Geologiska formationer i nordvästra Skåne.

---
---
---
---
---
---
---
---

Från en hantverksbygd
i Skåne, nära Halland och Småland

 

 

Om linodling

av
Ingemar Öjelund

 

 

 Lin.

 

I nutida linodling skiljer man på två typer av lin, spånadslin och oljelin. Botaniskt hör båda till samma art, Linum usitatissimum (=den nyttigaste), men av deras namn framgår tydligt att man använder dem till två helt olika ändamål.

 

Spånadslin:

Spånadslin skall ha en lång fin stjälk (60-140 cm) som grenar sig först i toppen och därför endast har ett fåtal blommor och, senare, frökapslar. Ju större avståndet från rotens övre del till den första förgreningen är, ju längre blir tågan. Den fina stjälken ger också i regel finare tåga än den grova. Spånadslinet skördas genom att man rycker upp det, bl a för att ingen tåga skall går förlorad.

 

Oljelin:

Detta lin har kort stjälk (30-60 cm), med liten mängd tåga. Blomställningen är mycket förgrenad och frökapslarna blir alltså talrika, fröna är stora med hög oljehalt. Tågorna i oljelinet har så lågt värde att beredning av halmen för att utvinna tåga sällan lönar sig. Man skördar därför oljelin med självbindare eller skördetröska och tar endast vara på fröskörden. Ur lin-frö, givetvis också sådant från spånadslin, pressas linolja. Resten av fröna används till foderkakor.

Spånadslin.

Spånadslin trivs särskilt väl i vårt tempererade, delvis solfattiga, nederbördsrika klimat och kan med framgång odlas praktiskt taget över hela landet. Lin kräver ett maritimt klimat med hög, jämn luftfuktighet samt nederbörd under hela växtperioden (ungefär 90 mm/månad). Därför lämpar sig Västsverige särskilt bra.

Linåkern - stor eller liten - skall ligga på öppen plats, obeskuggad av träd, buskar eller byggnader.

Jorden skall vara mullrik. Bland förekommande jordarter bör dock undvikas utpräglat styva lerjordar, extremt lätta sandjordar samt myr- och mossjordar. Jorden skall vara väl bearbetad såväl på hösten: plöjning eller grävning - som på våren: fjäderharvning, lättharvning, eventuellt lättvältning före och efter sådden. Jorden skall vara fri från ogräs - särskilt rotogräs - allsidigt men moderat gödslad. Gödselmedel, numera oftast i sammansatt form, skall tillföras kort före sådden, helst före lättharvningen. Kaliumbrist medför dåliga fibrer. Fosfor brukar finnas tillräckligt men är också viktig för fullgod utveckling. Kväve krävs men får ej vara i överskott utan i balans med övriga näringsämnen.

Linet sås så tidigt som möjligt, månadsskiftet april -maj. 1-2 veckor efter sådden kommer linplantorna upp. Spånadslin sås avsiktligt ganska tätt. 1,2 - 1,3 kg per 100 kvadratmeter. Det hindrar stjälkarna att förgrenas vid roten och får dem att bli höga och tunna och av ungefär samma längd.

Linets blomning inträffar omkring 60-70 dagar efter uppkomsten och sker under 1-2 tidiga morgontimmar. Sedan faller kronbladen som lätta snöflingor mot marken och man kan knappt se, att linet var i full blom för en kort stund sedan. Nästa morgon börjar linet återigen blomma, så länge outslagna blomknoppar finns kvar på linplantorna. Intensiv fullblomning varar dock endast under några få dagar.

Linskörd - Ryckning

När linet är moget rycker man upp linet handsmått för handsmått med roten. Handsmåttet rotjämnas och samlas i lämpliga buntar, som rotjämnas. Buntarna hängs upp på t.ex. en hässja (eller staket) för torkning i 1-2 veckor. Linet skördas 14-30 dagar efter fullblomning.

OBS!!! Spånadslinet skördas med rot. Dels tar man tillvara hela lintågorna, vilket man ej gör om det skäres av, och dels får man inga sårytor där rötsvampar sugs in och ger en ojämn rötning.

