett ångesttillstånd känner den drabbade rädsla, beklämning, spänning, åtsnörning och en uppladdning i kroppen, framför allt i maggropen, bröstet och huvudet. Ångest beskrivs som ett mycket intensivt obehag, en känsla värre än allt annat. Ångestens yttre tecken är spänning i kroppen, hjärtklappning, tremor (dvs skakningar, särskilt i händerna), rodnad omväxlande med blekhet, och svettningar. Risken för att någon gång under sin livstid insjukna i ångestbesvär är 8 procent för män och 23 procent för kvinnor. Ångestens vanligaste debutålder är 20-40 år. Man skiljer mellan: 1) Ångest av kroppsliga orsaker (somatogen ångest). Den kan utlösas av hjärnskador men också av centralstimulantia. Amfetamin ger överretning av hjärnans nervceller, vilket skapar ångest- och skräckkänslor med inslag av förföljelseidŽer. Vid abstinens är ångest ett vanligt symtom och beror på överretning av hjärnan, en följd av långvarig dämpning (inhibering) s k over-shooting av nervcellerna. Ångestattackerna kan vara förenade med andra tecken på överretning, som epilepsi eller delirium. Behandlingen är antiepileptisk medicinering och abstinensbehandling, helst på sjukhus. 2) Realångest, ångest som väckts av reella, verkliga yttre orsaker. Upplevelse av ett hot eller en fara väcker ångest som leder till att man försöker sätta sig i säkerhet. Detta är en naturlig försvarsmekanism. Andra exempel på situationer som kan väcka realångest är frustrationer av olika slag, dvs hinder för förverkligandet av ens ambitioner. Separationsångest är en reaktion på en förlust och är en del av en sorgereaktion. Existentiell ångest är en reaktion på den moderna tidens påfrestningar, norm- och traditionsbortfall. Behandlingen vid ovannämnda ångesttillstånd består av stödåtgärder mot symtomen, konstruktiva åtgärder mot den påfzestande situationen samt kristerapi. 3) Irrationell ångest eller ångestneuros. Vid denna typ av ångest förstår den drabbade ofta inte själv varför symtomen uppkommit. Den irrationella ångesten kan vara bunden till vissa situationer (fobiska tillstånd) eller vara "fritt flytande" och diffus (s k global ångest). I det senare fallet talar man om ångestneuros. Orsaken kan vara olösta konfiikter som gett upphov till långvariga emotionella spänningstillstånd. Dessa konflikter kan finnas antingen enbart inom den ångestfyllda själv eller mellan denne och hans anhöriga. Denna form av ångest behandlas med läkemedel men också med avspänningsövningar och framför allt med psykoterapi. 4) Ångestattacker och ångestladdade hypokondrier (hypokondri = inbillad sjukdom) är ofta tecken på depression och behandlas då som sådan. (Se även Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk. )

Ångestdämpande medel,

se l Psykofarmaka.

Återfall,

återfallsmekanismer. Benägenheten att återfalla i missbruk efter en avgiftningsperiod eller lång drogfrihet är hög vid alla former av missbruk. Risken är densamma om man missbrukar heroin, alkohol eller nikotin. Två tredjedelar av alla återfall inträffar inom de första tre månaderna efter en behandling. Den amerikanske beteendeterapeuten professor G Alan Marlatt och hans medarbetare lanserade i början av 1980-talet tanken att återfallen inte alls har kemiska orsaker utan beror på invanda beteende- och tankemönster. Marlatt kunde genom omfattande klinisk forskning visa att över hälften av återfallen inträf fade när patienten i en ovan social situation kände sig pressad och ängslig, och att han framför allt hade svårt att stå emot trycket från missbrukande vänner. Vidare kunde återfallen bero på att patienten kände trycket av inre konflikter. Vägen mot det mål patienten ville nå föreföll stängd, vilket skapade en känsla av vanmakt och förtrytelse. Även oro, t ex inför en anställningsintervju, liksom sjukdom och fysisk smärta frestade till återfall. Anledningen kunde dessutom vara övermod, när patienten plötsligt kände sig stark och ville pröva sin självkontroll eller öka en redan förhöjd livsglädje. Ibland, menade Marlatt, inträffade återfallen därför att suget efter narkotika helt oväntat bara dök upp, "out of the blue", och drev patienten att återuppta sitt missbruk. Marlatt visade också hur hjälplös missbrukaren egentligen var när det gällde att stå emot olika frestelser. Om han kände sig stark och full av förväntningar, upplevdes nederlaget ännu mer svidande. Återfall, menade Marlatt, uppfattas alltid av missbrukaren som en bekräftelse på den personliga svagheten, och då är det svårt att inte kapitulera för gott. Marlatt och hans medarbetare utvecklade utifrån sina studier av återfallsmekanismerna en rad terapeutiska tekniker. Dessa går i korthet ut på att missbrukaren skall träna upp sina färdigheter att undvika återfall och inte lita på egna falska löften och orimliga föresatser: "Nu skall jag aldrig dricka mer", ete. Marlatts återfallsprevention har haft stor betydelse framför allt inom den öppna vården av missbrukare, där behandlingen ofta syftar till att hjälpa de före detta missbrukarna att undvika högrisksituationer och förlänga tidsperioderna mellan återfallen. (Se Abstinens, Avgiftning vid narkotikamissbruk, Beroende av droger och Terapi.)

