Tröskning

Säden bands samman med strån till kärvar ("neker"). Dessa kärvar träddes sedan på en stång. Säden torkade då lättare än om den sattes upp i skylar ("travar"). En sådan uppställning (se bilden) kallades för en krake.

Den torkade säden lades sedan ut på ett plant underlag. Med en slaga slog man ut kornen ur axen. Slagan består av två käppar hopbundna med ålskinn, som är mycket starkt.

Med en träskyffel kastade man sedan säden upp i luften, när det blåste. Då for de lätta agnarna bort med vinden, medan de tyngre sädeskornen föll rakt ner. På så sätt kunde säden rensas från agnarna.

Säden lades sedan upp på loftet (vinden) för att torka innan den maldes till mjöl.

Så småningom utvecklades en rad maskiner för att underlätta tröskningen.

Långhalmströskan drogs för hand. Man matade försiktigt in den del av kärven där axen sitter i tröskans ena ände. Kornen slogs då loss av järnpinnar, som satt fast på en roterande trumma inne i tröskan och ramlade tillsammans med agnarna ned på marken. Halmen i kärvarna blev då inte skadad utan kunde användas vid taktäckning.

Tröskan på bilderna är en modell, som kallas stiftverk.

Den tröskade säden innehöll, förutom sädeskornen, även agnar, hela ax och bitar av strån. Med en skyffel hälldes den i en "harpa". Liksom tröskverket vevades den för hand. Harpan innehöll ett skovelhjul, som fungerade som en stor luftfläkt. Luftströmmen blåste på så sätt bort agnarna medan sädeskornen blev kvar.

De flygande agnarna stod som ett moln kring harpan då den användes.

Här drivs tröskan av en traktor tillverkad 1934.

I ena änden på tröskan matades kärvarna in.

Den tröskade halmen kom ut i andra änden av tröskan. Den kunde sedan användas som strö under djuren eller som foder, ofta skuren till "hackelse".

Under tröskan föll agnar och kanske en del lättare sädeskorn som inte dög till mjöl.

Sädeskornen hamnade i säckar, som sattes fast på sidan av tröskan.

Efter skörden var det dags att plöja. Här sker plöjningen med hjälp av en traktor från 1940-talet, driven av en tändkulemotor.

Vid plöjning skärs jorden upp och vänds åt sidan så att gräs och stubb från säden kommer ner i marken och förmultnar och ger näring.

Efter plöjningen jämnas marken med hjälp av harven. Den nordsvenska hästen var mycket uppskattad, och här är det en sådan häst som drar harven.

Harven här kallas fjäderharv. Stålfjädrarna, som luckrar upp och jämnar jorden, kan med hjälp av en spak fås att gå på olika djup.