Uppdaterad  2005-05-22 

"För mig är pelargoner ett slags testblomma. Lång erfarenhet har lärt mig att personer som inte tycker om pelargoner präglas av något moraliskt osunt. Förr eller senare kommer du att avslöja dem, du kommer att upptäcka att de super eller stjäl eller talar med skarp röst till katter. Lita aldrig på en man eller kvinna som inte hänger sig åt pelargoner." (Ur Laughter on the Stairs av Beverly Nichols)

Pelargonbacillen är mer smittsam än vilken "flunsa" som helst! Så akta dig! När du surfat färdigt är du förmodligen färdig att rusa runt som en yr höna och ropa desperat efter pellar hos vänner och grannar, på handelsträdgårdar och blomsteraffärer! Det gjorde jag!

Mitt pelargonintresse började sommaren 2002. Konstigt egentligen, hur man kan ändra sig. Fram tills dess tyckte jag bara att "pellisar" var trista, rangliga växter som luktade skumt och hade rosa eller röda blommor. Tänk så fel jag hade, och jag är glad att jag upptäckte det i tid!

Pelargoner finns i många skepnader. Jättestora & pyttesmå! De finns i färger från skiraste vitt till mörkt, nästan svartlila, i alla upptänkliga röda och rosa nyanser, ja t o m i gult! Det finns enfärgade, tvåfärgade, prickiga och randiga blommor, enkla eller dubbla, med rundade kanter eller flikiga. Hängpelargoner t ex har blad som ser ut som murgrönans, min absoluta favorit här är L'Elegante. Det finns pelargoner vars blommor t ex ser ut som tulpanknoppar och det finns kaktusblommande pelargoner. De prickiga; äggskals - och prickiga/strimmiga; fågeläggsvarianterna är bara för ljuvliga, för att inte tala om alla rosenknoppsvarianter. En av dem; Appleblossom Rosebud ingår i min logga - visst har den hög dregelfaktor?!  
Likadant är det med bladen! Många av pellisarna har så fantastiskt vackra blad så bara de gör att man faller i trance! Några av mina favoriter här är t ex Bornholm och Wantirna (bladen i vänstermarginalen) med ljusa ådringar s.k. nervbandsmosaik. Det finns också brokbladiga i en mängd varianter och här har jag många favvisar, svårt att plocka ut nån enskild, men tricoloren Mrs Henry Cox och synnerligen eyecatching Vancouver Centennial måste jag bara nämna. Engelska pellar med sina underbart vackra blommor kan man ju ha hur många som helst, för att inte tala om änglapelargoner, små söta plantor med blommor som penséer.
Det finns doftpelargoner också. De ser oftast inte riktigt ut som de "vanliga" pelargonerna och kan dofta allt från kanel till eucalyptus!
Kort sagt, har man fastnat för pelargoner, behöver man inga andra växter!

Ute på nätet finns en uppsjö av otroligt fina pelargonsidor, och detta är bara en i högen, men den är min! Den talar inte om vad du SKA göra utan hur jag gör!
Detta är alltså en sida av en glad amatör för likasinnade!

Mycket nöje!

Musik: Birdsong

© Liane Wendt
(du får gärna använda mina bilder och giffar men snälla...fråga först och länka tillbaka till mig, TACK!)