I   hemskogen
av Gustaf Fröding

Nu blir stigen trängre, här är vildskog,
vinden susar mera sagotung,
forntidsmörka skymta hult och skogsmyr,
och i skuggan sväva barndomssägner
över mossa, ormbunksblad och ljung.

Här gick vägen fram till Mörkolandet,
skogen vimlade av underting,
jättens steg man hörde gå kolosstungt
så det dånade i närmsta bergbrant,
trollpackstillhåll funnos runtomkring.

Och i dälderna det bodde älvor
och i berget bodde bergens kung,
utmed myren ringlade en lindorm,
stackars orm, som skådat bättre dagar,
stackars orm, som varit prins som ung.

Och den strövande prinsessan Snövit
fördes vilse här i skogens snår,
gråtande hon satt vid bäckens störtvåg,
tvådde sig och log och grät ånyo
kammande sitt undersköna hår.

Det var då, långt bort i Mörkolandet
ha de gömt sig alla efterhand,
endast skogens minnesrika sorgsus,
endast bäckens vemodsfulla vågsorl
föra stundom bud från Mörkoland.

             1894-95. Tryckt i Barnens Dagblad 1926