Att leva med en psykopat!

Psykopaten lurar under vacker yta

Av Ib Salamon, Illustrerad Vetenskap nr 3/97

De är charmerande och framåt. De pöser av självförtroende och för sig med stor värdighet. Men alltihop är bara på ytan, eftersom psykopaternas känslor är förkrympta. De lever på lögner och svek, och andra människor är deras verktyg. Aldrig deras vänner.

Livslånga lögner

Som regel går det någon tid, innan man upptäcker att man hamnat i en psykopats sällskap. Däremot glömmer man sällan upplevelsen.

Ofta ringer larmklockan först när man upptäcker en del av de typiska dragen hos en psykopat: att han säger en ska, men gör något helt annat. Att han alltid skyller på andra, när något är fel. Och att han aldrig lär sig av sina egna fel, utan upprepar samma handlingsmönster gång på gång.

Psykopater kännetecknas också av att inte har något eller mycket dåligt utvecklat samvete. Därför störs inte en psykopat av lögner och svek.

Psykiatrikerna räknar med att en människa på 40 har psykopatiska drag. De allra flesta är män, men det finns ingen exakt överblick över hur sned könsfördelningen är. En del forskare uppskattar att det går fyra psykopatiska män på varje kvinna. Andra är övertygade om att det bland psykopater finns åtta gånger fler män en kvinnor.

Under alla omständigheter är psykopati en så utbredd företeelse att de flesta människor någon gång kommer i kontakt med en eller flera psykopater.

För många kvinnor utvecklas mötet med en psykopat till en mardröm. De faller normalt för hans självsäkerhet och charm och gifter sig kanske med honom. Sedan går det långsamt upp för dem hur förkrympt psykopatens känsloliv egentligen är att han till exempel saknar förmåga att förstå andra människors känslor. Många kvinnor försöker i åratal göra om sin psykopatiske man, och skadorna är mycket svåra att reparera utan intensiv professionell hjälp.

Utåt kan en sådan familj framstå som lycklig, eftersom den kvinnliga parten använder mycket kraft för att bevara familjefasaden. Inåt har bilden emellertid ofta krackelerat, och våld är vanligt i familjer, där en psykopat regerar.

Samtidigt har psykopater en välutvecklat förmåga att väcka medlidande, oavsett hur dumt han uppför sig. Därför kan ett spel av växelvis terror och förlåtelse hålla ett förhållande vid liv i flera år, tills kvinnan i regel ger upp och söker skilsmässa. Men även då upplever terapueter att kvinnorna skyddar sina män och försvarar deras handlingar.

Trasiga familjer

Forskningen visar att de flesta psykopater mycket riktigt har haft föräldrar som inte förmått stimulera sina spädbarn. Fadern har i regel helt försvunnit ur familjen, och ofta har mödrarna låtit sina barn bara ligga, eftersom de inte haft resurser att ta sig an dem. De har haft nog av sina egna problem.

När danska läkare och psykologer i slutet av 1980-talet kartlade 48 tidigt skadade barns bakgrund, visade det sig till exempel att bara fem av barnen hade normalt fungerande mödrar. Resten var själva psykopater eller psykopatiska, och i regel hade graviditeterna varit problematiska. Barnen vägde även mindre än andra barn, när de föddes, och de flesta växte upp i en tillvaro präglad av kaos och oberäknelighet. Erfarenheten visar att en tredjedel av de barn som enligt psykologerna har omfattande beteendestörningar växer upp till psykopater.

De tidig skadade barnen uppnår aldrig förmåga att vila sig själva. De har tråkigt, om de inte hela tiden råder full aktivitet runt omkring dem, och även som vuxna kommer de hela tiden att söka ny gränser. Det är nämligen bara den utifrån kommande spänningen som kan få deras hjärna att gå för högtryck. Och därmed är racet igång: psykopaten följer sitt inre begär och skapar därigenom oordning. Inte av ondska, utan för att hetsa upp sig själv och därmed kompensera för den stimulering han aldrig fick som barn.

Läkarna har testat lite av varje i försöken att befria psykopaterna från deras konstanta behov av att söka spänning. På 1950-talet var man övertygad om att psykopater skulle bli mindre våldsamma, om man tog bort en del av deras hjärna. På många psykopater utfördes därför en lobotomi, även kallad ²det vita snittet², men effekten vara inte övertygande. Inte heller elchockar hade någon effekt på psykopater, och efter hand blev behandlingarna allt mer desperata. Man försökte till och med svepa in psykopater i kalla, våta lakan, vilket dock inte heller hjälpte.

Under de senaste åren har det dock visat sig att psykopater kan hjälpas på kemisk väg, bland annat med antidepressiv och antiaggressiv medicin, de så kallade lyckopillren. Även hormonbehandlingen och psykoterapi kan lindra den impulsivitet och aggressivitet som kännetecknar många psykopater. Metoderna kan med andra ord ge en tillvaro med färre konflikter, men de kan aldrig bota psykopaten.

Generellt är psykopater svåra att behandla. De är sällan motiverade, eftersom de inte tycker att det är något fel på dem. Därutöver tillkommer att de inte är bra på att se hur de själva har det, och inte alls bra på att sätta sig in i hur andra har det. Behandlingen blir därför lätt en nödlösning: man kan lära psykopaten att ett visst beteende inte lönar sig, men aldrig riktigt få honom att förstå varför.

Typiska drag som avslöjar psykopaten

Psykologer och psykiatriker är inte ense om en axakt definitioner på psykopati. Det är omöjligt att dra en skarp gräns mellan normala människor och psykopater, men vissa karaktärsdrag avslöjar ändå psykopater:

* Konstant sökande efter spänning. Det måste hända en massa hela tiden annars har psykopaten tråkigt.

*Uttalad brist på skuldkänslor. Psykopater lider inte av dåligt samvete.

*Saknar förmåga att fästa sig vid andra människor eller visa äkta medkänsla.

*Psykopaten använder andra till sin egen fördel, men han känner sig aldrig förpliktad att ge något igen.

*Impulserna styr psykopaten. Han handlar efter första impuls och överväger aldrig konsekvenserna.

*Skillnaden mellan sanning och lögn har psykopater ett avslappat förhållande till. De väljer alltid den version de kan få störst utbyte av.

*Den kriminella psykopaten begår samma typ av brott gång på gång. Fängelsestraff har ingen uppfostrande effekt.