|
 |
Det var så här det började..... |
Jag föddes i Västergötland 1955 och växte upp i en liten by som heter Fritsla, ett par mil söder om Borås.Jag sjöng tidigt,
gömd bakom ett draperi.Den första favoritsången var "En hatt med flor och blommor på".
Jag stod ofta framför spegeln i hallen och "apade" mig.
När jag var 7 år flyttade jag och mina föräldrar till Halmstad, mitt på vårterminen i 1:a klass.
Det var en ganska tuff omställning och jag var nog lite av ett mobbningsobjekt den första tiden.I tredje klass fick jag byta skola
och då förändrades allt.Jag fick nya vänner och mobbningstiden var slut.När jag var ca 12 år fick jag en gitarr
vilket ledde mig in på folkmusik.Joan Baez och Judy Collins var i ropet och min röst passade den sortens låtar. Nu stod jag istället framför spegeln i
mitt eget rum, med gitarr,och spelade och spelade
och sjöng och sjöng...
|
 |
|
Första gången någon verkligen
lyssnade på min sång var när jag fick sjunga för Sven Welin som var musikdirektör och lärare på flickskolan i Halmstad.En fin gammal man som allmänt kallades för "morfar".På det sätt som han lyssnade förstod
jag att han hörde nåt särskilt i min röst. Jag hade sjungit en hel del tidigare.Min bästis Pia och jag skrev sånger.
Hon gjorde texten och jag melodin.Vi sjöng för hennes storasysters kompisar,
det s.k Rotebrogänget som var lite av ett innegäng i stan.Jag minns
också att min konfirmationspräst uppmuntrade min sång.Jag fick sjunga
på församlingshemmet, och sjöng då "All my trials"..(soon be over).
I december -70 spelade jag in 7 sånger till gitarrackompanjemang och skickade bandet till
"Så det kan bli", ett radioprogram som leddes av Janne Forsell.Han hörde personligen av sig,(stor uppståndelse hemma),och
frågade om de fick spela mina sånger i programmet.....
|
| Det verkade som om hela grammofonbranschen lyssnade.Telefonen började gå varm därhemma.Jag gick då i nian och var tagen av all denna uppmärksamhet.
Den som var mest enträgen var en viss herr Stikkan Andersson.Vi visste inte så mycket om honom, bara att han skrivit en del schlagertexter.
I januari -71 åkte pappa och jag till Stockholm.Jag skulle göra en liveinspelning för radions program "Midnight hour" som gick sent på fredagskvällarna.Samtidigt träffade vi Stikkan för första gången på hans dåvarande kontor
på Jungfrugatan på Östermalm.Stikkan ville göra en LP med mig och i februari på mitt sportlov gick jag för första gången in i studion och spelade på en vecka in
hela skivan som kom att heta "Lena-15".All sång spelades in
live i studion samtidigt med musiken.Bland musikerna fanns Janne Schaffer på gitarr och Janne Boquist piano. |
I april- 71 går "Är det konstigt att man längtar bort nån gång"
direkt in på 1:a plats på svensktoppen. The rest is history...Läs mer om min musik |
|
Lena Andersson Hubbard©
Home |
