Astrid Lindgren visor

Bara en liten hund

är det som jag vill ha.

Tänk, om jag hade en,

oj, vad det vore bra.

Inte så särskilt stor

skulle den jycken va

och inte särskilt dyr,

tänk, om jag kunde ta

tian jag fick till jul

och kanske lite till,

bara en liten valp

kanske det räckte till.

Han skulle va så söt

och väldigt mjuk och go,

fast när han kom med mej

skulle väl ingen tro

att han var bara min.

Men om jag säjer då

Hej, har ni sett min hund?

Då skulle dom förstå

att det var riktigt sant,

jycken var faktiskt min,

och närjag vissla'på'n,

följde han med mej in,

nosa'på mej ett slag,

bet kanske i min sko

och sen bestämde sej:

Här vill jag faktiskt bo!

Bara en liten hund

är det som jag vill ha,

den som jag tänker på

nästan varenda dag.

Tycker du som jag, så rider vi,

för då känn för då känn för då känner jag mej jag mej fri.

Lille häst lille häst vilka skutt du tar,

sitter svans sitter svans sitter svansen ändå ändå kvar.

Så far och flyg och ryk och ränn

och bom sicka bom ä du me'på den så spring och skrik

och kom igen och bom sicka bom ut i mässingen,

och tut och tjut och tjosan sen

och bom sicka bom va'de'small i den.

Så far och flyg och ryk och ränn

och bom sicka bom ä du me'på den

och bom sicka bom ä du me'på den

och bom sicka bom ä du me'på den. (Ja!)

Du käre lille snickerbo',

Här kommer jag igen.

Nu är det bråttom, kan du tro,

nu är det klippt igen.

Snickerboa hopp fallera

å snickerboa hopp fallerej

är bra att ha hopp fallera

för stackers mej

hopp fallerej.

Till snickerboa ränner jag,

när det är nåt jag gjort.

Men far min löper också bra

fast inte lika fort.

Det får bli slut med mine hyss

har far min sagt ifrån.

Jag gjorde ett alldeles nyss

som visst tog knäcken på'n!

Du käre lille snickerbo',

vad jag är glad åt dej!

Nu sitter jag i lugn å ro

å bare viler mej

Vet du va'

som är bra?

Att det inte finns nån mer som jag!

För tänk om,

om det kom

en förskräcklig liten pojke som

liksom jag

satte sta'

med att göra hyss varenda dag.

Fast på sätt och vis så skulle det va bra,

om det bara fanns en till som jag.

En som jag,

sån som jag,

oj, vad mycket kul vi kunde ha!

Tänka sej,

han och mej,

oj oj oj oj oj, hujedamej.

Jo, för då

var vi två,

tänk, vad hyss vi kunde göra då!

Dubbelt opp mot nu ger jag mej attan på,

men vad skulle farsan säja då?

Opp och ner

ner och opp

grisen gal i granens topp

och en mus

i vårt hus svär och tuggar snus.

Lammet skäller,

värper karameller,

hunden jamar,

lilla grisen gal.

Opp och ner

ner och opp

grisen gal i granens topp

och vår ko,

må ni tro,

hon ska ut och ro.

Geten dansar,

tuppen har fem svansar,

oxen kacklar,

lilla grisen gal.

Opp och ner

ner och opp

grisen gal i granens topp

och vår katt

han tror att

myssan är en hatt.

Hönan jagar

räv i våra hagar,

kossan gnäggar,

lilla grisen gal.

Opp och ner

ner och opp

grisen gal i granens topp

och vår stut

flyger ut.

Nu är visan slut.

Här kommer Pippi Långstrump,

tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa,

här kommer Pippi Långstrump,

ja här kommer faktiskt j ag.

Har du sett min apa,

min söta fina lilla apa,

har du sett herr Nilsson,

ja, han heter faktiskt så.

Har du sett min villa,

min Villa Villekulla-villa,

vill å vill du veta,

varför villan heter så?

Jo, för där bor ju Pippi Långstrump,

tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa,

där bor ju Pippi Långstrump,

ja där bor faktiskt jag.

Det är inte illa

jag har apa, häst och villa,

en kappsäck full av pengar ä

r det också bra att ha.

Kom nu, alla vänner,

varenda kotte som jag känner,

nu ska vi leva loppan,

tjolahej tjolahoppsan-sa.

Här kommer Pippi Långstrump,

tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa,

här kommer Pippi Långstrump,

ja, här kommer faktiskt jag.

