Ur Bäcken (barndomsminnen) av Werner Aspenström (Aldus/Bonniers 1965) Femton kronor såg ut att gå till spillo, griskultingen ville varken tugga eller svälja, knorren på svansen rätades ut, blicken blev skum och levnadstrött, det var ingen annan råd än att bädda åt honom i köket. Vi bredde ut ett fång halm framför spisen, och det vart afton den första dagen. ------------------------ I gryningen kvickt upp på benen: lever käre vännen? ------------------------- - Han tar sig! ------------------------- Tillfrisknandet skrider raskt. Matlusten återvänder --- -------------------------- En morgon hör jag ett smatter som av täta hagelskurar, det är grisen som under sin galopp runt väggarna passerar järnhällen framför spisen. Ingen tvekan längre, patienten är mogen att utskrivas. Följande natt blev den sista och i minnet dyrbara. Jag väcktes av ett knarrande läte. Grisens tilltagsenhet hade ökat för varje dygn, dörren till det lilla finrummet hade gett vika för det knuffande trynet. Rullgardinen var inte nerdragen därinne, nymånen strödde sitt pudrande ljus över kammarorgeln, ett dugligt men av trämaskar svårt ankommet fyraoktavers spelverk med två träklaffar och sex handutdrag. Ett av dem hade beteckningen VOX HUMANA, ett annat DOLCE. Det glimtade till i den mörka vrån bakom orgeln, det var mässingspendeln i väggklockans titthål. Förtrollad av synen blev griskultingen först stående i dörröppningen. Sedan följde han högtidligt trasmattan, gick som uppför mittgången i en kyrka fram till orgeln och ställde sig med båda framfötterna på en av tramporna. Efter en stund insåg han att det inte kunde vara den rätta ställningen för en kantor och flyttade över en fot till den andra trampan, Inte glömmer man en sådan natt! Inte glömmer man den musiken! Medan galten skötte trampverket drog en månstråle ut den klaff på vilken det stod CELESTE, det betyder himmelskt, och började efter några uppmjukande fingerövningar att spela "Till Österland vill jag fara", det vackraste stycke jag kunde föreställa mig --- (Slut på utdraget ur "Grisen i köket" av Verner Aspenström.) CELESTE = osterlnd.mid Till Österland Svensk folkvisa
Till Österland vill jag fara,
Jag där vill bygga en hydda, |