Bubba mot våld

Hej! Jag heter Bubba och är snart åtta år. Min "mamma" brukar kalla mig för socker, eftersom hon tycker att jag är lika söt som det. Jag och min mamma tycker det är oerhört läskigt med våld så därför bestämde vi att jag skulle berätta för er om mina erfarenheter.

Innan vi flyttade till Halmstad bodde jag och min mamma på solen och vindarnas ö närmare bestämt i Borgholm. Det är en fantastisk liten stad, och är man dessutom hund så finns det enorma möjligheter till att bada och springa lös utan att det finns trafik och andra konstigheter. Denna dag så kom en kompis över till oss och frågade om hon fick gå ut med mig.

Eftersom min mamma hade fullt upp med att städa så blev hon mycket tacksam och glad över erbjudandet och tackade ja. Det bör tilläggas att jag tycker att denna tjej är superbra då hon lagar mycket god mat åt mig. Vi bestämde oss för att gå i en skog som heter Slottskogen, därför blev vi tvungna att passera en park. I ena hörnet utav parken finns det ett cykelställ och just denna dag satt det en stor hund bunden vid denna, som var mycket arg och frustrerad över att hans mamma och pappa bundit honom där. Kanske så var han rädd eller kände sig på något sätt provocerad utav att jag och min kompis gick förbi honom, vad vet jag?

Den stora hunden skällde argsint trots att vi passerat honom och hunnit en bra bit därifrån. Plötsligt så måste hans koppel gått sönder och han kom med full kareta emot mig och min ställföreträdande matte som dessutom är enormt rädd för stora hundar. Jag insåg att jag inte hade en chans att varken komma undan eller försvara mig så därför lade jag mig på rygg och talade då på så sätt om för min anfallare att jag gav mig utan diskussion. Den andra hunden brydde sig inte om detta utan attackerade mig skoningslöst trots att jag redan låg ner. Tjejen som var med mig försökte trots att hon var livrädd för den andra hunden sparka undan den men det brydde den sig inte om.

Helt plötsligt hörde vi hur en bil tvärstannade och ut kom en person som tog tag i den stora arga hunden och slet den ifrån mitt sönderbita underliv. Tjejen som räddade mig tog min anfallare till polisen och jag fick åka till veterinären för undersökning och behandling.

Tyvärr så är det inte så att det är de fysiska skadorna som är jobbigast eftersom de läker relativt snabbt, utan det är de ärr som fortfarande finns i själen hos mig och min mattes kompis. Jag är rädd för stora hundar av denna sort men har genom att min mamma rider kommit i kontakt med en flicka av samma ras. Hon är helt fantastisk eftersom hennes vänskap har gjort att jag börjar kunna se skillnaden mellan den som inte är snäll och den som är det. När jag blir rädd och skriker så backar hon direkt och låter mig ta första intiativet till fortsatt lek.

Den människan som räddade mig, har ett hundpensionat på Öland och är därför en mycket kunnig hundmänniska. Utan hennes initiativ så är det sannolikt att jag inte levt idag, utan blivit mördad av den arga hunden så det är mycket viktigt att vi hjälper varandra genom förebyggande och ingripande åtgärder. Man bör kanske inte rent fysiskt ingripa men man ska alltid ringa polisen, eller försöka påkalla andra människors uppmärksamhet vid dessa tillfällen. Hade min räddare valt att inte se vad som hände med mig så hade konsikvenserna antagligen sett annorlunda ut.

Till er som skadar andra vill jag säga att ni är fega och definitivt otillräckliga som levande varelser eftersom ni måste hävda makt genom våld. Bakom varje slag och hugg så finns det en förtvivlad mamma, fru eller matte som vill ha svar på varför?!

Ge oss ett svar på denna fråga så kanske vi kan förebygga och hjälpa er som av någon anledning inte mår så bra eftersom ni använder er av destruktiva metoder. Jag vill tacka alla som hjälpte mig under och efter händelsen och dessutom så vill jag tacka er för att ni lyssnat på en liten hund som ibland kallas för socker.

/Tass på er...Bubba