Droger A

Familjehem,

en vårdform där enskilda familjer under en längre tid i sina hem tar emot en eller några få missbrukare. Hemmen brukar specialisera sig antingen på barn under 18 år med missbruksproblem och anpassningssvårigheter (s k HVB-hem, dvs hem för vård eller boende), eller på vuxna narkomaner. Socialtjänsten står för kostnaderna och för tillsynen. (Se Familjevård för vuxna narkomaner och Skånegårdar.)

Familjeterapi.

Om narkotika- eller alkoholmissbrukaren ännu har sin familj omkring sig, är det ofta mot denna han spelar ut sitt missbruk. Genom sina återfall och det ständiga behovet av hjälpinsatser kan han provocera sin familj att visa omsorg och kärlek. Familjemedlemmarna är alltså mer eller mindre mot sin vilja indragna i missbruket, återfallen och behandlingsförsöken. De behöver därför också terapi. Familjeterapeuter som arbetar enligt en systemteoretisk modell söker i varje familj analysera strukturen, dvs hur olika familjemedlemmar kommunicerar med varandra och vilka roller de spelar, särskilt när det gäller inbördes konflikter. Målet för terapeuten är att familjemedlemmarna skall kunna tala öppet med varandra och att de inte onödigtvis skall ta på sig skuld. I stället skall de i konstruktiv anda gå in för att bli "allierade" i kampen mot missbruket. De anhöriga får också lära sig att ställa krav och sätta gränser för sitt engagemang. Familjeterapi kan också bedrivas på ett direkt problemlösande sätt. Terapeuten försöker i denna behandling att få familjemedlemmarna aktivt involverade i olika planer för att hjälpa alkoholisten eller narkomanen att bryta med sitt missbruk. Om missbrukaren börjar sköta sig, kan han kanske få någon form av belöning från någon av de andra i familjen. Han kan t ex erbjudas ett arbete eller hjälp med de värst besvärande skulderna. Även om missbrukaren själv skulle vara negativ till all behandling, inklusive familjeterapi, går det att börja med att behandla familjemedlemmarna. Ofta drivs missbrukaren så småningom till att delta, detta på grund av nyfikenhet. Det är ju ändå om honom samtalen handlar. Missbrukaren får senare själv välja om han vill komma till terapitiderna eller inte. Det visar sig nämligen att det går att påverka situationen positivt även om huvudpersonen själv uteblir.

Familjevård

för vuxna narkomaner. Familjevården erbjuder vuxna narkomaner att under en tid av bortemot två år bli en del av en familj som bor på en gård på landet. Familjevårdens styrka är att gästen får del av en läkande värme och gemenskap, samtidigt som han genom värdfamiljens konkreta exempel lär sig hur man hanterar vardagens problem och mänskliga relationer. Gästen får delta i arbetet på gården och tillbringa fritiden med familjen. Denna består inte av professionella behandlare utan är en vanlig familj, som har vilja och förmåga att hjälpa andra människor. Värdfamiljerna på gårdarna är organiserade i familjevårdsenheter där man stöder varandra och får råd av gemensamma konsulenter. Om det behövs, anlitas läkare och psykologer från den offentliga vården. Familjevården, organiserad i RFF (Riksförbundet för familjevård), erbjuder ca 300 vårdplatser till kommunerna och kriminalvården. Familjevården är en alltigenom svensk företeelse, och någon motsvarighet till denna typ av vård för vuxna narkotikamissbrukare finns inte utomlands. Den första familjevårdsverksamheten organiserades under 1970-talet inom RFHL i Småland (Smålandsgårdar) och kring det mönsterbildande behandlingshemmet Ljungstorps gård (Skånegårdar), drivet av makarna Lena och Christer Schildt. När gästerna kommer till en gård, brukar de genast få ansvara för utfodringen av djuren och renhållningen i ladugården. De får öva sig i tålamod och uthållighet genom att sköta hästar och lära sig rida. Djuren är tillgivna, de erbjuder en varm bringa om man behöver gråta ut! Med tiden får gästerna hjälpa till med gårdens övriga sysslor, skogsavverkning, matlagning etc. Det tar olika lång tid för de nya "barnen" att börja känna trygghet och stabilitet. Många av missbrukarna har aldrig upplevt ett fungerande hem. De har en svår period i början då de måste klara kontlikter och spänningar utan bedövande droger. Uppfostran måste därför vara på en och samma gång vänlig, förtroendeskapande, fast och konsekvent, vilket kan ge upphov till trotsreaktioner. Mellan gästerna på de olika gårdarna inom en familjevårdsenhet utvecklas kamratskap och lojalitet. Gemensamma träffar, utflykter och semesterresor stärker sammanhållningen. Fritiden fylls med sådan verksamhet som tilltalar de flesta och tillgodoser behovet av fysisk aktivitet, t ex handboll, fotboll och tyngdlyftning.

FAMN,

Föreningen Artister Mot Narkotika, sammanslutning av huvudsakligen artister, musiker, författare och producenter. Föreningens syfte är "att förebygga narkotikamissbruk genom att ge saklig information om narkotika problemet och att motarbeta knarkpropaganda och flumkultur". Organisationen är partipolitiskt och religiöst obunden, grundades 1982 som Föreningen Up(p)landica och bytte 1983 till det nuvarande namnet. Organisationen arbetar bl a med upplysningsverksamhet i skolorna och olika artistgalor mot narkotika.

Farmaceut,

av grekiskans pharmakeutes, person som tillreder läkemedel, giftblandare. En farmaceut har apotekar-, farm kand- eller receptarieexamen.

Farmaci,

läran om läkemedlens sammansättning och kemisk-fysikaliska egenskaper, hållbarhet osv.

Farmako-,

läkemedels-.

Farmakodynamik,

läran om läkemedlens verkningsmekanismer. (Se beskrivningar av verkningsmekanismerna under varje enskilt narkotiskt preparat och under de preparat, t ex antidepressiva, som kan komma ifråga i samband med behandling av missbrukare.)

Farmakognosi,

läran om naturprodukter vilka används som läkemedel eller vid framställning av läkemedel.

Farmakokinetik,

av grekiskans kinesis, rörelse. Begreppet står för läkemedlens öde i organismen. Med farmakokinetik menas de processer som läkemedlen och de narkotiska ämnena genomgår i organismen: 1) absorption (upptag i kroppen t ex genom slemhinnor), 2) distribution (fördelning i kroppen), 3) metabolism eller nedbrytning (detta kallas också biotransformation), 4) clearance (fördelning mellan olika organ och vävnader i kroppen) och 5) exkretion eller utsöndring. Farmakokinetiken är en underavdelning till den kliniska farmakologin. För varje läkemedel eller narkotiskt preparat finns en särskild s k farmakokinetisk profil. I de flesta fall gäller att dosering på fastande mage ger snabbare absorption och högre koncentration i blodet. Endast genom injektioner direkt i blodbanan kan 100 procent biologisk tillgänglighet av en substans uppnås, dvs allt går in i systemkretsloppet. En del läkemedel absorberas över huvud taget inte alls från tarmen, då de förstörs av mag-tarmsekretet, och man talar då om biologisk tillgänglighet ned till 0 procent. En del läkemedel omvandlas i levern. Om levern är skadad, kan nedbrytningen av ett läkemedel bli långsammare. Vid nedsatt njurfunktion kan utsöndringen försvåras. Om en person samtidigt använder sig av alkohol och cannabis, bryts båda ned långsammare (interaktion). Nedbrytningen av olika läkemedel t ex bensodiazepiner, sker också långsammare hos en person i hög ålder. När en patient behandlas med läkemedel är det ibland nödvändigt att kontrollera att medlet dels finns i tillräcklig koncentration för att kunna bota en sjukdom, dels inte ackumuleras i kroppen. Detta gäller särskilt vid mer långvarig behandling, t ex med läkemedel mot depression. Därför tas med jämna mellanrum stickprov på plasmakoncentrationen av substansen i fråga. Proverna kan analyseras på särskilda klinisktkemiska laboratorier inom sjukvården.

Farmakologi,

läran om läkemedlens inverkan på normala och sjukliga processer hos djur och människor (också om deras inverkan på mikroorganismer), och om hur alla levande organismer bryter ned och förändrar läkemedlen efter intag. Farmakologi indelas i basal farmakologi och klinisk farmakologi. Basal, grundläggande, farmakologi är kunskapen om alla läkemedel, vilken baserar sig t ex på djurförsök (försök in vivo = i livet) eller på experiment med isolerade organ eller organismer (försök in vitro = i glaset). Klinisk farmakologi är den praktiska användningen av läkemedel vid sjuksängen. Inom vetenskapen farmakologi ryms alla kliniska erfarenheter av att använda läkemedel eller, som det också heter, att bedriva farmakoterapi.

Farmakon,

(plur farmaka), är det grekiska ordet för gift, drog, läkemedel. Det ingår i en rad språkliga sammansättningar som har med läkemedel att göra. Med läkemedel menas kemiska substanser och preparat som används för att förebygga, bota eller lindra sjukdomar eller symtom på sjukdomar (terapeutiska medel) eller för att påvisa sjukdomar (diagnostika). I dagligt tal säger man omväxlande läkemedel, mediciner eller mer ålderdomligt medikamenter.

FarmakopŽ,

officiell av myndigheterna fastställd läkemedelsförteckning samt föreskrifter för deras beredning och tillverkning. Den första svenska farmakopŽn, Pharmacopoeia Holmiensis galenochymia, utgavs 1686 av Collegium medicum. Hundra år senare kom den andra, Pharmacopea svecia (1775), i vilken bl a LinnŽ hade medverkat. Dess åttonde upplaga (1901) trycktes på svenska i Svenska farmakopŽn. En gemensam nordisk farmakopŽ utgavs 1964 men ersattes 1978 av en europeisk, European Pharmacopae.

