I köket finns det en grej som Bubba gillar mer än allt annat. Just denna grej brukar jag öppna många gånger varje dygn. Framför allt på nätterna, då jag är en notorisk nattätare. Jag pratar naturligtvis om vårt kylskåp.

I vår lägenhet finns två våningar. Vi "bofasta" bor på bottenvåningen där också köket är beläget. På övre plan bor Bubba och hans matte. Då matte jobbar nätter ligger Bubba på övre våningen och sover för det mesta. När jag sedan kliver upp ur sängen så hör jag att Bubba reser sig och går fram till trappan. Där sitter han och lyssnar. Går jag på toaletten eller ut och röker händer ingeting.

Öppnar jag däremot kylskåpet smyger Bubba nerför trappen och sätter sig försiktigt vid sidan av mig och kylskåpsdörren. I början blev jag livrädd för jag hörde honom inte, men nu vet jag att det spelar ingen roll hur jag öppnar kylskåpet. När jag väl vänder mig om så sitter han där i mörkret och tittar med huvudet på sned. När jag tagit vad jag skall ha och går ut ur köket, går han lika tyst upp för trappan igen, ofta tar han dock en Frolic ur matskålen först.

Det finns två saker som är lite märkliga med detta beteende. Dels att han smyger, annars så rasar han alltid ner för trappan med buller och bång, men inte när det är "kylskåpsdags" nattetid . Det andra är att han borde tröttna, för han får aldrig nåt av mig. Det verkar inte bekomma Bubba ett dugg, han kanske tror jag skall "glömma" mig och ge honom något, inte vet jag, men konstigt är det.