LÄNKAR TILL:

Hemsidan

Nyårshelgen

Påskhelgen

Valborg

Pingsthelgen

Midsommar

Halloween/
Alla helgons dag

Lucia

Julhelgen

Tänd ett ljus


SANKTA LUCIA
   Ordet Lucia kommer från det latinska ordet lux som betyder ljus. Hennes namn var besläktad med den onde Lucifer och hon uppfattades förr som ett farligt väsen. När vi idag firar Lucia är det ett minne och en påminnelse om helgonet Sankta Lucia som levde på 300-talet i Syrakusa i södra Italien.

Vem var den riktiga sankta Lucia?          
   Det började ungefär 300 år e kr i den då så mäktiga staden Syrakusa i Sicilien. Det var romarna som hade makten och de var inte kristna. Där föddes Lucia. Hon kommer från en ädel och kristen familj. Lucia var enda barnet i familjen och var mycket älskad. Redan som liten flicka var hon en skönhet, med sydländskt gyllenblont hår och mattblek hy, vackrast av allt var hennes ögon och det var ögonen som vållade hennes olycka. En dag mötte hon en hednisk prins som förälskade sig i henne, mest av allt tyckte han om hennes vackra ögon och bad henne att gifta sig med honom, men Lucia var 
kristen och ville inte gifta sig med en som inte var det.

   Prinsen var fast besluten att gifta sig med henne. Till slut blev Lucia 
trött på hans frieri så hon stack ut sina ögon och gav dem till honom, 
det var hennes ögon han var mest förälskad i. Hon fick nya ögon av 
Gud, hon var bara 14 år gammal och han hade förlåtit henne.

   Åren gick och Lucia blev ännu vackrare. När hon var sjutton år 
gammal bestämde hennes föräldrar vem hon skulle gifta sig med och 
de hade redan samlat hemgift i en brudkista som hon skulle ta med 
sig. Till sin förskräckelse blev Lucias mamma mycket sjuk och det 
var ingenting att hon kunde göra. Då började Lucia be till Gud varje 
dag om hennes mammas liv och lovade Gud att skänka hela brud-
skatten till honom om modern klarade sig igenom sjukdomen. När 
våren kom gick Lucia till kyrkan och efter Gudstjänsten stannade hon 
kvar för att be för sin mor och plötsligt såg hon änglar och de sa att 
Gud hade hört hennes bön. När Lucia kom hem gjorde hon precis 
som hon hade lovat Gud och skänkte hela sin hemgift till de fattiga. 
När Lucias trolovade, som inte var kristen fick höra hur hon hade 
handlat med brudskatten blev han jättearg. Han älskade Lucia men 
han var mer förälskad i hennes rikedom. Brinnande utav hat och vrede 
gick han till romarna och angav henne för att Lucia var kristen och dessutom trollkvinna. Lucia blev bortförd och dömd till döden och skulle brännas på bål. Lucia sattes på bål för att brännas, men lågorna nådde henne inte. Då blev de romerska soldaterna arga och till slut högg en soldat Lucia i midjan med sitt svärd så att hon dog. Det röda bandet som Lucia bär runt midjan symboliserar blodet efter svärdshugget.

Detta hände den 13 december 304 år efter Kristus
   Lucia blev så småningom helgonförklarad inom den romersk katolska kyrkan. Kvarlevorna efter Lucia lär finnas i S: t Jeremias kyrka. I Syrakusa, hennes födelsestad, firar man henne med följen I Katolska Kyrkan finns hon med i mässans böner och hon finns med redan i de äldsta martyrologierna och kalendarierna. Hon firas dock inte med särskilda fester utan som en minnesdag, som andra martyrer och helgon. I Sverige har vi bland annat luciatåg, ofta barn, då man påminner om att Lucia blev martyr för sin tro.

   Den 13 december var den längsta natten på året och därför extra farlig. Därför måste man vakta sitt hus och vaka in den farliga natten. Man fick inte göra kringgående rörelser, som t ex rulla vagnar, spinna eller kärna. Man ritade kors på dörrarna för att häxor och troll skulle hålla sig borta och det gällde att hålla sig väl med tomten, så att han vakade över djuren. Kvällen före gick man tidigt i säng, för att man skulle kunna vaka in den farliga 13 december.

   Lussenatten var också en natt av oro, då man fick vara försiktig. Övernaturliga krafter kunde denna natt åstadkommas hemska saker. För att slippa obehagliga överraskningar satt man uppe till långt över midnatt. Det som man var rädd för var ”Lussefamla” eller ”Lussefärden” då en ryttarskara sprängde fram högt uppe i rymden med enorm hastighet. Denna vilda jakt har även fått andra namn som t ex Odens jakt, Gideons jakt, Hinsjakten etc. den förekommer även vid andra tillfällen än Lucia.

   I medeltida kalendrar låg vintersolståndet också vid den här tiden. För
att ta sig igenom denna mörka och kulna tid kunde människor och djur
behöva någonting alldeles extra. I Västsverige brukade bönderna och
deras tjänstefolk börja äta och dricka tidigt på Lucia morgonen. Det
serverades bl a ”Lussebiten” – fläsk, kött, ost och bröd, till detta drack
man öl och brännvin. Efter detta serverades ”Lussefrukost” till detta
dracks det starkvaror till. Det finns en förklaring till detta enorma överflöd
av mat och dryck vid Lucia. Under den katolska tiden skulle julfastan
börja vid denna tidpunkt och då gällde att äta så mycket som möjligt
innan fastan började.