Farmakoterapi,

farmakologisk behandling, behandling med läkemedel.

FAS,

fetalt (av lat fetus, foster) alkoholsyndrom, alkoholskada som uppstått i fosterlivet. Vid kraftigt alkoholmissbruk under graviditet kan fosterutvecklingen störas. Detta sker oftast tidigt under graviditeten. Barnen kan utveckla lindriga beteendestörningar, de kan t ex bli hyperaktiva, aggressiva eller få psykosomatiska symtom. Den allvarligaste komplikationen är FAS. Barnen med detta syndrom har ett karakteristiskt utseende med korta ögonspringor, dåligt utvecklad överkäke samt litet huvudomfång i förhållande till längd och graviditetsålder. I kombination med detta kan även andra missbildningar uppkomma, t ex hjärtfel eller felställningar i olika leder. Sedan 1980-talet har en intensiv upplysningsverksamhet ägt rum på de svenska mödravårdscentralerna för att informera blivande mödrar om vikten av punktnykterhet, dvs att man inte dricker alkohol under graviditeten och självklart inte heller brukar narkotika. Till följd av denna upplysningskampanj har antalet nyfödda barn med FAS minskat i Sverige.

FASS,

Farmaceutiska specialiteter i Sverige, en årligen utkommande läkemedelskatalog utgiven av läkemedelstillverkarna. Det finns även en Patient-FASS, som riktar sig till allmänheten och är skriven på ett enklare och ledigare språk. (Se även LIF, RUFI och Läkemedelsindustrin.)

Fassbinder,

Rainer Werner, (1945-1982) tysk filmregissör, skådespelare och teaterman. Han arbetade i ett maniskt tempo och hann göra 41 långfilmer och många uppmärksammade teaterföreställningar. Den tretton timmar långa TV-serien Berlin Alexanderplatz och flera av hans filmer, som blottar dubbelmoralen främst i efterkrigstidens Tyskland, har blivit klassiker. Han var en lysande begåvning och blev en dyrkad kultperson för en hel generation tyska skådespelare. Mot slutet av sitt liv blev han allt svårare beroende av främst kokain, men även andra droger. Vid sin död arbetade han bland annat med en filmatisering av Pitigrillis roman Kokain.

Fast balls,

slanguttryck för amfetamin.

Fattigmanskokain,

slanguttryck för kokain som snusas.

Fattigmans LSD,

slanguttryck för skalet av bananer som troddes ge ett psykedeliskt rus. (Se Mellow Yellow.)

FDA,

se Food and Drug Administration.

Fenadoxon,

C23H29NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenampromid,

C17H26N2O, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenazocin,

C22H27NO, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fencyklidin,

PCP, C17H25N, angel dust, ängladamm, hallucinogent medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det användes ursprungligen inom veterinärmedicinen som narkosmedel. Medlet har varit föremål för omfattande missbruk i USA, se Hallucinogena droger.

Fendimetrazin,

C12H17NO, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Fenedrin,

varunamn för amfetaminpreparat tillverkat av Astra, mycket populärt missbrukspreparat under 1950-talet. Medlet blev indraget som läkemedel i Sverige i december 1954.

Fenemal,

varunamn för fenobarbital.

Fenetyllin,

centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenkamfamin,

C15H21N, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Fenmetrazin,

C11H15NO, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det såldes tidigare i Sverige som bantningsmedlet Preludin.

Fenobarbital,

C12H12N2O3, långtidsverkande lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1911 av Bayer. Medlet är narkotikaklassat enligt förteckning V. Varunamn i Sverige är Fenemal. Fenobarbital har inom den danska sjukvården fått en vidsträckt användning vid alkoholabstinens. I Sverige används preparatet främst vid epilepsi. Det kan vara ett värdefullt medel mot abstinensepilepsi under avgiftning.

Fenomorfan,

C24H29NO3, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenoperidin,

C23H29NO, anestesipreparat som tillhör gruppen opioider. Medlet liknar morfin och petidin men har betydligt kraftigare bedövande och andningshämmande effekt. Det är narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn i Sverige är Lealgin (injektionsvätska).

Fenproporex,

C12H16N2, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Fentanyl,

C22H28N2O, bedövningsmedel som tillhör gruppen opioider. Dess verkan liknar morfinets men med kraftigare bedövande och andningshämmande effekt. Det är narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn i Sverige är Leptanal, Leptanal comp (injektionsvätska). Fentanylpreparat eller fentanyler är också en typ av designade droger. De dök upp 1976 på den illegala marknaden i Kalifornien under namnet china white och har sedan spridits över västvärlden. De tros ha orsakat ett hundratal dödsfall bland de heroinister som testat drogerna. Den giftigaste av fentanylerna, trimetyl-beta-hydroxi-fentanyl, är upp till tusen gånger starkare än heroin. I kemiskt avseende är fentanylerna olika morfinpreparaten. De upptäcks inte vid rutinundersökningar, eftersom de inte syns i urinprov som spårar opiater.

Fentermin,

C10H15N, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn är Mirapront.

Fentiaziner,

samlingsnamn för en grupp neuroleptika, läkemedel som används mot psykoser.

1-fenyl-2-butylamin,

centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fetopati,

fosterskador. Mest väldefinierad är alkoholfetopati eller FAS (fetalt alkoholsyndrom). (Se Graviditet och narkotikamissbruk.)

Fifty,

slanguttryck för LSD.

Film och droger.

Alltsedan filmens födelse har drogberoende varit ett återkommande tema i spelfilmer. Den legendariske Hollywoodregissören D W Griffith spelade t ex in den melodramatiska filmen For his son (1911), vilken handlar om en läkare som uppfinner en läskedryck spetsad med kokain. Läkaren blir förmögen men sonen dör i hans armar i sviterna av drycken. En av Hollywoods unga stjärnor på uppåtgående, Wallace Reid, dog i en morfinöverdos mitt under arbetet i en Hollywoodstudio ( 1923). Hans efterlevande maka Dorothy Davenport producerade den uppmärksammade antidrogfilmen Human Wreckage (1923). Drygt tio år senare gjordes den överdrivet melodramatiska Reefer Madness (1936), som handlar om hur välanpassade människor plötsligt förvandlas sedan de lurats att röka cannabis. Charlie Chaplins sista stumfilm Moderna tider (1936) innehåller en klassisk kokainscen. The Man with the Golden Arm (1955) med Frank Sinatra och Kim Novak i huvudrollerna handlar om en pokerspelares heroinberoende. 1960-talets mest omtalade drogfilm var Easy Rider (1969). Dennis Hopper och Peter Fonda spelar två rotlösa män som finansierar sin motorcykelresa genom USA med att langa narkotika. Filmen innehåller utdragna scener som försöker beskriva LSD-hallucinationer och cannabisrus. I kölvattnet efter hippievågen följde en rad komedier och musikfilmer som Får jag kyssa din fjäril (1968) med Peter Sellers och vidare den Oscarsbelönade dokumentära konsertfilmen Woodstock (1970). 1971 gjordes filmen Panic in Needle Park som skildrar ett par unga heroinister. Needle Park är ett slanguttryck för ett område på västsidan av övre Manhattan. Samma år hade den första av French Connection-filmerna med Gene Hackman i huvudrollen premiär. Den bygger på en verklig händelse där narkotikapolisen Eddie Eagan hittade ett heroinparti värt tiotals miljoner kronor gömt i en känd fransk TV-personlighets bil. Han nystade sedan upp en av dåtidens viktigaste narkotikahärvor. Den första Cheech & Chongfilmen Upp i rök (1978) var en absurd komedi om två ständigt marijuanarökande cannabislangare. Hippiemusikalen Hair filmatiserades av Milos Forman 1979. Filmatiseringen av böckerna Wir kinder vom Bahnhof Zoo och Bright Lights Big City (1988) väckte uppmärksamhet i sina genrer under 1980-talet. De främsta svenska filmerna om narkotikamissbrukarnas liv är Stefan Jarls och Anders Lindqvists dokumentär Dom kallar oss mods (1968) och dess uppföljare Ett anständigt liv (1979) om samma huvudpersoner.

Firre,

slanguttryck för en dos heroin.

First line,

slanguttryck för morfin.

Fives,

slanguttryck för amfetamin.

Fix,

slanguttryck för en dos heroin, avser främst injektion av opium, morfin eller heroin.

Fladder,

slanguttryck för motoriska störningar under amfetaminpåverkan. De yttrar sig i oprecisa flaxande eller skruvande rörelser med armar och ben samt ryckningar i ansiktsmuskulaturen. (Se även Chorea, Extrapyramidalt syndrom och Amfetamin.)

Flag root,

slanguttryck för kalmusrot.

Flake, flakes, forwards,

slanguttryck för centralstimulantia.

Flashbacks,

se Återtrippar.

Flats,

slanguttryck för LSD.

Flea powder,

slanguttryck för heroin.

Fleischl von Marxow, Ernst,

(1846-1891) en av de patienter som av Sigmund Freud ordinerades kokain för att bota morfinism, men som i stället blev svårt dubbelberoende av kokain och morfin. Fallet blev mycket uppmärksammat, och Freud tvingades delvis ompröva sin positiva inställning till kokain.

Flippa, flippa ut,

bli personlighetsförändrad eller förvirrad efter användning av narkotika, från början ett slanguttryck bland narkomaner men numera ett vardagligt uttryck.

