Kompisen Towa kom en dag i Juni med packning och Bubba i hasorna. Vädret var fint och emellan uppackning av resväskor satt vi på altanen och njöt av värmen. Även Bubba gjorde sig hemmastadd på sitt sätt. Han sprang runt och nosade och däremellan kollade han var vi människor pysslade med. Det verkade som han ville vara säker på att vi alla var samlade så han kunde ha kontroll över oss.

Nu hade ju Bubba varit hos oss på korta besök innan, så han kände ju igen sig, åtminstone var vattenskålen brukade vara. Nu stod där en matskål också, som han till en början bara tittade fånigt på. det tog ändå inte lång stund förrän han insåg att man faktiskt kunde äta det som var i skålen, trots att den inte stod på mattes golv.Efter ytterligare ett par timmar hade han kommit på att det rummet där det låg kläder som luktade matte, det skulle vara hans rum också. I rummet tog han kommandot över mattes säng genom att sprida ut hela hundkroppen tvärs över sängen.

När jag såg Bubba i gästsängen kom jag på, att hur mycket jag än tycker om hundar, så skulle han inte få ligga i vår säng. Men det var något jag fick ta tag i när det blev aktuellt.

De första dagarna var ganska vanliga, för Towa som skulle bo hos oss för att kunna jobba på Öland över sommaren, hade några dagar ledigt innan säsongsjobbet började. Eftersom Towa flyttat sin häst till Öland också, var Bubba med matte i stallet mest hela dagarna. Däremot hände det ett par mindre trevliga saker vid hemkomsten från stallet. Det visade sig nämligen att denna underbara, snälla, gulliga och lugna hund hade en dålig ovana!!

Runt stallet fanns en mängd olika saker på marken, vissa av dessa luktade absolut INTE gott!! Ju hemskare doft (odör) ju mer gillade Bubba den, så när han rullat sig i diverse saker, luktade givetvis Bubba lika vidrigt som marken han nyss rullat runt på.

Alltså gick det snabbt att få reda på vad Bubba tyckte om tempererade bad. Sådana gillade han INTE, men han visade det enbart med ett sorgset och lidande uttryck. Bubba försökte med sitt minspel tala om för mig att det var synd om honom, otroligt synd om honom. Nu hör det till saken att när man luktar som Bubba gjorde finns det inte utrymme för att tycka synd om, så jag duschade och gnodde utan det minsta medlidande med den ynkliga varelsen som satt i badkaret.

Efter badning tog torkproceduren över, även här visade Bubba upp sina rullningskonster. Kors och tvärs över hela lägenheten och över hela den stensatta altanen for Bubba. Han kråmade sig och gned sig så man trodde han fått massinvasion av loppor i pälsen. Trots det så var ju dessa krumbukter både roliga att titta på, och betydligt trevligare än de rullningar som skett på stallbacken.