   Sverige var under medeltiden katolskt och kände därigenom till helgonet
Lucia, som avbildades i kyrkorna med sina ögon på ett fat. Man trodde att
Lucia kunde bota blindhet och ögonsjukdomar och därför bad man till
Lucia om bättring. När Luciadagen fick helgonnamnet Lucia blev Sverige
protestantiskt och alla katoliker drevs ur landet och näsan alla helgon-
målningar i kyrkorna kalkades över. År 1753 ändrades almanackan och
11 dagar ströks bort. Detta hände den 17 februari och nästa dag blev den
1 mars. Detta innebar att midvinter solståndet 13 december hamnade på
den 22 december. Det blev stora protester bland folket och man fortsatte
att fira lussenatten precis som innan. Kyrkan försökte få bort de hedniska
traditionerna men det är inte lätt att ändra på urgamla seder.

   Under 1600- och 1700- talet kom den första Lucia- lussebruden. Man hade också ”lussegubbar” – ungdomar som gick från gård till gård. De var klädda i pälsar som var vända ut och in. Lussebruden var klädd i vitt och hade ett ljus i handen. Hon gick före lussegubbarna mellan de olika gårdarna. De sjöng och skojade och fick mat och dryck. Den första lussebruden hade ingen ljuskrona och inga tärnor. Det kom först senare. Det moderna ljuståget började under 1800-talet. Då hade Lucia fått krona i håret och ett följe med tärnor och stjärngossar.

Varifrån kommer då vår vitklädda Lucia med ljus i håret?
   Vissa forskare anser att seden har sitt ursprung i en tysk sed som uppstått i Rhens område.
I protestantiska kretsa har man ersatt den traditionella julklappsutdelaren Sankt Nikolaus som inte passade den nya läran, eftersom han var ett katolskt helgon med Jesus barnet, Kindchen Jesus. Denna fick symboliseras av en vitklädd ung flicka med gloria, en ljuskrans, kring sitt hår. I Tyskland var detta en Julaftonssed som inte alls hade samband med Lucia. Den vitklädda och gloriaförsedda flickan motsvarar däremot helt vår egen Lucia med ljus i håret. Bullarna hon bjöd på kallades för ”djävulskatter”!

Vår Lucia
   Den första gången som Luciagång nämns i Sverige är 1764 från Billingen. Det är prosten Nyman, som berättar om när han fick besök av uppvaktande Luciatåg med enbart pojkar. En var utklädd till ängel med vingar, ljus i håret och ljus i händerna, efter kom lussebetet. De sjöng vackra julsånger och han skriver att han trodde att han hade kommit till paradiset…

   Den första avbildade Lucian är från Silverskölds Koberg i Västergötland-vitklädd pojke med ljus i håret och bricka med mat i händerna.

   Att välja Lucia började man i Stockholm 1927. Det var en dagstidning som sa till sina läsare att rösta fram årets Lucia. Det är vanligt att rösta på Lucia nu för tiden. Man kan rösta på Sveriges Lucia, på sin stads Lucia och på många andra lucior. Men valen liknar mer och mer skönhetstävlingar. Förr skulle alla lucior ha långt ljust hår, men så är det inte längre. Nästan överallt i Sverige ordnas Luciatåg och många människor, mest ungdomar, brukar ha fest natten till Lucia. Det kallas lussevaka. Då festar man hela natten.

Luciasången
   Gunnar Wennerberg kom till Neapel i början av 1900- talet och fick höra sången om Sankta Lucia, som handlar om en vacker fiskehamn i Neapel. Han fick då idéen att visan och den vackra melodin skulle passa bra som Luciasång. 1920 sjöngs visan i Sverige för första gången. Lucia sången har sitt ursprung från första gången Lucia valdes i Sverige år 1927 och därefter har sången fått sin nuvarande form. Hela tiden ändras traditioner och vävs in i varandra, utan att vi själva märker förändringarna. Luciatraditionen har haft en lång och underlig blandning av helt skilda seder och religioner… hedniska – katolsk – protestantisk – adlig – herrskap – studenter – präster – folklig – kunglig osv. Men visst ska vi fortsätta att sjunga Luciasången och fira den längsta natten på året…

Slutsats
   Lucia är en ljus och fin tradition som har funnits i många hundra åt och som förhoppningsvis kommer att finnas i många hundra år till. Dagens Lucia är inte lika starkt religiös bunden för alla, som den en gång har varit, men vi har alla rätt att fira den. Det har blivit lite av en familjetradition – att som barn gå till släktingar tidigt på morgonen och sjunga och bjuda på ”djävulskatter”. Traditionen med Lucia lyser upp vintermörkret och engagerar människor och framför allt sprider glädje till många gamla. Lucia är en stor händelse för barnen i skolan, även där väljs en Lucia som ska sjunga inför skolan och fira traditionen Lucia.