En bålevägg - skiftesverk på Ingeborrarp, som har målats med Falu rödfärg
Foto: Ingemar Öjelund

Falu rödfärg

På 1400-talet målades många gråstenskyrkor med röd kalkfärg. Detta gjorde man för att göra dem lika de röda tegelkyrkorna. Men även kyrkor av riktigt tegel rödfärgades för att dölja skiftningarna, som berodde på ojämn bränning.

1573 bestämdes att alla tak på Stockholms slott skulle göras röda med "gruvkli" från Kopparberget. Det var det ämne, som skulle bli känt som Falu rödfärg.

Riddarhuset var byggt i tegel, som rödfärgats och försetts med vitmålade fogar och listverk och omfattningar i grå sandsten. Säteribyggnader var i timmer, som i början ströks med rödtjära (trätjära med rödfärgspigment) och senare med rödfärg för att få tegelkaraktär. Knutar och listverk oljemålades i kimröksgrått för att se ut som sandsten.

Denna färgsättning med den rödfärgade timmerfasaden, de grå knutarna och omfattningarna samt de ockragula eller grå fönsterbågarna togs upp i prästgårdarna under 1700-talet och av de välbärgade bönderna under 1800-talet. Vid 1800-talets slut togs färgsättningen upp av bredare folklager och nationalbyggnaden skapades: den röda stugan. De grå knutarna och fönsterkarmarna hade under tiden förvandlats till vita.

Nu var de förut grå byarna lysande röda: manbyggnad, fähus, stall, loge, allt rödfärgades med den ljusröda färg, som man kan se på Carl Larssons akvareller. Vår mera mörkröda rödfärg är ett senare påfund från ungefär 1950-talet.

Gyllengult kom från kontinenten

Exempel på gulfärgad färgsättning enligt Tessins önskemål.

Arkitekten Nicodemus Tessin d. y. låg bakom ett kungligt brev riktat till Stockholms invånare år 1699. Detta medförde att den röda tegelfärgen fick ge vika för 1700-talets arkitekturfärg: den ljust gyllengula. Tessin hade tagit intryck under sina Italienresor av den gyllengula färg, som prydde flera av Roms förnämare byggnader. Den hade sitt ursprung i renässansen och viljan att efterlikna antikens gulaktiga tegel. I Italien kombinerades den med gråvit travertin i pilastrar och listverk. I Sverige blev gavlar och omfattningar istället ljusgrå eller vita och det gyllengula åstadkoms ursprungligen av guldockra.

När trähusen började kläs med hyvlade paneler i mitten på 1700-talet började man också måla trähusen i ockragul oljefärg. Avsikten var att efterlikna stenhusen.

Rader av förordningar under 1700-talet uppmanade städernas borgare runt om i landet att måla sina hus i gult. Förordningarna efterlevdes så småningom, men bara när det gällde fasaderna mot gatan. Inne på gårdarna levde rödfärgen kvar.