Återfallsprevention,

förebyggande åtgärder mot återfall i missbruk. I gruppsamtal eller individuella samtal hjälper terapeuten patienterna att känna igen de situationer som medför stora risker för återfall. För en del kan det allra svåraste vara att stå emot trycket från kamrater. Andra kan ha svårt att klara ensamhet och känslor av tomhet. Patienterna måste t ex i rollspel (se Psykodrama) dels tänka igenom hur de skall reda upp olika situationer, dels bygga upp självkänslan genom att klara "högrisksituationer". Övning ger färdighet. Var och en måste bli "sin egen terapeut" och känna igen de varningstecken som förebådar återfall. Till den ändrade, mer medvetna livsstilen hör att försöka fylla igen tomrummen efter missbruket med andra spännande sysselsättningar. De före detta missbrukarna måste tillåta sig olika former av avkopplande aktiviteter som att fiska, läsa böcker, syssla med avspänning, jogga osv. Beteendeterapeuten (se Beteendeterapi) är en slags livsstilsingenjör, som lär ut vad missbrukaren ofta inte alls har någon erfarenhet av, nämligen hur man skall leva sunt och lyckligt. Man vet att behovet av alkohol och droger minskar markant hos de människor som lärt sig koppla av effektivt genom avslappning eller meditation. Beteendeterapeuten måste dessutom lijälpa missbrukaren att reducera känslorna av totalt misslyckande vid återfall. Budskapet är: "Allt du lärt dig är inte förlorat. Lär dig i stället att hantera en liknande högrisksituation på ett bättre sätt! " Samtidigt som terapeuten lär missbrukarna olika tekniker för att klara risksituationerna, lägger han ofta in avskräckande undervisning om droger och farorna med dessa. Detta sker för att den som länge försakat drogupplevelsen inte längtansfullt skall se denna i ett rosa skimmer. (Se även Terapi.)

Återtrippar,

återupplevelser av drogruset utan att drogen på nytt tillförts, synonym till ekoreaktioner, flashbacks. De uppkommer efter missbruk av LSD, meskalin, ecstacy och sällsynt även efter andra hallucinogena droger som hasch och marijuana. Återtrippar innebär att missbrukaren lång tid efter det ursprungliga hallucinogena ruset plötsligt får attacker av perceptionsstörningar (förändringar i varseblivningen) som liknar upplevelserna under ruset. Personer som upplevt återtrippar kan berätta att föremål som de betraktar plötsligt under några minuter ändrar färg och form. En cigarett som askas av på ett fat blir oväntat till hundra cigaretter i luften. Ibland tycks den egna kroppen förändrad på ett bisarrt vis. Den egna huden känns som om den bubblar, hjärnan förefaller delad och hör inte längre ihop med kroppen osv. Återtripparna pågår under olika lång tid, från några minuter till timmar. De följs alltid av nedstämdhet och ängslan. Emellanåt förefaller återtripparna utlösas i samband med känslomässiga påfrestningar och av sådana situationer som brukar kunna framkalla fobier, t ex att sitta instängd i en buss under en resa. Efter ett intensivt hallucinogenmissbruk kan återtripparna plåga en person i åratal, för att ändå till sist helt försvinna. Återtripparna upplevs i regel av missbrukarna som så obehagliga, att de avhåller sig från fortsatta experiment med hallucinogena droger och dessutom ofta varnar andra missbrukare. (Se Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk. )

---

[ Ä ]

---

Ängladamm

kallas också angel dust och är detsamma som PCP fencyklidin, ett hallucinogent preparat.

Änglahår,

slanguttryck för PCP, fencyklidin, ett hallucinogent preparat.

---

[ Ö ]

---

Ödem,

svullnad på grund av ansamling av vätska i vävnaderna, kan vara tecken på toxisk påverkan (giftpåverkan) eller överkänslighet för droger. (Se Allergiska reaktioner.)