Flower of the virgin,

slanguttryck för ololuiqui [Fel! Korrekt stavning är oloLIUqui].

Flower power,

blommornas makt, pacifistiskt slagord under hippieepoken. Språkligt anknyter uttrycket till Black power (svart makt), ett slagord för några av 1960-talets revolutionära organisationer bland den svarta befolkningen i USA. Begreppet Flower power användes ofta för att karakterisera olika former av aktiviteter, som att exempelvis sätta rosor i gevärspipor, dela ut blommor till polisen vid demonstrationer eller måla psykedeliska blommotiv på kroppen.

Fluanxol,

varunamn för flupentixol.

Fludder,

slanguttryck för lugnande, sömngivande och ångestdämpande medel.

Fludiazepam,

C16H12ClFNO2, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1962 av Hoffman-La Roche. Medlet är narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Flufenazin,

neuroleptika. Varunamn i Sverige är Pacinol (tabletter) och Siqualone (tabletter, injektionsvätska).

Flugsvampar,

på latin amanita, släkte av skivlingar med ett tiotal arter i Norden, varav vissa är dödligt giftiga. Vissa flugsvampar har sedan mer än 6 000 år använts som berusningsmedel i många kulturer och har bland annat satts i samband med vikingarnas bärsärkagång. Vissa sibiriska folkstammar brukade spara urinen efter ett rituellt religiöst bruk av röd flugsvamp, så att den sedan kunde drickas av andra. Drogen kunde på så sätt återanvändas fyra till fem gånger innan den förlorade sin kraft. Om den föregående brukaren överlevt ruset hade den nästföljande goda chanser att överleva då han i sin tur drack. I vår tid används röd flugsvamp ibland av grupper som vill anknyta till äldre tiders religionsutövning. Förväxlingsrisken, de svårkontrollerbara aggressionsutbrotten och doseringssvårigheterna gör missbruk av röd flugsvamp mycket vanskligt. Flugsvampar är skivlingar med en hatt som har lätt löstagbara fäll. Vissa arter är dödligt giftiga, särskilt amanita phalloides som har grön-, brun- eller vitaktig hatt och den spetshattade vita flugsvampen, amanita virosa. Den något mindre giftiga vanliga röda flugsvampen, amanita muscaria, har tillsammans med den panterfläckiga flugsvampen, amanita pantherina, och den bruna flugsvampen, amanita regalis, använts som berusningsmedel i många kulturer, se ovan. Flugsvamparna innehåller den verksamma substansen ibotensyra och dess metaboliter muskimol och muskazon och i små mängder muskarin. En missbruksdos består vanligen av en till tre medelstora röda flugsvampar. Giftverkan varar i 6-8 timmar. Huvuddelen av de verksamma ämnena passerar oförändrade ut i urinen. Ruset har beskrivits som en blandning av alkohol- och cannabisrus. 15-20 minuter eher förtäringen uppträder en viss avtrubbning, ibland i kombination med förvirring, torrhet i munnen, flämtande andhämtning, domningar i armar och ben, kräkningar och diarrŽ. Därefier följer i allmänhet ett ca två timmars halvsovande drömtillstånd som karakteriseras av eufori med hörseloch synhallucinationer. Efter uppvaknandet fortsätter hallucinationerna med kraftigt förvrängd rumsuppfattning. Ruset varar i sin helhet 6-8 timmar. Röd flugsvamp kan ge paranoida reaktioner med stark aggressivitet, ett blint raseri. Detta kan vara den medicinska förklaringen till att drogen satts i samband med vikingarnas bärsärkagång. Långvarigt bruk leder till mental avtrubbning. På grund av stora individuella skillnader mellan olika svampars giftinnehåll är drogen svår att dosera. Överdoser kan ge delirium och koma (djup medvetslöshet) och leder i vissa fall till döden, vanligen förorsakad av hjärtkollaps. Behandling vid överdos: snabb transport till sjukhus, där ventrikeltömning sker och kol ges. Natriumsulfat ges för att påskynda tarmpassagen. Dialys är ofta nödvändigt vid flugsvampsförgiftning för att snabbt få bort de giftiga substanserna ur kroppen. I övrigt behandlas symtomen. Bensodiazepiner eller neuroleptika kan ges för att mildra de psykiska symtomen under avgiftningen. Behandling med antidot (motgift) kan rekommenderas i vissa fall.

Flunitrazepam,

C16H12FN3O3, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1963 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Flunitrazepam NM Pharma (tabletter), Flunitrazepam Bota (tabletter) och Rohypnol Roche (tabletter).

Flupentixol,

C23H25F3N2OS, antipsykosmedel, patenterat 1963, ej narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Fluanxol (tabletter och injektionsvätska).

Flurazepam,

C21H23ClFN3O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1963 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fly agaric,

slanguttryck för den röda flugsvampen amanita muscaria.

Flygande matta.

I sagan om Aladdin och den flygande mattan i Tusen och en natt förkortas eller förlängs tid och geografiska avstånd. Man har menat att den okända sagoförtäljaren måste ha inspirerats av cannabisrus. (Se Cannabis.)

Flying saucers,

slanguttryck för morning-glory seeds.

Fläckborttagningsmedel,

se Trikloretylen och Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

FMA,

Förbundet Mot Alkoholskador, partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation. Enligt sitt handlingsprogram är förbundets huvudsakliga uppgift "av preventiv karaktär, vilket innebär att på saklig grund bedriva utbildning och opinionsbildning i alkohol- och narkotikafrågor. Förbundet vill i första hand engagera personer som är - vad vi i dagligt tal kallar - normalkonsumenter av alkohol, men som upplever skadorna av alkohol- och narkotikamissbruk så allvarliga för både individ och samhälle att de under organiserade former vill bidra i kampen mot skadeutvecklingen". Organisationen har sitt kansli i Härnösand.

FMN,

se Föräldraföreningen mot narkotika.

FN:s Narkotikakommission,

se FN:s narkotikaorgan.

FN:s Narkotikafond,

se FN:s narkotikaorgan.

FN:s narkotikakonventioner.

Förenta Nationernas tre narkotikakonventioner, som undertecknats av en majoritet av FN:s medlemsländer, är vägledande för de nationella narkotikalagstiftningarna. Den allmänna narkotikakonventionen (The Single Convention on Narcotic Drugs) från 1961 begränsar användningen av narkotika till medicinska och vetenskapliga ändamål. Ett land som anslutit sig till konventionen förbinder sig att straffbelägga produktion och försäljning av narkotika för ickemedicinskt bruk och att kontrollera all legal tillverkning, handel och distribution. I konventionen regleras de "klassiska" narkotiska preparaten som opium, cannabis och koka. Psykotropkonventionen (Convention on Psychotropic Substances), även kallad Wienkonventionen, från 1971 behandlar kontrollen av psykotropa ämnen, dvs hallucinogener, centralstimulantia, sömnmedel och lugnande medel. Narkotikabrottskonventionen, FN:s konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. (Convention Against Illicit Trafficking in Narcotic Drugs and Psychotropic Substances) från 1988 syftar till att förstärka det internationella samarbetet och effektivisera insatserna mot den illegala narkotikahanteringen. De länder som ratificierat konventionen förbinder sig att straffbelägga dels illegal produktion, försäljning och innehav av narkotika, dels förfaranden vilka innebär att vinsterna från den illegala marknaden döljs eller omsätts.

FN:s narkotikaorgan.

Förenta Nationernas generalförsamling har det yttersta ansvaret för den internationella narkotikakontrollen. Under denna fnns ett komplicerat administrativt nätverk av olika organ som har hand om narkotikafrågorna. Generalsekreteraren och FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har under sig FN:s Narkotikakommission (CND), som är det centrala organet för narkotikakontrollen. Kommissionen består av 40 medlemmar som utses av ECOSOC. Den sammanträder en gång om året. Huvuduppgifien är att övervaka hur narkotikakonventionerna följs och att besluta om vilka nya medel som skall sättas upp på narkotikaförteckningarna. Detta skall ske i nära samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO) som också har förslagsrätt. Narkotikadivisionen (DND) är en administrativ enhet som sorterar direkt under generalsekreteraren och som samtidigt är Narkotikakommissionens sekretariat. Divisionen samlar in statistiska och andra uppgifter från medlemsländerna om exempelvis produktion, beslag och handel med narkotika. DND har också till uppgift att bistå med experthjälp särskilt till utvecklingsländerna. Narkotikadivisionen sammanställer rapporter till Narkotikakommissionens årliga möten och utger nyhetsbrevet Information Letter och tidskriften Bulletin on Narcotics. Internationella narkotikakontrollstyrelsen (INCB) är ett självständigt organ som skapades i samband med undertecknandet av Single Convention. Den består av 13 medlemmar som väljs av ECOSOC på femåriga mandatperioder och som under den tiden inte skall representera sitt land utan fungera som opartiska experter. INCB:s främsta uppgift är att övervaka och begränsa odling och produktion, så att det blir en balans mellan det medicinska och vetenskapliga behovet av narkotika och den faktiska produktionen. FN:s narkotikafond (UNFDAC) bildades 1971 för att komplettera de övriga FN-organens verksamhet och effektivare kunna få fram resurser till konkreta hjälpprogram. Fonden får inte sina pengar ur FN:s ordinarie budget utan finansieras genom frivilliga bidrag från länder, organisationer och enskilda. En av fondens viktigaste verksamheter har varit att driva olika projekt för ersättningsodling och landsbygdsutveckling bland opiumodlare i Sydostasien och kokaodlare i Latinamerika. På grund av en omfattande kritik mot narkotikaorganens ineffektivitet, bl a från Sverige, inkallades 1990 en särskild session i FN:s generalförsamling om narkotikafrågor. Den resulterade bl a i en särskild resolution (45/197), där generalsekreteraren fick i uppdrag att samla alla FN:s narkotikaorgan "under en hatt" i ett enhetligt program kallat United Nations International Drug Control Programme, UNDCP, med säte i Wien. Det knöts starka förhoppningar till att detta skulle innebära en väsentlig effektivisering av verksamheten. Trögheten i FN-systemet har dock gjort att man trots detta tvingats att behålla några av de äldre organen, eftersom de tillkommit efter olika internationella överenskommelser som är svåra att ompröva.