Grönmognad: 10-15 dagar efter linåkerns fullblomning. Linstråna är fortfarande gröna och frökapslarna är fortfarande gröna och omogna och man får avstå från fröskörden. Om linet ej torkas utan frörepas omedelbart och lägges i vatten för rötning, får man ett ljusgrönt lin som det gamla Ångermanlandslinet. OBS! Ger inga frön för ny sådd. 

Tidig gulmognad: 15-25 dagar efter linåkerns fullblomning. Linet har börjat gulna nerifrån. Skörden ger fullklassig fiber, men inte fullgod fröskörd. Ingen förvedning av fibern.

Gulmognad: 25-35 dagar efter linåkerns fullblomning ger fullgod fröskörd och fiber. Linet är gult och de flesta bladen längs strået har fallit bort. Frökapslarna börjar få en brun nyans. Efter torkning av frökapslarna är de fullmogna och kan användas för sådd. Lätt förvedning av fibern.

Brunmognad: 35-40 dagar efter fullblomning. Maximal fröskörd och fiberskörd, men något förvedad. Fibern är torrare, mindre glansig och smidig. 

 

 

Efter skörden torkas linet förslagsvis på hässjor i minst en vecka om vädret är soligt och torrt. Vid sämre väderlek 10-15 dagar. Buntarna ska vara väl rotjämnade.

Det är viktigt att man skördar vid rätt tidpunkt. Det är avgjort bättre att skörda linet för tidigt än för sent Vid tidig skörd eftermognar linet väl och ger fibrer av bättre kvalitet. Vid försenad skörd bildas ofta grönskott och linet börjar blomma på nytt till nackdel för fiberns kvalitet.
Linet skördas för hand, ryckes med ett kort ryck upp med rötterna och lägges efter rotjämning och eventuell borttagning av inblandade ogräs, väl ordnat på marken, handmått intill handmått, för torkning. Efter 1-2 dagar buntas linet lämpligt stora buntar, ca 20-25 cm omkrets och torkas uppställt i lång- eller rundskyl eller upphängt på en långhässja. Torkningstiden varar 10-14 dagar eller längre beroende på linets mognadsgrad vid skörden och väderleken. Det torkade linet måste sedan bärgas in för att undvika skador.

Frörepning

Innan linhalmen kan rötas måste den befrias från frökapslarna. Man frörepar då i en repkam eller frörepa som det också kallas. Frökapslarna tas till vara, torkas ytterligare och förvaras sedan i tygpåsar tills man har tid att krossa dem och rensa fröna, för att sedan använda till sådd när våren kommer. När linet befriats från frökapslarna är buntarna färdiga för rötning.

OBS! Linet skall hållas väl rotjämnat i buntarna även under frörepningen.


Varje handsmått lin som frörepas hålls stadigt i händerna så att det i fortsättningen också är rotjämnat. Kontrollera att varje frörepat handsmått som buntas samman, tillsammans blir en väl rotjämnad bunt.

Huvudregel: Från skörd till spinnrock skall linet vara rotjämnat.

 

Linstjälkens
uppbyggnad


Speciellt gäller för lin på grund av fibrernas uppbyggnad:

  • Mycket hög draghållfasthet både som vått och torrt.
  • Slitstarkt.
  • Ej elastiskt. Dålig tänjbarhet.
  • Styvt, vilket gör att lintyg skrynklar sig lätt.
  • Suger upp mycket vatten fort men torkar också fort.
  • Smutsavvisande
  • Blir inte elektriskt laddat.
  • Mönstereffekter i tyg beroende på linets speciella glans.
  • Tvättas vid 60 eller högst 80 grader i mild alkalilösning för att inte skada pektin B-skiktet.
  • Kallmanglas. Varmmangeln kokar bort vattnet och skadar pektin-B

Så här grenar sig lintågorna på sin väg från linets rot till dess topp. Det är dem, som man vill få åtkomliga genom rötningen.

Skäktningen klipper upp dessa greningar och vi får fibrer av olika längd: långa tågor som häcklas, blånor, som kan kardas och kortfibrer, som ej är spinnbara.

Vid häcklingen delas de långa tågorna upp i finare häckeltågor medan en del kortare fibrer blir häckelblånor.

