När det gäller detta med rastning så vet ju alla som har eller haft hund att det är ett ständigt passande. Lite orolig för det var jag eftersom det var väldigt länge sedan jag haft hund på heltid.

Även här visade sig Bubba vara mera "människa" än hund. Han ville sova länge på morgonen. I början av sommaren försökte Willy gå ut med honom ganska tidigt (ca kl 8.00), då han själv alltid är uppe med tuppen och härjar. Lojt kom Bubba ut ur mattes rum och tittade lite frågande på min kära sambo. Sedan gick han in i rummet och lade sig igen. Antagligen tyckte Bubba att den mannen kunde ju inte vara riktigt klok som ville gå ut så tidigt. Det var inte ovanligt att Bubba brukade sova till framåt elvatiden på förmiddagen innan det var dags att gå ut.

Denna sommar har ju varit väldigt regnig. Regn var något som Bubba inte heller gillade. Plötsligt var han envis som en åsna, han stretade på bakhasorna och skulle absolut inte gå ut. Det var ofta vi fick inse att det inte gick att dra ut honom. Bara för oss att fatta att ville Bubba inte gå ut så ville han inte. Fast några gånger tvingade jag honom faktiskt, kände själv att efter 16 timmar då måste man ut och kissa, oavsett väder. Ville ju inte få skäll av matte för att vi saboterat hans kisse-blåsa!! Då skulle man antagligen aldrig mer få "låna" Bubba, och det vill vi ju inte riskera.