Press

Ur Nerikes Allehanda den 2/6-1997:

"Åtta kvinnliga stråkmusiker i Svenska Kammarorkestern bildade häromåret (med bland annat ett damkapell i Wien som förebild) ensemblen "Ladies Only" - en grupp som framgångsrikt experimenterar inom området lättare underhållningsmusik.
"Ladies Only" renodlar en dimension av exklusivitet och strikt elegans och kombinerar detta med ett slags hämningslös musikalisk lusta, fylld av teatral lekfullhet. Ensemblen utgör på flera sätt ett slags vidareutveckling av den tidiga 1980-talsgruppen "Sophisticated ladies".
Samspelet sprudlar av spelglädje och allehanda ystra infall - det är som om dessa musiker inspirerades av själva den frihet de här exploaterar, utanför det ordinarie konserthussammanhanget; ja, som vore de i denna konstellation på musikaliskt grönbete...
Fredagskvällens program var brokigt och vittfamnande och erbjöd en kavalkad av välkända melodier - med alltifrån jazziga örhängen som "Stardust" och "Fascination" till mera folkligt förankrade slagdängor som "Jag har bott vid en landsväg" (i en uppjazzad version i Svend Asmussens anda).
Anrättningen kryddades med bland annat Johann Strauss "Pizzicato-polka", ABBA:s "Money money" och diverse sydamerikanska och spanska rytmer.
De flerstädes fyndiga arrangemangen tillvaratog väl instrumentens skilda uttrycksmöjligheter (fyra fioler, två altfioler, en cello och en kontrabas) och gav samtidigt stort utrymme för solistiska utspel; bland annat briljerade Linn Löwengren-Elvkull på viola i Fritz Kreislers "Liebesleid" (Kreisler själv var violinist - en av dåtidens största).
Programmet - som utfördes med elförstärkta instrument - kombinerade sorglös nostalgi med spridda ansatser att pröva mera krävande uttrycksformer. Men som helhet: galant och lättsamt."

Ur Örebro Kuriren den 9/2-1998:

"Svenska Kammarorkestern har begåvningsreserver. En sparad resurs som i det här fallet får stå alldeles outnyttjad i generalprogrammet. I den stora orkestern har man nämligen, bland annat, en liten stråkorkester, en damorkester som lystrar till namnet "Ladies Only". I lördags i samband med konstfrämjandets pågående utställning "Arbetets kvinnor" framträdde, passande, just Ladies Only med en dryg halvtimmes konsert för alla besökare. Att deras inslag var populärt och uppskattat visade en fulltalig publik som snabbt fyllde Gamla Teaterns utställningslokal. Under konserten rörde sig Ladies Only med lätthet i olika genrer, därtill (!) kollektivt. Deras skönt unika "stråksound" och säkra stilkänsla utstrålar spelglädje och äkthet. Med en genuin känsla framförde de evergreens i jazz-tappning och "lady- musikernas" enskilda solon fick en improviserad karaktär som nästan verkade född ur stundens ingivelse.
Orkestern består av klassiskt skolade musiker, som i det här fallet är intressant. Ensemblen spelar jazz med klassiska förtecken. Det vill säga, man lyfter musiken med klassisk frasering, rytmisk precision och stringens, dessutom har man konstmusikens dynamik med sig i det musikaliska bagaget, utan att för den skull tappa känslan för "stamping music". Summan av kardemumman blir inte cafe-musik, inget ont om den, däremot blir musiken både konsekvent och intressant. Det som imponerar är deras lätthet att ställa om den musikaliska kompassen i flera riktningar. En sådan allsidighet hos musiker borde ha en del av framtiden för sig. Den här ensemblen skulle med lätthet värva ytterligare publik till konserthusets "klassiska" evenemang. Ladies Only och deras repertoar skulle fungera utmärkt som inkörsport.
Vore jag konserthusets kloke chef så skulle jag låta den här gruppen ingå i ett antal årliga populärkonserter. Med sponsring och annonser skulle den här gruppen tillsammans med andra musiker ur Svenska Kammarorkestern dra fulla hus, inte bara en kväll utan flera. Det skulle nog bli klirr i kassan, och det med vinstmarginal."