  

 

Rötning

Man rötar linet för att lättare få lintågan fri. Rötningsprocessen löser upp växtlimmet (pektin A) som sammankittar lintågan med vedkäman (ligninet) linstrået. När man vattenrötar är det speciella mikroorganismer som är verksamma. Vid vattenrötning är de aktiva rötorganismema sådana bakterier som endast utvecklar sig i luftfri (syrefri) miljö, s.k. anaeroba bakterier.
Ännu enklare innebär rötningen en kombinerad förruttnelse och jäsningsprocess. 

 


 Kallvattenrötning

kan utföras i alla slags rena vattensamlingar - sjöar, älvar -å bukter, dammar, bassänger, och plasttunnor. Linbuntarna sänks ner under vattnet och hålls där med hjälp av lämplig tyngd. I en större vattensamling, t.ex. sjö eller å bukt, tar rötningen något längre tid än om man rötar i plasttunna. Vattnet är ju i rörelse i sjön eller ån.


Rötvatten, temperaturer och röttid:

 
under 12 grader avstannar rötprocessen
13-14 grader 30-45 dagar eller mer
17-2o grader 10-15 dagar
25 grader 6-8 dagar
(Varmvattenrötning
35 - 36 grader 4 - 5 dagar)

Kallvattenrötning kan alltså bara utnyttjas under sommaren och förhösten.


När linhalmen är färdigrötad låter sig fibern ganska lätt lösgöras från vedämnet.
Torktid: 2-4 veckor

Landrötning:

Den frörepade linhalmen breds ut i ett tunt lager på t. ex en kortklippt gräsmatta. Landrötning utföres bäst från rötmånadens början fram till oktober. Vid landrötning sköts rötprocessen av rötsvampar som är beroende av luftens syre och värme, solljuset, samt luft- och markfuktighet för att kunna utvecklas och arbeta. Linhalmen läggs ut i långa raka rader i ett 0,5- 1 cm (högst) tjockt skikt. Linstjälkarna i raderna ska ligga parallellt, vara väl rotjämnade och med topparna vända åt samma håll.


QBS! Planera utläggningen av den sista raden linhalm så att det finns plats att vända linhalmen. D.v.s. lämna plats som motsvarar en rad linhalm.

 

Regel 1
1 kg medellång linhalm fordrar en sträcka på 4 - 5 meter, beroende på linhalmens tjocklek.


Regel 2
Linhalmen vänds 1-2 gånger under röttiden.
1:a vändningen efter c:a 8 dagar.


Rötningstid: 2 -3 veckor under sensommaren, men det kan ta längre tid. 

 

Det färdigrötade linet torkas i rundskylar (kapeller) innan de kan buntas och tas in.
Sluttorkning kan ske i pannrum.
Torktid: 2-4 veckor

OBS!!! VÅT LINHALM FÅR ALDRIG BINDAS I BUNTAR

Tvåstegsrötning

innebär att man rötar linet på land eller i vatten och medvetet avbryter rötningen för tidigt, (efter c:a halva eller en tredjedel av tiden). Man torkar linhalmen 2 - 3 veckor och rötar det igen tills det är färdigrötat.

OBS! ANDRA RÖTNINGEN GÖRS ALLTID 1 VATTEN, (s.k. vattenrötning).

Underrötning

En förtidigt avbruten rötning medför svårigheter att skilja lintågan från veddelama vid beredningen. Lintågan blir oren och svårdelbar och förhållandevis grov.
Lintågan har heller inte glans.

Vid underrötning har inte växtlimmet, pektin A, lösts upp och då sitter alltså lintågan fastkittad vid veddelen och fiberknippena vid varandra.

Men skadan kan repareras genom att man vattenrötar linhalmen ytterligare några dagar.

Överrötning

Linhalmen har legat för länge på land eller i vatten. Rötorganismerna har angripit Pektin B, som sammanhåller elementarfibrerna i lintågan. (Elementarfibrerna är korta, 2,5-4 cm långa.) Och nu blir väldigt litet kvar när man bereder linet. Man får massor av ludd och korta fibrer och lite tåga, om något. Skadan går inte att reparera.

