SKOGENS RÅ
Sitter och tänker på dom gånger
Som min mormor kom och hälsade på
Och jag minns än idag den sagan
Om dom älskande två
För det var en gång
En trött och ensam man vid en tjärn
Och han drömde om
Att få någon att hålla kär
Hör hur rävarna viskar
Se hur ugglorna flyr
Alla tjädrarna spelar på en avlägsen myr
Hon försvann mellan furor
Med ett klingande skratt
Så förförisk, men svår att förstå
Hon är Skogens Rå
Borta var förnuft och klokhet
Det hjälpte inte alls vad någon sa
Skogens troll dom smög omkring och tissla
Att det är galenskap
Alla älvorna kom och förmanade
Glöm bort och vänd om
För ett lynnigt rå
Sägs att ingen kan lita på
Men han blev som förtrollad
När hon plötsligt försvann
Han sprang efter och ropade
Säg mej ditt namn
Hon försvann mellan furor
Med ett klingande skratt
Så förförisk, men svår att förstå
Hon är Skogens Rå
Trots att alla djuren här är mina vänner
Är du lika ensam som jag
Trots att alla varnar för det här som händer
Lova mej att komma tillbaks
Så vid gryningen
Sågs de sittande tillsammans igen
För som mormor sa
Störst av allt är kärleken
Om du någonsin hittar fram till kärlekens tjärn
Ska du stanna och lyssna, jag vet att dom är där
Dom försvann mellan furor
Med ett klingande skratt
Hon är nyckfull, men han kan förstå
För hon är Skogens Rå
Skogens Rå förtrollar
Är ett lynnigt väsen
