 |
Man känner igen ett fält där lin växer på linblommornas vackert ljusblå färg. Man skär inte av lin, när man skördar, som man gör med säd. Istället ryckes linet upp med rötterna. Om man skär av linet kan rötsvampar sugas in i linstjälkarna när de torkar och göra nedre delen oanvändbar. |
 Man drar linet genom ett slags järnkam, som kallas frörepa. Frökapslarna ramlar då av och kan ibland användas för sådd till en ny skörd. |
Om man skördar linet innan fröna är riktigt mogna, får man ett vackrare garn av linet. Men då kan man inte använda fröna till sådd. |
Inne i mitten av stjälkarna finns ett hårt vedämne. Runt detta, som ett rörformat skal, ligger de linfibrer som vi vill använda att göra garn av. Det gäller att bli av med den vedartade kärnan.
Sedan man tagit bort fröna, lägges linet ut på gräset. Efter c:a 5 dygn vändes det. När det ligger så, tränger rötsvampar in i stjälkarna och gör den vedartade kärnan murken och skör. Detta kallas daggrötning eller landrötning. |
Men linet får inte rötas för länge. Då förstörs också linfibrerna. Det gäller att röta lagom mycket och jämnt över hela stjälken. Därför kontrolleras rötningens fortskridande och man kan få vända linet flera gånger. |
|
Den nu murkna, rötade vedartade kärnan i linstjälkarna slås sönder till små flisor i en linbråka. Själva linfibrerna är så starka att de inte skadas vid bråkningen. |
|
Nu vill man få bort flisorna av kärnan så att fibrerna blir rena. Man lägger linknippor över en skäktstol, som står på golvet och har en rak träkant uppåt. Sedan slår man med en skäktekniv bort så mycket skräp från linet som möjligt. Sådana skäkteknivar målades ofta vackert förr i tiden. De var vanliga som fästmansgåva från en pojke till den flicka han skulle gifta sig med. |
|
Men linet är ännu inte tillräckligt fint och rent. Det finns fortfarande en del spånor kvar och vissa fibrer är för korta för att vara användbara till ett fint garn. Därför kammar man nu linet i en rad med kammar som kallas häcklor. Först en grövre häckla, sedan allt finare. Vanligen användes 3 - 4 st. sådana häcklor från grovhäcklan till finhäcklan. I dessa häcklor fastnar, förutom kvarvarande spånor, efter bråkningen även lin med korta fibrer.Dessa fibrer kallas blånor och används vid tätning av kopplingar av vattenrör. Men man kan också använda dem till garn av sämre kvalitet. |
|
Bilden visar lintågor med lite olika ljushet i färgen. Av dem kan spinnas ett fint tunt garn som används till fina vävnader. |
 |
Lintågorna sättes på spinnrocken på en stång som kallas linhuvud. Därifrån dras linfibrerna i tunna knippen och spinns till lintråd. |
