Ända sedan 1100-talet finns det belägg för att man i norbergstrakten har brutit järnmalm och även har vidareförädlat den i masugnar.1303 så nämns gruvorna för första gången från kungligt håll, det är då Birger Magnusson som byter till sig en andel i gruvan. Vid mitten av 1300-talet får gruvorna sina första kända privilegier. Brytningen ökar kraftigt under 1600-talet. Först vid 1800-talets slut så organiserades gruvorna i lite större företag. Efter första världskriget så får förvaltningen en struktur som kommer att gälla ända till mitten av 1960-talet.
Det är:
Norbergs Gruv AB som ägs av Sandvik, Fagersta, SKF och Johnsonkoncernen och gemensamt förvaltas av Norbergs Grufförvaltning.
AB Statsgruvor som tidigare var det tyskägda Håksbergs nya Grufaktiebolag och ännu tidigare Grufaktiebolaget Stark, även det tyskägt.
Surahammars AB som var ägt av ASEA.
Även Storgruve AB hade brytning vid Klackbergsfältet.
Den absoluta höjdpunkten vid Norbergsgruvorna var vid 1950-talet och de första åren på 1960-talet. Sedan barkade det bara utför och 1967 så lade man ner den toppmoderna gruvanläggningen vid Bålsjöverket. Även Storgruve AB lade ner sin verksamhet det följande året vid Klackbergsfältet. 1980-81 kom slutligen den sista spiken i kistan när Surahammar lade ner den sista gruvan och den sista hyttan vid Norberg. En kanske över tusenårig tradition var därmed till ända...