|
SANKTA
LUCIA
Ordet Lucia kommer från det latinska ordet lux som betyder ljus.
Hennes namn var besläktad med den onde Lucifer och hon uppfattades förr
som ett farligt väsen. När vi idag firar Lucia är det ett minne och en
påminnelse om helgonet Sankta Lucia som levde på 300-talet i Syrakusa i
södra Italien.
Vem
var den riktiga sankta Lucia?
Det började ungefär 300 år e kr i den då så mäktiga
staden Syrakusa i Sicilien. Det var romarna som hade makten och de var
inte kristna. Där föddes Lucia. Hon kommer från en ädel och kristen
familj. Lucia var enda barnet i familjen och var mycket älskad. Redan som
liten flicka var hon en skönhet, med sydländskt gyllenblont hår och
mattblek hy, vackrast av allt var hennes ögon och det var ögonen som vållade
hennes olycka. En dag mötte hon en hednisk prins som förälskade sig i
henne, mest av allt tyckte han om hennes vackra ögon och bad henne att
gifta sig med honom, men Lucia var
kristen och ville inte gifta sig med en
som inte var det.
Prinsen var fast besluten att gifta sig med henne. Till slut blev Lucia
trött
på hans frieri så hon stack ut sina ögon och gav dem till honom,
det
var hennes ögon han var mest förälskad i. Hon fick nya ögon av
Gud,
hon var bara 14 år gammal och han hade förlåtit henne.
Åren gick och
Lucia blev ännu vackrare. När hon var sjutton år
gammal bestämde
hennes föräldrar vem hon skulle gifta sig med och
de hade redan samlat
hemgift i en brudkista som hon skulle ta med
sig. Till sin förskräckelse
blev Lucias mamma mycket sjuk och det
var ingenting att hon kunde göra. Då
började Lucia be till Gud varje
dag om hennes mammas liv och lovade Gud
att skänka hela brud-
skatten till honom om modern klarade sig igenom
sjukdomen. När
våren kom gick Lucia till kyrkan och efter Gudstjänsten
stannade hon
kvar för att be för sin mor och plötsligt såg hon änglar
och de sa att
Gud hade hört hennes bön. När Lucia kom hem gjorde hon
precis
som hon hade lovat Gud och skänkte hela sin hemgift till de
fattiga.
När Lucias trolovade, som inte var kristen fick höra hur hon
hade
handlat med brudskatten blev han jättearg. Han älskade Lucia men
han var mer förälskad i hennes rikedom. Brinnande utav hat och vrede
gick han till romarna och angav henne för att Lucia var kristen och
dessutom trollkvinna. Lucia blev bortförd och dömd till döden och
skulle brännas på bål. Lucia sattes på bål för att brännas, men lågorna
nådde henne inte. Då blev de romerska soldaterna arga och till slut högg
en soldat Lucia i midjan med sitt svärd så att hon dog. Det röda bandet
som Lucia bär runt midjan symboliserar blodet efter svärdshugget.
Detta
hände den 13 december 304 år efter Kristus
Lucia blev så småningom helgonförklarad inom den romersk katolska
kyrkan. Kvarlevorna efter Lucia lär finnas i S: t Jeremias kyrka. I
Syrakusa, hennes födelsestad, firar man henne med följen I Katolska
Kyrkan finns hon med i mässans böner och hon finns med redan i de äldsta
martyrologierna och kalendarierna. Hon firas dock inte med särskilda
fester utan som en minnesdag, som andra martyrer och helgon.
I Sverige har vi bland annat luciatåg, ofta barn, då man påminner om att Lucia blev martyr för sin tro.
Den 13 december var den längsta natten på året och därför extra farlig. Därför måste man vakta sitt
hus och vaka in den farliga natten. Man fick inte göra kringgående rörelser, som t ex rulla vagnar, spinna
eller kärna. Man ritade kors på dörrarna för att häxor och troll skulle hålla sig borta och det gällde att
hålla sig väl med tomten, så att han vakade över djuren. Kvällen före gick man tidigt i säng, för att
man skulle kunna vaka in den farliga 13 december.
Lussenatten var också en natt av oro, då man fick vara försiktig. Övernaturliga
krafter kunde denna natt åstadkommas hemska saker. För att slippa
obehagliga överraskningar satt man uppe till långt över midnatt. Det
som man var rädd för var ”Lussefamla” eller ”Lussefärden” då
en ryttarskara sprängde fram högt uppe i rymden med enorm hastighet.
Denna vilda jakt har även fått andra namn som t ex Odens jakt,
Gideons jakt, Hinsjakten etc. den förekommer även vid andra tillfällen
än Lucia.
I medeltida kalendrar låg vintersolståndet också vid den här tiden. För
att ta sig igenom denna mörka och kulna tid kunde människor och djur
behöva någonting alldeles extra. I Västsverige brukade bönderna och
deras tjänstefolk börja äta och dricka tidigt på Lucia morgonen. Det
serverades bl a ”Lussebiten” – fläsk, kött, ost och bröd,
till detta drack
man öl och brännvin. Efter detta serverades ”Lussefrukost” till
detta
dracks det starkvaror till. Det finns en förklaring till detta enorma överflöd
av mat och dryck vid Lucia. Under den katolska tiden skulle julfastan
börja vid denna tidpunkt och då gällde att äta så mycket som möjligt
innan fastan började.
