Jag och många andra med mig har faktiskt trott att de flesta av Bubbas nedärvda instinkter inte fanns kvar. Hans rastillhörighet innebär ju bland annat att han skall vara jägare. Fågeljägare närmare bestämt, men han tycks inte bry sig ett dugg om fåglar. Förutom det hör man ju alltid att hundar gräver. Oftast gräver ner saker, men det har Bubba aldrig gjort. Tuggben gillar han och äter vanligtvis dem lugnt och sansat, medan han håller koll på vad som händer runt omkring.

Döm om vår förvåning,när plötligt en dag det började hända saker på altanen. Rätt som det var, utan någon som helst förvarning hoppade Bubba ner i en av mina stora planteringskrukor och började gräva. Inte lugnt och stilla utan med en frenesi som om det var jättebråttom. Jag trodde först han fått knäppen och skulle uträtta sina behov i lådan.

När den första chocken släppte såg vi att han försökte gräva ner sitt tuggben!! När vi bad honom sluta och varsamt motade honom ur krukan, så såg han väldigt SNOPEN ut. Precis som om han inte själv hade en aning om vad han gjorde, och framförallt varför han satt i krukan. Alla började skratta och stackars Bubba blev ju ändå mer konfunderad. Faktiskt såg han så vilsen ut att bara den minen fick oss att skratta ännu mer.

Även om krukan var stor så var ju storleken inte anpassad till Bubba, så hur han över huvudtaget kom på idén att gräva just där det vet vi inte. Han har heller aldrig försökt sig på att gräva igen, så vi får väl se om det händer fler gånger. Kanske vissa instinkter kommer med åren?