Fobi,

av grekiskans phobos, fruktan, skräck. En fobi är en intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser. Exempel är agorafobi, (torgskräck, rädsla för öppna platser) och klaustrofobi (cellskräck, rädsla för slutna rum). Ett vanligt symtom hos missbrukare under behandling är sociala fobier. Den före detta missbrukaren får ångestattacker då han i olika situationer måste uppträda opåverkad av droger, t ex åka buss ensam eller yttra sig i grupp. Detta behandlas genom träning, rollspel och/eller beteendeterapi.

Fo, Dario,

(f 1926), italiensk dramatiker, regissör och teaterledare. I den groteska farsens form har Dario Fo gisslat samtiden, bl a i pjäserna Inget går upp mot mammas gräs (1976) som handlar om cannabis, och Påven och häxan (1990) där påven figurerar i narkotikaaffärer.

Fojf,

slanguttryck för hasch.

Folkhälsoinstitutet

inrättades den 1 januari 1992 med uppgift att driva folkhälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Alkohol- och drogfrågor skall spela en väsentlig roll i institutets arbete. Folkhälsoinstitutet har övertagit flera uppgifter från Socialstyrelsen, Socialdepartementet och de många mindre arbetsgrupper som på regeringens uppdrag tidigare handlagt exempelvis informationsverksamhet på drogområdet.

Folkodin,

etylderivat av morfin, hostdämpande och rogivande preparat, narkotikaklassat enligt förteckning III. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Food and Drug Administration,

FDA, federal myndighet i USA som bildades 1927. FDA har Kongressens uppdrag att inspektera, testa, godkänna och upprätta säkerhetsregler för livsmedel, livsmedelstillsatser, läkemedel och kosmetika. Särskilt myndighetens godkännande och indragning av olika läkemedel har ett världsomspännande inflytande, eftersom kontrollmyndigheter i andra länder ofta lägger stor vikt vid FDA:s bedömningar.

Footballs,

slanguttryck för amfetamin.

Fortalgesic,

narkotikaklassat enligt förteckning III, varunamn för pentazocin, ett syntetiskt morfinpreparat. Medlet är eftertraktat bland narkotikamissbrukare när de inte kan få tag på heroin.

Forte

anger att ett läkemedel har en högre styrka än dess standarddos.

Forwards,

slanguttryck för amfetamin.

Fosterskador,

se Graviditet och narkotikamissbruk.

Freebase-rökning,

se Kokain och kokainbas.

Free Clinics,

se Haight Ashbury Free Clinics.

French Connection,

1) benämning på den organiserade narkotikamaffian i Marseille som under 1960- och 70-talen hade en ledande roll i världens narkotikahandel. Den importerade stora mängder opiater från Mellanöstern, förädlade dessa till heroin i laboratorier i Marseille och exporterade därefter den färdiga produkten till USA:s och Europas storstäder. 2) titel på en film av William Friedkin från 1971 med Gene Hackman i huvudrollen. Filmen handlar om heroinimporten från Marseille till New York. Den fick fem Oscars. Det gjordes senare en uppföljning, French Connection II (1975) samt TV-filmen Popeye Dole (1986). (Se även Film och droger.)

French quaalude,

slanguttryck för metakvalon.

Freud, Sigmund,

(1856-1939), österrikisk neurolog och grundare av psykoanalysen. När han var 28 år publicerade han en välskriven och mycket entusiastisk uppsats med titeln †ber Coca. Under arbetet med denna skrev han till fästmön Martha: "Akta dig min prinsessa, när jag kommer, skall jag kyssa dig röd och mata dig tills du blir trind. Och om du trilskas så skall du få se vem som är starkast, en förnäm liten flicka som inte äter tillräckligt eller en stor vild man som har kokain i kroppen. Under min senaste depression tog jag koka igen och en liten dos lyfte mig till höjderna på ett underbart sätt. Jag är nu ivrigt sysselsatt med att samla litteratur för en lovsång till den magiska substansen." Den unge Freud ville göra vetenskaplig karriär, och i ett annat brev till fästmön beskrev han sina förhoppningar: "Jag har läst om kokain, den viktigaste beståndsdelen i kokablad som vissa indianstammar tuggar för att motstå umbäranden och lidande. En tysk (dr Aschenbrandt) har gett det åt soldater och har faktiskt rapporterat att det ökar deras energi och uthållighet. Jag har skaffat lite själv och skall pröva det på några fall med hjärtsjukdom och också på nervös utmattning, särskilt det eländiga fallet efter morfinabstinens (dr Fleischl). Kanske arbetar andra med det; kanske det inte kommer att ge något. Men jag skall absolut försöka, och du vet att om man framhärdar så lyckas man förr eller senare. Vi behöver inte mer än ett sådant lyckokast för att skaffa oss ett eget hem." Freud beställde kokain från läkemedelsföretaget Merck i Darmstadt. Han studerade litteraturen kring kokain och gjorde experiment både på sig själv och på sina patienter. Freud ansåg kokain vara ett närmast idealiskt läkemedel vid depression, nervös upphetsning, hysteri, hypokondri, neuroasteni, matsmältningsbesvär, anemi, tuberkulos och långvariga febertillstånd. Han antydde också dess möjligheter som lokalbedövningsmedel och ordinerade kokain till sin vän Ernst von Fleischl mot morfinism. Under åren 1884-87 upptogs en stor del av Freuds tid av kokainstudier, och han injicerade sig själv med relativt låga doser. Hans artiklar om kokain gjorde att han också fick vissa läkemedelstillverkares uppdrag att utprova kokain. Det blev Freuds vän och kollega, ögonläkaren Carl Koller, som upptäckte kokainets revolutionerande lokalbedövande effekter. von Fleischl avled i ett svårt dubbelberoende av morfin och kokain. I en rad vetenskapliga artiklar angreps Freuds naiva entusiasm för kokainet. Freud försvarade till en början kokainet som läkemedel, men han blev överbevisad och tvangs överge kokainstudierna. Freud har senare beskrivit denna period som sina mörkaste år.

Fritt kokain,

se Kokainbas.

Front loading,

term för att ur en större spruta dela upp narkotikalösning i flera mindre sprutor. (Se Injektionsnarkomani.)

Fräsa in,

slanguttryck för att injicera narkotika.

Frösöns behandlingshem,

hem för vård och boende, främst avsett för vård utan eget samtycke av alkohol- och narkotikamissbrukare enligt LVU. Huvudman är Jämtlands läns landsting.

Fuff,

slanguttryck för hasch.

Fugs,

amerikansk poetisk rockgrupp bildad 1964 i New York av Ed Sanders, Tuli Kupferberg och Ken Weaver, med gästuppträdanden av bl a Allen Ginsberg. The Fugs blev en kultgrupp med rötter i Greenwich Village's "beat generation". Deras sånger präglades av en rå anarkistisk humor kring narkotika, sex och politik.

Funny stuff,

slanguttryck för marijuana.

Furetidin,

C21H31NO4, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1958, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fysiologiskt beroende,

se Beroende av droger.

Förbundet mot Alkoholskador,

se FMA.

Förbundet mot Droger,

partipolitiskt och religiöst obunden organisation vars viktigaste uppgift är att bedriva utåtriktad propaganda mot bruket av droger. Förbundet ger ut tidskriften Drog.

Förbundet Hassela Solidaritet,

se Hassela Solidaritet.

Fördomar och sanningar om narkotikamissbrukare.