Sverige var under medeltiden katolskt och kände därigenom till helgonet
Lucia, som avbildades i kyrkorna med sina ögon på ett fat. Man trodde
att
Lucia kunde bota blindhet och ögonsjukdomar och därför bad man till
Lucia om bättring. När Luciadagen fick helgonnamnet Lucia blev Sverige
protestantiskt och alla katoliker drevs ur landet och näsan alla helgon-
målningar i kyrkorna kalkades över. År 1753 ändrades almanackan och
11 dagar ströks bort. Detta hände den 17 februari och nästa dag blev
den
1 mars. Detta innebar att midvinter solståndet 13 december hamnade på
den 22 december. Det blev stora protester bland folket och man fortsatte
att fira lussenatten precis som innan. Kyrkan försökte få bort de
hedniska
traditionerna men det är inte lätt att ändra på urgamla seder.
Under 1600- och 1700- talet kom den första Lucia- lussebruden. Man hade
också ”lussegubbar” – ungdomar som gick från gård till gård. De
var klädda i pälsar som var vända ut och in. Lussebruden var klädd i
vitt och hade ett ljus i handen. Hon gick före lussegubbarna mellan de
olika gårdarna. De sjöng och skojade och fick mat och dryck. Den första
lussebruden hade ingen ljuskrona och inga tärnor. Det kom först senare.
Det moderna ljuståget började under 1800-talet. Då hade Lucia fått
krona i håret och ett följe med tärnor och stjärngossar.
Varifrån
kommer då vår vitklädda Lucia med ljus i håret?
Vissa
forskare anser att seden har sitt ursprung i en tysk sed som uppstått i
Rhens område.
I protestantiska kretsa har man ersatt den traditionella
julklappsutdelaren Sankt Nikolaus som inte passade den nya läran,
eftersom han var ett katolskt helgon med Jesus barnet, Kindchen Jesus.
Denna fick symboliseras av en vitklädd ung flicka med gloria, en
ljuskrans, kring sitt hår. I Tyskland var detta en Julaftonssed som inte
alls hade samband med Lucia. Den vitklädda och gloriaförsedda flickan
motsvarar däremot helt vår egen Lucia med ljus i håret. Bullarna hon bjöd
på kallades för ”djävulskatter”!
Vår
Lucia
Den första gången som Luciagång nämns i Sverige är 1764 från
Billingen. Det är prosten Nyman, som berättar om när han fick besök av
uppvaktande Luciatåg med enbart pojkar. En var utklädd till ängel med
vingar, ljus i håret och ljus i händerna, efter kom lussebetet. De sjöng
vackra julsånger och han skriver att han trodde att han hade kommit till
paradiset…
Den första
avbildade Lucian är från Silverskölds Koberg i Västergötland-vitklädd
pojke med ljus i håret och bricka med mat i händerna.
Att välja
Lucia började man i Stockholm 1927. Det var en dagstidning som sa till
sina läsare att rösta fram årets Lucia. Det är vanligt att rösta på
Lucia nu för tiden. Man kan rösta på Sveriges Lucia, på sin stads
Lucia och på många andra lucior. Men valen liknar mer och mer skönhetstävlingar.
Förr skulle alla lucior ha långt ljust hår, men så är det inte längre.
Nästan överallt i Sverige ordnas Luciatåg och många människor, mest
ungdomar, brukar ha fest natten till Lucia. Det kallas lussevaka. Då
festar man hela natten.
Luciasången
Gunnar Wennerberg kom till Neapel i början av 1900- talet och fick höra
sången om Sankta Lucia, som handlar om en vacker fiskehamn i Neapel. Han
fick då idéen att visan och den vackra melodin skulle passa bra som
Luciasång. 1920 sjöngs visan i Sverige för första gången. Lucia sången
har sitt ursprung från första gången Lucia valdes i Sverige år 1927
och därefter har sången fått sin nuvarande form. Hela tiden ändras
traditioner och vävs in i varandra, utan att vi själva märker förändringarna.
Luciatraditionen har haft en lång och underlig blandning av helt skilda
seder och religioner… hedniska – katolsk – protestantisk – adlig
– herrskap – studenter – präster – folklig – kunglig osv. Men
visst ska vi fortsätta att sjunga Luciasången och fira den längsta
natten på året…
Slutsats
Lucia är en ljus och fin tradition som har funnits i många hundra åt
och som förhoppningsvis kommer att finnas i många hundra år till.
Dagens Lucia är inte lika starkt religiös bunden för alla, som den en gång
har varit, men vi har alla rätt att fira den. Det har blivit lite av en
familjetradition – att som barn gå till släktingar tidigt på morgonen
och sjunga och bjuda på ”djävulskatter”. Traditionen med Lucia lyser
upp vintermörkret och engagerar människor och framför allt sprider glädje
till många gamla. Lucia är en stor händelse för barnen i skolan, även
där väljs en Lucia som ska sjunga inför skolan och fira traditionen
Lucia.
|