VAPENBOK FÖR NORRBOTTEN OCH LAPPLAND
Aaro, Bengt (f. 1931) , bergsingenjör, föreståndare för forskningsgruvan i Kiruna, senast 2001.Sköld: I grönt fält nio liljor av guld, ställda 1, 2, 1, 2, 1, 2. [Hjälm okänd, men öppen, eftersom släkten är en birkarlssläkt.]. Släkten Aaro i Juhonpieti i Pajala socken är en gren av birkarlssläkten Olkkuri från Kainuunkylä i Ylitornio socken i Finland, där stamfadern Olof Joensson (Pajari) var birkarl och gårdsägare 1539-50. Namnet Aaro antogs av vapenantagarens ff ff gästgivaren Johan Aronsson Juhonpieti-Aaro (1792-1841).
Från vänster till höger: Olof Anzelius, Christoffer Anzelius
Anzelius*. Christoffer (1652–1713), kyrkoherde i Piteå, 1710. Sköld: En klädd arm korslagd med en ginbalksvis ställd korsstav och nedskjutande ur en sky från ovan dexter samt hållande en krans över uppskjutande klippor i sinister snedstam. Hjälmprydnad: Ett rökelsekar. Mtl Västerbotten 1710. Han var son till Olof Anzelius (1616–1700), kyrkoherde i Anundsjö, som 1697 förde: Sköld: En kalk med en till hälften däri nedsänkt oblat. Hjälmprydnad: Ett rökelsekar. Eder 26.
Från vänster till höger: Henrik Benzelius, Benzelstierna, Erik Benzel
Benzelius, Benzel, Benzelstierna. Släkten Benzelius, med dess förgreningar härstammar från bonden och nämndemannen Henrik Jakobsson i Bensbyn i Nederluleå (död 1654), vars barnbarn, ärkebiskopens Erik Benzelius d.ä. (1632-1709) barn, adlades 1719 med namnet Benzelstierna. Andra grenar av släkten adlades med samma namn 1747 och 1751. Vapen för den adliga släken: Sköld: Medelst inböjt mantelsnitt delar i blått och silver; tre sexuddiga stjärnor, 2 och 1 ställda; de övre av silver, den undre röd. Öppen hjälm; hjälmtäcke av rött och blått fodrat med silver. Hjälmbindel av blått, silver och rött. Hjälmprydnad: en silverne strutsfjäder mellan två blåa strutsfjädrar. Erik Benzelius d.ä:s son ärkebiskopen Henrik Benzelius (1689-1758), vilken som biskop inte fick del av brödernas adelskap, förde. Sköld: I rött fält en blå bjälke belagd med tre rundlar av (silver) samt ovan åtföljd av två och nedan av ett grekiskt kors av (silver). (Över skölden en törnekrona.) Eder 32, och Erik Benzel, e.o. notarie vid Bergskollegium, slutligen assessor, förde 1744. Sköld: I blått fält ett brinnande berg, belagt med en bergsmansslägga korslagd med ett bergjärn över en medelst en vågskura bildad stam, och däröver en ginstam belagd med initialerna EB. Eder 159. Han adlades 1747 och upptog då det adliga vapnet. Den adliga släkten dog ut 1880.
Blix*, Gulich Magni (1648–1725), kyrkoherde i Råneå, 1710. Sköld: En stolpvis ställd antik åska [blixt] på båda sidor åtföljd av en sexuddig stjärna. Hjälmprydnad: En uppväxande (naturlig lilja) mellan två vingar. Mtl Västerbotten 1710. Släkten Blix härstammar från Jämtland.
Boström, Leif, tekn. lic., Täby, 1999. Sköld: I blått fält ett petruskors överlagt upptill av [och förenat med] ett andreaskors, allt av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En örn av guld med utbredda vingar och röd beväring stående i blått näste. Medges efter differentiering åt efterkommande till Nils Nilsson (1694-1773), bonde i Ersnäs.
Boström,Gustaf (1842-1907), statsminister, 189(6). Sköld: I rött fält en störtad tryckt spets av guld belagd med ett blått patriarkalkors och nedtill åtföljt av två rosor av silver över en signetring av guld. Valspråk: Nec temere nec timide. Berghman, s.34, Kungl. Serafimerorden, s.388. - Släktens äldste kände stamfader är Nils Olofsson, vid 1600-talets början bonde i Lästa, Ytterlännäs. Namnet antogs av dennes ss ss s Christoffer (1760-1829), borgare och skeppstimmerman i Piteå, Gustafs ff. Släkten har gemensamt ursprung med släkten Laestadius. SSK 1950.