Ögonpåverkan.

En van iakttagare kan lära sig känna igen tecken på drogmissbruk genom att betrakta pupillerna utan hjälpmedel eller med hjälp av pupillometer. Vid opiatmissbruk blir pupillerna mycket små och vid centralstimulantiamissbruk tvärtom ovanligt stora. Den normala adaptationen, dvs att pupillstorleken ökar i mörker och minskar i ljus, är ofta helt satt ur spel. Ett annat symtom som kan tyda på drogpåverkan är ögats förflyttning i sidled och/eller höjdled. Om man ber en person som är påverkad av centralstimulantia eller barbiturater följa en fingerrörelse framför ögat, följer ögat inte lugnt med som i normala fall utan hoppar ryckvis i sid- och höjdled.

---

ÖPPENVÅRD FÖR NARKOTIKAMISSBRUKARE

---

Med öppenvård menas en vårdform där den hjälpsökande (klienten) mer eller mindre regelbundet och ibland anonymt kan komma till en mottagning för någon timmes rådgivning eller behandling. Skulle en klient behöva mer omfattande vårdinsatser, remitteras han till den slutna vården, dvs heldygnsvård på t ex sjukhus eller behandlingshem. Öppenvård för narkotikamissbrukare finns inom socialtjänsten vid s k narkomanvårdsbaser eller vid mottagningar på sjukvårdens alkoholkliniker och narkomanvårdsenheter. Vissa mottagningar har dubbla huvudmän, dvs socialtjänsten och sjukvården ansvarar gemensamt för verksamheten. Det har visat sig att vården bäst bedrivs av tvärvetenskapligt sammansatta team med socionomer, psykologer, skötare, sjuksköterskor och läkare som alla har specialutbildning i behandlingen av beroendesjukdomar. Det finns då möjlighet att omgående ge mångsidig hjälp åt missbrukare, som ofta har en serie av sociala, medicinska och psykologiska problem. Erfarenheterna talar för att öppenvården bör vara lättillgänglig, gärna belägen nära de distrikt där missbrukarna brukar uppehålla sig. Vidare måste vården vara informell, obyråkratisk och ändå väl strukturerad, trygg och tydlig. Då klienterna ofta är ängsliga, spända och dessutom misstänksamma är det också viktigt att de möter vänlighet och känner att deras människovärde respekteras. Tre kategorier missbrukare brukar söka sig till öppenvården: 1. Experimenterande missbrukare (soft core addicts). Det kan vara yngre missbrukare med ett kortvarigt, experimentellt missbruk av hasch, heroin eller kokain. De önskar få hjälp att snabbt ta sig ur missbruket. Ofta har någon i den egna familjen förmått dem att tidigt i missbruket uppsöka öppenvården. Unga kvinnor som bor tillsammans med missbrukare kan frestas att gå in i ett missbruk och behöver därför stöd att stå emot. Kraftfulla insatser i detta tidiga skede har visat sig kunna förhindra ytterligare social utslagning. Eventuella psykiatriska problem som föranlett missbruket kan i öppenvården få en adekvat behandling. 2. "Kroniska" missbrukare (hard core addicts). Detta är klienter med flerårigt intensivt missbruk bakom sig. I en del av fallen, t ex vid mångårigt haschmissbruk, kan en intensiv behandling under några år ge resultat. Behandlingen går ut på att minska skadeverkningarna av missbruket och att ständigt försöka motivera till mera djupgående terapi, t ex en långvarig vistelse på behandlingshem. För många "kroniker" är den täta kontakten i den öppna vården ett bättre alternativ än en permanent institutionsvistelse eller total social utslagning. 3. Före detta missbrukare. Det är klienter som förut varit inskrivna på sjukhus eller behandlingshem och där blivit drogfria, men som fortfarande har behov av stödkontakt och ibland även psykoterapi. Dessa före detta missbrukare lever ofta i en marginaltillvaro mellan sitt tidigare missbruk och den drogfrihet de nu försöker leva i. De är osäkra i sin vuxenroll och återfaller lätt. Öppenvården kan ge dem en känsla av kontinuitet i livet, och de behöver inte skämmas för att ha varit missbrukare. De känner sig inte längre tvungna att hålla en fasad, utan kan omedelbart ta emot stöd och hjälp för sina svårigheter. (Se Missbrukarkarriären.) De metoder inom öppenvården som används är framför allt individuella samtal (psykoterapi), familjesamtal, behandling i grupp, medicinsk/psykiatrisk behandling och lämpliga sociala stödjande åtgärder. Samtalen rör sig ofta om hur klienten skall kunna förebygga återfall. (Se Återfallsprevention.) Utöver dessa metoder erbjuder en öppenmottagning också olika behandlingsprogram. Haschmissbrukare kan t ex behandlas enligt en pedagogiskt genomtänkt metod som utarbetats av Thomas Lundqvist och Dan Eriksson på Rådgivningsbyrån i Lund. Deras bok heter Behandling av haschmissbrukare i öppen vård. Under avgiftningen i öppen vård får haschmissbrukarna gradvis lära sig hur missbruket skadat deras emotionella och intellektuella funktioner. Att tankeskärpan återkommer hos de flesta mot slutet av avgiftningen kommer sedan som en belöning för ansträngningarna att överge missbruket. I de behandlingsfaser som följer därefter får de före detta missbrukarna träna sin förmåga till psykologisk varseblivning, konfliktlösning m m. Så småningom sker en övergång till en icke-styrande (non-directive) behandling där terapeuterna går in och försöker finna bakgrunden till missbruket. Urinkontroller görs frivilligt men regelbundet för att se om drogfriheten består. När de vårdsökande gått igenom denna behandlingsprocess, förstår de hur haschmissbruk förvrider psykiska funktioner och anser att de gjort orätt mot sig själva genom att använda den förrädiska substansen. Därigenom minskar riskerna för återfall. Behandlingen kan behöva pågå i över ett år. (Se Återfallsprevention. ) I en annan typ av behandlingsprogram upprättas ett kontrakt mellan behandlare och klient. (Se Kontraktsvård.) I detta beskrivs hur behandlingen skall se ut och hur länge den skall pågå. Kontraktet kan upprättas helt frivilligt eller vara ett erbjudande från domstolen som alternativ till kriminalvård. Olika krav finns alltid inbyggda i kontraktet, t ex att en serie droganalyser med negativt resultat är förutsättningen för förnyelse av körkort. Det är just kombinationen av krav och belöningar som är poängen med detta behandlingsprogram. En öppen mottagning fyller en viktig fiznktion inom narkomanvården. Här kan personalen tidigt fånga upp strömningarna och skiftningarna inom missbrukarnas subkultur, få kännedom om nya droger på marknaden, skaffa sig kunskap om hot och våld eller upptäcka sjukdomsfall som inte blivit kända inom den övriga vården. Vid behandlingskonferenser kan man samordna socialtjänstens, kriminalvårdens och sjukvårdens insatser för att hjälpa en missbrukare eller dennes familj. Personalen har dessutom goda förutsättningar att bistå skolorna med råd och information. Under senare år har öppenvårdens personal fått ännu en roll - att stå för kontinuerlig rådgivning i HIV/AIDSfrågor.

