Normaliseringsprocessen

Namnet normaliseringsprocessen låter kanske inte så intressant. Men varje tjej och kvinna borde läsa detta för sin egen skull. Våldets normaliseringsprocess är en teoretisk modell för att beskriva hur ett från början sunt och kärleksfullt förhållande kan sluta i misshandel och våldtäkt. Vi ägnar oss här åt att beskriva hur det kan se ut med varningstecken och annat som är bra att veta. Det vi inte tar upp är varför mannen gör detta, eller varför kvinnan blir utsatt. Denna process är lång och bitvis invecklad. Därför har vi valt att först skriva en kortare sammanfattning om hur den ser ut. Och sedan längre ned på sidan kan den som vill läsa en längre och mer ingående variant på hur det ser ut. 

Är du anhörig så kan du även få mer råd och tips på sidan "anhörig".

Den korta versionen

Normaliseringsprocessen är den process som teoretiskt förklarar hur det kan se ut i ett misshandelsförhållande. Allting börjar med en tjej/kvinna och en kille/man som blir kära. Man flyger runt på sina små rosa moln och är bara enbart lyckliga. Han uppvaktar dig och du blir smickrad. Han hämtar dig från jobbet. Han börjar skjutsa dig till jobbet. Han skjutsar och hämtar dig från dina kvällsaktiviteter. Allt gör han för att han älskar dig. Och detta är också första varningstecknet. Allt eftersom så har han mer och mer kontroll på din värld. Och allt eftersom krymper ditt livsutrymme.

Efter ett tag så kanske han säger att du ska inte gå på den eller den kvällsaktiviteten, det tar så mycket tid från er. Han älskar dig ju så mycket. Ni ska inte gå till den där festen med dina vänner/släktingar för han vill ha en myskväll med dig. Du tycker kanske han är mysig och go. Men i verkligheten så isolerar han dig. Han har full koll på dina arbetstider och tider på eventuella kvällsaktiviteter som du har kvar. Kommer du för sent så kanske han ifrågasätter var du varit. Han frågar vem du pratar med i telefon, vem du chattar med på internet, om du träffade någon på stan och vad ni i så fall sa till varandra. Sa hon/han något roligt? jaha, vadå? Eller, nähä, vad sa personen då? Han säger att han bara är intresserad av dig, bryr sig om dig och älskar dig väldigt mycket.

Men smygande så tar han kontrollen över dig, till slut orkar du inte med alla utfrågningar så du ringer inte dina vänner lika ofta, du sitter inte vid datorn lika ofta. Du har slutat med kvällsgympan för han sa att han sett någon som tittat konstigt på dig. Det är bäst om du är hemma så det inte händer något. Någonstans ganska snart så blir ni sambo, för han älskar dig så mycket och fortfarande så kanske du älskar han också.

Du kommer hem från affären en dag och han tycker du har köpt fel leverpastej, du får en utskällning om att han älskar faktiskt dig och bryr sig om dig, men hur är det med dig? Du köpte inte den leverpastej som du borde veta att han tycker bäst om, han ifrågasätter om du verkligen älskar han.

Livet går vidare och en kväll är det fest med företaget du jobbar på. Han godkänner att du går dit. När du kommer hem så möts du av en örfil. Vem har du tittat på/kramats med/pussat på/varit otrogen med. Frågorna är många och svaren lyssnar han inte på. Han har sin egen verkligheten och sakta men säkert invigs du i den. Hans verklighet blir din. Dina släktingar och vänner försvinner ut i periferin eftersom du aldrig hör av dig, några kanske fortfarande envist ringer och frågar hur det är med dig.

Efter första smällen så ångrar han sig. Han säger förlåt och visar sig ångerfull. Han lovar att det aldrig ska hända igen. Men det som egentligen sker är att han hela tiden växlar mellan värme och våld. Och i den isolerade värld som du numera bor i så känns detta ganska normalt.

Du kanske blir gravid, du tror då att våldet ska sluta. Men så är det inte. istället så trappas det oftast upp mer och mer och mer. Han slår dig för ditt eget bästa säger han. Du försöker allt du bara kan för att göra han nöjd och glad, men hur du än gör så upplever du att du gör fel, och han straffar dig.

Efter ett tag så kanske det fysiska våldet lugnar ner sig något, du kanske känner att han börjar lugna ner sig, det går mot bättre tider. Men oftast så gör det inte det. Misshandeln fortsätter fast i form av hot om våld. Du vet vad han är kapabel till och gör som han vill. 

Hans våld mot dig och eventuella barn har blivit normalt för dig, du vet ingen annan verklighet än hans eftersom han isolerat dig.

