Sunnanvindsvalsen

Och flickan sa till sunnanvind:
Du rör inte floret på hatten min,
för den ska vara fin för sen
i kväll ska jag träffa min älskade vän

i hatt med flor och blommor på
och klänning med spetsar på kragen,
två vita skor så små, så små
och strumpor så ljusa som dagen.

Och flickan gick i sunnanvind:
spatsera, stoltsera i stassen sin,
så länge uti vår all‚
så alla i byn skulle riktigt få se

en hatt med flor och blommor på...

Och flickan kom i sunnanvind
och stod som en ros framför pojken sin.
Han sträckte ut en kraftig arm
och höll plötsligt tätt till sin klappande barm

en hatt med flor och blommor på...

Och dansen gick i sunnanvind
och flickan hon slängdes i dansen in
bland kåda, barr och grova skor,
där kunde du se hur det flaxa och for

en hatt med flor och blommor på...

Och dagen kom med sunnanvind
förr'n hon kunde skiljas från vännen sin.
På tå hon smög sig ett, tu, tre
och hoppades innerligt ingen fick se

en hatt med flor och blommor på...

Och flickan sov i sitt krypin,
hon log för hon drömde om vännen sin.
Hon vagga sig i drömmen in
och ute på klädstrecket vagga i vind

en hatt med flor och blommor på...

 

Start av sidan