Pektin B löser sig inte lika lätt som pektin A.

Rätt genomförd rötning ger en tredjedel cellulosafibrer och två tredjedelar ved.

Rätt genomförd rötning ger bra fiberutbyte.

Rätt genomförd rötning ger glansigt lin.

Ta ett prov varje morgon efter 4:e eller 5:e dagen på linet som vattenrötas och från och med 10:e eller 11:e dagen på landrötat lin.

Färdigrötat lin ställs omedelbart upp i rundskylar eller kapeller och torkas.

Det vattenrötade linet sköljs i rent vatten i 2 - 3 timmar, och ställs sedan upp kapeller för avrinning och torkning.

Eftersom rötningen kan utföras på olika sätt får man lin med olika färg och kvalitet. Ett landrötat lin blir gråaktigt eller mörkt, ett vattenrötat mera gulbrunaktigt. Det ljusaste och vackraste fås från rötning i rinnande kallt vatten. Den snabbaste rötningen sker i varmvatten och ger ett honungsgult lin. Om inte klorofyllen lakats ut blir det vackert grönskimrande, som det "gröna norrlandslinet".

 

De sköna naturfärgerna

är dock inte beständiga utan blekes med tiden. Linet beundras mestadels för sin mjukhet, glans och vithet och därför blekes det. Förr gick det så till att man kokte en lut av björkaska, eller av aska från andra lövträd, och bykte, tvättade, garnerna i den. Den naturliga färgen gick bort och efter noggrann sköljning trädde man garnhärvorna på två stänger som sedan lades ut på snön att blekas av vårsolen. Garnet fick inte torka, så emellanåt sopades snö över det. Garnstängerna kunde också hängas på en vägg. Garnet vändes då och då för att det skulle blekas jämnt samt sköljdes. Efter ett par veckor byktes garnet igen, sköljdes och torkades utomhus på sina stänger. Detta arbete skulle enligt gammal sed vara avklarat till Vår-frudagen.

Bråkning


Linet bråkas i en linbråka. I Hälsingland bultades linet med en linklubba eller linhammare som drevs med vattenkraft. Efter klubbningen kunde man bråka linet i en handbråka. I dag finns bråkningsmaskin. Syftet med bråkningen är att bryta och knäcka linhalmens vedämne och frilägga lintågan. Bråkning kan ske i två steg för att nå bästa möjliga resultat. Linet "tröttnar" dessutom snabbt och mår bra av vila mellan de olika stegen och momenten. Alla bråkade handsmått, läggs med rotändan åt samma håll.

 

Skäktning


Skäktning görs i ett redskap som består av två delar, en skäktstol och en skäktkniv. Det bråkade linet läggs över skäktstolen och med skäktkniven slås lintågorna tills de befriats från skävor (det vid bråkningen sönderbrutna vedämnet), så mycket som möjligt. Det finns idag maskiner som kan användas, dels skäkthjul och turbinskäkt. Skävorna användes förr som strö ladugårdar, idag bl.a. i spånskivor. Andra användningsområden är papperstillverkning, lerklining o.s.v. Skäktning bör också göras i 2 steg, då linet snabbt tröttnar.
OBS! Rotändan alltid åt samma håll.

 

Häckling


Lintågorna dras genom olika häcklor, först en grov och gles, sedan något tätare och finare och sist en finhäckla, tät och fin. Vid häcklingen blir de korta och svaga fibrerna kvar i häcklan. De kallas för blånor. Blånorna samlas sedan för att spinnas till ett grövre och mer ojämnt garn, s.k. towgarn. Genom häcklingen delas linknippena upp i finare och finare lintåga tills den är spinnbar. Häcklingen sker i tre eller fyra steg och är den sista mekaniska processen före spinningen. Linfibrerna ska nu vara väl "kammade och blanka".

 
Blånorna från de olika häcklorna tar man vara på för att spinna till towgarn. Sorterar gör man helst direkt från varje häckla. det allra skräpigaste kan man kasta bort eller rensa så mycket som det låter sig göras och spinna som skäktefalls-garn. Man sorterar blånorna efter skräpighetsgrad. de renaste och finaste blånorna blir ett vackert towgarn (blångarn)