Nu tänker du säkert att det här händer inte mig eller någon som jag känner. Och kanske är det så, men fler än du tror råkar ut för detta. Till slut ligger man på sjukhuset halvt ihjälslagen utav den man som man bor med. Och barnen är antingen kvar i hans våld eller omhändertagna av socialtjänsten. Öppna ögonen, se dig omkring. Har du kanske en kompis som du inte hört något ifrån på länge, ring henne! Fråga hur hon mår! Avfärda henne inte som en person som inte vill prata med dig längre.

Befinner du dig just nu i ett förhållande som inte är bra, samla dina krafter och sök hjälp. Titta på vår sida "länkar och telefonnummer" och gå in på ROKS hemsida för att hitta din närmsta kvinnojour. Vi finns här för dig, om du vill prata eller befria dig och barnen från en våldsam man.  

Den långa versionen

Normaliseringsprocessen är den process som teoretiskt förklarar hur det kan se ut i ett misshandelsförhållande. Det finns två grundläggande principer för detta, en för mannen och en för kvinnan. Mannen vill behålla överordningen och kvinnan vill överleva våldet. För att klara detta så utvecklar både mannen och kvinnan olika strategier. Det kanske låter som att detta är kallsinnigt planerat från en eller bägge parter, men mycket sker i det omedvetna. 

Man kan beskriva normaliseringsprocessen i tre faser

Fas ett, här börjar mannen kontrollera kvinnans livsrum och för kvinnan innebär det anpassning och isolering.
Oftast så går denna fas ganska omärkt förbi. Kvinnan upplever det som att mannen enbart älskar henne mer och mer och bryr sig om henne oändligt mycket. Mannen uppvaktar henne och utåt sett så ser allt bra ut. Men allt är egentligen fel. Genom att "vara snäll" och skjutsa dig till och från jobb och eventuella kvällsaktiviteter så håller han noga koll på var du är och vilka du träffar. Han kanske ringer dig, bara för att säga att han älskar dig. Om det varit upptaget just innan så frågar han vem du pratat med. Frågorna blir fler och tränger in längre och längre in i dig. Vem pratar du med? Varför pratade du med den personen? Vad pratade ni om? Varför pratade om just det? Har ni sagt något om han?
Mannen vill ha makt och kontroll och är ofta väldigt svartsjuk och misstänksam.

Många säger att "allt gick så fort" för helt plötsligt så är ni sambo och/eller förlovade. Du kanske tänker att "ja, visst är han svartsjuk, men det ordnar sig sen när han ser att jag är trogen." Eller så kanske du tänker att hans kontrollbehov bara är gulligt eller överlevbart, inget att bry sig i.
Sakta men säkert avskärmar han dig från dina vänner och din släkt. Utan att du märker det. Ni umgås med hans kompisar men när du vill umgås med dina så vill han ha myskväll med bara dig.  

 PANG! första slaget kommer. Helt oväntat, ni behöver inte ens ha grälat innan. Det kan vara något som han har stört sig på hos dig som han anser att "han behöver rätta till" eller en liten bagatell som egentligen inte betyder något alls.
Kvinnan blir naturligtvis chockad, kanske eventuella  fysiska skador efter smällen men hon förstår inte. Kan det verkligen vara sant, hennes älskade har slagit henne, det måste vara ett misstag!
Mannen blir ångerfull efteråt och vill ha förlåtelse, han kan även hjälpa kvinnan att plåstra om eventuella skador efter hans slag/misshandel. Han kan också säga att han inte förstår vad som hänt, han är ompysslande och lovar att det ska aldrig hända igen.

Fas två, för kvinnan så börjar gränserna att suddas ut mer och mer medan mannen styr över liv och död.
Hela tiden så försöker kvinnan att anpassa sig så att relationen ska fungera. Men för varje gång hon gått ett steg längre bort från sig själv så kräver mannen ännu mer. Att leva med detta våld blir normalt, precis som att det är lika normalt för människor som lever i icke våldsamma relationer att det inte finns våld. Det är detta som kallas normaliseringsprocessen, att gränser suddas ut och flyttas och hela tiden så anpassar du dig, detta blir normalt för dig eftersom du inte ser alla dom här små stegen som ett jättekliv. Gradvis så anpassas du av mannen att passa in enligt hur han tycker att du ska gå klädd, säga, tycka, vara och så vidare. Misshandelstillfällena blir fler och gradvis grövre och grövre. Ofta så kan mannen växla mellan våld och värme. Att han har sina stunder då han är snäll gör att kvinnan delvis "glömmer bort" allt det hemska däremellan. För hon vill fortfarande inte tro att hennes älskade man kan göra henne illa på riktigt. 

Kvinnan strävar hela tiden efter att anpassa sig så att hon slipper bli slagen och mannen flyttar hela tiden gränserna för att kunna fortsätta att slå. Han styr helt och hållet över henne nu, vem hon pratar med, vem hon träffar och så vidare. Detta medför att hon inte pratar eller träffar någon. För hon vågar inte av rädsla för mannen. 

Mannen intalar kvinnan att hennes uppförande, utseende. åsikter måste förändras. Han "uppfostrar" henne för att han älskar ju henne så mycket. Mannens verklighet blir till slut även hennes verklighet. Hon försvarar till slut sin misshandlare eftersom hon saknar helt och hållet referensramar som är sunda. Hon anklagar sig själv för att hon sagt något, tyckt något eller svarat i telefonen och pratat i telefonen med sin mamma. "Han slår mig för att jag inte kan kontrollera mig själv, jag kan inte ta hand om mig själv och jag vet inte mitt eget bästa, han älskar ju mig, det är därför han slår mig, för att han älskar mig så mycket, han vill bara mitt bästa."

Mannen väljer när han slår, hur hårt han slår och hur ofta. Han väljer med vad han ska slå och hur länge. Det är sällan som mannen gör det i ett raseriutbrott. Är de bägge ute tillsammans och han anser att kvinnan gör fel så väntar han tills de är hemma innan han slår, där ingen ser. Där hon är isolerad. Han är kallt beräknande, han kan styra sina slag. 

Kvinnans fysiska skador blir fler och fler men nu börjar även andra besvär att komma. Sömnsvårigheter, psykosomatiska besvär, muskelspänningar, diffusa smärtor och bristande beslutsförmåga. Eftersom hon lever väldigt isolerat så har hon inte så lätt för att få hjälp att ta sig ur sin situation. När hon blivit så illa misshandlad så att hon måste uppsöka sjukhus så följer mannen oftast med och vakar över henne för att han älskar henne så. Så tokigt det blev, nu igen så föll hon i källartrappen eller gick in i dörren. Hon är jus klumpig får hon höra. Men han älskar henne minsann som ingen annan någonsin kan göra.

Den lilla självrespekt som finns kvar i kvinnan gör att hon inte berättar för någon. Hon kanske försöker lämna mannen, men när han kommer krypandes och ber om ursäkt, lovar att det aldrig ska hända igen så går hon ofta tillbaka. Eller så söker mannen upp henne när hon lämnat och slår henne än värre.

Fas tre, kvinnan så fortsätter att anpassa sig till växelspelet mellan våld och värme medan mannen flyttar på gränserna ännu mer och väld blir till våldtäkt.
Våldet är nu en del utav vardagen och det är omöjligt att undvika det genom att förändra sig. Kraven från mannen förändras irrationellt, det som var rätt igår är fel idag och det kan handla om simpla saker som vilka tallrikar ska vi ha till middagen? Dom blåa eller dom röda? Förväntningarna som mannen har på kvinnan är helt orealistiska. Kvinnan vet inte längre var gränsen mellan acceptabelt och oacceptabelt går längre. Hon kan upplevas som väldigt velig, kan inte bestämma sig för något alls, och det på grund av vad hon utsätts för utav mannen hon lever med.

Kvinnan blir handlingsförlamad, har apati och ångest hon kanske försöker ta livet av sig för hon ser ingen annan utväg än att han dör, men att ta livet av en annan människa är ett stort steg så därför försöker hon med självmord istället. Det här är konsekvenserna av ett långvarigt misshandelsförhållande. Mannen kanske nu använder detta som orsaker för att fortsätta att slå och våldta kvinnan. Kvinnan är symbolisk död och kvar finns endast en fysisk varelse som mannen kan slå på.

Mannen kan ofta bli sexuellt upphetsad av att slå eller på andra sätt visa kvinnan att han är överordnad henne. Denna upphetsning gör att våldet ofta utvecklar sig till våldtäkt. Mannen har full koll på på liv och död, han slår tills hon är medvetslös men inte död. Men ibland så ser han inte var gränsen mellan liv och död är och dödar kvinnan ...

Om det finns barn med i bilden så blir de vittnen till allt detta. Pappa slår mamma. I många fall där pappa slår mamma så slår han även barnen. Beroende på vilken ålder barnen är i så stänger antingen barnen in sig, håller för öronen och gråter. Eller de kan försöka beskydda mamma genom att ställa sig mellan pappa och mamma, de kan även handgripligt ge sig på pappa och slå han för att han ska sluta slå mamma. En del barn blir även utsatta för sexuella övergrepp. Och om man ser detta i förlängningen så blir detta barnens vardag, det är normalt att pappa slår mamma och sedan våldtar henne. Barnen är också en del utav normaliseringsprocessen och de ser och hör och vet betydligt mer än du som mamma någonsin vill inse.

Källa: "Sista slaget" av Margreth Eklund-Moroney och Robert Reutersköld, ISBN: 91-631-1978-1

"Våldets normaliseringsprocess" av Eva Lundgren, ISBN: 91-971659-1-3

Kvinnojouren tel: 0611-244 55

Tillbaka till startsidan