Fördomar och vanföreställningar om narkotikamissbrukare är både vanliga och svåra att utrota. Här följer några av de vanligaste, med kommentarer: 1) De flesta narkomaner ser ut som TV-reportagens trashankar med härjade ansikten och slitna kläder och har alltid sprutorna i beredskap. Verklighetens narkomaner kan se ut som alla andra unga människor. Många behåller sin sociala propra fasad långt in i missbruket. De kontrollerar detta så att de i många situationer, t ex inför en rättegång, är nästan drogfria och balanserade. 2) Narkotikans missbrukare kommer alltidfrån lägre samhällsklasser. Detta var möjligen sant i narkotikaepidemins barndom på 1960-talet, men de senare årens undersökningar visar att narkomanerna kommer från alla samhällsklasser. Gemensamt för de flesta av dem är att de i jämförelse med sina jämnåriga betydligt oftare haft en otrygg barndom med psykisk sjukdom och/eller missbruk av alkohol i familjen. 3) Narkotikamissbrukare blir aldrig "botade". En gång narkoman, alltid narkoman. Detta är helt fel. Av dem som i sin ungdom experimenterar med narkotika (oftast hasch) överger 80 procent spontant missbruket. För de övriga som går vidare i lmissbrukarkarriären och blir etablerade narkomaner anges spontanläkningen efter 10 år till ca 20 procent. Av de narkomaner som fått flera års behandling beräknas upp till 60 procent förbättras eller tillfriskna. 4) Narkomaner är farliga. Detta är endast delvis riktigt. Narkomaner är farligare för sig själva än för andra. Av dödsfallen bland narkomaner i Sverige är 1-2 procent mord och 30 procent självmord. Påtända narkomaner bör man visserligen närma sig försiktigt och inte provocera. (Se ART-metoden.) Det finns mycket våld bland narkomanerna, men det gäller främst narkomaner emellan, även om tendensen i USA visar på en ökning av våldet i samband med crackepidemin. (Se Våld och droger.) I övrigt förekommer narkomaner sällan i polisutredningar om våldsbrott. Alkohol är däremot i mycket större utsträckning förknippat med våld. 5) Narkomaner är tjuvar. Detta är riktigt när det gäller etablerade narkomaner i aktivt missbruk, om än inte "småhaschare". Många narkomaner försörjer nämligen sig själva och sitt missbruk på omfattande stölder. Narkotikabehovet gör med andra ord tjuven. I butiker stjäls matvaror och kläder, i lägenheter allt värdefullt, särskilt smycken och säljbar teknisk utrustning. Oftast är kriminaliteten sekundär till missbruket och upphör när missbrukaren blir föremål för behandling. Det finns emellertid också de missbrukare vars kriminella bana började före missbruksdebuten. Dessa fortsätter sin genuina kriminalitet även om de blir befriade från sitt missbruk. (Se Kriminalitet och narkotikamissbruk.) 6) Narkomaner ljuger och manipulerar. Detta kan i och för sig vara rätt när det gäller allt som hör till själva missbruket, men missbrukaren är inte nödvändigtvis oärlig utanför denna sfär. Narkotikabehovet skapar lögnaren. De flesta narkomaner är dessutom påverkbara i positiv riktning, t ex när det gäller att iaktta regler om ärlighet och uppriktighet, då de själva önskar medverka i en behandling. 7) Narkomaner är självdestruktiva. De struntar fullkomligt i sin hälsa. På ett sätt är detta delvis riktigt, eftersom narkomanen spelar ett spel med sitt eget liv som insats. Döden i en överdos är ofta inte långt borta. Samtidigt är narkomaner ofta mycket intresserade av sin hälsa och ger noga akt på den. De vill inte ta onödiga risker och vill inte gärna råka ut för andra - ur deras synpunkt - onödiga sjukdomar. De tycker inte om att ligga på sjukhus och bli hindrad i sin rörelsefrihet. Därför går det alldeles utmärkt att få narkomaner att medverka i sprutbytesprogram för att undvika smittsamma sjukdomar. 8) Narkomaner är fullblodsegoister och tänker bara på sin egen njutning. Det är riktigt att narkomaner bara tänker på sig själva just när de är på jakt efter narkotika och när de intar narkotika. Om de har tillräckligt med narkotika kan de visa både medmänsklighet och hjälpsamhet, t ex genom att hjälpa en kamrat i abstinens. De har i allmänhet också varma känslor för sina partners och sina barn. De vill t ex inte smitta sina anhöriga och har därför även osjälviska motiv för att sköta sin spruthygien och söka läkare för sin hälsa. Dessa förhållanden ligger ofta bakom deras vädjan om att bli betraktade som "vanliga människor" som dessutom har ett narkotikabegär.

Föreningen Artister Mot Narkotika,

se FAMN.

FörföljelseidŽer,

förföljelsemani, se Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk.

Förnekande.

Mekanismen liknar den vid bortträngning, men nu gäller det i stället yttre konflikter. Även om det för alla andra är uppenbart att en individ har en konflikt med någon annan, förnekar vederbörande själv detta: "Jag är vän med hela världen". (Se Försvarsmekanismer.)

Försvarsmekanismer

är enligt Freuds psykoanalytiska lära omedvetna, icke viljestyrda psykiska processer som söker kontrollera den existentiella ångesten. Hans psykodynamiska modell utgår från att alla människor har impulser eller känslor som kommer i konflikt med omgivningens yttre krav eller med de normer man själv tillägnat sig (inre krav). (Se Psykodynamiska aspekter på drogmissbruk.) Människan lever ständigt i konflikter, och försöken att lösa dessa medför en kontinuerlig utveckling av personligheten. Till en början är konflikterna som regel ganska diffusa och upplevs närmast som olust. Olusten föranleder konfliktlösningar, varigenom man mer eller mindre medvetet försöker anpassa sig efter verklighetens krav. Om en konflikt stegras och blir hotfull väcker den ångest, och därvid utvecklas olika former av försvar. Var och en har till sitt förfogande ett antal försvarsmekanismer för att kontrollera ångesten, om och när denna blir för svår att bära. De viktigaste försvarsmekanismerna är bortträngning, evasion, förnekande, isolering, objektförskjutning, projektion, rationalisering, reaktionsbildning och regression. Det är naturligt att använda sitt försvar vid psykiska påfrestningar. Neurotiska symtom, t ex ångestattacker, tvångstankar och depressioner, uppkommer först när försvaret används i en sådan omfattning att det vållar störning av en människas välbefinnande eller sociala funktion. Alkohol- och drogmissbrukare är ofta låsta i sina egna positioner och döljer sig bakom ett välutvecklat försvar. Först när patienterna förbättrats och känner sig trygga, kan behandlaren om det är lämpligt tillgripa konfrontationer för att hjälpa dem ur Iåsningarna.

Förteckning

över narkotika, se LVFS.

Förtunning,

se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

Föräldraföreningen mot narkotika, FMN,

organisation bildad 1968 av anhöriga till narkotikamissbrukare. Organisationen bestod först av lokala föräldraföreningar som numera slutit sig samman i en riksorganisation. FMN bedriver förebyggande arbete och fungerar som en länkrörelse för familjer med missbruksproblem. Föreningen ordnar t ex kurser och seminarier för att stödja dessa familjer. FMN driver också behandlingshem i stiftelseform och projekt i samarbete med behandlingshem och öppenvård. Internationellt samarbetar man i organsationerna NMN (Norden Mot Narkotika), Eurad (Europe against drugs) och Pride Family (internationell föräldrarörelse för drogfri ungdom).

[ G ]

GABA,

gamma-aminosmörsyra, en av hjärnans viktigaste signalsubstanser. GABA har en allmänt hämmande verkan på nervsystemet. Bensodiazepiner och barbiturater aktiverar GABA:s receptorer, vilket kan förklara dessa drogers biokemiska verkningsmekanism.

Gaedecke, Friedrich,

tysk vetenskapsman som 1855, genom att lösa upp kokablad i alkohol, fick fram en produkt som han kallade erythroxylon. Fyra år senare utvann Albert Niemann kristaller ur kokablad som han gav namnet kokain - därför brukar Niemann och inte Gaedecke räknas som kokainets upptäckare.

Gage,

slanguttryck för marijuana.

Gainesville green,

slanguttryck för marijuana.

Galenik,

läkemedelsberedning, läran om beredning av läkemedel. Galenska läkemedel är tillredda (ört-)mediciner, i motsats till råvaran eller de sammansatta kemikalierna. (Se Läkemedelsberedning.)

Galle,

slanguttryck i södra Sverige för hasch. Ordet är ett lån från danskan, där det troligen härstammar från det ålderdomliga ordet gallhampa.

Galledealare,

slanguttryck för haschlangare. (Se dealare.)

Gallhampa,

äldre ord för cannabisplantans hanblommor.

Gammlers,

tysk motsvarighet till mods i slutet av 1960-talet.

Gangster pills,

slanguttryck för barbiturater.

Ganja,

indiskt och jamaicanskt ord för marijuana. Ordet används inom reggae- och rastafarikulturen även i USA och Europa för att beteckna hasch och marijuana.

Gas,

här slanguttryck för lustgas.

