~Lisens lilla krypin~

~ Dikter och fina låttexter ~

Här har jag samlat några dikter och även låttexter som jag tycker är fina :)

Den första vill jag tillägna Mats, min stora kärlek här i livet...

Det jag behöver

Ingen sommar, utan himmel. Ingen skönhet utan dig. Ingen tanke utan bilder. Inga stormar utan dig.

Du gör mig vacker. Gör mig hungrig. Gör mig tankspridd. Gör min dag. Du gör mig lycklig. Gör mig ensam.
Du gör mig tokig.

Ingen kan ta denna längtan som du gav.
Ingen kan ta denna känsla som jag har.

Det jag behöver, är någon som du. Det jag behöver, är att vara hos dig nu. Det jag behöver, är det bara du som har. Lova mig att alltid finnas kvar.

Har jag visat vad jag känner? Har jag visat vart jag står? Har jag sagt det som du ville? Har jag sett dina behov?

Jag tar på mig mina kläder. Jag vill vara nära dig.
Jag kryper in i dina tankar. jag försvinner här med dig. Varje gång du rör vid mig, förstår jag vad som gör, att mitt inre fylls med ljus. Med en gåva som är så skör.

Ingen kan ta denna längtan som du gav.
Ingen kan ta denna känsla som jag har.

Det jag behöver är någon som du. Det jag behöver, är att vara hos dig nu. Det jag behöver är det bara du som har.

Lova mig att alltid finnas kvar...

~Uno Svenningsson~

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.

~Ur Karin Boyes diktsamling "För trädets skull"~

Hur kan jag säga om din röst är vacker. Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig. Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina.

~Karin Boye~

Till Dikter 2

Tillbaka till Första Sidan