Ibland går jag runt och trallar,

jag trallar för mej själv,

och för min lilla gris

och grisen blir så glad

så han hoppar när jag trallar

så där på mitt eget lilla vis,

tra-la-la-la-la-la-la,

tra-la-la-la-la-la-la,

tra-la-la-la-la-la-la, t

ra-la-la-la-lej.

Du ska inte tro det blir sommar,

ifall inte nån sätter fart

på sommarn och gör lite somrigt,

då kommer blommorna snart.

Jag gör så att blommorna blommar,

jag gör hela kohagen grön,

och nu så har sommaren kommit,

för jag har just tagit bort snön.

Jag gör mycket vatten i bäcken,

så där så det hoppar och far.

Jag gör fullt med svalor som flyger

och myggor som svalorna tar.

Jag gör löven nya på träden

och små fågelbon här och där.

Jag gör himlen vacker om kvällen,

för jag gör den alldeles skär.

Och smultron det gör jag åt barna,

för det tycker jag dom kan få,

och andra små roliga saker

som passar när barna är små.

Och jag gör så roliga ställen,

där barna kan springa omkring,

då blir barna fulla med sommar

och bena blir fulla med spring.

Minns du en sjöman för länge, länge sen,

minns du hans namn var Kalle Theodor?

Aldrig så ser du den sjömannen igen,

han vilar i havet, Kalle Theodor.

Men en stormnatt kan du höra

nån som ropar: Hej hå!

Ifrån havets djup det kommer

och det låter så:

Hej hå! Hej hå!

I storm på Biskaya gick skeppet i kvav,

skeppet han segla', Kalle Theodor,

och därför så vilar han nu i sin grav,

vaggad av sjögräs, Kalle Theodor.

Yngst bland de sjömän som på böljorna for,

det var den lille Kalle Theodor,

och därför så sörjde och grät ju hans mor, f

fast nu minns väl ingen Kalle Theodor.

Tänk jag drömde i natt

att jag hade en katt.

Och han åt bara sill och potäter.

Du får trot om du vill,

men potäter och sill,

det är just vad små kattungar äter.

Tänk jag drömde i natt

att jag hade en katt

och han svängde på rumpari i dansen.

Du får trot om du vill,

men det hör liksom till

att små kattungar svänger på svansen.

Tänk jag drömde i natt

att jag hade en katt.

Oj vad den kunde bitas och fräsa.

Du får trot om du vill,

men just så gick det till

när den rackarn bet av mej min näsa.

Lille katt,

lille katt,

lille söte katta,

vet du att

vet du att

det blir mörkt om natta.

Lille gris,

lille gris,

lille söte grisen,

om du frys

om du frys

så gör eld i spisen.

Lille ko,

lille ko,

lille söte koa,

det var ho

det var ho

ho som sket på broa.

Lille mor,

lille mor,

lille söte mora,

ho fick skor

ho fick skor

men de var för stora.

Lille far,

lille far,

lille söte faren, en sån karl

en sån karl

det är tur vi har'en.

Lille j ag,

lillejag,

lille söte Ida,

jag vill ha

jag vill ha

rotemos till middag.

Se på luffarn som går där på vägen.

Se på luffarn Guds lille fyr.

Så snart som det blir vår

går han ut och går

för att söka sig äventyr.

Han går så långt som vägarna räcker.

Han har en oro och en längtan i sitt blod.

Och när som sola skin

då far vanvett i 'n,

det är det som ger honom hans mod.

Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel

och då är det som nånting ropar: Kom!

I hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel

och då är det som nånting ropar: Kom!

I hans galna luffareblod

Se på luffarn som går där på vägen.

Se på luffarn Guds lille fyr.

Nog blir han trött ibland

och då tänker han:

Varför söker jag äventyr.

Varför måste jag vandra och vandra

Det finns så många klokare bestyr.

Så varför ska jag då

bara gå och gå

jag kanske vandrar åt helsefyr.

Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel

Och då är det som nånting ropar: Kom!

I hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel

och då är det som nånting ropar: Kom!

I hans galna luffareblod

Mors lilla lathund sa:

Du må tro, jagjobbar bra,

fastän vet du vad,

inte just idag, jag gör det helst en annan dag.

Mors lilla lathund sa:

Ingen kan så bra som jag,

men tycker du som jag,

tycker du som jag,

så gör jag det en annan dag.

Tra-la-la-la-la-la,

i morrn då ska jag knoga

hela gusslånga dan, ja,

oj, oj, oj, vadjag ska gno.

Ja, för ser du, därför så måste jag

ta det lite lugnt idag, jo,

för just idag

mår jag inte bra,

jag gör det helst en annan dag.