Brunnius*, Olof (1735–86), f.d. vice kommissionslantmätare i Västerbottens län, rådman i Piteå, 1782 borgmästare där. 1772. Sköd: Ett upprest lejon på mark i höger tass svingande ett svärd och i vänster hållande en nedvänd passare. Vapenmantel. Eder 170.
Burman, Abraham notarie i Torneå, förde 1710. Sköld: En man i allmogedräkt gående åt sinister på gräsbevuxen mark med en slägga över höger axel. Hjälmprydnad: En åttauddig stjärna mellan två vingar. Mtl Västerbotten 1710.
Dahlgreen*, Erik, borgmästare i Piteå, 1710. Sköld: Ett träd uppväxande ur en sänka invid en brant på sinister sida. Hjälmprydnad: Ett uppväxande träd. Mtl Västerbotten 1710.
Emanuelsson (Olli), Kjell, studerande, Kiruna, 1990-talet. Sköld: I svart fält en balkvis ställd hammare, överlagd med en ginbalksvis ställd hammare, ovan åtföljda av en dödskalle, nedan av en femuddig stjärna, allt av guld. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälm, öppen (Birkarlssläkt). Hjälmprydnad: En gyllene dödskalle mellan två korslagda gyllene skäror med svarta handtag.. Släkten är ytterst en gren av birkarlssläkten Poika i Turtola i Ylitornio socken i Finland där stamfadern Henrik Nilsson (Poika) var bonde 1539-71. Vapenantagaren tillhör släktens Olli-gren i Juoksengi, Övertorneå.
Essberg. Tony, studerande, 1994. .Sköld: I blått fält en sparre av silver, åtföljd av tre kulor av guld. Blått hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: Två blåa vesselhorn med kulor av silver i mynningarna. Släkten härstammar från Nedertorneå och hette tidigare Esperi.
Forbus*, Henrik, kyrkoherde i Nedertorneå, 1710 (Signeten användes först av hans svärfar David Nagel, handlande i Vasa). Sköld: En vindruvsklase. Hjälmprydnad: En uppskjutande klädd arm hållande en vindruvsklase. Mtl Västerbotten 1710
Fredriksson, B. 1998. Sköld: I fält av guld en svart hästsko med öppningen neråt, i mitten åtföljd av en röd femuddig stjärna. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En trana av guld med röd beväring i sin högra klo hållande en svart kula.
Graan, Johan Gerhardsson (död 1679). Född i Skellefteå, son till kyrkoherden Gehardus Jonae (död 1623) i Skellefteå, som var av samisk börd. Johan Graan var landshövding i Väster- och Österbotten, och adlades 1645. Släkten dog ut 1700 med hans son Johan Graan. Sköld: I rött ett naturfärgad lodjur. Hjälmtäcke av blått och rött fodrat med silver. Hjälmbindel av rött och silver. Hjälmprydnad: Mellan två vesselhorn, det högra delat i rött och blått, det vänstra i blått och rött, en naturfärgad gran.
Graan. Olaus Stephani (1618–89), kyrkoherde i Piteå, 1688. Sköld: En gran uppväxande mellan två berg. Hjälmprydnad: Två korslagda lövade avhuggna grenar. Eder 14
Från vänster: Arendt Grape, Förslag till vapen, Karl-Reinhold Grape
Grape. (1) Sköld: I fält av (silver) en trefotad (gyllene) kittel med handtag och med tre därur uppväxande röda rosor på gröna stjälkar. Hjälmprydnad: En ur en (gyllene) kittel uppskjutande vinge (av silver). - Fört i Lübeck. Släktens äldste kände stamfader är Arendt Grape (död 1600), bryggare i Lübeck, vars sonson Arendt Arendtsson Grape kom till Sverige 1629 och blev ägare av Kengis bruk. E Grape: "Den gamla släkten Grape", 1949. - (2) Sköld: I guld en svart trebent gryta med tre därur uppväxande röda rosor på stjälkar. [Hjälm okänd.] Valspråk: Adauge nobis fidem. - Karl-Gunnar Grape , biskop i Skara. Heraldisering 198(5) efter vapen i sigill förda i Sverige [när?]. Vapenbilden 19/1985, s.217. - (Utan stöd i äldre tradition inom släkten i Sverige har också följande vapen, troligen felaktigt, associerats med denna släkt. (3) Sköld: I guld en svart gryta. Svart hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: Mellan två svarta vingar en uppochnedvänd svart gryta. Detta vapen är pommerska uradelsätten Grapes vapen, känt i sigill från 1325, och har upptagits 198(2) av Arendt Reinhold Grape, Helsingborg, trots att släkthärledningen från adelsätten tydligen inte alls är säker. SVR 266/82.). Mitt förslag till de släktmedlemmar, som önskar använda sig av vapen är att de antar ett vapen som ansluter till deras stamfader, Ernst Grapes, men med rimliga tinkturer; Sköld: i Guld tre röda rosor på stjälkar, uppväxande ur en svart trefotad gryta. Svart hjälmtäcke fodrat med guld; hjälmbindel av svart och guld. Hjälmprydnad: en gyllene högervänd vinge, uppväxande ur en svart tefotad gryta.
