Smeden

Smeden på landsbygden arbetade med olika slags grövre smiden, hovslageri, spik, yxor, hackor och andra verktyg. Det kunde också vara trefötter, ljusstakar och beslag till möbler, lås mm.

Man skilde förr på järn och stål. Järn var allt smidbart järn, som inte kunde härdas. Stål var legerat med kol till en sådan hårdhet, att det kunde härdas och eggverktyg kunde tillverkas av det. En icke smidbar kvalitet var gjutjärn. Det hade en kolhalt på 2,5 -4,3 %. Till smide använde man järn med mindre kolhalt än 0,6 %.

Smedjan

I härden finns en fördjupning, forma, där kolet , fyren, antänds och där järnet värms. Dit leds luft från bälgen i ett rör. Bälgen är en stor luftpump av trä och skinn. Den pumpas med en hävstång för hand eller med foten.

Städet var fäst på städkubben, som var gjord av en kraftig trädstam. Städet var placerat på bekvämt avstånd från härden.

Arbetsbänken var placerad nära fönstret för att få så mycket ljus som möjligt. Smedjan var annars ganska mörk för att smeden lätt skulle kunna bedöma det värmda järnets färg och därmed temperatur och smidbarhet. Det var speciellt viktigt, när man skulle härda järnet. På arbetsbänken fanns skruvstädet fastsatt. Den vanligaste typen var golvskruvstycket (vinkelskruvstycket).

Förr vandrade smedgesäller runt till olika mästare för att samla kunskap och erfarenhet. De svenska gesällerna sökte sig ofta till Danmark och Tyskland. De kom därför att spela stor roll för att sprida nyheter och stilriktningar.

Till många smiden måste man vara två man. Mäster värmde järnet till rätt temperatur och höll det på städet medan hantlangaren, lärlingen skötte släggan enligt mästers anvisningar.

Så småningom kom mer och mer att tillverkas i fabriker och det uppstod arbetslöshet i smedjorna. Många smedjor fick läggas ner. Arbetslösheten ledde också till höjd alkoholförbrukning och förfall på många håll.

Kring smeder och järn, speciellt eggstål fanns mycket folktro. Allt ont skydde järn.

Städet

A. Bana
B. Sparrhorn
C. Avskrot, tvet sitter i städets fyrkantshål. Det används för att kapa kallt eller varmt järn.
D. Slägga. a) bana, b) pen

Hammare mm

a. Sätthammare
b. Hålslag, hålstamp
c. Mejsel för klyvning och förhuggning för hål
d. Undersänke, översänke. Undersänket sätts i städets fyrkantshål.

Mejslar, håljärn och tänger

a. Platt huggmejsel
b. Halvrund huggmejsel
c. Håljärn med hål i varierande storlek. Hålen är konade för att underlätta metallsläpp.
d. Flacktång för plattjärn
e. Tång för fyrkantsjärn
f. Rundtång för rundjärn

a. Körnare för hålmarkering
b. Borr
c. Mönsterpuns

Filar

d. halvrund
e. flack
f. trekant
g. rund