1. Gåsmor, gåsmor ... Text Ljudfil 21 kb
2. Varför björnen är stubbsvansad Text Ljudfil 88 kb
3. Hästen och sparven Text Ljudfil 219 kb
4. Sagan om den lilla kycklingen Text Ljudfil 102 kb
5. Guldägget Text Ljudfil 71 kb
6. Bjällran på katten Text Ljudfil 114 kb
7. Katten i trädet Text Ljudfil 145 kb
8. Bakvänd saga Text Ljudfil 36 kb
1. GÅSMOR, GÅSMOR ... Gåsmor, gåsmor säj vart du far? Östan om sol på en gåsakarl, västan om månen och norr om april ligger det landet jag reser till. 2. VARFÖR BJÖRNEN ÄR STUBBSVANSAD (Norsk folksaga) Björnen mötte en gång räven, som kom lomande med en knippe fisk, som han hade stulit. - Var har du fått den ifrån? frågade björnen. - Jag har varit ute och fiskat, herr Björn! svarade räven. Då fick björnen också lust att lära sig fiska, och så bad han räven säga, hur han skulle bära sig åt. - Det är så enkelt så, svarade räven. Du ska bara gå ut på isen och hugga dig ett hål, och så ska du sticka ner svansen i det. Du får hålla den i hålet bra länge, och du ska inte bry dig om, ifall det svider lite i den, det är bara när fisken biter. Ju längre du kan hålla den i hålet, desto mer fisk får du. Och rätt som det är ska du rycka upp den tvärt. Ja, björnen gjorde som räven hade sagt och höll svansen länge, länge nere i hålet, tills den hade frusit fast riktigt ordentligt. Då ryckte han till, och vips - gick svansen tvärt av. Och nu går han med stubbad svans den dag som i dag är. 3. HÄSTEN OCH SPARVEN (Folksaga) Det var en gång en häst som hette Brunte. Han gick och betade i hagen. Och solen sken, och gräset var grönt, och Brunte tyckte att det var så skönt i hagen. Men så kom det flugor, många flugor. De surrade, och de satte sig på Bruntes nos och på Bruntes rygg, och de stack, och de bet stackars Brunte. Brunte försökte vifta bort dem med sin långa svans, och han skakade på sig, men det hjälpte inte; flugorna surrade och bet och stack honom värre och värre. Men så kom en liten grå sparv flygande. - Tjipp-tji-ripp, sa sparven, det var väldigt vad många flugor det finns här. Och han satte sig på Bruntes rygg och började äta upp flugorna. Flugorna blev rädda och flög bort än dit, än hit, men den lilla sparven var så kvick och tog dem i luften och åt upp dem, så många han kunde. Då blev Brunte riktigt glad. - Tack ska du ha, du lilla sparv, sa han, för att du hjälpte mig så bra. Nu kan jag gå och beta i lugn och ro. Den lilla sparven kom till hagen varenda dag och åt upp flugorna, så många han orkade. Och sparven och Brunte blev så goda vänner. Men sommaren gick, gräset vissnade, och det blev kallt, och det blev höst. Nu kunde Brunte inte gå och beta i hagen längre. Han fick vara i sitt stall och äta havre och hö. Men den lilla sparven han kunde inte hitta någon mat, för marken var hård och kall, och inga flugor surrade i luften. En dag snöade det, och det blev riktig vinter. Då flög den lilla sparven till stallet och satte sig på fönsterkarmen och tittade in på Brunte, som stod i sin spilta. - Är det du, lilla sparv? sa Brunte. - Tjipp-tjiripp, sa sparven, jag är så rysligt hungrig, och jag kan inte hitta någon mat. - Du hjälpte mig så bra hela sommaren, och nu ska jag hjälpa dig, sa Brunte. Jag får så mycket havre, så jag kan dela med dig. Ät nu så mycket du vill! Sparven blev så glad och åt så mycket han orkade av Bruntes goda havre. Och varje dag hela vintern kom den lilla sparven till stallet och åt sig mätt. 4. SAGAN OM DEN LILLA KYCKLINGEN (Folksaga) Det var en gång en höna som gick i hönsgården och plockade korn med alla sina små kycklingar. Bäst det var, fick en av kycklingarna en sådan lust att komma upp på hönshustaket. - Ja - ja - ja - vill gå - gå - gå - gå - på taket, sa hon men det tyckte inte hönan om. Gack - gack - gack inte dit, gack - gack - gack- inte dit, kacklade hon oroligt. Men den lilla kycklingen brydde sig inte om vad hennes mamma sa. - Ja - ja - ja går ändå, sa hon. Ja, det gör jag. Men det hade regnat, så det var vått och halt på taket, och bäst som det var, rullade kycklingen ner. Pladask! Rätt ner i en stor vattenpuss trillade hon. Oj, vad hon såg ut! Smutsig och ruggig och våt stod hon där. - Se - se - se så jag ser ut! pep hon. - Se - se - se så jag ser ut! - Va - va - va det inte det jag sa, sa hönan. Sedan den dagen gick den lilla kycklingen aldrig mer utan lov på taket. 