Hackzell*. Släkten Hackzell härstammar från bonden Lars Eriksson i Hacksta (död 1675), vars son kyrkoherden i Holm och Kulla, Andreas laurenitt Hackzelius, 1679 förde följande vapen: Sköld: två träd på mark. Hjälmprydnad: en uppväxande häst. Åtskilliga släktmedlemmar har varit verksamma i Norrbotten och Lappland, bland dem lantmätaren Anders Hackzell, som 1736 kartlade Kieruna- och Luossavaara
Hall, Robert och Michael, studerade i Kiruna.. Sköld: i silver en sparre, åtföljd av tre (2,1) grythundshuvuden, alltsvart. Släkten, och dess vapen, härstammar från Storbrittannien.
Kenicius*, Petrus (1555–1636), biskop i Skara, 1609 ärkebiskop, 1600. Sköld: Delad, i övre fältet ett lamm med fana gående på skuran, i nedre fältet tre rosor på gemensam stjälk. R 4742. Petrus Kenicius var son till Birkarlen Könik Olofsson i Baggböle, Piteå socken. Hans barn blev bogare i Torneå. Släkten dog antagligen ut vid 1600-talets slut.
Koberg, Per Gunnar, postanställd, Kiruna, 1998. Sköld: I rött fält ett treberg och däröver två bjälkvis ordnade trebenta kittlar med handtag, allt av guld. Rött hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En kittel som i skölden mellan två röda horn. Släkten är en tornedalsk brukssläkt som anses härstamma från Olof Koberg, bruksbokhållare i Kengis, Pajala, vid 1700-talets början. Vapenantagarens släkgren bosatte sig i Sieppijärvi på 1800-talet
Kuoksu. Sköld: Delad i silver och rött, vari två stolpvis ordnade femuddiga stjärnor av motsatta tinkturer. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Öppen hjälm (birkarlssläkt). Hjälmprydnad (a): Två vesselhorn, dexter delat i silver och rött, sinister i rött och silver, båda besatta med gröna påfågelsfjädrar. (b): En grön påfågelsfjäder mellan två vesselhorn, dexter delat i silver och rött, sinister i rött och silver. - Sixten Pettersson, gruvarbetare i Kiruna (a), Jan Erik Johansson Kuoksu, kyrkoherde i Jukkasjärvi (b), Erik Johansson Kuoksu, studerande (b), 199(0-talet), med medgivande för medlemmar av Kuoksusläkten. Släkten är en gren av birkarlssläkten Pello från Pello i Övertorneå socken. Stamfadern, birkarlen Henrik Staffansson, var husbonde på sedermera Olli, Vuopio, Antti, Viinikka och Välimaa gårdar i Pello 1539-61.
Reenstiena. Släkten anses hästamma från Nederländerna. Dess äldste kände stamfar Willem Momma (död 1631), var dock borgare i Aachen. Dennes söner, ägarna av Kengis bruk Abraham Momma (1623-1690), och Jakob Momma (1625-1678) adlades med namnet Reenstierna 1669, och fick samtidigt vapnet: Sköld: i Blått fält, tre naturfärgade berg, det mittersta med en naturfägadkil instucken, uppväxande ur en grön stam, avskild av en naturfärgad stöm. Ur en naturfärgad sky i Övre vänstra hörnet, två naturfärgade armar, klädda i guld, hållande en svat slägga. Öppen hjälm. Hjäömtäcke av guld, fodrat med blått. Hjälmprydnad: två svarta renhorn.
Renmarck*, Arendt Larsson, borgmästare i Luleå, 1710. Sköld: En (ren) i språng (under ett flertal bergstoppar eller träd). Mtl Västerbotten 1710.
Rosendal, Släkten hästammar från bikarlen Nils Olsson i Hamnen i Öjebyn, Piteå. Dennes sonson, assessorn vid Åbo hovrätt, Erik Andersson (1615-1690), adlades med namnet Rosendal 1654. Sköld: I blått tre (2, 1) röda rosor. Öppen hjälm, svart hjälmtäcke, fodrat med blått, svart och röd hjälmbindel. Hjälmprydnad: mellan två vesselhorn, det högra delat i rött och svart, och det vänstra i svart och rött, en röd ros. Släkten dog ut på 1700-talet.
