Bubba, denna sjuåriga stolta Cocker Spaniel är en charmör av stora mått. Han har alltid följt med sin matte överallt, och med sitt speciella temperament har han fått folk att smälta för hans lugna sätt, och inte minst för hans bedjande ögon. Därför försöker han givetvis att få fördelar av alla som kan tänkas ge honom det. Fördelarna han vill åt är ofta kopplat till köks-eller soffbordet. Han sitter då på avstånd och följer alla rörelser. Just de rörelser människor har när de flyttar handen från exempelvis ett fat eller tallrik upp till munnen intresserar Bubba sig väldigt mycket för.

Han sitter alldeles stilla och ser så sorgsen och hungrig ut. Eftersom han inte springer runt och tigger utan bara sitter där på avstånd och tittar, är det givetvis många som inte kan låta bli att ge honom något. På den punkten är vi lika jag och Bubbas matte, tiggeri skall inte uppmuntras. Säger man åt honom att gå och lägga sig så gör han det men huvudet är fortfarande vänt åt det håll man sitter. Ögonen är om möjligt ännu sorgsnare, så man får titta åt ett annat håll om man inte vill känna sig som en hundplågare.

Så fort man ätit klart tappar han intresset för vad vi människor gör och återgår till något roligare. Ofta består detta roliga i att Bubba hämtar en Frolic ur matskålen bär den en meter för att sedan tugga i sig den. Proceduren kan upprepas ett par gånger, precis som han med detta vill visa oss att han minsann också har mat som inte VI får smaka.

Han är också mycket social till sin natur. Med jämna mellanrum kommer han och kollar vad vi gör. Då vill han antingen få en klapp eller gärna en kort bus-stund. är vi ute och går så bär han gärna en pinne eller sin nya freesbee i munnen. Då är han extra stolt och hela Bubba utstrålar pondus där han spatserar med höjt huvud och hög svansföring. Visst är han en charmör, en mycket stolt charmör i sina bästa år.