---

Österåkerprojektet,

drogfritt behandlingsprogram för narkotikamissbrukare med långa fängelsestraff. Projektet drivs inom Österåkeranstalten norr om Stockholm. (Se Kriminalvård och narkotikamissbruk.)

---

ÖVERDOS

---

Överdos är en akut förgiftning av narkotiska preparat, vanligtvis heroin, amfetamin eller lugnande medel. Ofta finns också alkohol med i bilden. Överdoser av illegal narkotika är som regel en följd av att missbrukare inte kunnat beräkna dosens storlek eller sin egen tolerans för preparatet. Så råkar exempelvis heroinmissbrukare lättare ut för överdoser då de just skrivits ut från en vårdavdelning efter avgiftning. Toleransen är nämligen då sämre än när de är mitt uppe i en missbruksperiod. Överdos är ett livsfarligt tillstånd. En missbrukare som påträffas i förgiftat tillstånd måste därför omedelbart föras till sjukhus. Den som ingriper för att rädda någon som är medvetslös och förgiftad, bör tänka på att till sjukhuset ta med sig de tablettburkar eller injektionsverktyg som kan finnas i närheten. Det kan vara svårt att veta om överdosen är ofrivillig, eller om den förgiftade gjort ett självmordsförsök. I det senare fallet påträffas ofta ett avskedsbrev. Behandlingen är sedvanlig akutvård där man ser till att patienten har fria luftvägar. Eventuellt ges konstgjord andning och vid hjärtstillestånd hjärtmassage eller elkonvertering. Om patienten har små pupiller eller visar andra tecken på heroinöverdos ges motgiftet naloxon både intravenöst och i subkutan injektion. Vid överdos av amfetamin och/eller kokain har patienten ofta blodtrycksstegring och hjärtsymtom, tex flimmer. Han kan plötsligt förlora medvetandet i en cirkulationskollaps. Förgiftningen kan också yttra sig i oro och förvirring. Då ges ofta diazepam (Valium) för att lugna den uppjagade patienten. Däremot är det fel att ge neuroleptika, då dessa preparat kan sänka blodtrycket och belasta cirkulationen. Vid överdoser av kokain eller amfetamin får patienten ofta epileptiska anfall som kan komma i oavbruten följd (status epilepticus). Läkemedelsförgiftning med t ex bensodiazepiner behandlas på sjukhusets intensiwårdsavdelning tills patienten vaknat upp. I princip låter man denne sova ut med andningshjälp och kontroll av vätskebalansen. I svåra fall befrias patienten från gifter genom dialys, dvs konstgjord njure. När patienten vaknat upp efter en överdos av bensodiazepiner eller av narkotika bedöms vederbörande av jourhavande psykiater. Om det är möjligt söker denne förmå patienten att stanna kvar på en vårdavdelning inom psykiatrin eller på toxikomanklinik. Efter en överdos är patienten nämligen ofta trött och deprimerad och behöver psykiatrisk vård. Överdosen kan ha varit ett självmordsförsök. Även i fysiskt avseende kan patienten behöva sjukhusets omsorg. Efter en överdos med återupplivning tar det t ex minst en vecka innan lungfunktionen åter blir normal.

