Johan Månsson, Ethels morfar föddes i en jordkula, i södra Boasjö mader, strax söder om Enemåla kvarn, Tvings socken i Blekinge år 1865. Jordkulan var en utgrävd källare med väggar murade med sten upp till taket som var av kluvna granslanor, till taktäckning användes björknäver och torv. Den låg några tiotal meter från Nättrabyån.

Jordkulan med spisen i hörnet

På en yta av 4*3 meter bodde en familj på sju personer, längs ena långsidan var sovplatserna. Dessa var väggfasta lavar av runda granslanor, bäddunderlaget var mestadels säv som samlades in på hösten. Halm användes endast vid jul, om det var någon bonde som kunde avvara någon kärve. Övriga möbler var en "mattavla", ett bord utan uppfällbara klaffar. En kista, där man förvarade bröd och saker man var rädd om samt några klädespersedlar. Kläder utöver dem man hade på sig ägdes ej. De fick låna kläder när de skulle besöka kyrkan. Ett skåp fanns på gavelväggen vid spisen, där förvarades övriga hushållssaker samt en pall.

I hörnet vid ingången var en vråspis med låg skorsten. För att få någon värme kvar över natten lades en trälem över utanpå skorstenen på kvällen. Dörren öppnades inåt och kunde låsas på insidan med en träbom. Golvet var av trampad jord. Över dörren fanns ett litet fönster, med tre eller fyra små rutor. Det mesta dagsljus fick man genom skorstenen.

En liten åkerteg hörde till, men på denna blev det inte så räckte till mat åt dem, de hade en del jord till hälftenbruk. Blev det en bra skörd av potatis så skulle ett lass köras till Visselfjärda bränneri. Småpotatisen som inte kunde säljas fick duga till mat. Till sovel bestods någon gång en sillbit, annars var det "mjöldoppa", vatten och mjöl som kokades i en stekplåt. Ibland kunde de få en fläskbit eller ett köttben på någon gård. Ibland koktes och maldes potatisen samt blandades med havre eller annat mjöl, och bakades till bröd.

Då äldste sonen var åtta år måste han ut från hemmet, enligt den tidens sed blev han uthyrd på ett år. Året efter fick han gå i "matlaget", det var att ambulera mellan gårdarna i roten. De stora gårdarna skulle föda och härbergera honom i två dagar, de mindre gårdarna i en dag. Var det någon som hade användning för honom en längre tid, så var det välkommet för de andra.

Omkring år 1870 skänkte bönderna dem skog så att de kunde bygga sig en stuga en bit från jordkulan. Det var glädje över att bo i en stuga som annat folk men den blev mer dragig och kall än jordkulan.

Texten är hämtad från boken "Vår Hembygd", utgiven av Tvings Långasjö Hembygdsförenings studiecirkel 1967.