| "Pipstäver kommer nu ansenligt
från Örkelljunga och Tåssjö socknar I Skåne
till Båstad" skriver Pehr Osbeck I sin beskrivnling över
Laholms prosteri 1796. Landtullsräkenskaperna för Båstad
1798 visar att bokestavar levererades från praktiskt taget alla byar
i Örkelljunga, fyra byar i Fagerhult och en by i Rya. I Harbäckshult
och Åsljunga levererade inte mindre än 16 bönder tunnstavar
och i Spång 13 bönder.Tillverkningen sträckte sig över
hela året men var störst i juni, juli och september. |
Av bokestaven tillverkade tunnbindare
i Båstad och annorstädes silltunnor som behövdes i stora
mängder för transport av den sill som landades i Bohuslän.
Främst tillverkades heltunnor, men i mindre utsträckning även
halvtunnor och fjärdingar.
Mejerihanteringens uppblomstring
medförde ett nytt behov av bokestav, nu för smördrittlar.
Bokvirket var härvid oöverträffat eftersom det är alldeles
smaklöst. |
Foto:
Ingemar Öjelund
|
De dåvarande danska innehavarna
av Ringarpsgården startade fabrikation av stav till smördrittlar.
Gården och ångsågen övertogs 1897 av Janne Bengtsson
och drevs i sin tur av dennes söner Josef och Albert Johansson. Ringarps
stavfabrik hade i böjan på 1920-talet en årsproduktion
av stavar till omkring 25.000 smördrittlar och tillhörde därmed
de största producenterna i landet.
Stavarna hämtades av tunnbindare från olika håll, vilka
I sin tur levererade drittlarna till olika mejerier. En känd tunnbindare
i Örkelljunga var "Bödkare-Anton", far till kamrer Edvin
Svensson. |