---

Överdödlighet,

se Dödlighet bland narkotikamissbrukare.

Överföring,

överföringsmönster inom narkomanvården. Överföring är en psykologisk term som beskriver en patients känslomässiga reaktioner gentemot sin terapeut (överföringsreaktioner, se nedan). Patienten tillskriver terapeuten en rad påhittade egenskaper. För narkotikamissbrukare gäller - liksom även för de flesta andra patienter - att på olika sätt demonstrera sitt behov av hjälp. Relationerna till behandlarna färgas av all den ilska, alla de besvikelser och de känslor av övergivenhet som missbrukarna kan ha upplevt som barn. Ofta visar missbrukarna sina känslor genom att provocera eller manipulera med behandlingens ramar och avtal. Egentligen vill de endast påkalla behandlarnas medkänsla och uppmärksamhet. Om missbrukarna inte tycker sig snabbt nog få den önskade känslomässiga responsen, ökar de i allmänhet sitt utåtagerande och avbryter oha behandlingen under primitiva utspel. Känslomässigt vinner de på detta, när de ser hur deras beteende väcker starka reaktioner. Under de känslomässiga utspelen tycker sig missbrukarna trots allt vara herrar över sitt öde och över terapisituationen. I sin besvikelse försöker de få bekräftat att behandlarna, liksom alla andra människor, alltid tar avstånd från dem. De enda riktigt pålitliga vännerna är drogerna, som erbjuder en flyktmöjlighet. Missbrukare får starka överföringsreaktioner, och behandlarna måste därför vara kunniga och tåliga för att rätt bemöta dessa. Missbrukarna är också ofta vilsna, saknar ideal och mål i sina liv. Att de dessutom nästan alltid saknar hållbara regler för socialt umgänge gör inte situationen lättare. Det utåtagerande som följer på negativa överföringsreaktioner, med demonstrerad besvikelse och ilska, är ett av de stora hindren i behandlingen av narkotikamissbrukare. Terapeuterna kan nämligen i sin tur reagera med motöverföringar - de kan själva bli negativa och vända sig mot patienterna. De ramar som finns i all god narkomanvård, med alla stränga regler, kan av en utomstående upplevas som fyrkantiga och kompromisslösa. De fungerar emellertid som ett värn, både mot patienternas alltför häftiga överföringar med hårda utageranden och mot behandlarnas egen benägenhet att stöta bort patienterna, att reagera antiterapeutiskt.

Överförskrivng,

term för att beteckna frikostiga förskrivningar av läkemedel. Enstaka läkare brukar varje år anmälas till Socialstyrelsen för att de skrivit ut för mycket begärliga preparat, i allmänhet bensodiazepiner och/eller morfinpreparat. (Se Bensodiazepiner.)

Överjag,

superego, "samvete". Enligt Sigmund Freud är överjaget en av själslivets tre funktionsgrupper. Id är detet, dvs det undermedvetna. Ego är jaget, och superego är överjaget. Överjaget är den del av personligheten som avgör vad som är rätt eller fel. (Se Psykodynamiska aspekter på drogmissbruk och Psykopati.)

Överkänslighet,

se Allergiska reaktioner och Överdos.

---