Salomonsson (Hannunjussa), Hans (f. 1950) , lärare i Jukkasjärvi; Lisbeth (f. 1942), kurator i Kiruna (g.m. Jan-Erik Johansson; se Kuoksu), 1998. Sköld: Kluven i rött, vari en upprest hermelin av silver hållande en grön grankvist, och hermelin. I första fältet . Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Öppen hjälm (birkarlsskläkt). Hjälmprydnad: En gående hermelin av silver framför en svart stång krönt av en svart tuppfjädersplym. Släkten Salomonsson tillhö Hannunjussasläkten som är en gren av birkarlssläkten Kyrö, vilken anses härstamma från Isokyrö socken i finska Österbotten. Flera släktgrenar var bosatta i Tornedalen vid 1500-talets början. Denna släktgren härstammar från Anund Anundsson Kyrö, som var nämndeman, birkarl och husbonde på sedermera Kyrö och Mattila gårdar i Pello, Ylitornio, 1539-49. Den aktuella släktgrenen inkom till Vittangi 1674, och till Jukkasjärvi socken med vapenantagarnas ff ff f kyrkvärden Johan Hansson Kyrö vid 1800-talets början.
Sammelin, Hans, företagare, Kiruna, 1997. Sköld: I fält, delat av en vågskura i guld och blått, tre stickkors av motsatta tinkturer, två över ett ställda. Blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmprydnad: En uppstigande åldring i blå kåpa i sin vänstra hand hållande en herdestav, i sin lyftade högra hand ett smörjehorn av guld. Släkten hette tidigare Purnu och har bott i Vettasjärvi, Gällivare, sedan 1700-talet.
Silfwerbrand. Släkten härstammar från Småland och adlades 1650. Medlemmar av släkten flyttade till Kiruna och Gällivare omkring år 1900. Vapen: Sköld: i guld en naturfärgad bepansrad arm, hållande en naturfärgad fackla, brinnande med en röd flamma. Öppen hjälm, Gyllene hjälmtäcke, fodrat med svart. Hjälmprydnad: fem silverne muskötgafflar med gyllene stavar.
von Stierneman. Släkten hästammar från ärkebiskopen Nicolaus Olavi Bothnensis (död 1600), vilken var född i Långnäs i Piteå. Dennes sonsons sonsöner, barnen til överhovpredikanten Olof Stiernman, adlades 1760 med namnet von Stierneman. Släkten dog ut 1861. Vapen: Sköld; i rött en blå ginstam varpå te femuddiga stjärnor av silver; i fältet en mitra av silver och guld, med nedhängande band av silver; nedan åtföljd av en väpnad arm av silver. Öppen hjälm, blått hjälmtäcke fodrat med guld. Hjälmbindel av blått och guld. Hjälmprydnad; mella två svenska örlogsflaggor, en gyllene lilja.
Tornberg. Sköld: I rött fält en av en tretandad tandskura bildad ginstam av guld och därunder en av vågskuror bildad bjälke av silver belagd med en svart spjutspets. Rött hjälmtäcke fodrat med silver. Hjälmprydnad: En uppskjutande svart spets krönt av ett kors av guld framför en sol av guld. - Tornbergs släktförening, 1997. Släkten härstammar från Nicolaus Ulipolitanius som kom till Övertorneå 1605 och vars barn kallade sig Tornberg och Tornensis. SVR 581/2000.
Unaeus*, Johannes Olai (1667–1735), kyrkoherde i Luleå, 1710. Sköld: Styckad, i övre fältet en örn, i nedre en krans. Hjälmprydnad: Ett uppstigande örnhuvud inom en krans. Mtl Västerbotten 1710.
Wallin, David, studerande i Kiruna 1998. Sköld: Medelt tinnskura styckad i guld och blått, i andra fältet en gyllene, gående fågel. Blått hjälmtäcke, fodrat med guld. Hjälmprydnad: en blå uppskjutande gren, från vilken utgår tre mindre blå grenar, på vilka sitter tre gyllene fåglar.
Öhman*, Jonas (död 1704), kyrkoherde i Nederluleå, 1697. Sköld: En uppväxande blomma. Hjälmprydnad: Dito med uppvänd blomkalk. Eder 26.
* efter namnet innebär att färgerna på illustrationen
är mitt antagande
Källor:
