Korta   d ikter
samlade av Kurt
 
En önskan av Edith Södergran (1892-1923)

Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig...
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut...

Aftonrodnad I
av Bertil Malmberg (1889-1958)

Hur obevekligt våra timslag falla.
Och likväl hava också vi på jorden
ett ord att säga som är olikt alla:
ett av de klara, honungsrika orden.

Nyårsvisa
av Frans Michael Franzén (1772-1847)

Jag sitter i mitt fönster här
och ser på tidens å;
den far och far och lika när
är mig dess ström ändå.

Där dö väl många bubblor bort,
som glänste för min syn;
men nya växa innan kort
med lika bild av skyn.

Och lika falska? - Ja, än sen!
Låt bubblorna förgå!
Det ljus de brutit strålar än
och skall allt högre nå.

Arv från Kaos
av Viktor Rydberg (1828-1895)

Flög kanske genom moder Kaos' dunkla själ,
då hon i födselvåndor låg med denna värld,
en plötslig hägring av en värld, ur stånd att här
i himmelsk renhet få sin form och verklighet?
Har då, i häpnad över synens majestät,
hon genombävats av en trånad, som är kvar
i mänskolängtan till en mänsklig mönsterbild?
Har då, i aning om sitt fosters låga art,
hon, i sin anings smärta givit oss ett arv
i känslan av en knappt försonbar uselhet?

Ur Den barnsliga frågan
av Werner Aspenström (1918-1997)
-------------------
vart tog den släckta lågan vägen,
vart sprang den i sin gula klänning,
följd av varma skuggor?
Ur Aforismer
av Elmer Diktonius (1896-1961)

Idealkonsten: den mest koncentrerade, mest
expansiva: allt sagt i ett ord.
Men kanske även detta enda ord är för mycket.

Auktoritet
av Alf Henrikson (1905-1995)

"Det kan vi väl få!"
"Nej, nu går ni hem, det är läggdags, seså!"
"Varför då, varför då?"
"Jo, nu skymmer det redan, sov gott, mina små!"
"Varför skymmer det på?"
Jo, för natten ska komma och dagen ska gå."
"Varför då, varför då?"
"Jo, för annars så vore det inte så."
 

Barnet frågar om solen
av Werner Aspenström (1918-1997)

Ljusets vita vattenfall
genom molnen, genom löven
och på barnets frågekvarn:
varför och varför?
Världens enkelheter går ej
att förklara. Inte gräset,
inte ljusets vattenfall, det vita,
ohörbara.
   

Ord
av Edith Södergran (1892-1923)

Varma ord, vackra ord, djupa ord...
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom lurar den tomma rymden...
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?


  Grekiskt epigram av Philippus från Thessalonike,
  översatt av Vilhelm Ekelund

  Fåfängt den åldrige lantmannen stred mot myrornas
                                              kloka
    överallt strävande folk, jordens otaliga här;
  vredgad han ställde sitt fat med den doftande honungen
                                              ned i
    vatten och trodde sig nu fienden kvitt till sist.
  Dock, den begärliga magen är rik på uppfinning: i vattnet
    lade de stumpar och strån, sluga myrornas folk,
  och så seglade de på den gungande färd bort över
    vågens oändliga ban hän till det sköna fat.


                   *               *
                  *   *         *   *   
                 *       *    *       *
                *          *            *
             *  Carl Jonas Love Almqvist:  *
          *     Du går icke ensam             *
        *                                        *
         *      Om bland tusen stjärnor         *
          *     någon enda ser på dig,         *
            *   tro på den stjärnans mening, *
             *  tro på hennes ögas glans.   *
            *                                *
           *    Du går icke ensam.            *
          *     Stjärnan har tusen vänner,     *
         *      alla på dig de skåda,           *
        *       skåda för hennes skull.          *
          *                                   *
            *   Lycklig du är och säll.    *
              * Himlen dig har i kväll.  *
               *          *            *
                *      *     *        *
                  *  *           *   *
                   *                *
Klagan över kölden
av Olof von Dalin (1708-1763)

Skall aldrig vintern taga slut?
    Kom, ljuva sol igen,
    om du har strålar än,
och driv all köld ifrån oss ut!
Låt källors sorl och fåglars sång
    få lätta min förtret,
    att ej min enslighet
        må bli för lång!
Men tänk, om ock din värma dreve bort
    ett hjärtas köld och is.
hur då var årstid skulle vara kort
    och som ett paradis!
   

Ur En sommarvisa
av Israel Kolmodin (1643-1709)

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor:
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt, som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.
  

Ur dikt av Erik Johan Stagnelius (1793-1823)
Vän! I förödelsens stund
------------------- sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.
Ur Suckarnes mystär
av Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Mänska, vill du livets vishet lära,
o, så hör mig! Tvenne lagar styra
detta liv. Förmågan att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Adla du till frihet
detta tvång, och helgad och försonad,
över stoftets kretsande planeter,
skall du ingå genom ärans portar.
  

Et vers   av Henrik Ibsen (1828-1906)

Att leve er - krig med trolde
i hjertets og hjernens hvælv.
At digte - det er att holde
dommedag over sig selv.
   

Valg   av Bjørnstjerne Bjørnson (1832-1910)

Jag vælger mig april!
i den det gamle falder,
i den det ny får fæste;
det volder lidt rabalder, -
dog fred er ej det beste,
men at man noget vil.
Jag vælger mig april,
fordi den stormer, fejer,
fordi den smiler, smelter,
fordi den kræfter vælter,
i den blir somren til!
   

En fågel virkar   av Rabbe Enckell (1903-1974)

En fågel virkar fina melodier
i vit luft.
Det glimmar blankt
och en blå tråd
hänger stum i luften -