Gatulangning,

beteckning för den illegala försäljning av narkotika som sker direkt till missbrukare på gator, torg, i hemmen eller andra platser där missbrukare samlas. Termen gatulangning används för att skilja ut denna verksamhet från den mer omfattande handeln med narkotika mellan olika syndikat. Gatulangaren strävar efter att ha så litet narkotika som möjligt på sig. Grips han hoppas han snabbt kunna gömma narkotikan eller göra sig av med den. Kan han trots allt bindas till någon mindre mängd narkotika, försöker han hävda att innehavet endast är för eget bruk. Påföljden blir då relativt lindrig. Termen gatulangning kom i allmänt bruk under 1970-talet, då det riktades kritik mot att polisen alltför ensidigt inriktade sig på att jaga s k narkotikakungar och ligor på grossistnivå, i stället för att störa själva gatuhandeln med droger. Kritikerna menade att marknadskrafterna gör att narkotikakungarna och de internationella ligorna alltid snabbt ersätts av nya aktörer. Det enda oersättliga ledet i narkotikahandeln är missbrukaren och hans gatulangare. Genom att gå in och störa denna verksamhet kan man, menade kritikerna (Bejerot), nå bättre resultat än att bara jaga de stora narkotikahandlarna. Ett konkret exempel på gatulangning är den av heroin i Sverige. I grossistledet importeras heroin från producentländerna i Gyllene Triangeln (Laos, Burma och Thailand) och Turkiet via Holland, Danmark eller det tidigare Jugoslavien. (Se Balkanrutten.) Grossisterna har numera ofta internationell anknytning till främst kinesiska och jugoslaviska kriminella. Heroinet importeras i block om 200 gram för 700-800 kronor per gram. Det utblandas med minst 10 procent druv- eller florsocker och säljs sedan till nästa led i 1- eller 2-gramspåsar för mellan 1 000 och 1 200 kronor per gram. Langaren i sin tur blandar vanligen ut heroinet med ytterligare 10-20 procent druvsocker innan det förpackas och säljs till missbrukaren. I Stockholmsområdet säljs heroinet vanligen i s k kabbar. Dessa består av kapslar som köpts i t ex en hälsokostaffär, öppnats och tömts på sitt innehåll, rengjorts med en öronpinne och fyllts med ca 0,2 gram pulver. Pulvret består då av ca 50 procent heroin och 50 procent socker eller annat utblandningsmedel. Dessa kapslar viras sedan noggrant in i plastfolie (Glad-Pack) och värms så att folien ger ett starkt skyddande hölje. Gatulangaren placerar den beräknade dagsåtgången av kapslar i en depå, en s k docka, nära försäljningsplatsen. Han tar sedan 5-20 plastade kapslar i munnen och beger sig till försäljningsplatsen. Till sin hjälp har han i allmänhet en s k springare - en missbrukare som med en provision på vanligen 10 procent av försäljningen (1 kapsel per 10 sålda) finansierar sitt eget missbruk. Springaren tar kontakt med kunderna, anger pris och kvalitet och tar med sig den som önskar handla till langaren. Affären görs upp mycket snabbt. Om polisen skulle ingripa, sväljer langaren omedelbart de kapslar han har under tungan. Även om langaren blir anhållen kan han ofta undgå att kapslarna påträffas. Det går nämligen ofta lång tid innan kapslarna kommer ut och det är dessutom besvärligt att upptäcka dem i avföringen. Även om langaren hålls kvar kan han manipulera genom att ömsom kräka upp och förvara kapslarna i munnen, ömsom svälja dem igen. I södra Sverige finns ett delvis annorlunda uppbyggt langningssystem. Här säljs vanligen turkiskt brunt heroin i privatbostäder eller knarkarkvartar. Langaren i sista ledet lägger heroinet på en spegel eller marmoryta och hackar det till ett fint, dammliknande puder. Pudret, som på detta sätt får större volym, mäts sedan upp i s k hattar (överdelen av en kanylhylsa) och läggs på en liten pappersbit. Denna viras om med plastfolie för att kunna förvaras i munnen och på samma sätt som kapslarna döljas vid eventuellt polisingripande. Priset är 1000 kronor för en hatt, 500 kronor för en halv hatt och 300 kronor för en kvarter, dvs en kvarts hatt. Samtliga priser i denna artikel avser 1993.

Gatulangningsgrupper,

särskilda grupper inom polisen med uppgift att störa och ingripa mot försäljningen av narkotika.

Gautier,

ThŽophile, (1811-1872), fransk författare och journalist. Han bildade på 1840-talet le Club des Haschichins, där flera av dåtidens stora konstnärer deltog. Gautier har utförligt beskrivit klubbens verksamhet i olika skrif ter.

GB,

slanguttryck för barbiturater.

Generika,

generiska namn, de ursprungliga namnen på olika läkemedel, benämningar efter de ingående kemiskt aktiva substanserna. Namnen har ofta i tillägg en uppgift om vilken läkemedelsfirma som tillverkar preparatet, t ex nitrazepam Kabi. De generiska namnen är i allmänhet gemensamma för olika länder. För de skandinaviska ländernas del fastställs de generiska namnen av Nordiska FarmakopŽnämnden (NFN). Man lägger stor vikt vid att de inte så lätt skall kunna förväxlas med namnen på andra substanser. NFN följer i stort sett rekommendationerna från WHO, som ger ut listor över s k INN-namn (International Non-proprietary Names). I överensstämmelse med WHO:s lista har t ex fenemal nu ändrats till fenobarbital. Utöver de generiska namnen har läkemedlen fantasinamn, varunamn. Så har t ex nitrazepam i Sverige varunamnen Apodorm och Mogadon.

Genetiska bakgrunden

till alkoholism och narkotikamissbruk, se Arvsmassan, Graviditet och narkotikamissbruk och Orsaker till bruk och missbruk av droger.

Gestaltterapi,

gestaltande terapi, en terapiform som eftersträvar att förmå patienten att handla i stället för att teoretisera. Terapeuten låter patienten dramatisera sitt inre material, t ex i dramaform berätta innehållet i en dröm. Dialogen måste patienten själv uppfinna. Genom denna teknik kommer konflikterna fram. Målet i terapin är att patienten genom att leva ut det som är konfliktladdat skall kunna bli en samlad person som handlar, känner och tänker, och som blivit av med sina emotionella låsningar. Gestaltterapin utformades av den tyske psykologen Fritz Perls i början av 1950-talet och var inspirerad av psykoanalytikerna Wilhelm Reich och Kurt Goldstein. Terapin fick sitt genombrott under 1960-talet och har fått vidsträckt användning både i individuell behandling och gruppbehandling. Metoden är besläktad med psykodrama. Båda metoderna används vid s k terapeutiska samhällen för narkomaner och kan ingå i encounters och i maratongrupper.

Getpors,

se Skvattram.

Ghost,

slanguttryck för LSD.

Gift,

ämne som redan i små doser verkar skadligt eller dödande på en levande organism. I praktiken är det ofta svårt att dra gränsen mellan giftiga och icke giftiga ämnen, eftersom de flesta kemiska ämnen har giftverkan om de ges i tillräckligt hög dos. (Jämför uttrycket "Allt är gift, det beror på dosen".) Före narkotikalagstiftningens tid gick de medel som idag kallas narkotika in under begreppet gift, och straffansvar för narkotikaspridning reglerades fram till 1923 i Giftstadgan. I lagen om kemiska produkter (SFS 1991:640), den moderna "giftstadgan", regleras all hantering, import och export av kemiska ämnen och beredningar. Lagens syfte är att förebygga "att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper". Den som t ex ansvarar för import av en kemisk produkt måste göra egna undersökningar "i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet" så att den myndighet som regeringen utser kan kontrollera att lagen efterlevs. I en särskild paragraf (¤ 13) finns bestämmelser kring hantering av miljöfarligt avfall. Lagen gäller inte livsmedel och läkemedel, som i stället behandlas i en särskild livsmedelslag respektive läkemedelsförordning. (Se även Narkotika.)

Giftinformationscentralen

i Stockholm besvarar förfrågningar från allmänheten och sjukvårdspersonal angående misstänkt inträffad akut förgiftning hos människor och i viss utsträckning även hos djur. Centralen är öppen dygnet runt och nås via larmtelefonnumret 90 000 över hela Sverige. Förfrågningarna (cirka 50 000 per år) besvaras i allmänhet av apotekare, som i sin tur har möjlighet att kontakta läkare med specialistutbildning i intensivvård. Giftinformationscentralen samarbetar med intensiwårdsenheten vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Giftinformationscentralen inrättades på 1950-talet på initiativ av barnläkare med bidrag från dåvarande Medicinalstyrelsen. Till att börja med var centralen uteslutande till för frågor om förgiftningar hos barn, men från slutet av 1960-talet har den även tagit sig an förgiftningar hos vuxna. Giftinformationscentralen har en betydande aktuell produkt- och ämnesdokumentation. Centralen var tidigare en statlig myndighet men tillhör numera Apoteksbolaget. Sedan 1950-talet har rådgivningscentraler för förgiftningar etablerats världen över. De har egna samarbetsorganisationer, som European Association of Poison Control Centres och World Federation of Associations of Clinical Toxicology Centers and Poison Control Centers. Även Världshälsoorganisationen WHO arbetar med dessa frågor i International Programme on Chemical Safety.

Giftstadgan,

fram till 1923 den lag som reglerade narkotikaanvändningen i Sverige. (Se Gift.)

Giggles-smoke,

slanguttryck för marijuana.

Gin,

här slanguttryck för kokain.

Ginsberg, Allen,

(f 1926), amerikansk diktare, en av de ledande beatpoeterna. (Se Beat.) Han fick sitt genombrott med diktsamlingen Howl and otherpoems (1956). Hans poesi är starkt påverkad av drogupplevelser. På svenska finns urvalen Tårgas och solrosor (1971) och Sorgsna hyllningar av damm (1976).

Girl,

slanguttryck för kokain.

Glasturk,

slanguttryck för en särskild typ av turkiskt hasch med brungulgrön färg, hårt pressad med glansig yta.

Glory seeds,

slanguttryck för frön av Blomman för dagen.

Glutetimid,

C13H15NO2, lugnande och sömngivande preparat, patenterat 1954 av CIBA, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Goa,

före detta portugisisk koloni i Indien som på grund av milt klimat och stor gästfrihet blivit ett centrum för missbrukande västerlänningar. Tidigare handlade det mest om hippiekultur och haschrökning, men numera dominerar rökning av heroin av typen brown sugar och bruk av ecstacy.

Gola,

slanguttryck för att skvallra om eller för polisen ange en missbrukande kamrat. Ordet används synonymt med tjalla, i missbrukargäng ett allvarligt socialt brott som inte sällan medför repressalier. Angivare kallas golbög eller goltupp, som är grovt nedsättande beteckningar i missbrukarkretsar.

Gold,

slanguttryck för marijuana.

Gold columbian,

slanguttryck för marijuana.

Gold dust,

slanguttryck för kokain.

Goods,

slanguttzyck för heroin och morfin.

Goofballs,

slanguttryck för barbiturater.

Goofbutt,

slanguttryck för sömnmedel, i synnerhet barbiturater.

Goon,

slanguttryck för PCP.

Gorilla pills,

slanguttryck för barbiturater.

Grads,

slanguttryck för metamfetamin.

Grads, grass,

slanguttryck för marijuana.

Grand mal,

stort epileptiskt anfall med medvetslöshet. (Se Epilepsi.)

Grateful Dead,

amerikansk psykedelisk rockgrupp bildad 1965, en av de viktigaste musikgrupperna under den kaliforniska hippierörelsens tid i San Francisco. Gruppen medverkade vid stora multimediahappenings, s k acid tests, där deltagarna intog det då ännu inte förbjudna LSD. (Acid är slanguttryck för LSD.) En av de största LSD-tillverkarna finansierade 1966-67 en lång rad gratiskonserter med gruppen, oftast utomhus. En av grundarna "Pig Pen" Ron McKernan dog 1973 ef ter långvarigt drogmissbruk i skrumplever, 27 år gammal. De flesta av gruppens sånger är skrivna av Jerry Garcia och Robert Hunter och har en surrealistisk, drömaktig karaktär som blandar element från många musikaliska stilar med lätta och vackra vokalharmonier. Gruppen blev särskilt känd för sina långa improvisationer. Deras fans kallades Dead Heads, där heads är slanguttryck för narkotikamissbrukare.

GRAVIDITET OCH NARKOTIKAMISSBRUK

Gravida kvinnors missbruk av alkohol och narkotika och riskerna för foster och barn har under det senaste decenniet uppmärksammats i en rad vetenskapliga undersökningar. Många graviditeter hos alkohol- och narkotikamissbrukare slutar med missfall eller legal abort. Man beräknar att det ändå föds omkring 400 barn per år i Sverige med skador som orsakats av moderns missbruk. I minst 30 procent av fallen rör det sig om narkotikamissbruk. Se även under FAS (fetalt alkoholsyndrom). Den vanligaste följden av moderns missbruk är att det nyfödda barnet har låg födelsevikt och eller föds för tidigt, ofta med för litet huvudomfång. Barnet kan senare, även om det tas väl omhand, komma att utvecklas långsammare än andra barn. Beteendestörningar och koncentrationssvårigheter (MBD, Minimal Brain Dysfunction) är vanliga symtom hos barn som under sitt fosterliv skadats av alkohol eller narkotika. Även om en tredjedel av narkotikamissbrukarna i landet är kvinnor och nästan alla befinner sig i fertil ålder, är graviditeter bland kvinnliga narkomaner relativt sällsynta. Kvinnliga heroinister i aktivt missbruk får t ex ofta menstruationsstörningar - sannolikt på grund av hämmad ägglossning. Om de blir gravida sker detta ofta under en period då de underkastat sig långvarig behandling och allmäntillståndet har hunnit bli bättre. Fastän den sociala situationen sällan är den bästa, brukar kvinnorna vilja fullfölja graviditeten. Det mest karakteristiska draget hos unga kvinnliga narkomaner är att de har dålig självkänsla och är osäkra på sin kvinnliga identitet. De kan ha varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen eller på annat sätt blivit utnyttjade av män senare i livet. Det mest naturliga sättet att återfå sin självbild som kvinna är att bli gravid. Graviditeten ger en känsla av värme och ömhet. Det starkaste motivet för att bli mor kan vara kvinnans önskan att få känna sig som andra kvinnor. Det finns då till att börja med inte så mycket utrymme för tankar och föreställningar om det växande fostret och hur man skall kunna värna om det. Under en graviditet försöker dock de flesta kvinnliga narkomaner sluta missbruka. I en Stockholmsstudie har man visat att tre färdedelar av amfetaminmissbrukande kvinnor fortsatte att missbruka trots graviditeten. En färdedel slutade missbruka och kunde också senare ta hand om sina barn. Den perinatala dödligheten (dvs under perioden kring förlossningen) var hög (5,7 procent). Flera barn hade missbildningar. Många av barnen fick senare känslomässiga störningar. Heroinmissbruk under graviditet leder till hämning av fostrets tillväxt. Barnen blir små och underutvecklade och kan födas med abstinenssymtom, kramper och påverkan av andning och hjärtverksamhet. Fostren till heroinmissbrukande kvinnor löper störst risk under senare delen av graviditeten. Då följer nämligen fostret med i moderns missbruksperioder och får svåra abstinenser. Under dessa dämpas fostrets syresättning och hjärnskador kan uppkomma. Eftersom riskerna för fostret är större ju senare i graviditeten den missbrukande kvinnan befnner sig, är det angeläget att de narkotikamissbrukande blivande mödrarna tas om hand så att de lever drogfritt. Heroinmissbrukande mödrar ordineras dock ibland en låg daglig dos av lmetadon. Detta ger nämligen en jämn koncentration i moderns och fostrets vävnader, vilket är bättre för fostret. Dessutom förebyggs de riskabla återfallen i heroin- missbruk. Inga missbildningar uppkommer om de heroinmissbrukande mödrarna får adekvat behandling, vilken är en specialistangelägenhet. Ett särskilt svårt problem fr o m slutet av 1980-talet är enligt amerikanska rapporter de s k crack-babies som fötts av kokain- eller crackmissbrukande mödrar. (Se även Crack och Kokain.) Kokainanvändning under graviditeten påverkar nämligen tillförseln av näringsämnen och syre till fostret. Kokainet framkallar också kramper i livmoderväggen så att moderkakan riskerar att lossna, vilket leder till spontanaborter och blödningar. Barn till crackmissbrukande mödrar föds ofta för tidigt och har oftare än andra barn vattenskalle (hydrocephalus) eller andra brister i hjärnans utveckling. Om de klarar sig genom spädbarnstiden får de senare ofta problem med sin utveckling. De blir antingen irriterade eller slöa till sin läggning och har svårt att ta till sig näring. Många av dem blir hyperaktiva, har svårt att lära sig tala och svårt att relatera till andra. Under crackepidemin i USA har man på några år f"att 200 000 crack-babies att ta hand om. Många av dessa behöver stöd i olika former under hela sin uppväxt. Prevention och behandling. Att hjälpa alkohol- och narkotikamissbrukande kvinnor som väntar barn är en mycket angelägen uppgift både för mödrahälsovården, socialtjänsten och den specialiserade narkomanvården eller vuxenpsykiatrin. Ett intensivt samarbete mellan dessa instanser är nödvändigt eftersom det rör sig om riskgraviditeter. Prevention (förebyggande verksamhet) och behandling bedrivs i första hand av mödravårdscentralerna. Om kvinnan bestämmer sig för att fullfölja graviditeten erbjuds hon effektiv behandling som syftar till drogfrihet. I svårare fall tas kvinnorna in på sjukhus eller behandlingshem för att drogfrihet skall kunna åstadkommas. Oftast går patienterna själva med på detta eftersom de önskar att barnet skall födas friskt. Vägrar kvinnan brukar lagen om vård av missbrukare (LVM) tillämpas. Under graviditeten ges kvinnorna all tänkbar medicinsk och psykologisk hjälp för att kunna hålla sig drogfria. Samtidigt planeras det fortsatta stödet efter förlossningen. Utöver detta försöker man ofta också arrangera vård av den eventuellt missbrukande partnern. Målet för behandlingen är i första hand att fostret skall få växa utan påverkan av alkohol och droger (undantag: legal metadonbehandling) och kan födas vid en normalt förberedd förlossning. På Huddinge sjukhus i Stockholm, vid narkomanvården i Lund och i Göteborg finns särskilda team som är vana att ta hand om och hjälpa gravida narkomaner. En senare fråga blir om patienten kan ta hand om sitt barn eller inte. När det gäller svårt narkotikaberoende kvinnor har vetenskapliga studier visat att i allmänhet endast var färde av dem förmår skapa en så socialt välordnad situation att de kan ta ansvar för ett barn. Det är dock synnerligen viktigt att en fosterhemsplacering för barnet sker i samråd med den biologiska modern och fadern och att dessa senare får besöka barnet och följa dess utveckling. Även om den kvinnliga narkomanen som fått barn kanske inte helt förmår ta sig ur sitt narkotikamissbruk, kan hon i allmänhet hålla missbruket nere i samband med de tillfällen då hon har tillstånd att besöka sitt eller sina barn. Efter något eller några år kan missbrukarens sociala situation ha förbättrats och missbruket upphört. Det gäller då som vid andra fosterhemsplaceringar att med barnets bästa för ögonen avgöra om och när den biologiska föräldern skall återfå vårdnaden om sitt barn.

Green,

slanguttryck för ketaminhydroklorid.

Green dragons,

slanguttryck för barbiturater.

Greenies,

slanguttryck för kombinationen pentobarbital och metamfetamin.

Grefa, griefo, griffa,

slanguttryck för marijuana.

Grovt narkotikabrott,

juridisk term för de allvarligaste narkotikabrotten. Beteckningen avser oftast langning i stor skala eller narkotikaverksamhet av särskilt allvarlig eller hänsynslös art. Dessa brott kan enligt narkotikastrafflagen ge fängelse i 2-10 år. (Se Narkotikastrafflagen.)

Gruppterapi,

gruppsykoterapi är en vanlig terapiform inom narkomanvården. Den terapeutiska gruppen kan ses som ett miniatyrsamhälle. Tonvikten ligger på samspelet mellan gruppmedlemmarna. Om en patient känner sig trygg i gruppen och möts av intresse och förståelse, vågar han gå in i djupa diskussioner med de andra och lär sig då mycket om sitt eget sätt att bete sig. Han kan också stimuleras att ändra sitt uppträdande mot andra människor. Grupperna kan vara direkt pedagogiska, kunskapsförmedlande, eller mera analytiska, som i transaktionsanalys. Det kan också finnas inslag av rollspel och psykodrama. Inom terapeutiska samhällen av amerikansk typ (se Synanon, Day Top) förekommer en form av gruppterapi som utsträcks över flera dagar och har mycket intensiv karaktär, s k maratongrupper. (Se även Terapeutiska samhällen och Terapi.)

Gränspsykotiskt tillstånd,

se Borderline.

Gräs,

slanguttryck för marijuana.

Grönt,

slanguttryck för marijuana.

GT-test,

mätning av halten av leverenzymet glutamyltransferas vilken är förhöjd vid leverpåverkan, t ex vid alkoholmissbruk. (Se Biologiska markörer.)

Guayo,

kokablad. Guayo är det namn som den spanske missionären Ramon Pane på 1490-talet uppgav att indianerna använde för koka.

Gul,

slanguttryck för att vara smittad av gulsot. (Se Hepatit.)

Guldtorsk,

slanguttryck bland prostituerade kvinnliga narkomaner för kund som betalar bra och regelbundet.

Gullibb,

slanguttryck för gult libanesiskt hasch.

Gulsot,

se Hepatit.

Gunk,

slanguttryck för sniffbara ämnen, t ex thinner.

Gunne, Lars-Magnus,

(f 1923), professor i psykiatri och överläkare vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala 1966-1989. Gunne introducerade lmetadonbehandling ad modum Dole-Nyswander i Sverige 1966 efter att ha studerat metoden vid Rockefellerinstitutet i New York, USA. På sin forskningsklinik startade han också i slutet av 1960-talet avgiftnings- och rehabiliteringsavdelningar för narkotikamissbrukare från regionen. Tillsammans med medarbetare, främst Olof Blix, Bo Frykholm och Leif Grönbladh har han publicerat en rad utvärderingar av svensk narkomanvård, flera av dem i internationella tidskrifter. Gunnes svenska metadonprogram är Europas äldsta, synnerligen noga utvärderat och internationellt välkänt. Narkomanvårdsforskningen har endast varit ett sidospår i Gunnes omfattande forskningsverksamhet inom psykiatri och farmakologi. Gunne är känd som expert i läkemedelsfrågor och som föreläsare inom det medicinska området. Han är även pedagogiskt intresserad och har skrivit boken Narkomani - medicinska fakta (1970,1975). Han har varit vetenskapligt råd inom Socialstyrelsen och är expert vid Läkemedelsverket.

Gyllene Halvmånen,

benämning (i analogi med Gyllene Triangeln) på ett område i Sydvästasien med en betydande opium- och cannabisproduktion. Området sträcker sig från östra Iran via Afghanistan till Pakistans nordvästprovins. I dessa bergsområden finns av tradition viktiga leverantörer av opium och cannabis för de lokala marknaderna i Asien. Från mitten av 1970-talet ökades produktionen kraftigt, och Gyllene Halvmånen blev en av huvudleverantörerna av opium och cannabis till den europeiska marknaden.

Gyllene Triangeln,

bergigt gränsområde i Sydostasien mellan Burma, Laos och Thailand, viktigt centrum för illegal opiumodling och herointillverkning.

Gåshud,

köldrysningar, vanligt symtom vid morfin-/heroinabstinens. (Se Cold Turkey och Opium, morfinpreparat (opiater)...)

Gångare,

slanguttryck för narkotikalangare.

Gägga, gäggare, gäggarkvart.

Gägga är slanguttryck för att missbruka amfetamin, gäggare för amfetaminmissbrukare och gäggarkvart för bostad där amfetamin missbrukas.

Gängbearbetning,

en metod att inom socialt arbete gå in i ungdomsgäng för att förebygga eller behandla missbruk och kriminalitet. Ledarna för gängen får individuell behandling hos socialarbetaren, som försöker påverka dem till större insikt och förnuft. Kan ledarna förmås att ändra sig, splittras nämligen ofta gängen. Ibland försöker man också inspirera hela gängen att engagera sig i något mer konstruktivt än missbruk, kriminalitet och skadegörelse.

Göksnö,

slanguttryck för kokain.

Göring, Hermann,

(1893-1946) tysk militär och politiker. Under första världskriget var Göring en av de mest framgångsrika tyska jaktflygarna. På 1920-talet anslöt han sig till nazistpartiet, där han gjorde snabb karriär. Sedan sin tid som krigsflygare använde Göring regelbundet kokain. För att lindra smärtorna från de skador han ådrog sig vid Hitlers kuppförsök i MŸnchen 1923, tillgrep han morfin. Under 1920-talet vistades han flera år i Sverige, där han dels var anställd vid ett privat flygbolag, dels vårdades på psykiatriskt sjukhus för sitt drogmissbruk. Det är ovisst om han någonsin blev botad från sin morfinism. Flera andra nazistledare, bl a Hitler själv, använde tidvis eller regelbundet droger. Samtidigt fördömde den officiella propagandan varje form av drogmissbruk, som sattes i samband med allsköns promiskuitet.

[ H ]

slanguttryck för heroin.

Haagkonventionen,

internationell överenskommelse om reglering av opiathanteringen undertecknad i Haag 1912. Konventionen undertecknades av 102 länder och trädde i full kraft först 1919, sedan den förts in som en del av Versaillesöverenskommelsen efter första världskrigets slut. Haagkonventionen gällde fram till 1961, då den ersattes av The Single Convention on Narcotic Drugs. (Se FN:s Narkotikakonventioner.)

Habituation,

äldre engelsk term för tillvänjning som ännu inte utvecklats till ett fullt beroende. (Se Beroende av droger.)

Habituell konsumtion,

vanemässig användning av droger.

Haight Ashbury,

delvis förslummad stadsdel i San Francisco, USA, som i början av 1960-talet omvandlades till "ungdomsstad". Här kunde collegestudenter, unga konstnärer, musiker och författare hitta stora och billiga lägenheter. Husägarna insåg snart att det var mer lönsamt att hyra ut de fallfärdiga gamla husen till ungdomar och boendekollektiv än till socialhjälpstagare, asiatiska invandrare och svarta. Några av de senare stannade dock kvar, och stadsdelen blev ett kosmopolitiskt ungdomscentrum. Flera bohemkollektiv från North Beach, beatnikrörelsens centrum, flyttade hit i mitten av 1960-talet. Haight Ashbury blev 1967 hippierörelsens centrum i "the city of love", med drogförsäljning, psykedeliska butiker och olika festivaler och happenings. Hundratusentals människor sökte sig till stadsdelen under somrarna, och praktiskt taget alla ledande författare och musiker i hippietraditionen träffades i Haight Ashbury, som framstod som ideologiskt centrum för västvärldens unga.

Haight Ashbury Free Clinics,

öppenvårdskliniker i San Francisco, USA, som ger fri vård. De uppstod spontant under hippierörelsen 1967, då de första enkla mottagningarna förlades till Haight Ashbury. Initiativtagare var en ung idealistisk läkare, David Smith, som intensivt upplevde hur många vilsegångna hippies behövde stöd och hjälp. Det karakteristiska för Smiths vårdfilosofi var att sjukvård skulle vara en rättighet och inte ett privilegium. För att få gratis vård skulle man inte behöva bevisa att man var utan pengar - detta skilde rörelsen från vanlig socialhjälp och välgörenhet. Den medicinska vården presenterades i en avdramatiserad form. Hela individen betonades, inte bara missbruket eller den enskilda åkomman. Översitteri och moraliserande gentemot vårdtagarna fick inte förekomma. Flera hundra Free Clinics uppstod snabbt över hela USA. De var och är alltid belägna mitt i slummen i storstadsområden, och de drivs av religiösa rörelser eller politiska organisationer. Frivilliga, volontärer, hjälper till med arbetet. Ibland utgår federala bidrag till klinikerna. David Smith, initiativtagaren, är numera professor i toxikomani och känd debattör och drogexpert i USA.

Hair,

musikal med undertiteln The Tribal Love-Rock-Musical med text av James Rado (f 1939) och Gerome Ragni (f 1942) och musik av Gail MacDermot (f 1928). Det är den mest framgångsrika musikalen om 1960-talets hippiekultur. Den skildrar en grupp ungdomar präglade av protester mot Vietnamkriget, flower power, haschromantik och en blandning av astrologi och österländsk mystik kring Vattumannens tidsålder (the age of Aquarius). Ledmotiv och sångtitlar är bl a Aquarius, Let the sun shine in, Walking in space och Good morning starshine. Musikalen producerades av Joseph Papp för hans Festival Public Theatre i New York våren 1968, men den fick ett sådant genomslag att den redan efter sex veckor gick upp på Broadway där den spelades 1 742 gånger. Hair hade stor framgång även i London efter premiären hösten 1968. Den sattes upp i Stockholm på Scala-teatern med titeln Hår samma år. Filmversionen från 1979 av Milos Forman fick ett blandat mottagande och mötte vissa protester mot vad som ansågs vara en nattstånden drogromantik.

Hairy,

slanguttryck för heroin.

Halazepam,

C17H12ClF3N2O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, analogt med diazepam, patenterat 1969 av Schering, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Halcion,

varunamn för triazolam, snabbverkande sömnmedel av bensodiazepintyp. Medlet har begränsad användning. Det är narkotikaklassat enligt förteckning IV.

Haldol,

varunamn för haloperidol.

Hallucinationer,

av latinets hallucinatio, tanklöst tal, drömmande tillstånd, och av halucinari, yra. Det är sinnesvillor orsakade av inre retningar, exempelvis drogpåverkan. Syn-, hörsel-, lukt- eller känselförnimmelser uppfattas som verkliga, men har uppkommit utan vanlig yttre stimulering av respektive sinnesorgan. Man skiljer på hallucinationer som helt saknar motsvarighet i verkligheten och illusioner som är förvrängning av reella sinnesintryck. Hallucinationer är vanliga vid missbruk av hallucinogena droger och vid kokainförgiftning.

Hallucinera,

att ha sinnesvillor. (Se Hallucinationer.)