Tra-la-la-la-la-la,

i morrn då ska jag knoga

hela gusslånga dan, ja, oj, oj, oj, vadjag ska gno!

Jo, för mors lilla lathund sa:

Ingen kan så bra som jag

men tycker du som jag

tycker du som jag,

så gör jag det en annan dag.

Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt

Så lätt som en plätt kan jag ta ett skutt

Högt opp i taket och sen ner igen

Och så opp igen, och så ner igen

Ja, så lätt som en plätt har jag plitt en plutt

Jag kan sjunga en liten truddelutt

Om allt som är kul i en pysslings liv

Och allt som är små pluttars tidsfördriv

Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt

Ett stackars litet eländigt skrutt

Men tack vare det har jag fått en vän

Vem vet om jag sen vill bli stor igen?

Vem vet om jag sen vill bli stor igen

Sjörövar-Fabbe, farfars far,

är minsann en sjusärdeles karl,

kring alla hav han far och far,

tjohej hadelittan lej.

Sjörövaryrket passar'n bra.

"Det är bara att röva och ta,

och det", sa Fabbe, "gillarjag,

tjohej hadelittan lej."

Men då ...

vad står på?

Fabbe blir plötsligt blek och grå!

Oj då!

Vad står på,

oj oj oj oj oj oj Oj!

(Oj, oj, oj, oj, oj, oj, Oj!)

Sjörövar-Fabbe, farfars far,

är minsann en sjusärdeles karl,

men han är sjösjuk alla dar,

tjohej hadelittan lej.

Stormen ryter och åskan går,

havet brusar och seglena slår,

ner i kajutan Fabbe går,

tjohej hadelittan lej.

Kräks och svär och mår inte bra.

"Bättre väder det vill jag nog ha,

annars", sa Fabbe, slutarjag",

tjohej hadelittan lej."

Men då ...

vad står på?

Fabbe blir plötsligt blek och grå!

Oj då!

Vad står på,

oj oj oj oj oj oj Oj!

"D'ä nåt ingen mänska förstår,

varför alltid så illa jag mår,

bara båten guppar och går,

tjohej hadelittan lej."

Sjörövar-Fabbe, farfars far

är minsann en sjusärdeles karl,

kring alla hav han far och far,

tjohej hadelittan lej.

Och nu så vill jag sjunga

att sommaren är skön,

och träden är så fina

och marken är så grön,

och blommorna är vackra

och höet luktar gott

och solen är så solig

och vattnet är så vått,

och lilla fågeln flyger

i boet ut och in,

och därför vill jag sjunga

att sommaren är min.

Och jag vill också sjunga

att fjärilar är bra,

och alla söta myggor,

dom vill jag också ha,

och jag är brun om bena

precis som det ska va,

och därför vill jag sjunga

att bruna ben är bra.

Och jag har nya fräknar

och prickigt sommarskinn,

och därför vill jag sjunga

att sommaren är min.

Vargen ylar i nattens skog,

han vill men kan inte sova.

Hungern river hans vargabuk,

och det är kallt i hans stova.

Du varg,

du varg,

kom inte hit,

ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog,

ylar av hunger och klagan.

Men jag ska ge'n en grisasvans,

sånt passar i vargamagar.

Du varg,

du varg,

kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog,

och hittar sig inget byte.

Men jag ska ge'n en tuppakam,

att stoppa ner i sitt knyte.

Du varg,

du varg,

kom inte hit,

ungen min får du aldrig.

Sov, mitt barn,

i bädden hos mor,

låt vargen yla i natten.

Men jag ska ge'n en hönsaskank,

om ingen annan har tatt'en.

Du varg,

du varg,

kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Pappa är inte rädd,

nej, inte när åskan går,

inte för lejon alls

och inte för mamma ens,

fast hon är arg ibland,

men pappa blir inte rädd.

Fast är det inte konstigt,

tänk, han blir rädd

för en spindel som

kryper i nåt litet hörn,

tänk, så konstigt, va,

att en pappa kan bli så rädd!

Jag, jag är jämt så rädd,

jag gråter när åskan går,

och om ett lejon kom,

så skulle jag skrika högt,

och visst är jag lite rädd,

när mamma blir så där arg.

Men kommer det en spindel,

då blir jag glad.

För små spindlar är

j ättesöta tycker jag,

varför skulle jag

då va rädd ett endaste dugg?

Och nu så tänker jag:

Vem är inte rädd ibland?

För råttor är mamma rädd

för busar är mormor rädd,

för tjyvar är farfar rädd,

för mörker är jag så rädd.

Jag tror varenda kotte

är lite rädd.