5. GULDÄGGET (Rysk folksaga) Det var en gång en liten gubbe och en liten gumma, och de hade en liten spräcklig höna. En dag värpte den lilla spräckliga hönan ett ägg, och det var minsann inte något vanligt ägg utan ett guldägg! Gubben knackade och knackade men kunde inte knäcka sönder det. Gumman knackade och knackade men kunde inte knäcka sönder det. Men så kom en liten råtta springande förbi, och svängde med svansen och vad hände, jo guldägget trillade ner och gick sönder! Och gubben grät och gumman grät, men den lilla spräckliga hönan kacklade: - Kack - kack - koack! Gråt inte gubbe, gråt inte gumma, jag skall värpa ett annat ägg åt er men inte av guld utan ett vanligt ägg. Och det gjorde hon. 6. BJÄLLRAN PÅ KATTEN (Aisopos fabel) Katten var för ryslig. Alla råttorna var ense om att det inte kunde få fortsätta så här längre, och nu höll de rådslag om vad som var att göra. De sammanträdde i en mörk, djup källare. Här kunde katten inte hitta dem, menade de. Och så började de diskutera. Den ena sade ditt, och den andra sade datt, men det blev bara prat, och till sist sade en gammal klok råtta: - Ni håller säkert med mig om att den största faran för oss är att vår fiende kommer smygande så tyst att vi inte hör honom. Om vi bara hörde när han kom, så skulle vi lättare kunna rädda oss. Jag föreslår därför att vi skaffar en liten bjällra och binder den om halsen på katten. På så sätt vet vi alltid om han är i närheten och kan skynda oss att gömma oss. Råttorna tyckte att det var en utmärkt idé och började dansa och hoppa, så glada var de att de inte längre behövde vara rädda för den rysliga katten. Alla jublade av förtjusning ända tills en gammal råtta reste sig och sade: - Allt det är är nog gott och väl. Men vem ska hänga bjällran om halsen på katten? Råttorna såg på varandra. Ingen sade något. Det blev alldeles tyst i källaren, och än har katten inte fått bjällra om halsen. 7. KATTEN I TRÄDET En dag gick en katt ut i skogen för att jaga möss. Och bäst den gick där mellan ormbunksnåren fick den syn på räven. Det var en bra bit emellan dem, räven stannade här och katten stannade där, och så hälsade de på varann. - Jag smyger mej fram, tänkte räven, och kniper katten. Men högt sa han: - Är du ensam ute? - Mjau, ensam som du, svarade katten. - Är det inte farligt det? frågade Mickel. - Inte farligare än för dej, sa katten. - Å, jag reder mej nog, sa Mickel och slank närmare, för jag har en hel påse full av råd. - Jaså, så mycket, sa katten. Själv har jag bara ett enda, och det är det här. Med det skuttade han upp i ett träd och satt och plirade på Mickel med sina gula ögon. Men räven satte sig nedanför trädet och väntade. Han tänkte, att förr eller senare måste ju katten komma ner, och då kunde de talas vid närmare. Så gick hela dagen, och framåt kvällen började katten sträcka på sig och kika åt alla håll. - Mjau, mjau, nu kommer de, sa han. - Vilka kommer? undrade räven. - En jägare med två fläckiga hundar. - Inte åt mitt håll, va? sa räven och snodde runt. Mjau, åt ditt håll, och nu är de redan här, sa katten belåtet. Plötsligt hördes hundskall, och Mickel lade iväg med fart. - Lös upp rådpåsen! Lös upp rådpåsen! ropade katten efter honom. - Visst kunde jag det, sa räven. Men just nu har jag inte tid. Och över stock och sten kilade han kors och tvärs, med hundarna efter sig. Men katten som bara visste ett råd, hoppade ner ur trädet och gick hem för att sova i stugvärmen. 8 BAKVÄND SAGA En morgon sent på dan steg jag upp och tände tuppen innan tändstickorna gol och så betade jag min kärra och smorde min märr och körde in sju lass regn innan höstrågen började falla. Det var en gång en kung som kröp in i en ugn och då kungen kom ut var sagan slut.Till Kurts index